Vem skulle du ha fysiskt umgänge med?
Jag fick idéen till det här inlägget för några dagar sedan. Först avfärdade jag den som fjortisaktig. Sedan som ett övergrepp mot de stackars skådespelarna som tvingas ha några trånsjuka kvinnor som dreglar över dem. Sedan försökte jag komma på vem jag skulle välja och då kunde jag inte välja eftersom jag måste vara förälskad för att vilja ha fysiskt umgänge med en man. Därefter kom jag på att alla som jag trånade efter som 15-åring nu har blivit gamla. Och att tråna efter någon som är yngre är alldeles för patetiskt. Men sedan provade jag idéen på några tjejkompisar och de gick igång som sjutton och urvalet av skådespelare (40+) kommer från de diskussionerna. Till slut landade jag i att man behöver inte ta allt så allvarligt. Jag bloggar helt enkelt under kategorin Förtjusande frivoliteter och då är väl allt tillåtet. Eller hur?
Till dig som är heterosexuell och man vill jag bara säga…det här inlägget riktar sig till dig också. Du vill väl komma ut i friheten du med? Det enda du behöver göra är att låtsas en liten stund att du är kvinna, bi- eller homosexuell och så röstar du…och vips har du tänjt lite på dina gränser..
Tänk dig följande.
Du sitter i fängelse på livstid. Din fångvaktare berättar för dig att enda sättet för dig att komma därifrån är att ha sex med en manlig skådespelare. Vem skulle du välja?
Nu var så god och rösta! Röstningen är öppen till och med fredag 4 september. Och ja, ni får föreslå en annan skådespelare!
Klart jag ska vaccinera mig!
…och ja, jag använder spritgel regelbundet!
Av hänsyn till dig!
För att du ska slippa vara bland de cirka 4,5 miljoner svenskar som inom en månad ligger nedbäddad i svininfluensa. Och för att busschaufförer och tunnelbaneförare ska hålla sig och friska så vi kan åka till jobbet. Och för att butiksmedarbetarna ska stå på benen så vi har mat att köpa i affären. Jag gör det inte för att jag är rädd att dö. Den risken är svindlande liten. Jag gör det för att minska vanligt, normalt lidande. Det är jobbigt att vara sjuk. Och det är jobbigt när många är sjuka på en gång. Och eftersom det är en ny variant på virus som ingen haft kommer många bli sjuka. Vi är helt enkelt inte immuna. Hur gärna vi än vill tro det.
Vi har en pandemi!
Socialstyrelsen definierar pandemi som ”när en infektionssjukdom sprids över stora delar av världen och drabbar en stor andel av befolkningen i varje land”. Det är många som kommer drabbas och det innebär att vi har ett gemensamt ansvar att minska risken för smitta. Ett sätt att skydda oss på nationell nivå är att vaccinera sig. För att vaccinering ska ha effekt behöver en majoritet av Sveriges befolkning vaccinera sig. Eftersom en del måste avstå pga exempelvis äggallergi så behöver du och jag vaccinera oss som inte har särskilda skäl att avstå.
Hur skyddar du dig och andra?
Det är lätt. Vaccinera dig. Tvätta händerna, nys/hosta i armbågen och stanna hemma när du är sjuk. Dessa skyddsåtgärder behöver du göra. Under några månader. Den här hösten. Med start nu.
Varför är det så många som avfärdar svininfluensan och ifrågasätter vikten av att vaccinera sig?
Vi har alla olika sätt att hantera rädsla. En del blir aktiva. Andra kör näsan i marken och låtsas som ingenting. Att följa kollektiva instruktioner blir svårt för oss individualister som vill vi upplysa oss och bestämma själva. Vi lever också i ett samhälle där det har låg status ta faror på allvar och erkänna ängslan. Läs Alex Schulmans inlägg Meddelande till alla svinis ignoranter: Far åt helvete. appropå detta.
Källor: Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Frågor och svar om svininfluensan på Myndigheternas krisinformation.
Inlägg som berör
Här är de inlägg som berört mig mest under senaste tiden:
Innerlighetens balans av Spinred om hur man i kärleksrelationer undersöker nivån av närhet och integritet och försöker hitta en balans.
Mitt i misslyckande dejtande av Miss Understood. Om Sex. Skönt sex. Mot bättre vetande.
And the winner is av Nemo/Musselmannen. För att Nemo gav sin bok Anfäkta – om att bli nykter alkholist till den som hade skrivit så här:
”Jag behöver din bok för att jag….. druckit mer alkohol det här året än vad jag gjort under alla mina år innan”
Terapi? Nej, hellre ansiktsbehandling!
När jag skilde mig var vi ett gäng nyskilda kvinnor som var ute och åt middag tillsammans. Vi lovade varandra dyrt och heligt att vi aldrig skulle bli bittra och prata skit om våra x-män och att ALLT vårt fokus skulle vara på att njuta och ha det bra.
Det här var några år sedan, men jag kom och tänka på det när jag pratade med en kvinna som ligger i skilsmässa just nu. Hennes man hade frågat henne om inte hon också skulle gå i terapi. Hon hade sagt nej och hänvisat till att han redan hade bestämt sig för att lämna henne. Till mig sa hon så här:
- Va, ska jag lägga 800 kronor per timma på en terapeut när jag är nyskild och har taskig ekonomi? Nä, då lägger jag mycket hellre pengarna på en ansiktsbehandling.
Haha! Det är de rätta takterna!
Garderobsvärmare
Ibland när jag köper nya kläder är jag lite modigare i affären än vad jag är i verkligheten. Då måste klädesplagget hänga till sig lite i garderoben. Mitt senaste sådant inköp är den här skjortan.
Mycket färg och mönster, eller hur? Jag har nästan alltid enfärgade kläder åt det mörka hållet. Men så för några år sedan fick jag den här blusen (nedan) av en kompis och den blev, efter några månader som garderobsvärmare, min absoluta favoritskjorta.
Jag har den flera gånger i veckan och jag vet att det är en tidsfråga innan den går sönder. Kvaliteten är fantastisk, men det är få plagg som tål mer än 100 tvättar och den här har tvättats minst 150 gånger. I alla fall. Jag får mycket komplimanger för den här blusen (även om vissa har sagt att den ser ut som en kökshandduk) och nu har jag en tid varit på jakt efter något liknande. Det var på den vägen jag hittade skjortan (på översta bilden) som nu hänger i garderoben och väntar på att mitt mod ska repa sig.
En dag så.
Vad har du för förhållande till dina kläder? Köper du rätt? Händer det också du köper kläder som är lite för modiga för ditt eget bästa?
Det här har jag efterlyst länge!
Och nu kommer det! En Spotify-tjänst för film. Eller egentligen en kombinerad Spotify, Filmdatabas, Facebook, Twitter och streaming tjänst. Filmsajten heter Voddler och har startats av ett gäng svenska killar. Tjänsten är fortfarande under utveckling, men det finns en beta version ute för testning nu. Här är en liten förhandstitt på startsidan:
Voddlers mediaspelare bygger på XBMC teknik och kommer att fungera även för Linux och Macintosh. Det kommer finnas tre olika betalningsmöjligheter: reklamfinansierad (i början av filmen), månadsabonnemang och per/film. 20 stycken lösenord delas ut varje fredag. Vill du vara med i utlottningen så registrera dig på Voddler. Här finns en och ytterligare en bra artikel som presenterar Voddler projektet. Vill du följa utvecklingsarbetet har Voddler en egen blogg. Och här finns de på twitter. Här hittar du mina tidigare inlägg om laglig nedladdning om film.
Äntligen har jag ett lagligt alternativ att erbjuda tonåringarna hemmavid!
Kommentarer ökar kvaliteten på bloggen
Jag startade bloggen för snart ett år sedan. Och aldrig har kommenterandet varit så aktivt som nu. Det gör mig glad! Superglad!
Varför är det så värdefullt med kommentarer för mig?
Man kan likna bloggande vid att spela teater. Tänk er en skådespelare som kommer ut på scenen och spelar upp en monolog och sedan är det bara tyst. Vad ska hon/han tro? Var landade det? Osäkerheten gör att hon/han presterar sämre. Bäst presterar hon/han om publiken ger sig till känna. Skrattar med. Drar efter andan. Hoppar till. Det blir kontakt och i den kontakten händer något värdefullt. Något utvecklande.
Tack alla ni som lämnar kommentarer!
PS. Till dig som tvekar att lämna kommentarer: Tänk på att det går bra att skriva under alias. Använd då gärna samma alias varje gång du kommenterar så jag får möjlighet att lära känna dig! Känns det läskigt att lämna elektroniska spår efter sig så prova att skriva kort de första gångerna. Jag försöker svara på alla kommentarer. DS.
Man kan säga nej på olika sätt
Det finns olika sätt att säga nej på när någon frågar om man vill göra något tillsammans med dem.
1. Ingen förklaring. Inget motbud.
- Nej, jag kan inte.
Personen anstränger sig inte för att få till ett möte. Det här signalerar att personen inte tycker att det är särskilt viktigt att få möjlighet att umgås.
2. Förklaring, men inget motbud.
- Nej, jag kan inte för jag ska till mamma på släktträff.
Personen anstränger sig genom att förklara varför de inte kan träffas, men kommer inte med ett motbud för att få till en träff. Även det här sättet att säga nej signalerar att personen inte tycker det är särskilt viktigt att få möjlighet att umgås.
3. En förklaring och ett ospecifieerat motbud.
- Nej, jag kan inte på fredag. Jag har mycket både på jobbet och hemma just nu, men så fort jag ser en möjlighet att komma loss så ringer jag dig.
Det här kan både signalera att personen vill umgås eller inte vill umgås. Eventuellt kommer aldrig motbudet resultera i att personen ringer och föreslår en ny tid och då kanske intresse för umgänge inte är så stort.
4. Ingen förklaring. Men ett tydligt motbud och en avstämning.
- Nej, jag kan inte på fredag, men jag kan ses på lördag eftermiddag. Fungerar det för dig?
Det här svaret signalerar att personen inte har lust att förklara varför hon/han inte kan, men personen föreslår en konkret tid och vill gärna träffas en annan dag. Dessutom stämmer hon/han av.
5. Förklaring, ett tydligt motbud och en avstämning.
- Nej, jag måste jobba på fredag och kommer nog vara rätt trött, men jag ses gärna på lördag eftermiddag. Fungerar det för dig?
Det här signalerar att personen vill umgås och är beredd att bestämma direkt en ny tid. Dessutom lägger hon tid på att förklara sig.
Om någon svarar enligt punkt 1 och 2 då antar jag att de inte är lika intresserade av att träffas som jag är. Jag lägger ner försöken och söker mig till någon annan som vill umgås. Svaret i punkt 3 tycker jag är helt ok om det verkligen följs upp av ett konkret förslag inom några dagar. Annars är det bara att se sig om efter annat umgänge precis som i punkt 1 och 2. Skillnaden mellan punkt 4 och 5 är förklaring eller ingen förklaring. Jag tycker det är egalt. Ibland vill/kan man förklara sig ibland inte.
Min absoluta favorit bland ovanstående är 5:an som jag tycker inte lämnar några frågetecken efter sig i huvudtaget. Bägge vill umgås och man ser till att planera det så snart som möjligt och man får viss inblick i den andras praktiska (jobba) och känslomässiga (trött) vardag.
Hur är det för dig? Vad tycker du är viktigt att tänka på när man tackar nej? Spelar det någon roll för dig hur andra säger nej?
Det här gör mig glad!
Nattens bibliotek klättrar på bloggtoppen. Ovan ser du listan över bloggar i kategorin kultur. Nu har Nattens bibliotek klättrat till 29:e plats med 769 besökare senaste veckan.
Ta ansvar för relationer – del två
För många år sedan fanns det en kvinna och man som älskade varandra djupt, men av olika anledningarna kunde de inte leva tillsammans. Den viktigaste anledningen var att de bodde i olika länder och hade åtaganden i respektive land. De sörjde varandra under flera år, men valde sedan att gå vidare med sina liv på var sitt håll. Det var omöjligt att hålla kontakten eftersom deras nya partners visste att bindningen mellan dem var livslång.
20 år efter separationen tog kvinnan kontakt med mannen. Hon ringde på hans jobbnummer. Det var en receptionist som svarade. Kvinnan sa sitt namn och bad att få bli kopplad. Det blev hon. Mannen svarade och verkade besvärad och avslutade samtalet snabbt. Kvinnan var förundrad. Något stämde inte. Han var sig inte lik.
Några timmar senare ringde det på telefonen. Det var mannen. Han bad om ursäkt för att han varit kort på telefon och förklarade varför. Kvinnan i receptionen var hans nya fru. Hon kopplade samtalet in på en högtalartelefon (utan telefonlur) i konferensrummet där han satt med resten av sin personal. Han blev så tagen av att hon ringde att han inte kom sig för att be att få ringa upp senare. Han bad återigen om ursäkt och för att han inte hann med att hantera situationen bättre.
Varför berättar jag den här historien? Jo, jag tycker den är ett bra exempel på hur man tar ansvar för relationer. Jag har tagit upp detta tidigare. Vad menar jag med det? Jo, om man har en nära relation och det blir fel så tar man ansvar genom att följa upp och förklara hur det kunde bli som det blev. Det ömsesidiga ansvarstagandet och den totala ärligheten som alltid funnits mellan just de här två älskande var grunden för den livslånga kärleken.
Platonisk, men dock livslång.
19 comments