Lektor i etik kommenterar Humanisternas kampanj

Susanne Wigorts Yngvesson kommentar till Humanisternas kampanj på sid 6 i dagens SvD Kulturdel är till skillnad från Humanisternas debattartikel - nyanserad. Artikeln ligger inte ute på nätet än, men när den gör det länkar jag. Under tiden får ni hålla till godo med några citat.

Tror verkligen Humanisterna på allvar att sklijelinjen mellan förnuft och oförnuft går mellan ateister coh religiöst troende?

Det finns skäl att fundera över vad det innebär att att religionskritiker på DN Debatt – dessa tolv, vita personer ur etablissemanget – vill begränsa det mångkulturella utrymmet där religiösa livsåskådningar ingår.

Humanisterna vill bygga sin image på motsatsförhållandet mellan religöst och sekulärt. Den vägen leder till konflikt och splittring.

Tack Tiffyn för tipset!

De intellektuella om religion och humanism

Jag var på fest igår och bland annat diskuterades förra fredagens debattartikel i DN om humanisternas kampanj. Alla tyckte det var en fantastisk artikel utom jag som tyckte den var en aningen onyanserad.

Innan jag berätta vad jag har för synpunkter vill jag bara säga att jag inte är konfirmerad eller medlem av Svenska Kyrkan. 

Jag höll förstås med om att det sker en massa dumt i religionens namn. Förbud mot kondomer och aborter, omskärelse, fördömelse av homosexuella, spridning av felaktig kunskap, trångsynthet. Ja, listan kan göras lång. Och det mänskliga lidandet i dess kölvatten är oöverblickbart. Men att i artikeln förminska betydelsen av religion till två ynka rader är att låta båten kantra.

Det står var och en fritt att uppfatta religiösa skrifter och traditioner som stämningsfulla berättelser om livet. Med en sådan vid personlig och symbolisk tolkningsram är religion inget hot mot mänskliga rättigheter utan kan rentav vara berikande och ett stöd och en tröst för många.

Betydelsen av religion är väl lite större än så? T ex är väl den typen av samtal som kyrkan för om människans behov av andliga värden viktig. Kapitalismen har så gott som monopol på vad vi människor behöver för att vara lyckliga. Därför uppskattar jag när  förra biskopen KG Hammar pratar om ansvar i fildelningsdebatten. Han bidrar med ett värderingsstyrt tankesätt som jag dagligen längtar efter i debatten.

PS. Debattartikeln i DN inleds med orden”Tolv kända intellektuella i ett gemensamt manifest” och är undertecknad av Lena Andersson, Hans Bergström, Eva Dahlgren, Christer Fuglesand, Sven Hagströmer, PC Jersild, Morgan Johansson, Nina Lekander, Stellan Skarsgård, Christer Sturmar och Björn Ulvaeus. Jag tycker DN använder en mycket bred tolkning av begreppet intellektuell här. Sedan när är en astronaut och en socialförsäkringsminister intellektuella? Som kuriosa kan jag berätta att Påven finns med på listan över världens Top 100 World Intellectuals. DS.

David Frost intervjuar Richard Nixon

I dagarna släpps filmen Frost/Nixon på DVD. För alla som är intresserade av amerikansk politik, journalism och intervjuteknik är den sevärd. Den bygger på den sanna historien om journalisten och talkshow-stjärnan David Frost som bestämmer sig för att intervjua president Nixon. Presidenten som blånekat till alla anklagelser rörande Watergate-skandalen, på ett sätt som tillstår en tvättäkta paternalist, (Göran Persson är en blek skugga i jämförelse), tillstår till slut, att han faktiskt hade gjort fel. Alla, och detta är intervjuarens starkaste kort, vill lätta sitt hjärta och så även Nixon. En megasuccé för David Frost och en lättnad för det amerikanska folket. Helt i klass med om vi svenskar fick veta hela sanningen om mordet på Olof Palme.

Originalintervjun med Frost/Nixon finns på Youtube i sex delar. Första delen hittar ni nedan.

Brev till prinsen

Bäste Tom,

När jag träffade dig första gången körde du en liten handbyggd Austin Martin. Du hade satt in små smäckra högtalare och spelade Suzanne Vega på högsta volym. Du var oklanderligt klippt, effektivt klädd och otroligt snygg. Alla tjejer ville ha dig, men jag fick dig. Första natten tog du hand om mig som jag aldrig förr blivit omhändertagen. Du släckte eldar jag inte ens visste fanns. När vi skulle skiljas nästa morgon plockade du en ros från grannens trädgård, mitt framför ögonen på granntanten, och gav mig.

När vi sågs nästa gång hade du köpte en t-shirt till mig där det stod ”Hands off. This is Tom´s property”. Jag skrattade och drog den på mig. Mer och mer blev jag din. Jag var så förälskad att jag inte kunde tänka på något annat än dig. Jag märkte knappt att du då och då fällde små, små korrigerande kommentarer. ”du passar bäst i långt hår”, ”du är fin i kjol, det borde du ha oftare”, ”jag är lite noga med bordsskick”, ”jag läser bara SvD” och ”din vänner är dem inte lite…?”.

Och jag lydde. Jag lät håret växa, jag klädde mig i kjol eller klänning, jag åt ordentligt, bytte från DN till SvD och från mina vänner till dina vänner.

Varför lät jag dina åsikter styra mitt liv? Jag var mycket ung. Utan mina vänner blev jag beroende av dig. Du sa det aldrig rakt ut, men om jag inte anpassade mig blev du sur och distanserad. Jag var rädd att förlora dig och anpassning tycktes som ett litet pris i sammanhanget. Även om den gav mig en vag förnimmelse av obehag som jag inte riktigt kunde formulera för mig själv.

15 år och två barn senare lämnade jag dig. I takt med att våra döttrar började bli äldre frågade de vad jag, Caroline, tyckte och tänkte. Och när jag inte kunde svara utan att upprepa dina åsikter, förstod jag att det var dags att gå. Livet hade blivit på tok för magert utan mig själv. Och relationen till barnen var inte förhandlingsbar. Den gick före allt. 

Vad jag inte visste var hur lång tid det skulle ta att få dig ur mitt system. Till en början visste jag inte ens hur jag skulle inreda min lägenhet. Eller vad jag gillade för mat. Än mindre vad jag uppskattade att jag göra på fritiden. Då kom ilskan. Jag var arg på dig för att du vad gjort mot mig. Jag var arg på mig själv för att jag vad jag låtit dig göra mot mig. Ilskan måste ha förvånat dig. Du hade aldrig under våra 15 år sett mig arg. 

Nu har ilskan lagt sig men jag tillåter dig aldrig upprepa dina övergrepp. Det är därför jag ber dig stå kvar på tröskeln när du är här för att hämta något. Det är därför jag ber dig gå när du kommenterar färgen på mina väggar och valet av parkett.

Det är över nu. Du äger inte längre mig. Du kan inte längre påverka mina val eller mitt humör. 

Lugnet har lagt sig.

Äntligen.

/Caroline

PS. Det här inlägget är inspirerat av Wheelforces Medias inlägg om energitjuvar. DS.

Man klarar det man måste klara

Varje morgon vid 8-tiden kommer en kvinna på ”min” buss in mot stan. Hon har tre små barn. Två flickor som ser ut att vara tre och fem år och en liten pojke på ett år som är förståndshandikappad. Bussen är fullproppad och hon måste ta sig ombord med sin tvillingvagn och sina tre barn under visst trixande. När jag åker hem vid halv sex tiden är hon på väg hem igen. Skillnaden är att barnen nu är trötta. Flickorna bråkar med varandra och den lilla pojken vill inte sitta i vagnen utan hon måste ha honom över axeln när hon trixar med vagnen. Hon ser trött ut och är trådsmal. Trots detta lyssnar hon uppmärksamt på barnen och löser flickornas konflikter med stort tålamod.

Jag ser henne nästan varje dag och har gjort det i ett år ungefär.

En enda gång har jag sett barnens pappa.

Man klarar det man måste klara.

En mammas specialegenskaper

Att vara mamma är världens svåraste uppgift. Som tur är utrustas man med specialegenskaper vid första ögonkontakten med sin bebis:

• Överlevnadsförmåga – som gör att man kan leva på typ ingen sömn alls
• Bläckfiskarmar – som gör att man kan snyta, trösta, förhöra läxor och steka pannkakor samtidigt
• Tigerstyrka – som aktiveras vid hot från dumma fröknar, elaka kompisar och snåla busschaufförer
• Tålamod – som gör att man gång på gång svarar i telefon (i det öppna kontorslandskapet) om glass, försvunna nycklar och akut pengabrist.
• Världens största famn – som tröstar när hårklippningen blev för kort samtidigt som nationella provet gick åt pipan och flickvännen gjort slut
• Godtrogenhet – som gör att tonåringarna kan prova på att vara vuxna fast de inte är det
• Moderskärlek – som förlåter stöld, skadegörelse och mord utan tvekan

Detta inlägg är ett svar på Bloggvärldsmammans uppmaning att skriva om MAMMA. Jag har skrivit flera inlägg om att vara mamma. Klicka på kategorin barn/tonåringar till höger så får du upp allihopa.

Vilken tidning ska jag prenumerera på?

På sommarlunchen med kollegorna på jobbet frågade jag vilka som prenumerar på en morgontidning. Ingen. Av 10 kollegor med mer eller mindre akademisk utbildning var det ingen som prenumererade på tryckta nyheter. Det var inte helt oväntat. Även om jag inte trodde att det skulle vara alla 10. Men, skrämmande nog, var det bara en som dagligen går in på en nyhetssajt och läser nyheter. Några av de andra såg i och för sig nyheter på TV.

Även jag lutar åt att sluta prenumerera på DN. Det sista året har jag mest haft den för att mina tonåringar ska se en morgontidning på frukostbordet varje morgon. Att de ska vänja sig vid att omvärlden är något som det är bra att hålla koll på. Och de läser Kultur-delen då och då. Men på senaste tiden har jag retat mig på hur otroligt tunn DN är på måndagar och tisdagar och onsdag. Framåt torsdag är det lite bättre och till helgen toppen.

Nu funderar jag på om jag ska lägga pengarna på att prenumera på en tidskrift istället. Jag väljer mellan Fokus, Axess och Vi Läser (Vi har jag redan). Fokus sträckläser jag på en timma. Jag läser alla artiklarna även dem om ämnen som inte intresserar mig egentligen. Jag njuter av språket. Det är precis min stil på språk. Axess är lite som SvD understreckare. Jag läser ungefär hälften av artiklarna men jag tänker desto mer på dem i efterhand. Lena Andersson och Johan Hakelius är några av de duktiga skribenterna. Sedan är det Vi läser. En ganska gullig tidning. Egentligen lite för tantig för min smak. Men den har tagit sig sedan första numret. Och nu tycker jag den kanske kan vara värd att prenumera på. 

Har ni andra tips? Andra tidningar ni tycker jag ska överväga innan jag skickar iväg min beställning?

Angripa riskfaktorer och förstärka de skyddande omständigheterna

Idag är det en artikel på Insidan i DN med anledning av mordet på 15-åriga Therese Johansson Rojo. Artikelförfattarna Tomas Lerner och Gert Svensson har intervjuat forskare Sven Granath på Brottsförebyggande rådet. Granath säger att det är viktigt att man som vuxen jobbar med att minska risker och att stärka det positiva hos tonåringen.

Riskfaktorer:

• Tidiga tecken som skolk, gränslöshet, sena nätter och umgänge i kriminella kretsar
• Endast en bundsförvant som inte verkar sund
• Hyperaktivitet, rastlöshet, lättkränkthet och kort stubin
• Spänningssökande personlighet
• Brist på medkänsla
• Psykiska störningar
• Ständiga bråk och skrik hemma
• Våld, övergrepp och vanvård under barnaåren
• Kriminella kamrater
• Missbruk
• Tuff attityd för att styra omgivningen och dölja känslor av utanförskap

Skyddsfaktorer:

• En god intellektuell förmåga
• En positiv syn på sig själv
• Goda relationer till kompetenta vuxna i familjen och närsamhället
• En känsla av att höra till och vilja fungera i samhället

Det här vill jag gå på

Angela Gheorghiu sjunger på Tivoli i Köpenhamn den 15 augusti. 

Varför bråkar en del tonåringar mer än andra?

Arv och miljö

Alla som jobbar med bråkiga tonåringar vet att det faktum att de misssköter sig är en blandning av arv och miljö. 

• Arvet kan vara dåligt självförtroende, svårt att säga nej, en levnadsglädje, ett sug att prova på nya saker, ett spänningsökande, ärftlighet för missbruk eller psykisk sjukdom (ångest).
• Miljöpåverkan kan vara allt från brist på kärlek och gränser, dåliga kompisar, för stort ansvar för tidigt, skilsmässor eller andra större förändringar, godtrogna föräldrar, missbrukande föräldrar och föräldrar som mår dåligt själva.

Vad signalerar tonåringarna?

Tonåringar som missköter sig skickar ut ett budskap till vuxenvärlden. Vad det är varierar, men något av nedanstående kan det kanske handla om:

• Duger jag?
• Bryr ni er om mig?
• Jag orkar inte ta så här mycket ansvar. Hjälp mig!
• Jag faller lätt för grupptryck. Hjälp mig!
• Jag hatar er för att ni skilde er!
• Jag längtar efter pappa/mamma. Varför försvann han/hon bara?
• Jag är så arg på min pappa som knarkar att jag vill bara slå och slå.
• Min mamma dricker och om jag gör dåliga saker blir hon upptagen med att ta hand om mig istället för att dricka.

Vad kan man göra som förälder?

Budskapet tonåringen skickar ut är ofta riktat till föräldrarna och det är en av anledningarna till att deras reaktion avgörande.

• Föräldrarna kan tydligt säga: ”- Du kommer hit, men inte längre.” eller ”- Jag tänker under inga omständigheter låta det gå åt helvete för dig.”
• Föräldrarna kan sätta upp tydliga regler, prata ihop mig med andra föräldrar och hjälpa till att identifiera kompisar och situationer som inte är bra.
• Föräldrarna kan inspirera tonåringarna att rikta sin energi mot positiva saker.
• Föräldrarna kan stärka självförtroendet.
• Föräldrarna kan avlasta ansvar.

Listan kan göras lång på allt man kan göra som förälder.

När behövs Polis och Socialtjänst?

Föräldrar kan bara komma till en viss gräns.  Vill en tonåring göra dumma saker så är det väldigt svårt att hindra dem. Man kan helt enkelt inte låsa in dem. Om de ska upp på den rätta vägen igen krävs ett inre beslut. De behöver mogna. Ett sätt att mogna är att bli tagen av polisen. Därefter följer ett så kallat ”bekymringssamtal” där tonåring, socialtjänst och polis deltar. Mötet går ut på att kartlägga ungdomens situation, visa på konsekvenser på fortsatt dåligt beteende och erbjuda samtal för både föräldrar och barn.

Sedan börjar en guppig färd mot ett bättre liv. Där två saker är helt avgörande:

• Att föräldrarna utstrålar att tonåringen kommer att klara detta alldeles utmärkt
• Att föräldrarna visar på kortsiktiga vinster på att sköta sig