Den här boken gör mig skitförbannad.

Tusen gånger starkare berättas av klass 9As tysta, men duktiga flicka, Signe. Långsamt och träffsäkert redogör hon för hur rösten sviker när hon får frågan på lektionen och hur hon på rasterna försöker stå så nära gruppen med de tuffa tjejerna som möjligt. Inte synas men ändå tillhöra. I centrum bland tjejerna finns Mimi som alla vill vara med. Motsvarande person i killgruppen heter Ludde och honom följer killarna utan att blinka. Klassföreståndaren Olle, totalt omedveten om sin egen roll i klasrummet, låter killarna stöka och stoja och vill att tjejerna ska agera bråkdämpare. Då och då uppmuntrar han tjejerna att ta mer plats, men utan stötta dem när de väl gör det.

MEN en dag kommer en ny tjej till klassen, Saga, och då förändras allt.

Olle ställde en fråga. Vi flickor sträckte fromt upp våra händer och hoppades och fasade för att få svara. Hoppades för att vi ville visa vad vi kunde, fasade för att vi visste att vi skulle bli härmade eller avbrutna eller inte ens hinna svara för att någon kille skulle överrösta oss. Olle gav Ludde frågan. Då gapade Saga det rätta svaret rätt ut, högt och ljudligt. Jag hade förlorat modet att tala. Men jag fanns där och jag såg. Saga var fri. Fri från allt. Först älskade jag henne. Sedan älskade vi henne ännu mer. Hon förändrade allt. För oss alla. Varenda en. Hon blev ett hot. Och ett löfte.

Den här boken öppnar ögonen på mig på precis samma sätt som Bitterfittan av Maria Sveland. Bara att nu handlar det inte om kärnfamiljens fallgropar utan om klassrummets verklighet. Och det är inte fagert. Och igenkänningen är total. Både hur det var på lektionerna men också hur skoningslöst det var att inte räknas.

Men mest av allt tänker jag på hur det är på jobbet nu, 25 år senare. Jag förstår plötsligt varför kvinnor har svårt att tala inför grupp. Och varför en man bara behöver harkla sig för att alla ska lyssna. 12 års indoktrinerande skolgång har satt spår hos mig och mina kollegor.

Den här boken borde läsas av alla som stöter på barn och ungdomar i blandade grupper. Först och främst lärare, men också föräldrar och idrottstränare.

Den här boken borde också läsas av alla som har svårt att tala för sig på möten på jobbet och av alla som någon gång sagt att ”kvinnor har så svårt att ta för sig”.

Den här boken är angelägen.

A-n-g-e-l-ä-g-e-n.

PS. Christina Herrström heter författarinnan och hon har också skrivit Glappet som blev en hyllad TV-serie och Ebba som blev långfilmen Ebba och Didrik. DS.

Tillägg 4 juli: Nu ska boken filmatiseras av samma gäng som gjorde Ebba och Didrik och Glappet.