Jag vet att jag har världens bästa läsupplevelse framför mig

Jag ska nämligen läsa om Alberte-triologin av Cora Sandel.

Sist jag läste den var för sju år sedan och då slukade jag den. Nu ska jag läsa den långsamt. Och njuta av språket. Problemet är bara att jag fastnar redan på Gun-Britt Sundströms förord. Hon vet vad som är angeläget i en bok med stråk av det självbiografiska.

Biografisk litteraturforskning har alltid ägnat sig åt att finna överensstämmelser mellan en författares liv och verk. Men skillnaderna är ju mycket intressantare än likheterna! Det är där man kan spåra författarens avsikter.

Vad är det Sundström försöker säga? Att författare använder sina egna erfarenheter och formar dem så de förstärker den historia de vill berätta. Och att diskrepansen skapar den konflikt som för läsandet framåt. Utan att läsaren vet om det. Oh, när jag blir pensionär ska jag flytta in på institutionen för litteraturvetenskap.

Till slut lyckas jag slita mig från de litterära funderingarna och börja läsa. Här kommer ett smakprov. Kanske blir det fler. Vem vet.

När Alberte vaknar på morgonen är hon varm och skön. Det är den enda tid på dygnet hon inte fryser. Ett stort, varmt lugn finns i hennes lemmar, en lekamlig frid, som är det bästa hon vet. Hon ligger raklång med utsträckta ben. Det är varmt i hela sängen, och det är som om kroppen hade slagit ut, som om ett skal omkring den hade sprängts. Hon sträcker på sig, hon känner sig rörlig och mjuk och har råd att umgås lättsinnigt med sin egen värme. Det händer att hon övermodigt sticker ut en fot i kulan bara för att få känna den bli varm igen så fort hon drar tillbaka den.

Sveriges Radio har Alberte-triologin på läsecirkel den här veckan. Första programmet gick igår, men det går bra att lyssna i efterhand.

Japaner talar loligt

Vi har ett sushiställe nära jobbet där vi välkomnas med orden:

- Häl äl de ledi. Häl äl de ledi.

Häromdagen när vi var där kom en kvinna in och skulle hämta lite takeaway. Hon la en hundring på disken och frågade.

- Vill du ha mer?

- Nej, det läcker! Svarade japanen.

Lite senare kom en annan kvinna in och ville beställa. Kocken tittade bekymrat på henne och sa.

- Vi inte ha nåt sushilis, bala vanligt lis.

Hon tittade upp på honom och såg frågande ut och han repeterade:

- Inget sushillis.

- Ursäkta, jag förstår inte vad du säger.

- Lis?

- Inget sushilis!

Kocken tar fram en meny och pekar i menyn: 

- Lis?

- Aha! Du menar Rrrriiiis.

Vem vill vara svensk i det läget?

När smakar kaffet som bäst?

Kryssade du för ”Other”? Då vill jag veta när kaffet smakar som bäst. Kommentera nedan. Tack!

-”Jag har ett starkt psyke”

Jag har skrivit om de apatiska flyktingbarnen flera gånger tidigare. Ingenstans har jag hittat ett reportage som handlar om vad som hände sedan. Hur gick det egentligen för tjejen som låg där i sängen och ville dö? Men nu finns det. Jag tänker på Niklas Orrenius artikel i Sydsvenskan om överlevaren Guli Gulec. Läs den så får du en bild av hur starka psykiskt sjuka människor är. Innerst inne. De är så starka att de kan tillåta sig att reagera på det som är bottenlöst fel.

Äntligen får jag en glädjens bild att lägga vid sidan om bilden av flickan med den döda blicken. Tack Niklas!

Backmans gömmor

Det finns en sak jag alltid vill göra när jag är i Umeå och det är att botanisera i gömmorna hos Backmans Antik & Interiör. Det är nytt och gammalt. Utan någon ordning. Mitt ibland några färggranna nyckelringar ligger en grön påse full med tvålar som man bara kan dö för att få. Eller designade necessärer bredvid antika gröna fruktfat. Eller ljusstakar i form av negrer från Paris. Och man får absolut inte missa samlingen broscher som ligger vid kassan och som, i min fantasi, är inlämnad av en gammal dam som rest jord och rike runt. Det är en affär som man rör sig långsamt i och absolut inte med ryggsäck. Saker finns det överallt även i gångarna. Det är en del av charmen. Man går med fördel flera varv. Och är det något man undrar över ska man alltid fråga ägarinnan. Många av sakerna har en alldeles egen historia.

Den färgstarka ägarinnan Åsa Backman

De bakre regionerna (hade jag haft ett stort skrivbord hade jag köpt lampan)

Ljusstakarna som blev mitt fynd denna gång

Det här tror jag är en bra investering…

Nils Hervén heter konstnären och håll i er nu. Han är 17 år. Förstår ni? Vilken potential?

Det kunde lika gärna regna grodor…

Det här är en av de starkaste läsupplevelser jag haft på internet.

Lilla, lilla Gustaf som så tappert tar sig igenom sprutor, dropp, nålar och håravfall. Mamma, pappa, extrapappa, far och morföräldrar, klasskompisar, grannar och vänner. ALLA är engagerade i Gustafs plötsliga insjuknande. Den 24 februari fick han andnöd och det visade sig att han hade cancer. En sorts lymfom vid lungan. Höggravida mamma Anna hade så svårt att ta in att Gustaf har cancer att hon tycker att det lika gärna kunde regna grodor.

När läkaren skulle lämna diagnosen tittade han på Gustaf och sa.

- På den här avdelningen luras vi inte. Vi säger bara det vi vet. Precis som Skalman.

En sån läkare vill jag också ha.

Vi har som firat födelsedag idag..

…och då åt vi en delikat biskvitårta. Den smaka precis som en gigantisk Sarah Bernard biskvi. 

Här kommer receptet.

Riv mandelmassa fint. Rör ut den med äggvitorna och sockret till en jämn smet. Rita en rundel på ett bakplåtspapper och bred ut mandelsmeten jämnt fördelat på rundeln. Grädda i 200 grader i 20-25 minuter tills kakan fått fin färg. Gör smärkrämen under tiden. Rör smöret tillsammans med florsockret. Låt det bli riktigt poröst. Tillsätt vaniljcremen och den smälta blockchokladen. Smaksätt med likören. Lossa försiktigt biskvibotten från pappret. Vänd den gräddade sidan nedåt. Bred på smörkrämen så att den bildar en liten topp. Ställ kakan i frysen i cirka 30 minuter så att den blir riktigt kall. Smält chokladen till garneringen. Pensla på chokladen och strö den rostade, flagade mandeln över. 

300 gram mandelmassa

3 äggvitor

1,5 dl strösocker

SMÖRKRÄM

200 gram smör

1 dl florsocker

1,5 dl vaniljcreme

50 gram smält mörk blockchoklad

2,5 matskedar likör (Grand Marnier eller annan citruslikör)

GARNERING

100 mörk blockchoklad

0,5 dl rostad, flagad mandel

Ska vi ha lite förspel?

I Umeå är det många som far till Norge och jobbar något år eller så. Ikväll har vi diskuterat de språkförbistringar som kan uppstå.

Scen 1.

En kille står med sin kvinnliga kollega i bensinmackens fikarum. De diskuterar vad de ska göra ikväll.

- Ska vi ha lite förspel?

Svensken blir lite generad av den direkta inviten. (Förspel betyder förfest på norska)

Scen 2.

En kvinnlig sjuksköterska kommer in på avdelningen och säger med tydlig röst.

- Nu ska vi skaka kuddarna.

Ett förtjust fnitter utbryter bland de manliga patienterna. Kuddar betyder pung på norska. Det tog flera veckor innan de norska kollegorna upplyste om anledningen till munterheten.

Om jag var i Stockholm skulle jag gå på det här ikväll

För att det är konstig konst när den är som bäst. Som en blandning av Berlin och Gotlands inland och raketer och kulörta kulor. Med brinnande musik och mystik i kulisserna. Och en publik som ni inte hittar i Sverige. Egentligen.

”GUMMI, KÖTT, KUGGAR”2

Opens the doors with the Sultan from Kreuzberg at the stage 
Saturday 28 mars 2009
Tegelviksgatan 20,Stockholm .

Entre´50 kr old members
100 kr new members

Lokomobilen – a mobile art and performence Carravan, Sweden – constructed in april, going on tour from may