De intellektuella om religion och humanism

Jag var på fest igår och bland annat diskuterades förra fredagens debattartikel i DN om humanisternas kampanj. Alla tyckte det var en fantastisk artikel utom jag som tyckte den var en aningen onyanserad.

Innan jag berätta vad jag har för synpunkter vill jag bara säga att jag inte är konfirmerad eller medlem av Svenska Kyrkan. 

Jag höll förstås med om att det sker en massa dumt i religionens namn. Förbud mot kondomer och aborter, omskärelse, fördömelse av homosexuella, spridning av felaktig kunskap, trångsynthet. Ja, listan kan göras lång. Och det mänskliga lidandet i dess kölvatten är oöverblickbart. Men att i artikeln förminska betydelsen av religion till två ynka rader är att låta båten kantra.

Det står var och en fritt att uppfatta religiösa skrifter och traditioner som stämningsfulla berättelser om livet. Med en sådan vid personlig och symbolisk tolkningsram är religion inget hot mot mänskliga rättigheter utan kan rentav vara berikande och ett stöd och en tröst för många.

Betydelsen av religion är väl lite större än så? T ex är väl den typen av samtal som kyrkan för om människans behov av andliga värden viktig. Kapitalismen har så gott som monopol på vad vi människor behöver för att vara lyckliga. Därför uppskattar jag när  förra biskopen KG Hammar pratar om ansvar i fildelningsdebatten. Han bidrar med ett värderingsstyrt tankesätt som jag dagligen längtar efter i debatten.

PS. Debattartikeln i DN inleds med orden”Tolv kända intellektuella i ett gemensamt manifest” och är undertecknad av Lena Andersson, Hans Bergström, Eva Dahlgren, Christer Fuglesand, Sven Hagströmer, PC Jersild, Morgan Johansson, Nina Lekander, Stellan Skarsgård, Christer Sturmar och Björn Ulvaeus. Jag tycker DN använder en mycket bred tolkning av begreppet intellektuell här. Sedan när är en astronaut och en socialförsäkringsminister intellektuella? Som kuriosa kan jag berätta att Påven finns med på listan över världens Top 100 World Intellectuals. DS.