Londontips #2 – Postcard teas
Postcard teas är en liten teaffär mitt i centrala London med teer från Vietnam, Indien, Kina, Japan, Sri Lanka och Nepal. Se hela besöket i affären som en upplevelse. Ta god tid på dig. Njut av de vackra etiketterna. Lukta på teerna i de små glasburkarna. Be att få provsmaka några teer. Sitt ner vid den långa vackra ekskivan och bestäm dig så sakteliga vad du vill ha med dig hem. Jag valde Earl Grey, Senschua, rostade soyabönor och te på bovete.
Snälla sluta slentriangruppera!
Den här våren har mitt tålamod med generaliseringar på gruppnivå tagit helt slut. Det verkar vara en favoritsysselsättning både bland vanligt folk men också bland mediafolk att gruppera. Och visst fattar jag att det förenklar världen (och kommunikationen om världen) och att det för människor samman MEN det stoppar också utvecklingen på ett mycket oroande sätt.
Vi skapar grupper som är så stora att de inte alls är allmängiltiga.
- Hur många olika matkulturer ingår det exempelvis inte i gruppen kvinnor?
- Hur många olika åldrar ingår det inte i gruppen män?
- Hur olika ser motionsvanorna inte ut bland de som röstar på Socialdemokraterna?
- Hur mycket böner och vitkål säljs det inte i områden med många kollektivare?
Vad är det vi riskerar?
Det jag vänder mig emot är stigmatiseringen och utanförskapet som gruppering leder till. Världen blir så oändligt mycket mer spännande om vi låter bli att gruppera varandra. Om vi istället pratar om individer och ställer om hjärnan till naturlig variation.
Människor får chans att välja det de känner för utan att genast bli korrigerade in i gruppen igen.
På nio veckor ska jag lära mig springa i 30 min
För att kunna träna när jag är ute och reser så har jag börjat springa. Jag har provat förut och alltid fått extremt mycket håll (typ kramp) och aldrig lyckats springa och samtidigt njuta. Nu provar jag en app som heter Get running. Tanken är att man springer tre gånger i veckan. Man går och springer om vartannat enligt ett enkelt schema. Andelen springtid ökar successivt och på nio veckor ska jag kunna springa i 30 minuter. Jag har hörlurar under springturen och får kontinuerligt instruktioner och, i min smak, lagom mycket pepp. Det som inte ingår i appen är instruktioner för stretching. Inför löpturen gör jag två solhälsningar A och två solhälsningar B. Efter löprundan använder yin-yoga stretching för löpare som jag hittat i boken Vila dig i form. Se bild nedan.
Tips och trix inför resa till London #1
Sedan nyår har jag varit tre långhelger i London. Jag har ytterligare sju resor inplanerade till London det här året. Planen är att göra London till min andra stad. Nedan några praktiska tips. Tips på restauranger mm kommer längre fram.
Norwegian
Jag flyger för det mesta med Norwegian från Arlanda till Gatwick. Priset är bra. 299 kr en av vägarna brukar gå att få om man bokar i tid Personalpolitiken är bättre än på RyanAir. Planen nya. Webbplatsen användarvänlig och kommunikationen via sms om planet är försenat med ny planerad avgångstid suverän. Maten god.
Gatwick
Från Gatwick går vanliga tåg och snabbtåget Gatwick Express. Tåg kostar 10-15 pund och Express 20 pund. Tänk på att ta gott om tid på dig ut till Gatwick på hemresan. Särskilt om du ska ta tåg. London är större än Stockholm. Mer som kan strula. Om du har lagt ut en rutt på telefonen så tänk på att mottagningen i t-banan är lite sporadisk.
Arlanda
Om du bor utmed pendeltågslinjen så prova att ta pendeln från Terminal 5. Kostar 75 kronor (det är Arlanda express som vill ha ersättning för att SL använder deras station) plus vanlig SL-biljett.
TimeOut
Tips på bra restauranger och sevärdheter finns i TimeOut som numera endast finns på nätet och i appen. Tidningen finns inte längre i tryckt form. Håll utkik efter förslag märkta med röd bock som är Editors pick. Söker du pub med bra mat välj Gastrobar i taggarna.
Evernote
Jag samlar på tips från vänner, nätet och media som jag lägger upp i Evernote. Jag har skapat anteckningar med tips för mat, shopping, marknader, kultur. För att göra dem sökbara per område så taggar jag med postnumrets två första tecken. Tipsen går att mejla till vänner mfl.
Surf
För att kunna surfa med mobil och läsplatta har jag köpt en mi-fi från tre och laddat den med ett kontantkort. En mi-fi är ett bärbart privat nätverk. Utmärkt om du har jobbtelefon som är knuten till
Sverige eller vill använda flera enheter på samma abonnemang. Kostar 35 pund. Fungerar även i Sverige.
Oyster card
För att ta dig runt i kollektivtrafiken behöver du ett Oyster card som du laddar eller Top-as-you-go som de säger på engelska. London is all about Oyster cards and umbrellas som någon sa. Paraply behövs. Det regnar inte lite fint utan det öser ner.
Citymapper
För att ta dig runt i London med kollektivtrafik behöver du en app som hjälper dig att välja mellan t-bana, buss, bil och gång. Jag har provat flera och den helt utan konkurrens bästa är Citymapper. Den känner av var du är. När du skrivit in var du vill ta dig till ger den dig förslag. Du väljer ett. Du får instruktioner för att ta dig tillhållplatsen. Den grå pilen framför blå pricken, som markerar var du står, visar åt vilket håll du ska gå. Resan börjar och du kan följa station för station i realtid vilket hjälper dig att välja var du ska gå av. Den ger dig busshållplatsens bokstav så du vet vilken sida gatan du ska stå. OBS! att Citymapper inte fungerar för resor utanför London exempelvis Gatwick.
Glasögon för en intellektuell look
Schnuzel är för de som gillar en dyr och intellektuell look.
Vill du veta mer om solosex, pole dance och brasiliansk vaxning?
TV-serien Sex veckor är helt underbar! Om du är nyfiken på livet, kroppen och sexet så titta på den. Formatet påminner en hel del om TV-cirkeln (den om Girls). Det är avspänt, nyfiket och alla bidrar med sina erfarenheter. Här är några av sakerna du får veta mer om:
- Solosex
- Behåring
- Pole dance
- Porrstjärnor
- Dejta en bög
- Andrologen
- Slicka
- Dragking
Har du bara tid att titta på några avsnitt så titta på avsnitt 3 av 18 ”Andrea får koll på sitt kön” och på avsnitt 2 av 18 ”Jesper lär sig solosex”. Jag lovar att du kommer lära dig något som du inte visste innan. Fast du är jättejättegammal.
Till slut blev det som var svårt att formulera sagt
Det började med Hassan Khemiris öppna brev till Beatrice Ask. Idag svarade Ullenhags statssekreterare Jasenko Selomovics honom. Sedan bestämde sig Rakel Chukri (kulturchef på Sydsvenskan) att svara Selomovics.
Jag kommer och tänka på när jag talade om mångfald på en skola i en förort till Stockholm för ett år sedan och det var kö till mikrofonen för alla som ville berätta hur just de var ett offer för diskriminering. Till slut blev det som var svårt att formulera sagt:
-Ja, det är förjävligt. Men var och en av er har inget att vinna på att göra utanförskapet till er identitet.
Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu
En rolig sak hände när jag var på Liljevalchs igår. Det var de vanliga rummen med målningar och statyer men utöver det hade de i år ett videorum med flera verk. Verken hängde utmed väggarna på 52″ tums TV-skärmar. Det var tio verk som hängde tätt på en vågrät linje i ögonhöjd. Ett av verken, som vi kan kalla för ”Fittor”, visades på två skärmar och tog alltså upp lite mer plats av rummet än de andra verken. Framför alla de andra verken stod det fullt med folk men framför ”Fittor” satt det bara en ensam kvinna med hörlurar och fnittrade. Det kändes nästan som om hon och verket hade en smittsam sjukdom så till den milda grad ansträngde sig besökarna för att undvika dem.
I början av filmen får man se fyra personer förbereda verket genom att fästa fem ”kaspertrådar” på vardera blygdläpp och sedan fästa trådarna på var sitt finger. Förberedelserna hade något alldagligt över sig. Lite som om de gjorde i ordning sig för att gå till jobbet. Trådarna gav möjlighet att låta blygdläpparna ”dansa” och ”leka” till dansmusiken. Närbilderna, musiken, lekfullheten till fonden av de andra besökarnas generade alternativt äcklade avståndstagande blev hysteriskt roligt.
Av alla verken på Liljevalchs Vårsalong så var det ”Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu” av Max Göran (född 1981) som väckte de starkaste och gladaste känslorna. Inte visste jag att jag var en fitt-skrattande människa!
Relaterade länkar:
leave a comment