Nattens bibliotek

Elfriede Jelinek om Fritzl

Posted in Litteratur by nattensbibliotek on 19 mars 2009

elfriedejelinekforum

En förfrågan från ordförande i Stig Dagermans sällskapet har gjort det möjligt att publicera Elfriede Jelineks artikel om Fritzl på svenska. Jelinek beskriver Fritzl som gudfadern som skaffar sig en kvinnokropp när och där han vill ha den. Det kryper under skinnet. En människa är kapabel till mycket. Minns ni filmen Dogville? Om den lilla byn som gömmer en svag kvinna undan polisen och maffian. En efter en börjar de utnyttja henne som betalning. Vi har alla ondskan i oss. Ge oss bara omständigheterna så kommer den blomma. Och ni på Metro ska inte försöka inbilla er själva och andra något annat. Jag tänker på er löpsedel från igår: ”Idag får monstret sin dom.”  Fritzl är inget monster. Han är en människa precis som alla andra. Som fått fritt spelrum. Alldeles, alldeles för länge.

Elfride Jelinek är en österikisk författarinna som fick nobelpriset 2004. Här hittar ni Horace Engdahls tal till Jelinek vid prisceremonin. Hennes böcker är utgivna på svenska på Förlaget Forum.

2 kommentarer

Subscribe to comments with RSS.

  1. Alle said, on 22 mars 2009 at 12:22 e m

    Tack för ditt balanserade inägg. Det är viktigt att se Fritzl som en människa och inte som ett monster. Ann Heberlein skrev i sin bok ”Jag vill inte leva. Jag vill bara inte dö” att gränsen mellan ont och gott inte går mellan människor utan genom varje människas hjärta. Alla har vi ondska inom oss. Vi måste lära oss att hålla oss på rätt sida gränsen. Det gör vi genom att få och ge värme och kärlek och genom sunda sociala kontakter. Om vi inte ser Hitler som en människa ser vi inte heller nästa Hitler innan det är för sent

  2. nattensbibliotek said, on 22 mars 2009 at 11:41 e m

    Kul att du citerar Ann Heberlein! Man kan undra om det fanns ett vägskäl i Fritzl liv där för längesedan. När någon hade kunnat stoppa honom. Eller han hade kunnat stoppa sig själv. I största allmänhet låter vi ju grannar sköta sig själva. Och kollegor som dricker får fortsätta i all oändlighet. Vi är ganska rädda för att säga ifrån och gripa in. Rädda för att ha fel. Men tänk om det fanns de som såg…och inget gjorde. Förfärlig tanke. Vad flathet kan skapa lidande.


Lämna ett svar