Västerhavet kom med posten

Kommer ni ihåg att jag skrev lyriskt om Grummes diskmedel som luktade hav? Grumme hittade inlägget och skickade en låda med…..

…hela Västerhavet. Har jag sagt att jag älskar min blogg? Den känns som en lekplats. Ett kalas!

Livet är som ett pussel

Ibland tycker jag livet är som ett pussel. Varje gång jag har lagt klart det stora, stora pusslet och lutar mig tillbaka nöjd med att nu kommer livet bli så lugnt och skönt. Nu är det slut me….. då kommer det ett nytt pussel nedregnande.

I botten handlar det här om att jag behöver acceptera att varken jag eller min omgivning kommer leva och må toppen för resten av våra liv. Räkmackan existerar inte. Det kommer regna pussel med jämna mellanrum ytterligare ett tag. Kanske till jag pensioneras? Eller kanske ända till jag dör. Acceptans. Det är väl det handlar om. Jag behöver acceptera att livet är en berg och dalbana av saker och känslor att hantera.

Nu sätter jag mig ner och löser det här nya pusslet.

Om några veckor är det lagt.

Utanförskap möter engagemang

I helgen har dokumentärfilmen Jakten på Bernhard premiär på Göteborgs Filmfestival och kommer därefter att visas på både Doc Lounge och på SVT.

I väntan på att få se filmen rekommenderar jag er att läsa Sydsvenskans intervju med David Liljemark om filmen och dess uppkomst. Det är en text om hur en nyfiken och engagerad dokumentärfilmare möter en excentrisk man som inte vill vara ensam. Jag kan bara instämma med SvD krönikör Anders Mildner som tipsade om artikeln på twitter.

Glädjen över att få sin diagnos

Om man har svårigheter med att läsa eller att fungera i sociala sammanhang då är det ofta en lättnad att till slut få sin diagnos. Dyslexi, ADHD. Bipolär. Tourettes. Hjärnskada. Man skulle kunna tro att den initiala reaktionen skulle vara sorg men istället är det ofta en lättnad.

Jag föreställer mig att det är som att få en karta över det mörker man famlat i, där det funnits en förtvivlan över att inte få till det så som andra får till det. När diagnosen kommer då får personen kvitto på det som de känt på sig hela tiden. Då kan personen äntligen orientera sig, få den hjälp som går att få och tala med sin omgivning om sina svårigheter inom ramen för en känd sjukdom.

Inte inom ramen för sin personlighet.

Inlägg som berör – 100129

Varje vecka sammanställer jag en lista över de inlägg som jag läst på andras bloggar och som på något sätt väckt extra intresse. Den här veckan blev det många, men om det kommer mer snö kan det ju vara bra att ha lite att läsa. Tipsa gärna om andra läsvärda inlägg i kommentarsfältet.

Innan vi börjar vill jag också berätta att Nattens bibliotek har fått en fin utmärkelse. Anne utan e har lyft fram Natten som en av sina favoritbloggar. Jag bugar och tackar för både det och den fina motiveringen som löd så här:

Nattens biblotek: För att hon blandar vetenskap med vardagliga funderingar. Det finns alltid en länk vidare hos henne till andra bloggare. Hon sammanfattar och inspirerar.

Självporträtt

• Stina visar fina självporträtt. Jag gillar fotografiet där hon sitter på sängen osminkad bäst eftersom det är såna bilder vi knappt ser, men det är såna bilder jag längtar efter att få se. Äkta och inte tillrättalagda.

Kostnader för sms med gåvor till Haiti

• John på Psykologfabriken har tillsammans med Micke på Åsiktstorpeden (inspirerade av @Filip) tagit reda på hur mycket operatörerna och Ericsson tar i avgift när man skänker pengar via sms. Genom en liten proteströrelse på twitter och bloggar lyckades de få operatörerna att gå ut och förklara sig. Personligen tycker jag att de ska skämmas. Att 10% går till administration? De har ju ett kontor att gå till och de haitiska barnen vet inte var deras föräldrar är eller var de ska bo. Hur tänkte ni nu? Nej. Ni tänkte inte alls. Men tänk bättre framöver!

Vargtimman

• Tankar i gryningen av Daniel Åberg. Oro och ibland även en inre domstol kan få oss att vakna och snurra runt i sängen i många timmar. Det är inte lätt att få stopp på tankarna. Det bästa man kan göra är att tända lampan och göra något. Äta, läsa, se en film eller skriva ett inlägg på bloggen som Daniel Åberg gjorde.

Fuck

• Miss Understood är en av mina absoluta favoritbloggar ändå länkar jag alldeles för sällan dit. Varför? Jo, för det är en hel historia. Det är inte ett specifikt inlägg utan historien om Martin och Hansl som jag inte vill missa. Jag tycker om Miss Understoods betraktelser och jag gillar hennes vän Sara som säger bra saker. Och så älskar jag inlägg med ordet ”fuck”.

Kommunikationsåret 2009

• Via har Jardenberg hittar jag Bisonbloggens inlägg där den digital kommunikationens främsta tankekedja tänker högt om året som gick. En måsteläsning för alla som är engagerade i frågor som tidningar på nätet, förlagsbranschens framtid, digitala nätverk, sociala medier, hur facebook förändrar användarmönster, personliga varumärken, hur synen på tillgång på musik förändrats och vad som är bra reklam.

Årets fredspris till Internet

• Han vill gi fredspriset til internett av NRK Beta (en av Norges största bloggar) om vad uppfinningen internet egentligen betytt för mänskligheten.

Peter Englund träffar Herta

• Svenska Akademiens ständige sekreterare träffar Herta Muller på Arlanda och eskorterar henne in till stan. Det gör mig glad att få läsa Englunds betraktelser igen och jag har full förståelse för att man inte får kommentera. Den arbetsbelastning han ligger inne med just nu lämnar inget utrymme för extravaganser.

Telias fiende nummer ett

• Ja, nu har Telia fått en fiende som de inte vill ha. Messerschmitt, eller Hemliga morsan som hon också heter, har plockat upp Jedisvärdet för att ta upp striden om en uppsägningsfaktura.

2500 människor leker kurragömma på Ikea

• Det här inlägget handlar om när 2500 bildar en grupp på Facebook för att leka kurragömma och hur Ikea nappar på idéen och passar på att bygga upp sitt varumärke. Ikea lever som de lär och passar på att maximera situationen.

Den obelysta delen av jämställdhet

• För att försäkra Mette och Tiff om att jag faktiskt fortbildar mig inom genus vill jag också passa på att länka till Genusnytt där Pär Ström belyser den obelysta halvan av jämställdhetsfrågan. Ofta läsvärt och roligt när det vänds på nyhetsrapporteringen ur ett genusperspektiv.

Tips på internetbaserade verktyg

• Psykologfabriken tipsar om de internetbaserade verktyg för dokumenthantering och projektledning de använder för att kunna samarbeta runt en organisation/företag utan att dela samma kontor.

Ha sex eller inte när man dejtar

• Andra dejten av Barstol om en dejt med någon man är osäker på om man verkligen är förälskad i och den inre dialogen om man ska ha sex eller inte.

Grannar, genus och gamla kärlekar

• Så där som livet är tänker jag när jag läser A Sunday kind of love inlägg om en vanlig dag med grannar som man känner på mer än ett sätt.

20 grymma annonser

• Med viss tveksamhet länkar jag till det här inlägget som visar Absolut Vodkas annonskampanj som bygger på fotografier och siluetten på Vodkaflaskan. Jag vill inte göra reklam för alkohol, så köp nu ingen Vodka om ni inte hade planerat att göra det ändå, för då får jag dåligt samvete. Men klicka gärna på länken och njut av denna helt grymma annonsserie.

Steve Jobs presenterar iPad

Jag tittar på Steve Jobs presentation från Apples Convent igår där han presenterade deras nya läsplatta iPad. Den tänker jag inte skriva om för det gör

• Atlasbloggen om fördelen för små förlag
• Författarcoachen om interaktivt läsande
• iPhonemania om att det är ett nedköp för iPhoneägare
• NRK Beta med en första recension
• Definintion of done med fem skäl till varför iPad äger
• Lilla gumman – med en första reaktion från en bokslukare
• jardenberg med massor av intressanta länkar

…. så bra. Det jag istället vill lyfta fram är hur Steve Jobs använder bildspelet för att förstärka sitt budskap. Grunden är enfärgade bakgrunder med ett ord eller en bild. Ibland byggs dessa på för att visa en process, men ytterst sparsamt. Steve Jobs står med ryggen vänd mot presentationen och använder inte bilderna för att komma ihåg vad han ska säga. Det gör att punktlistor och resultattabeller lyser med sin frånvaro.

Det är inspirerande att se presentationer med hög kvalitet!

Karaktärerna och fotot gör Graven

Jag kan rekommendera TV-serien Graven som sändes för några år sedan. Den går att hyra i sin helhet i välsorterade videobutiker eller på lovefilm.se. Den består av åtta avsnitt på en timma vardera. Morden som gick på TV före jul, och är efterföljaren var bra, men Graven är ännu bättre. Det är två saker som gör det utomordentligt bra.

Karaktärerna.

De fantastiska karaktärerna. Jag vill bara ha dem i mitt liv allihopa. Jag vill ha CG till hjälp när jag är arg på min chef. Jag vill låna Claes primallåda när jag måste ringa Telia för hundrade gången. Om jag mot förmodan skulle bli alkoholist då vill jag bli som Nina Molander och sitta på Gyllene Freden och dricka mig full. Och när jag (tidsfråga) skolar om mig till kriminaltekniker då vill jag gå som lärling hos Theo.

Fotot.

Större delen av serien är inspelad under däck på en pråm. Det gör att det är mycket närbilder på dem som talar vilket skapar närvaro. Ljuset är också skumt där nere och man blir nästan bländad när man kommer ut i solljuset på däck.

En förskjutning

En mycket klok person i min absoluta närhet sa så här till mig häromdagen:

- Förr gick föräldrar till psykologen när barnet mådde dåligt och frågade ”Vad är det för fel på henne/honom?”. Nu går föräldrar till psykologen och frågar ”Vad är det för fel på oss?”

Visst är det en intressant iaktagelse? Vi lägger skulden och ansvaret på oss själva. Detta trots att vi alla kan se, om vi tänker efter, att barnen inte kommer världen som oskrivna blad. De kommer till världen med en tydlig personlighet som på olika sätt kommer göra det lätt eller svårt för dem i livet.

Oavsett föräldraskapets försök eller brist på försök till påverkan.

Kan vara skönt att tänka på om man har en tendens att skuldbelägga sig själv.

PS. Citatet kommer ursprungligen från barnpsykologen Malin Alfvén. Tack Jag och mina små för påpekandet. Jag har dubblekollat och det var hon som sa det först!

Mina manliga vänner får mig att känna mig som en prinsessa

Jag uppskattar mina manliga vänner. Det spelar ingen roll hur trött och blek jag är så tycker dem att jag är supersnygg. De ljuger egentligen inte. De har bara en förmåga att fokusera på det som är till min fördel och bortse från det gråa. Och det spelar ingen roll om jag berättar i detalj exakt hur hysteriskt mycket jag har gjort bort mig, så tycker de att det inte låter så farligt och lyfter fram ett tillfälle då jag gjort något riktigt bra. Gråter jag lyssnar de försiktigt, ger det rätt proportioner och sedan får de mig att skratta åt hur tokigt det blev när de var på toa och råkade komma åt larmknappen så det pep över hela restaurangen. När mitt glas är slut beställer de mera och ser ut som om de aldrig vill att kvällen ska ta slut. De frågar mig om råd om sina jobb, partners och föräldrar och lyssnar när jag svarar. När vår pratstund är över så insisterar de på att få betala för middagen. På vägen ut dubbelkollar de att vi inte har glömt något och sedan håller de upp dörren och låtsas inte se att jag blir lite generad över det. Sedan går de där bredvid mig på trottoaren diskret redo att stötta upp mig om jag skulle råka halka. De frågar lite försiktigt hur jag ska göra för att komma hem. Om jag ska ta en taxi noterar de numret. Om jag ska ta jag tunnelbanan då ser de lite bekymrade ut och frågar om de ska följa mig. Jag avböjer och de respekterar det under en protest. Sedan ber de mig smsa när jag kommit hem. Efter en bamsekram så skiljs vi åt. Precis när jag tar upp telefonen för att sms och tacka för en trevlig kväll så kommer ett sms från dem med precis det innehållet. Det första smset följs sedan av små betraktelser av människor de möter på vägen hem. När jag kliver över tröskeln hemma kommer ett litet nästsista pling. ”Hemma säkert nu?” och jag kan inte annat än att le stort. Det sista kommer när jag dragit på mig nattlinnet och krypit ner under duntäcket.

Sov gott nu vännen! Och tack igen för en trevlig kväll. Det får vi se till att göra om snart igen! Kram.

Mina manliga vänner får mig att känna mig som Modesty Blaise.

Behöver jag säga att jag är väldigt nöjd med det upplägget?

Sveriges viktigaste demokratiska torg stänger dörrarna

Jag varit i kontakt med DN flera gånger för att påminna dem om att lägga ut artiklar som jag vill länka till från ett inlägg. De har på sistone hänvisat till sin nya policy där bara valda delar av den tryckta tidningen läggs ut på dn.se och förklarat att jag helt enkelt inte kommer ha någon artikel att länka till. Ur min synvinkel hjälper jag DN att skapa trafik när jag länkar till dem eftersom det ger dem större möjlighet att tjäna pengar på sina annonser. DN verkar dock tycka att jag snyltar. Jag måste säga att jag är uppriktigt förvånad över det här beslutet. Hur tänker DN nu? Sveriges största tidning? På internet som är den mest demokratiska rörelse som uppfunnits? Nej, nu stänger vi? Det verkar vara en bra idé! Ja, det gör vi!

Jardenberg och drop.io kommenterar den nya policyn med väl valda ord.