Gun-Britt Sundström säger emot
Idag har jag varit tvungen att ta en paus från allt stressläsandet. Istället skrattar jag med Gun-Britt Sundström när jag läser hennes Bitar av mig själv. Jag har alltid gillat personer som dansar motvals.
Hör här bara.
På min tid, brukar vi säga, vi i den pensionsnära åldern. På min tid fanns det en bio i vartenda kvarter. På min tid var brevlådorna gulare. Varför uttrycker vi oss så? Som om vår tid vore ute! Som om ”min tid” bara skulle vara när jag var ung eller när jag tillhörde den mediala generationen med problemformuleringsprivilegium. Min tid är det väl så länge jag lever.
Sundström använder tankestreck, kolon och semikolon på ett spännande sätt.
Och detta är typiskt för barnperspektivet: den gemenskap som ens närmaste tillhör är normen, antingen de är socialdemokrater eller zigenare eller mormoner – sen må de utgöra en aldrig så liten minoritet rent statistiskt.
Nu hittar jag ännu fler citat, men lite pengar måste väl Sundström få tjäna på sina välforumleringar.
Recensionerna från i juni hittar ni här. Svd. Dn. Expressen.
[...] sista, av totalt arton, nedan. Innan ni börjar läsa vill jag bara säga att Gun-Britt Sundström (se inlägg 15/10) skriver i sin bok att hon fortfarande minns det hon tvingades lära sig utantill i skolan och att [...]
[...] Bitar av mig själv av Gun-Britt Sundström [...]
[...] Nu ska jag läsa den långsamt. Och njuta av språket. Problemet är bara att jag fastnar redan på Gun-Britt Sundströms förord. Hon vet vad som är angeläget i en bok med stråk av det självbiografiska. Biografisk [...]