Arvsynden så som jag tänker mig den
Arvsynden är ett begrepp inom kristen teologi. Här tar jag mig friheten att tänka på arvsynden som något vi får i arv från våra förfäder och som vi antingen låter gå vidare till våra barn eller aktivt bestämmer oss för att bryta.
Vad menar jag med detta?
De flesta människor har i sin släkt något som de inte vill ska gå i arv till nästa generation. Det kan till exempel vara en tendens att ljuga, en oförmåga att säga förlåt eller en brist på självaktning. Men det kan också vara sjukdomar som alkoholism eller psykisk skörhet. Det kan vara till och med vara konkreta händelser som självmord eller mord. Det som kännetecknar arvsynden är att den inte är talbar och att den har gjort att släktens medlemmar farit illa.
Det som är tanken med arvsynden, så som jag definierar den, är att den tar bort skuld, men ger ett desto större ansvar. Om vi tar alkoholism som exempel så har de flesta alkoholister flera generationer i sin släkt som har druckit på ett sätt som omgivningen upplevt som jobbigt*.
Utan skuld.
Alkoholisten har fått en ärftlig sjukdom och är på det sättet utan skuld.
- Flera generationer har druckit utan att tillstå sina problem
- Flera generationer har vägrat ta emot hjälp
- Flera generation har tigit om problemet inför andra
Med ansvar.
Men tyvärr faller lotten på den alkoholist som lever här och nu. Alkoholisten har barn som står i begrepp att ärva en arvsynd som är ”åtgärdad” eller i i full blom. Så här ser ansvaret ut:
- erkänna sitt drickande
- ta emot behandling
- prata med sina barn om hur arvet ser ut
Jag säger inte att det är lätt, men någon måste göra det och det blev vi som lever nu som måste ta det här ansvaret. Det är orätt att låta arvsynden passera vidare utan åtgärd. Det är rätt att göra allt man kan för att tala öppet om problemen och ta emot den hjälp som erbjuds. Belöningen blir en djup och nära relation till sina barn och förmånen att se barnen växa upp med öppna ögon i en talbar och åtgärdad arvsynd.
*Jag definierar inte missbruk med hjälp av mängden intagen alkohol eftersom det har en tendens tar bort diskussionen från huvudproblemet. Se Nemos inlägg och diskussionerna i kommentarerna så förstår ni vad jag menar.
Nåt alldeles oerhört begåvat tänkt… och bra skrivet. Den här pusselbiten behövde jag… tack!
Oj, nu blev jag alldeles tårögd… fina du, tack!
Oj så klokt och välformulerat! Jag håller med till 100%.
Särskilt i att det går att göra sig fri (hyfsat fri) från arvssynden.
Tack! Det går! Det gör det! Det är coolt!
[...] Arvssynden – ett begrepp inom kristen teologi som ger vid handen att vi har med oss en arvsynd som vi aldrig kan göra oss fria ifrån. (Jag har en annan tolkning) [...]
[...] Arvsynden så som jag tänker mig den [...]
[...] har skrivit om det tidigare hur vi människor har ett stort ansvar att bryta destruktiva mönster som vi fått med oss från tidigare generationer (länk till tidigare inlägg – ta er gärna tid att läsa det nu) för att ge våra barn och [...]
[...] du alkoholist och tvivlar på din förmåga att sluta dricka så tycker jag du ska läsa ”Arvsynden så som jag tänker mig den” Orkar du bara läsa ett inlägg så läs [...]
[...] och vad de gjort åt det. Det hoppfulla i föräldrar som är vuxna och inser att de har ett ansvar att bryta ”familjearvet” och respekten över att myter som ”det går inte att leva utan öl och vin” bryts ner [...]
[...] och vad de gjort åt det. Det hoppfulla i föräldrar som är vuxna och inser att de har ett ansvar att bryta ”familjearvet” och respekten över att myter som ”det går inte att leva utan öl och vin” bryts ner [...]
[...] tror de flesta skulle säga att den här pjäsen handlar om en skilsmässa men för mig handlar den om vilka beteenden föräldrar ger i arv till sina barn. Frivilligt, men kanske för det mesta ofrivilligt. Föräldrar flyr hellre än tar konflikten och [...]
[...] över föräldrarnas dryckesmönster” ryms också hela den tragik för vad som händer när generation efter generation går igenom samma sak utan att någon sätter in en konsekvens som är tillräckligt [...]