Att inte veta och nyttan med det
Vid förändringar såsom organisationsförändringar på arbetet eller skilsmässor privat infinner sig nästan alltid en period av att INTE VETA. Vi har ingen aning hur det kommer bli. Vi vet knappt när vi kommer veta hur det ska bli. Läget måste undersökas och information införskaffas innan beslut kan tas. Problemet är att vi känner oss onyttiga när vi inte vet. I vårt samhälle är att veta likställt med att prestera.
Jag tror däremot att vi har mycket att vinna på att INTE VETA. Då kan känslor och tankar få utrymme så att rätt beslut kan tas när det är dags för det.
Tänk dig att du kan flyga
Tänk dig att du kan flyga. Att du långsamt kan ta dig fram en liten bit ovanför marken och på så sätt komma djupt in i skogen utan att pulsa snö. Det är trångt mellan träden och du flyger sakta för att inte stöta i.
Föreställ dig sedan att någon lyfter dig i nacken rakt upp så att du kan se ut över de snötyngda träden bara för att lika långsamt sväva ner i en upphuggen elgata som leder dig rakt ut på en sjö. Du tror att du ska plumsa i, men istället svävar du straxt ovanför vattenytan.
Den som bjuder dig på den här upplevelsen, i sin film Midwinter in Sweden, heter Henning Sandström. Han bor i Norrland och hans främsta intresse är att köra med sin radiostyrda helikopter som har en monterad filmkamera undertill.
PS. Henning Sandström! Om du läser det här kan du inte lämna en kommentar och berätta hur du gick tillväga? Vilken var den största utmaningen? Var det svårt att montera kameran? Hur många försök gjorde du innan du fick det att fungera? Står du helt still när du flyger? Eller springer du? Åker skoter? Vad lärde du dig först? Filma eller flyga helikopter? Vilket program använder du för att redigera filmerna? Tusen frågor och inga svar. Men snart kanske. Jag håller tummarna! DS.
Relationen sätts de första veckorna
”Jag och mina små” skriver om sin förälskelse. Om osäkerheten. Om spelet. Att avvakta. Eller ligga på. Alla förälskelser rymmer någon sorts osäkerhet helt enkelt för att man inte känner varandra. Men trots detta så tror jag kärleksrelationens förutsättningar sätts under de första veckorna tillsammans. Det betyder att vi nästan ända från start känner av det som sedan kommer bli glädjeämnena och svårigheterna inom relationen. Ibland, eller tom ganska ofta, är vi beredda att förhandla bort vårt behov av närhet för att få kärlek och slippa vara ensamma. Det gäller att vara uppmärksam.
Frågor att ställa sig i början av en relation kan vara:
- Känner jag mig trygg?
- Vågar jag säga det jag känner?
- Vågar jag ta för mig sexuellt?
- Håller jag in magen när vi älskar för att framstå bättre än jag är?
- Känner jag mig underlägsen/överlägsen den andre?
- Vill jag umgås mer/mindre än den andre?
- Får jag det stöd jag behöver?
- Har vi samma hastighet?
- Är vi lika nyfikna på livet?
Jag är så krass att jag tycker att får du ”fel” svar så leta vidare. Så viktigt är det inte med en partner att ”nästan bra” duger.
PS. Jag och mina små som konstaterar lika bestämt som jag: Allt eller inget. Jag har skrivit tre tidigare inlägg på det här temat: Vad kännertecknar en bra relation?, Kärleksrelationen och Bästa sättet att älska och älskas. DS.
Jag gillar inte objektifiering
Häromdagen sammanställde jag med hjälp av er läsare en lista över sexbloggar. Tips har kommit in via mejl, twitter och här på bloggen. Jag har lagt upp alla tipsen utan att sortera bort efter mina egna preferenser. Nu har jag tittat igenom era tips ordentligt. Det som förvånar mig är att jag så omedelbart vet vad jag INTE gillar. Det är:
- närbilder på kön som är för ”kliniska”
- kommentarer om utseende av typen ”är han inte läcker?” eller är ”hon inte en pingla?”
- avsaknad av glädje, skönhet, lekfullhet eller närhet
Jag tror det är en sorts objektifiering som jag reagerar på. En kyla som inträder när bloggens avsändare betraktar snarare än förmedlar med värme.
Amma är bland det bästa jag har gjort i mitt liv
För mig är det något nästan överjordiskt härligt att amma. Att ta sin missnöjda bebis och slå sig tillrätta i soffan. Lyfta på tröjan. Se bebisens ansikte gå fram och tillbaka för att reta upp bröstvårtan. Knäppa upp bhn. Hjälpa till med en hand i nacken. Känna när bebisen hittar greppet och mjölken som rinner till. Se bebisen storkna av den första kraftfulla duschen och sedan hitta rytmen och lugnet. Känna min egen kropp vilja vara just där tittandes på bebisens klunkande. Klappa lite på pannan. Rätta till filten om bebisens rygg. Bli varm av moderskärlek när den lilla handen letar sig upp till bröstets varma yta.
Inget i hela världen hade kunnat få mig att avstå från att amma.
Nu vet jag hur jag ska rösta i höst
Idag har jag varit och lyssnat på Richard Wilkinson som skrivit boken The Spirit level. Ni kanske läste om den i DN i onsdag när Ulrika Kärnborg hyllade den i Kulturdelen? Boken kommer i dagarna ut på svenska och heter då Jämlikhetsanden. Richard Wilkinson och Kate Pickitt, välrenommerade forskare inom epidemiologi, har sammanställt forskning och siffror från FN, WHO och Världsbanken (youtube-föreläsning) och har fått fram TYDLIGA samband mellan ojämnt fördelade ekonomiska resurser i ett land och hög andel tonårsaborter, självmord, psykisk ohälsa, människor i fängelse, narkotikamissbrukare, barnadödlighet och brist på tillit till andra medborgare.
- I have nothing to tell you today that you do not already know. The only difference is that you can now say that you have proof for your gut feeling.
Länder som Sverige, Norge, Danmark, Finland, Japan, Holland, Belgien ligger bra till. Detta trots att Japan och Nordens sätt att fördela resurser varierar. Det spelar ingen roll om man har ojämna inkomster och fördelar ut dem jämnt med hjälp av skatter (Nordiska länderna) eller har jämna inkomster redan innan skatt (Japan). Det finns många vägar till samma mål. Länder som USA, Storbritannien, Nya Zeeland och Australien ligger dåligt till. Och mer än alla andra står USA ut som ett exempel där alla medborgare lider av de ojämnt fördelade ekonomiska resurserna. Inte bara de fattiga. Utan även de rika.
Det är skillnaderna i ekonomisk status inom ett och samma land som påverkar medborgarna negativt. Vi mår sämre av dålig ekonomisk standard när andra i vår närhet har det bättre ställt och har högre status. Vi är sociala varelser som speglar vårt värde i de som finns i vår omgivning. Vi skäms när vi har det sämre än andra. Den skammen är en konstant pågående stress som påverkar kortisolnivåerna i blodet och påverkar hälsan negativt.
Richard Wilkinson kämpar med att vara opolitisk. Hans budskap är dock tydligt. Det är dags att tänka om:
- We are the first generation that has come to an end to what economical growth can do for us. For hundred of years material growth has been the way to increase our well-being. And yet we have come to the end now and at the same time we have started to realize the environmental problems created by material growth.
Jag är tagen när jag lämnar föresläsningssalen. Först och främst för att det visionära ledarskapet nu återfinns hos en forskare. Inte hos en politiker. Inte hos en företagsledare. Utan i det intellektuella akademiska ledarskapet. Jag vill lägga min röst för framtiden i händerna på en man som Richard Wilkinson. Inte i händerna på visionslösa politiker som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Som inte baserar sina uttalanden på fakta utan på politiska budskap framtagna för att vinna valet. Jag vill inte höra ett ord mer om a-kassenivåer och sjukförsäkringar som inte fungerar. Jag vill inte ha detaljerna. Jag vill ha visionen. Jag vill ha politiker som berättar för mig varför det är viktigt med jämnt ekonomiskt fördelade resurser. Jag vill ha ett intellektuellt politiskt ledarskap.
Det politiska parti som aktivt tänker arbeta för att jämna ut de ekonomiska orättvisorna kommer få min röst i höst.
PS. Forskarnas hemsida återfinns här. Dan Josefsson har skrivit om boken i Aftonbladet. DS.
Gravid Birgitta Ohlsson engagerar
Birgitta Ohlsson tackar ja till att bli EU-minister och vägrar låta småbarnsåren hindra henne. Detta engagerar och har skrivits om i flera dagar. Alexander Schulman tycker först synd om Birgitta Ohlsson som inte kan förutse hur stor sak det är att få barn. Han får påhopp för det och sätter ner foten och säger att de första sex månaderna är mammans. Katerina Janouch däremot säger att det är inget problem alls att Birgitta Ohlsson tänker jobba häcken av sig under småbarnsåren. Hon har ju en modern man.
Hanne Kjöller på DN i ledarsidorna undrade i onsdags (kan ej länka eftersom DN inte lägger ut hela tidningen längre) om Birgitta Ohlsson, som kommer vara full av omhändertagandehormoner, inte kommer att ha svårt att klara en nattmangling i EU. Ett uttalande som fick Karin Olsson på Expressen att gå i taket. Men sedan slöt Eva Sternberg, också på Expressen, upp på Hanne Kjöller sida.
A Sunday Kind of love reflekterar runt amning – inte amning och vad Birgitta Ohlsson kommer att missa. Dexion tycker småbarnsföräldrar är dåliga ministrar. Kristdemokraten Charlie Weimers tycker det är upp till föräldraparet att välja själva hur de vill göra (i Weimars inlägg finns Hanne Kjöllers ledarnotis avskriven).
Personligen hade jag valt bebis, men det har med mig som person att göra. Det finns få perioder av mitt liv som jag har njutit av så mycket som småbarnsåren. Det finns inget jobb i hela världen som hade fått mig att missa det. MEN. Jag tycker valet är fritt. Jag vill inte lägga mig i hur andra väljer att göra med sina barn. Birgitta Ohlsson och hennes man ska göra precis som de vill. Bebisen har två föräldrar och kommer klara sig hur bra som helst.
Men vad säger huvudpersonen? Vad säger den som faktiskt helt och hållet avgör hur hon vill leva sitt liv? Läs själva på Birgitta Ohlssons blogg.
Tillägg 7/2: Mymlan har hittat flera länkar. Jag rekommenderar Danitra-länken som är en genomgång på punkt till punkt varför pappa duger precis lika bra. Kontinuiteten är det viktiga.
Vem skulle du ringa om du låg för döden?
När Anders Paulrud låg för döden ringde han upp en kvinna som hade betytt mycket för honom men inte varit en del av hans dagliga liv på flera år. Hon slöt upp och fanns vid hans sida obetingat hans sista månader. Jag tror inte detta är ovanligt. För många av oss finns det personer som är viktiga för oss, men som av olika skäl inte kan rymmas i vår vardag. De kanske inte ens finns i vår telefonbok och ändå skulle vi kontakta dem i ett läge av nöd.
Jag vet vem jag skulle ringa. Vet du vem du skulle du ringa?
Efterlysning: Bloggar om sex
I dagens Inlägg som berör har jag med två länkar till inlägg om sex. Dessa har MÅNGA läsare klickat på. Det får mig att ana att det finns ett intresse för kvalitetsbloggar om sex. Jag behöver er hjälp med att hitta dessa bloggar! Om ni tipsar så länkar jag i inlägget vartefter. Jag har lagt upp några länkar så vi har något att utgå ifrån, men låt inte mina kategorier begränsa er. Jag skapar nya om det behövs. Det går bra att tipsa anonymt. Jag kommer inte att länka till kommersiell porr.
Fakta/tips om sex
- Emmys sexblogg
- Island of Pain
- Klumpesnusk
- Saga sexologi
- Savage Love
- Sexologibloggen
- Sexualupplysaren
- Tanja Suhinia
- The generous husband
Bloggare som skriver om sitt eget sexliv
Bloggare som ibland skriver om sitt eget sexliv
Lite mer åt det porriga hållet
Sex och politik
Sexshops:
Bildbloggar med sex, sensualism, kyssar, naket som tema
Fantasi
leave a comment