Skillnad på funktion och person
Under det senaste året har jag funderat på skillnaden mellan funktion och person. Med funktion menar jag befattning/roll. Det kan i olika lägen vara lockande att kliva ur sin funktion och lösa problem som egentligen tillhör någon annan. Skälet kan vara att det går snabbare, blir bättre eller helt enkelt är en rolig arbetsuppgift.
Jag börjar med ett exempel på några som är bra på arbetsfördelning efter funktion:
Räddningstjänsten. Om det sker en bilolycka då kommer brandkåren, ambulans och polis till plats. Arbetsfördelning sker efter funktion. Brandkåren släcker elden och ordnar en säker arbetsplats för de andra funktionerna. Ambulanspersonalen räddar liv. Polisen spärrar av och samlar in information inför eventuellt rättsligt efterspel. Enkelt och effektivt, eller hur?
Men om vi förflyttar oss till ett företag blir det genast lite otydligare:
Om man ska starta ett nytt projekt på ett företag då utser man en projektledare och sedan exempelvis en informatör, en tekniker, en projektassistent, en expert osv. Ofta talar man lite löst om vilka arbetsuppgifter som ingår i vilka funktioner, men eftersom det hörs på titeln, och man har lite tidspress så tänker man att det löser sig nog. Men så ringer det en journalist. Det hade ingen tänkt på. Vem ska ta det? Projektledaren som är chef men inte har någon erfarenhet av media? Teknikern som är skakunnig med inte kan prata utan förkortningar.? Eller informatören som är ung och oerfaren men bra på att prata? Precis när man klarat av journalisten så börjar användarna att ringa och ha tekniska frågor. Vem ska ta dem samtalen? Teknikern eller den ordinarie supporten eller kanske alla i projektgruppen för att öka kunskapen i gruppen och tillgängligheten för kunderna? Ni ser. Det är inte så lätt som det låter. Nu till ett tredje exempel.
Om vi nu blandar ihop lite privat med några samhällsfunktioner blir det ännu lite svårare:
Om en tonåring blir misshandlad av en klasskamrat på väg hem från skolan så blandas en rad instanser in. Sjukvård, Polis, Socialtjänst, Skola och föräldrar. Alla med sin funktion. Sjukvårdarna räddar liv. Polisen utreder brott och sköter all kontakt med förövare, brottsoffer och föräldrarna. Socialtjänsten erbjuder hjälp till förövaren och medlingssamtal med alla parter. Skolan ser till alla elever känner sig säkra i skolan med hjälp av t ex kamratstödjare. Offret och förövarnas föräldrar ser till att ungsomarna får den hjälp de behöver. Men om offrets föräldrar börjar ringa skolan och kräva att de relegerar eleven som slog? Och om rektorn agerar mot förövaren innan utredningen är klar? Eller om förövarens föräldrar ringer och skäller ut offrets föräldrar för att oskyldigt anklaga deras son/dotter? Eller om offrets föräldrar själva tar initiativ till ett medlingssamtal med hjälp av kuratorn på skolan innan polisutredningen är klar. Vad händer då? Det blir rörigt, eller hur?
Det jag vill visa med de här exemplena är att blir tydligare om man definierar vilka arbetsuppgifter som ingår i vilken funktion. Då har alla gemensam karta när man hamnar i oväntad situation. Det kan vara oerhört svårt att hålla sig till sin egen funktion om känslorna kräver att man agerar omedelbart. Men om man har tydligt avgränsade arbetsuppgifter då vet man iallafall att man är ute och tassar på någon annans ansvarsområde. Och om man blir upprörd över att någon agerar utanför sin funktion så har man en gemensam karta att hänvisa till och diskutera runt.
Exempel tre kräver ju att alla tar sitt ansvar vilket inte är så troligt i verkligheten. Vem får då lov att ta initiativet?
Det har du rätt i. Och enligt min tes så får man i krissituationer kliva ur sin funktion om någon annan brister i sin. Det får bli den som är bäst lämpad eller mest motiverad.
Enligt min egen erfarenhet är skola, polis och socialtjänst mycket professionella. Det finns oftast rutiner för en situation som ovanstående.
Så sant, men vet inte om jag håller med om att skolorna brukar ha goda rutiner. Det verkar mer var regel att det, på rutin, inte finns några rutiner på de flesta skolor.
Skall också börja säga nej med hänvisning till min ringa funktion.
Att spalta upp det som du gör här blir spännande. Jag kommer på flera situationer som jag hade sluppit med lite bättre förarbete och tydligare roller.
Kul att du gillade det! Sedan jag började tänka så här har jag blivit bättre på att säga nej med hänvisning till att det inte är inom min funktion.
[...] inlägg som jag trodde skulle ge diskussion men som passerade nästan obemärkt förbi var Skillnaden mellan person och funktion. Jag blir inte klok på er läsare. Ibland nappar ni allihopa och ibland är ni mol tysta. Varför [...]
[...] om det så att flera ska förstå hur det är att känna för mycket. Jag hyllade amning. Skillnaden på funktion och person var en stor insikt för mig. Till sist berättade jag om Stora [...]
[...] att flera ska förstå hur det är att känna för mycket. Jag hyllade de ljuvliga amningstunderna. Skillnaden på funktion och person var en stor insikt för mig. Till sist berättade jag om Stora [...]