Blåbärsmaskinen

Nils Claesson har skrivit en bok om sin far Stig ”Slas” Claesson. Blåbärsmaskinen. Jag har blandade känslor när jag börjar läsa. Jag vill inte att Nils ska klaga och låta bitter. Jag vill skydda honom från att hans egen skörhet i relation till sin pappa. Jag vill att han ska få vara en egen person och inte sin pappas son.

Men så lugnar jag mig när jag känner att han klarar den balansen. Det finns en historia värd att berätta. Och det är Nils egen historia om hur det är och har varit att växa upp på femtio-talet, på söder, med en mamma som var indian från Kanada och en pappa som var alkholiserad konstnär.

Nils beskriver i boken sin egen skolgång. Hur hans fröken ifrågasatte hans intelligens och sanningshalten i det han skrev. 

En av uppgifterna i skolan hade varit att skriva en liten redogörelse för vad vi brukade äta till frukost Jag hade beskrivit en frukost som innehöll boveteplättar, bacon, äggröra, juice, rostat bröd, små starka vitlökskorvar, varm choklad, sylt och marmelad.

Fröken hade hånfullt läst upp min matfantasi, som för överigt ganska sanningsenligt beskrev en frukost jag minns från Kanada, och hela klassen hade skrattat åt mig.

Fröken hade förklarat krig.

 Det var jag mot henne.

Vissa blir mer provocerade av annorlundaskap än andra. Efter en tid söker pappa Stig upp rektorn och har ett samtal.

Vad Stig sa den kvällen till rektorn vet jag inte.

Men det hjälpte.

Det hjälper fortfarande.

Sedan berättar Nils om hur det varit med en alkholiserad pappa.

När jag i efterhand sätter ord på Stigs alkholism, så som jag förstår den, slår det mig att hans drickande var en enorm egotripp. Genom att dricka kunde han kontrollera sin nära omgivning och på så sätt expandera sin egen kropp och sina egna känslor till att gälla alla i familjen Claesson.

När Stig var på fyllan blev hela familjen orolig och när Stig var nykter blev familjen lugn, men det var hela tiden Stig som stod för det läge som alla i familjen fick rätta sig efter och försöka läsa för stunden.

Som ni ser väljer jag med flit citat som handlar om Nils egen upplevelse. Och det är också de delar i boken jag uppskattar mest. De känns äkta. Vem Stig var. Det är rätt ointressant. Nu är det Nils tur. Och har varit det länge. 

Boken är utgiven på förlaget Ruin.

Recensioner: Expressen. DN Bok. Babel i SvT.

About these ads