Dags att köpa skrivprogram

Nu har jag passerat 400 000 tecken och 25 kapitel och det börjar bli mer än dags att skaffa sig ett riktigt bra program för att hantera text, kapitel, synopsis, fakta om karaktärer m.m. Vad ska man då välja? Jag letar på nätet och hittar.

• Scrivener
• Ulysses
• Pyroom

När jag jämför deras hemsidor känns ju Scrivener med sin slogan Literature & Latte klart tilltalande. Pyroom hemsida känns mörk. Ulysses modern. Jag letar vidare och hittar artiklar som rekommenderar scrivener och artiklar som rekommenderar pyroon. Efter en stund börjar Scrivener kännas Mac och Pyroom kännas PC. Inga svenska träffar på Ulysses. Blir jag klokare? Nej, egentligen inte. Till slut ger jag mig ut på twitter och frågar och se då får man svar. Och det snabbt!

Yes! Då kör vi. Scrivener blir det! Nu ska här downloadas program och importeras text. Ordning och reda hela natten lång!

Tack Isobel Hadley-Kamptz, MathiasWorbin och bokbilling för snabb respons!

Tillägg: Nu har jag hittat tutorials för Scrivener också!

Skål! 14 berättelser

Skål! 14 berättelser är titeln på en bok som låter 14 nyktra och kända alkoholister (och några medberoende) komma till tals i lugn och ro. Jag fick tips om boken av Nemo. Den är skriven av Ann Thörnblad med fotografier av Johan Olsson. Det är en stor bok (A4) med insiktsfulla tankar om livet som människa. De som deltar är Gudrun Schyman, Benny Haag, Agneta Trygg, Marcus Birro, Kristina Axén Olin, Olle Carlsson, Inez Hamilton, Göran Stangertz, Lena lundh, Lasse Andersson, Malin och Susanne Berganäs, Thomas Wiklund och Märta Tikkanen. Trots deras olika bakgrund historier fler likheter än olikheter. De berättar hur de drack och hur poletten till slut trillade ner. Det var ett skeende där något allvarligt hände, omgivningen reagerade och samtidigt kom insikten: ”-Det här går inte längre.” Sedan beskriver dem livet som nykter.

Här är några av citat från boken.

Den insikten jag fick och det valet jag gjorde har berikat mig som människa och gett mig en väldigt bra plattform och en fördjupad trygghet i min identitet. Jag har valt livet, och det är stort. Det valet har jag med mig de dagar jag känner mig ömklig och tycker synd om mig själv. Jag känner mig inte utsatt längre och har inte behov av att fly. Jag lever med tillvarons skiftande känslor och är närvarande fullt ut. Och i det valet ingår att leva med det som är, även om det kan vara jobbigt ibland. Gudrun Schyman

Jag kunde inte koppla av, jag bara räknade hur mycket han drack. På tre sekunder kunde jag vara nere i köket och lokalisera det gömda vinglaset….Frågade: Måste du dricka nu? // Jag tror att min dotter föraktade mig för att jag inte gjorde något. I förlängningen hade det också skadat min relation till barnen om jag hade stannat hos Hans. Agneta Trygg

Det var inte mängden i sig som var alarmerande. Hade jag druckit motsvarande på en middag hade ingen reagerat. Men det var HUR jag drack. Det var ett sätt att självmedicinera, ett sätt att hantera stressen. Men jag hade turen att se det i tid. Jag insåg att jag var vilse, och jag ville ta tag i problemet innan det eskalerade. Kristina Axén Olin

Jag har lärt mig leva med att livets rytm är föränderlig. livet innebär också att ha ångest, sova dåligt i perioder – men också att lära sig uthärda det. Vi har alla våra dagar. Det innebär själva livsvillkoret med att vara människa, det handlar om att orka vänta ut det. Olle Carlsson

Det är slående hur de drack för att fly och hur livet som nykter handlar om acceptans av det dem flydde ifrån. Att leva livet precis som det är är ingen lätt sak varese man har varit alkoholist eller inte. Deras insikter är allas våra insikter. På det sättet är det här en allmängiltig bok om personlig mognad.

Jag skriver ofta om alkoholmissbruk. Du hittar tidigare inlägg genom att klicka på kategorin Alkoholmissbruk i listen till höger.

Det sociala samspelet på internet

Jag kan fortfarande förundras över hur subtilt det sociala samspelet är på internet. Hur vi känner av varandras personligheter på samma sätt som i verkliga livet. Vi anar om en bloggare är arg, glad, förälskad, har ett stort socialt nätverk eller är ensam sökande själ. Vi vet precis vilka av våra kontakter som svarar snabbt och vilka som aldrig svarar. Vi vet vilka som undertecknar med hela sitt namn och vilka som inte skriver under alls. Vi vet vilka som brukar vara ironiska och skämta och vilka som är allvarliga. Vi vet vilka som gillar att slänga in en brandfackla för att få igång en debatt och vilka som håller med för det mesta. Vi vet detta och kan därför tolka det som skrivs på samma sätt som vi tolkar det talade språket. Och förstår vi inte är det bara att be om ett förtydligande. Det är ingen skillnad på hur vi kommunicerar i sociala medier jämfört med andra former av kommunikation.

Därför blir jag förvånad när företag tar fram särskilda regler för sociala medier som bloggar, facebook, youtube och twitter:

• Tänk på att du representerar ditt företag
• Tänk på vad du säger om arbetsrelaterade saker
• Tänk på att vara respektfull mot dina medmänniskor

För mig är det här regler som gäller vid all sorts kommunikation med omvärlden. Inte bara vid användandet av tjänster på internet. Utan även när jag mejlar, talar i telefon, diskuterar mitt jobb på en lördagmiddag eller skriver en insändare i dagstidningen.

Det verkar som att när det dyker upp ett nytt fenomen så måste det regleras tills vi förstår att det inte är något att vara rädd för.

Om ett företag vill ha riktlinjer för sin personal då tycker jag att man ska utforma det som en allmän uppförandekod med sekretessavtal som gäller för alla kontakter med omgivningen oavsett kommunikationsmedel. Alltså inga särskilda riktlinjer för sociala medier.

Är våldtäkt det värsta man kan råka ut för?

Det tycker varken Fanny eller Tantrabloggen. Jag vill inte svara på den frågan. Det är bara den som varit med om våldtäkten som kan gradera hur allvarlig våldtäkten var. Det beror på så många olika saker. Tidigare erfarenheter. Vem. Hur många. Var. Omfattning. Längd. Mängd våld. Personlighet. Missbruk. Om man försvarade sig eller inte. Möjlighet att gå vidare. Hjälp. Bemötande.

Vi i omgivningen kan inte veta hur allvarlig våldtäkten upplevs av den utsatta.

Därför får vi inte utgå från att det är det värsta som kan hända. För då skapar vi ett offer. Eller inte det värsta som kan hända. För då förminskar vi en traumatisk upplevelse. Vi måste fråga och lyssna på den utsatte.

Dennes våldtagnes upplevelse är det som gäller!

Inlägg som berör – 091127

Livet

• Lyckligt liv av Lars H Gustafsson om att föreställningen om ett lyckligt liv kan ställa till det för oss alla.
• Samtal om Nöö av Heja Abbe om ett bedårande samtal med sin son. Läs och njut! Så ser föräldrakärleken ut!
• Om min idioti av Innan du fanns om saker man gör och som får en att vakna mitt i natten rodna och få ångest. Hur kunde jag? Hur KUNDE jag?
• Gästbloggare Alex Schulman! hos Marcus Dunberg om hur Marcus Dunberg (inte) hanterar sin kropp i bastun och duschen. Det var längesedan jag skrattade så mycket! Det är det här med att skriva om det som vi tänker på men helst inte formulerar högt. Det blir så roligt!

Litteraturen

• Seminarium: Kristina Ohlsson – Deckardebut av Bea på Pocketblogg om Kristina Ohlssons skrivprocess fram till deckardebuten av Askungar. Flera tänkvärda tips som att fokusera på det man läser och det man kan.
• Just reading av Anna Winberg knows good books om att läsa böcker faktiskt går att göra ÖVERALLT och HELA TIDEN. Underbara bilder!
• WiZiQ Class Embeded av skrivcoachen Ann Ljungberg om en skrivkurs hon anordnar i vår med hjälp av WiZiQ Online Education. Man behöver dator med ljud och helst videokort/kamera för att delta. Man kan delta varhelst man befinner i sig i världen där det finns tillgång till internet. Fattar ni hur coolt det här är? Att lära känna folk som skriver över hela Sverige och hela världen. Första infoträffen har varit (som jag missade – ursäkta Nina!) men det kommer fler tillfällen!

Om att svara på kommentarer i bloggen

• Rätt ska vara rätt av Deltidspappan om hur många av de stora bloggarna helt struntar i att svara på kommentarer. De hänvisar till tidsbrist. Det gillar varken Deltidspappan eller Nattens bloggredaktör! Har man tid att skriva inlägg då har man tid att svara med minst en egen kommentar!

Amning

• Smarter kids begins with you av Barnläkarbloggen. Marknadsföring för bröstmjölksersättning trodde jag vi hade slutat med? Det var väl 20 år sen Nestlé-bojkotten?

Till sist

• Vi minns Tea av vännerna på nätet. I veckan dog Just Tea tillsammans med sin dotter i en bilolycka. Hennes son ligger skadad på sjukhuset. Många är det som känner henne från twitter, facebook och bloggvärlden. Tillsammans har dessa vänner skapat en minnessida där de som vill får skriva till Tea. Mina tankar till son och fästman!

Hur försvarar du dig när livet blir för svårt?

Vad tar du till när livet blir för svårt? Skämtar du? Drar du dig undan? Går till anfall eller spelar du kanske offerrollen?

Jag vet vad jag gör när krisen är ett faktum. Jag stoppar under känslorna och sätter på locket. Sedan sätter jag mig resolut, och med en mycket förståndig min på locket, och tänker. Därefter meddelar jag den förvirrade omvärlden allt jag kommer fram till. Jag gör detta i hopp om att tankarna, som är linjära, faktiskt ska rädda mig från att känna känslorna som bär sig åt som hela havet stormar.

När känslorna ändå och alltid, lyckas smita ut då jag ger jag lättad upp och gråter. Sedan blir jag arg på mig själv för att jag tog till det där förståndiga försvaret igen. Mest för att omgivningen blir så förvirrad när jag ser lugn och förståndig ut fast livet kör mot stupet i 200 km/tim.

Men vet ni. Jag gör bara mitt bästa. Och för allas välmående är det bra om jag, som mamma, anställda och vän, går hel ur krisen. Jag behöver det där ”förståndiga” försvaret för att inte gå sönder av känslor som jag inte förstår.

Bokcirkeln har börjat läsa

Jag deltar i en bokcirkel i Google Waves. Bokcirkeln är anordnad av Petra Jankov som driver bloggen En annan sida. Vi är cirka 25 stycken som deltar i bokcirkeln. Vi började med att rösta fram vilken bok vi ville läsa. Salman Rushdies Förtrollerskans från Florens (Bonniers) blev etta och Askungar av Kristina Ohlsson (Piratförlaget) blev tvåa. Bonniers ville inte sponsra med böcker, men det ville Piratförlaget. Det var kanske lite obetänksamt av Bonniers med tanke på den sammanlagda mängden läsare vi som deltar har på våra bloggar.

Därefter valde vi att starta två nya Waves. En för de som vill läsa Rushdies bok. Och en för de som vill läsa Askungar. Vill någon av oss läsa bägge böckerna går det så klart bra. Nu ska vi börja läsa och någon gång efter jul är det dags för diskussioner utifrån följande frågor:

• Vad tyckte du om handlingen?
• Hur gestaltades karaktärerna? Vad tyckte du om dom?
• Vad tyckte du om språket?
• Hur berördes du av boken?
• Vill du läsa mer av samma författare?
• Andra böcker jag tänker på/drar paralleller till

En av deltagarna i bokcirkeln, Bea på pocketblogg.se, lyssnade på Kristina Ohlsson på bokmässan. Hon skriver om det här.

Har män känslor?

Bloggvärldens bloggtema den här veckan är manlighet så jag tänkte skriva om det och länka till några av de manliga bloggare som jag följer.

När jag för några år sedan började läsa bloggar då letade jag efter bloggar skrivna av män. Jag ville veta hur det var för en man att skilja sig, få barn, bli arbetslös, bli kär, ha alkoholproblem och vara en sexuellt aktiv man på ett bra sätt. Men det visade sig vara svårt. Det fanns gott om bloggar som rörde teknik, politik, skämt och sport men nästintill inga om kris, känslor och avgörande händelser. Jag hittade bara en och det var Andreas Ekströms pappablogg. (Den är uppdateras inte längre, men är fortfarande läsvärd. De bästa inläggen finns som bok nu.)

Det här fick mig att fundera. Först undrade jag i min enfald om män har mindre känslor än kvinnor. Eller mindre behov av att tala om sina problem? Kanske större förmåga att stänga av? Men det stämde inte med bilden av männen i min omgivning. Där fanns män som både uttryckte känslor och de som inte gjorde det. Snarare verkade det handla om personlighet och erfarenheter än man/kvinna-grejen.

Nu är det annorlunda. Nu finns det en hel drös bloggar skrivna av män där deras egna känslor är huvudtemat. Man kan fråga sig om det blivit mer accepterat för en man att uttrycka sina känslor offentligt. Men den diskussionen ger jag mig inte in i. Så fort jag talar om skeenden utifrån manligt/kvinnligt så får jag bara skäll av mina läsare.

Nedan ser ni några av de manliga bloggare jag följer. Jag har valt att länka till inlägg som har berört mig och där bloggaren uttrycker en tydlig känsla/känslomässig insikt:

Om att vara pappa på deltid

• Deltidspappan

Om att skilja sig

• Ensamma pappan

Om att vara pappa

• Mr Crona
• Johan Norberg
• Att vara Charlie Schulmans pappa

Om att vara pappa till ett barn med särskilda behov

• Heja Abbe

Om att leva som nykter alkoholist

• Nemo
• Marcus Birro

Om att jobba och göra fel

• Barnläkarbloggen (både män och kvinnor skriver här)

Om livet

• Niklas Hellgren
• Farsan mitt i livet

Manliga bloggare som ibland skriver privat på sin blogg

• Andreas Ekström
• Emanuel Karlsten
• Lars H Gustafsson
• Daniel Åberg
• Mats Strandberg
• Thomas Bodström

Nattens läsares tips på manliga bloggare

• Anjo
• Sören Olsson
• Who is your daddy?
• Pappa Kalle

Kära läsare, är det någon manlig bloggare med ett offentligt känsloliv som jag har missat? Fyll på i kommentarsfältet så lägger jag till i listan ovan. TACK!

Vad är socialt accepterat drickande?

Har du svårt att komma på svaret? Det är inte ovanligt.

Här är några frågor som kan hjälpa dig på traven.

• Är det socialt accepterat att dricka när man är själv?
• Är det socialt accepterat att dricka när man är ensam med barnen?
• Är det socialt accepterat att som 18-åring stå varje helg och kräkas på Stureplan?
• Är det socialt accepterat att som 40-åring att stå varje helg och kräkas på Stureplan?
• Är det socialt accepterat att köra bil när man har druckit ett glas vin? Två glas? Tre glas?
• Är det socialt accepterat att dricka till maten varje dag?
• Är det socialt accepterat att alla vuxna som firar midsommar tillsammans med barn dricker så ingen kan köra bil/båt?
• Är det socialt accepterat att dricka så man inte kan hämta tonåringen efter festen på lördagen?
• Är det socialt accepterat att fortsätta dricka fast någon i omgivningen klagat?
• Är det socialt accepterat att fortsätta dricka fast läkaren frågat om man dricker för mycket?
• Är det socialt accepterat att fortsätta dricka efter en rattfylla?
• Är det socialt accepterat att vara mer berusad än de andra vid en middagsbjudning?

Expertisens svar på frågan är:

Socialt accepterat drickande är att dricka utan att det skadar en själv eller andra.

PS. För Alex Schulman är det inte socialt accepterat att vara den mest berusad vid ett matbord. Han inser det och försöker dölja det, men lyckas inte helt…. DS.

Därför är Fokus en läsvärd tidning

Jag prenumerar sedan en tid på tidningen Fokus. Det kan jag varmt rekommendera. De har ett sätt att närma sig nyheter, som jag i brist på bättre uttryck, skulle beskriva som tvärtom. Förra veckan var det tex en lång artikel om hur duktiga vi i Sverige varit på att vaccinera många på kort tid. Detta i motsats till allt gnäll och ifrågasättande av Smittskyddsinsitutets arbete som i flera månader gått att läsa i tidningarna.

Den här veckan berättar man om Vellinges vägran att ta emot flyktingbarn genom att jämföra medelinkomsten mellan kommuninvånarna i Vellinge och Övertorneå, som tar emot många flyktingar. Medelinkomsten är 100 000 kronor högre i Vellinge. Denna vinkel visar utan att man behöver säga det själv hur beslutet att ta emot invandrarbarn inte handlar om pengar utom om värderingar. En självbeskrivande vinkel på en nyhet som redan knådats i media en tid.

Förutom att läsa tidningen finns det också möjlighet att följa diskussionerna på redaktionsmöten.

Så här beskriver chefredaktören Martin Ahlquist tidningens uppdrag:

- Fokus publicistiska målsättning kan beskrivas med många högtravande ord. Ett annat sätt att beskriva uppdraget är att den som har läst Fokus ska vara den som har de smartaste inläggen under lördagsmiddagen med vännerna.