Thente om Slussen

Jonas Thente, litteraturkritiker på DN, skriver roligt om Slussens ombyggnad. Först här och sedan ännu mera drastiskt här.

Öppna och stängda relationer

Jag har pratat förut om att jag vill ha en relation som är öppen och tillåtande. Där man har var sin egen ruta och sedan en stark gemensam ruta. Jag vill inte ha en relation där jag i varje ögonblick måste söka min partners tillåtelse och samtycke. Jag vill stå som en egen person och samtidigt på djupet tillhöra någon.

Skillnaden mellan dessa olika typer av relationer kan man betrakta på föräldramöten. Där de i ”stängda” relationer ofta talar i vi-form:

- Vi tycker att… I vår värld är det så att… Vår upplevelse är…Vår son är…

Sedan tittar paret på varandra för att få bekräftelse och nickar i djupaste samförstånd.

De som lever i ”öppna” relationer, talar ett annat språk.

- Jag tycker att… Min upplevelse är att ….Min dotter….

Sedan tittar han eller hon runt på alla i församlingen för att söka samförstånd.

Förstår ni skillnaden? Jag förstår de psykologiska mekanismerna som leder till ”stängda” relationer, och jag har själv levt i en sådan, men jag tycker inte om det. Det är osympatiskt och försvårar samarbete. Och framstår i ärlighetens namn lite dumt och osjälvständigt.

Känner ni igen det här? Har ni erfarenhet av stängda eller öppna relationer?

Är det något fel på vår familj, eller?

När barnen mår dåligt och agerar ut det på olika sätt i skola och i samhället så leder det otal möten på skolan, socialtjänsten, polisen, kuratorn och BUP. Till slut kan man börja undra om det är något grundläggande fel på en som förälder eller familj.

Men om en familj fungerar eller inte definieras inte av om barnen agerar ut eller inte. Utan hur föräldrarna hanterar utåtagerandet. Hur enträgna är föräldrarna? Hur många möten går de på? Hur mycket försöker de ändra sitt eget beteende? Hur många frågar de om hjälp? Hur mycket försöker de få kontakt med det utåtagerande barnet?

Uthärdigt, kärlek, försök till förbättring och förändring det är det som avgör om en familj fungerar eller inte.

Stödpatrullen

Stödpatrullen – så brukar jag tänka på mina nära relationer. Det är de personer som jag i händelse av glädjeyra och kris ringer. Det spelar ingen roll vad klockan är. Glädje är glädje och kris är kris och allt annat är oviktigt. Så är det för dem och så är det för mig. Det är de personer vars liv jag följer med stolthet och som följer mitt liv. Vi stödjer varandra i stort som smått. Dessa personer är helt avgörande för mig. Utan dem skulle jag inte vara lycklig. Utan dem skulle jag inte ha några vuxna personer att bry mig om.

Utan dem skulle jag mitt liv sakna sammanhang.

Efterlysning: Vilka är dina favoritrestauranger i Stockholm?

Mette kom upp med ett roligt förslag och det är att vi tillsammans listar våra favoritrestauranger i Stockholm. Sagt och gjort! Tänk efter! Var går du gärna och äter i Stockholm och varför? Berätta! Jag länkar upp vartefter.

Nattens läsares favoritrestauranger:

• Den gamle och havet
• Bröderna Olsons Garlic & Shots
• Aarts
• Pressklubben
• Engelen
• Babs Bar
• Konstnärsbaren
• Dado
• Ho´s
• Reisen
• Stockholms matvarufabrik
• Hjördis

Saker som ger frihetskänsla

• Cykla genom Humlegården med trenchcoaten fladdrande efter sig
• Vrida om nyckeln till sitt nya boende
• Hoppa över tunnelbanespärrarna fast man har ett giltig månadskort i fickan
• Ta av sig om fötterna och känna gräset mellan tårna
• Promenera över en blåsig bro med håret fladdrande
• Öppna sin bärbara dator på X2000 mot Göteborg och veta att man har en bra film med sig
• Springa barfota på en sandstrand med ashög musik i lurarna

Vad ger dig frihetskänslor?

Stockholms fem bästa fik – 2010

1. Gildas rum på Skånegatan. Första gången jag klev in på Gilda möttes jag av en tjej i personalen som hade långa randiga strumpor, korta shorts, hemstickat gul/vit randigt linne och flätor. Jag blev omedelbart förälskad! Kaffet serveras i blommiga koppar, som gärna är lite trasiga i kanten. I taket hänger färgglada lampor och väggarna är tapetserade med böcker. Bord, fåtöljer och stolar är av udda sort. När solen lyser kan man sitta vid de blommiga uteborden och titta ut över Lilla Nytorget. Filt finns, och behövs, för man vill sitta kvar länge!

2. Vurma på Bergsunds Strand, är ett underbart fik med sin blandning av Carmen och Pippilångstrump estetik. Kaffet är gott, bullarna stora, maten serveras med mycket frukt och sallad och vattnet är smaksatt med allt från hallon till mynta. Med stora fönster och utsikt över vattnet. Vackra tapeter och sofforna som man kan kramas i en hel söndagsförmiddag. Det finns två andra Vurma fik, Polhemsgatan och Gästrikegatan, här är bullarna om möjligt ännu godare och den turkiska yoghurten med frukt, nötter och honung som en sammetslen njutning. Det finns en Restaurang Vurma också som jag redan har skrivit om.

3. Il caffè på Bergsgatan är ett lugnt, mysigt, snyggt fik som är perfekt att sitta skriva på. Smörgåsarna och drickorna är italienska. De har gratis internet som heter ”Il caffè loves you”, bara en sån sak. Ett häng för flera av medlemmarna i Twitterbubblan. Toaletten är fullklottrad med snyggt och intelligent klotter. Personalen är snabb och trevlig.

4. Mellqvist Söder på Hornsgatan 78, med godaste kaffet och sötaste kardemummabullarna placerad med skön utsikt över Hornsgatan. På sommaren kan man sitta i solen på piazzan. Mellqvist, Rörstrandsgatan 4, är systerfiket. Lite mindre men med mycket atmosfär.

5. Ritorno på Odengatan vid Vasaparken, drivs av storebror och lillebror som till sin hjälp har en kort man med stora mustascher och safarihatt. Här finns riktiga bord och stolar så man kan sitta och jobba en hel dag. Vill man bara slöa finns det slitna skinnsoffor också. Bästa Janssons Frestelsen i staden och gratis internet förstås.

Kan vi förlåta Boy A?

Boy A är en film om en ung man som släpps ur fängelset. När han var 10 år mördade han och en klasskompis en jämnårig flicka. Nu har pojken suttit av sitt straff och ska få en andra chans. Med skyddad identitet och en påhittad livshistoria får han möjlighet till jobb, nya vänner och en flickvän. Till sitt stöd har en god man som han regelbundet träffar. På internet finns en belöning på 20 000 pund till den som kan avslöja hans nya identitet. Mobben letar och vill döda. Vem kommer att vinna? De som jagar eller den som är jagad?

Filmen får mig att fundera över hur stor vår förmåga är att förlåta andra människors handlingar och vad som händer om vi inte gör det. Fördelarna med att förlåta överväger, men vad hindrar oss från att göra det? Vad inom oss själva måste vi förenas med, om vi ska kunna förlåta andra? Eller är det så att vi endast kan förlåta det vi känner till och älskar?

PS. Missa inte de första scenernas filmiska ensamhet när karaktärens utsatthet ska gestaltas. DS.

Inlägg som berör – 100423

Om att bli uppsagd och få det liv man önskat sig

• Jag har jobbat med Oursourcing i flera år och då hade jag velat ha den här lilla reklamfilmen att visa de nyligen uppsagda och mycket bleka före detta medarbetarna. Då när man tror att hela ens liv är slut kan det vara skönt att höra om andra som till och med fick ett bättre liv.

Tonåren från insidan

• Måste mina barn gå igenom tonåren? Måste de verkligen det? Kan de inte bara få slippa? Läs om Amanda Widells tonårstid och minns lukten av mens, moped, kränkningar och äckliga kyssar.

Kärleksförklaring

• Alexander Schulman förklarar sin kärlek till Amanda. (Ja, samma Amanda som skrivit krönikan ovan). Jag tycker om att kärleken finns där mitt i vardagen och inte på en tjusig restaurang med allt rätt.

Delat ansvar för barnen

• Elin Grelson tänker bra runt moderskap, faderskap och lust till föräldraskapet. Dessutom saknar hon männen i debatten. Jag kan bara instämma. Varför blir ni aldrig offentligt skitförbannade på uttalanden där ert föräldraskap förminskas? Kom igen nu! På dem!

Att bara bli kär i den man inte kan få

• Isabelle Ståhl skriver om att hon inte blir kär i killar som vill ha henne utan bara i killar som är lite avmätta, krångliga och ointresserade. Intressant fenomen det där. Man kan undra om hon träffar fel killar eller om hon egentligen trivs bäst själv eller om det handlar om rädsla för närhet eller allvar.

”Jag vill inte delta i projekt ”såra hustrun”!”

• Det säger Mia Ankarvall som en reaktion på gifta män som inte har något hyfs i kroppen och raggar friskt.

Rasism och inte rasism

• Truthandfiction skriver intressant om hur invandrare kan anklaga svenskar för rasism även när sådan inte föranligger. Jag håller med i sakfrågan att det inte handlar om rasism i just det här fallet. Däremot skulle jag vilja ta resonemanget ett steg längre. Människor i underläge blir arga. De skäller och ger sig på förövaren med det enda vapen de har. Anklagelser om det som är maktens dåliga samvete. Rasism och maktövergrepp, som kanske inte skett här, men som skett i många tidigare fall.

Placeboeffekt vid medicinering av antidepressiva

• Tomas Drost startade i veckan en serie som går igenom forskning runt placeboeffekt vid medicinering. Det är spännande eftersom det pratas allt mer om att effekten som antidepressiva har är mer placebo än vad man tidigare trott.

Förändringar i arbetssätt och vilken tid det tar

• SvD utvecklingschef gästbloggar på SSBD och talar insiktsfullt om svårigheterna med att integrera webben i redaktionsarbetet på en tidning. Man måste vara utrustad med både tålamod och envishet om man ska klara att år ut och år in bli motarbetad i det tysta av människor som inte ens förstår att de just motarbetar.

Internetstatistik

• På sajten internetstatistik.se finns i veckan två intressanta inlägg. Ett om att nästan alla ungdomar har tillgång till internet men endast 4 av 10 har tillgång till en tryckt dagstidning. Det mest spännande i den statistiken är dock att se att de äldre har gått från 0 till 60% sedan 1998 på att ha tillgång till internet hemma. Det finns också statistik som visar på det ökade användandet av internet i mobiltelefonen. Nu surfar 1 av 5 en gång i veckan. Det borde öka lavinartat i år.

Hur hantera ökad yttre stress?

Personer som har varit utmattningsdeprimerade är och förblir överkänsliga mot stress. Oftast ökar toleransen i samband med tillfrisknandet, men en viss stresskänslighet kvarstår livet ut. Risken för ett nytt insjuknande står alltså att finna i yttre stressfaktorer och inte i inre. De yttre stressfaktorerna ger ångest, oro, rädsla med lättrörlig puls och snabb andning som följd. Kroppen reagerar på stress som det vore en fara. Vilket är en viktig signal att lyssna på.

Hur ska man hantera signaler från kroppen om ökad stress?

• Vila
• Dra ner befintliga åtaganden och ansvar
• Nyansera stressen genom att bena i situationen tillsammans med någon annan
• Svara ”Nej” eller ”Kanske, vi får se” vid nya förfrågningar
• Undvik kaffe, te och coca-cola som driver upp pulsen
• Ät på regelbundna tider
• Kontrollera att det inte rör sig om en fysisk sjukdom såsom influensa (som också ger orkeslöshet och oro)

Det mesta klarar man på egen hand, men krånglar sömnen bör man ringa sin läkare.