Nattens bibliotek

Skilda föräldrar – skilda världar?

Posted in Barn/tonåringar, Skilsmässa by Siri Wikander on 31 maj 2009

Det är stor middag med många gäster samlade runt matbordet. Barn, tonåringar och vuxna om varandra. Plötsligt slår en av tonåringarna till sockerströaren så att sockret sprider sig över och under bordet. Tonårspojken reser sig och håller för sitt öga och säger aj.

Om det hade hänt hemma hos den ena föräldern:

– Men gubben, hur gick det? Kom så hjälper jag dig att skölja ögat.

Föräldern och sonen sköljer ögat. Sedan fortsätter middagen. Sockret dammsugs upp när gästerna gått hem.

Om det hade hänt hemma hos den andre föräldern:

– Men vad f-n gör du? Oh, varför måste du alltid..?

Pojken reser sig och rusar in på sitt rum. Föräldern tar fram dammsugaren. Alla hjälper till att lyfta upp bordet och stolarna. När det är gjort går föräldern efter pojken som vägrar komma till matbordet. Föräldern ger upp och återgår till middagsgästerna. Det är lite svårt att få igång stämningen igen, men efter en stund går det.

Hur hanterar barn om saker hanteras olika i sina två hem?

Jag tror att de klarar det alldeles utmärkt! De vet att mycket väl vad som gäller i de olika hemmen. De anpassar sin beteenden efter det. Och de tar det bästa från två världar. 

Vad övar skilda barn upp för egenskaper?

Jag tror de övar upp förmåga att samarbeta och kommunicera. De får se olika sätt att reagera och att hantera problem. Detta ger dem själva möjlighet att välja längre fram i livet hur de vill leva sina liv.

Vad far skilda barn illa av?

Tvärtemot vad många tror så är det inte att flytta mellan två hem och bära väskor. Det som skilda barn far illa av är om föräldrarna inte kan samarbeta. Att de bråkar eller i värsta fall ligger i vårdnadstvist. 

Några som tittat mycket på hur barn och föräldrar upplever skilsmässor är Bente och Gunnar Öberg. De säger att de är tre saker som är avgörande för att barn ska må bra efter en skilsmässa:

  • För det första bör föräldrarna bo ganska nära varandra. Om avståndet är mindre än några få kilometer fungerar det oftast väldigt bra, men om föräldrarna har flera mil mellan sig då är det uteslutet att barnen bor växelvis. Då måste de ha två uppsättningar av vänner och kanske gå på förskola på två olika ställen vilket blir för påfrestande. Om man vill att barnen ska bo hos båda får man se till att bo nära varandra.
  • Det andra kravet är att båda föräldrarna, och inte minst barnen själva, vill bo växelvist.
  • Den tredje, och allra viktigaste förutsättningen, är att relationen mellan föräldrarna präglas av respekt. Nära vänner måste de inte vara, men de får inte vara fiender så att barnet blir en “boll som slås mellan två slagträn”, som en av de intervjuade männen sade om sin uppväxt.

Det fina med lösningen att låta barnen bo omväxlande hos båda är, enligt makarna Öberg, att ingen har vunnit, ingen har förlorat; ingen är upphöjd, ingen degraderad. Båda behövs och måste ta ansvar. Växelvist boende kräver täta, vardagliga kontakter mellan mannen och kvinnan och fungerar som en skola i samarbete.

Här hittar du en sammanfattning av deras forskning. Och här deras bok: Skiljas men inte från barnen.

4 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Mette said, on 24 juli 2009 at 12:07 e m

    Mkt kort kommentar till detta med samarbete och växelvis boende. Min dotter är nu 24 år och var bara två år då vi skiljde oss och började köra varannan-vecka systemet. Vi delade upp vem som skulle ha henne och även bilen varannan vecka…När jag nu försiktigt frågar (är rädd för svaret…massa skuld där…) så säger hon att det hon minns mest var att vi alltid var osams och att hon märkte att vi “låtsades vara sams”. Att hon upplevde det som att vi ljög för henne alltså.

    Dessvärre har hon helt rätt, vi klarade inte av att samarbeta. Så här i efterhand tror jag att hon mått mkt bättre av att få ha sitt stadiga boende på ett ställe. Åtminstone till dess vi kommit på fötter. Jag önskar att jag o hennes pappa tagit hjälp att få igång ett samtal med fokus på henne och inte på oss.

    Minns att jag läste Bente o Gunnars bok på den tiden och hittade nog en del stöd hos dem.

  2. Mette said, on 25 juli 2009 at 11:13 f m

    Tack, skönt att höra att “han”, Gud alltså, tydligen tar hand om det på egen hand. Det vill jag verkligen tro på! Den satans jobbiga skulden som hänger en i hasorna alltså…

  3. nattensbibliotek said, on 25 juli 2009 at 4:14 e m

    Harvey Jackins som tog fram terapimetoden RC Reevalutation Counsiling eller parsamtal som det heter på svenska sa ofta följande:

    “- Varje människa gör i alla lägen, om man väger in alla tidigare erfarenheter och yttre omständigheter, sitt absolut bästa i varje situation.”

    Jag brukar tänka på det när skulden biter mig i hasorna alltför mycket.


Lämna en kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

You are commenting using your Twitter account. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

You are commenting using your Facebook account. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 30 other followers