Stig Dagermans Birgitta svit

Jag får ett citat via mejl.

“Alla vill bli älskade för det de inte äger. Gräset för sin gryning, för sin mjukhet stenen. Natten för sin grynings skull, dagen för sin skymning. För sin flykt kräver kalkonen kärlek och albatrossen för sin gång på däcket. Näktergalen vill bli älskad för sin skönhet. Varför jag själv bli älskad vill jag icke veta. Men darrande drar vi varandra ur varandras koger”.

Stig Dagerman, Birgitta svit ur Vårt behov av tröst 1955

Det väcker mitt intresse. Jag tycker om meningsbyggnader som är bakvända och som kräver omläsning. Jag läste en gång att en riktigt bra serieruta kännetecknas av att den måste läsas om tre gånger innan hela komiken går fram.

Strofen är välkänd och har inspirerat många. Göran de Rées gjorde 1987 tre stycken kortfilmer på temat Birgitta svit som visades på biograf Haga. Det jag gillat mest är boken Tysk Höst. Dagerman for på uppdrag av Expressen till Tyskland efter kriget och skrev om de fattiga och svultna tyskarna. Han fick kritik för att vara för förlåtande.

På Stig Dagermans sällskapets hemsida berättas det att följande står skrivet på hans grav.

Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Det låter ju som om man kan komma klara det den dagen det är dags.