Närhet och styrka

Hans rädsla får mig att känna ömt för honom, men den ömheten får honom att vända sig ifrån mig. Rädslan har fått honom att vara mig otrogen, även när han inte uppfattade det som otrohet, utan som frihet. Rädsla. Och nu när jag har förlorat all min styrka och visar en bråkdel av mina tvivel eller min svaghet, riskerar jag att han går, antingen åter till någon annan, eller bort ifrån mig. Och sanningen är att jag snart inte orkar gömma mina tankar, bara orkar inte.

Ur Var tog all denna kärlek vägen? av Käbi Laretei

Käbi Laretei sätter i sina brev och dagboksanteckningar från åren med Ingmar Bergman fingret på det som jag tror att vi alla undersöker i våra kärleksrelationer. Närhet och styrka.

Närhet och tillit. I en relation undersöker man hur nära man vill släppa varandra. Ibland stämmer det. Oftast inte. Förmåga till närhet har med den tidiga anknytningen till mor och far att göra. En del har det med sig. Andra får kämpa hela livet för att våga. De som vågar sänka garden och stå kvar när rädslan härgar som mest blir rikligt belönade och i form av just närhet och tillit.

Styrka och svaghet. Ibland förändrar sig styrkepositionerna i en kärleksrelation. Den starke blir svag och vice versa. Inte alla relationer överlever det. Den starke klarar inte av att bli svag och beroende. Den svage klarar inte av att bli den starke och samtidigt behålla attraktionen. Andra relationer klarar det här och de älskande byter styrkeposition flera gånger per dag.

Boken är som en liten karamell av djupa tankar om livet, kärleken och konsten. Allt det svåra och det lätta. Jag kommer ha den här boken liggande på mitt nattduksbord. Länge. Länge.

Recensioner: DN, GP, Expressen, SvD, Sydsvenskan

Mina tidigare inlägg om Käbi Laretei hittar du här och här.