Ångestattack

Ångest är det många som kämpar med. En del så mycket att de måste läggas in på sjukhus. Andra på en nivå som ständigt begränsar vardagen och ytterligare andra som endast drabbas av det periodvis. Vad ångest är har vi talat om här på bloggen flera gånger. Idag tänkte jag skriva några rader om vad som man kan vara bra att tänka på när det kommer akut och för en kortare period.

Vad som utlöser tillfällig ångesten går nästan alltid att förstå, men man kan behöva nysta ett tag för nå till kärnan. Det är viktigt att intellektuellt förstå ångesten eftersom den då blir mindre skrämmande och det finns möjlighet att åtgärda det som behöver åtgärdas. Ångest uppstår nästan alltid när ett problem uppstår som vid första anblicken verkar olösligt. Inte logiskt olösligt utan känslomässigt olösligt. Sjukdomsvinsten med ångest är att man ”löser” ett problem genom ångest snarare än genom att göra det man behöver göra. Det kan exempelvis innebära att någon som har en omöjlig arbetssituation får ångest för att man slippa gå till jobbet. Problemet kvarstår, men ångesten gör att man har löst problemet för tillfället. Ångest handlar ofta om de djupaste och svåraste skikten i ens personlighet med skam och skuld som starka teman. Skulden för en omöjlig arbetssituation läggs ofta på arbetstagaren som också känner skammen över att inte räcka till.

Ångest är självgenererande och risken är stor att den ökar om den inte motas i grind. Ångest är alltid värst första gången man får den. Då är den en okänd massa som tar över ens kropp. Man har inga strategier och är i konstant rädsla som förlamar och hindrar. Man tror på ångesten, som är en fysisk företeelse, och därför ska först och främst ska behandlas fysiskt.

Vad kan man då göra?

• Begränsa åtaganden
• Fatta så få beslut som möjligt
• Sök en lagom balans av vila och aktivitet
• Ät på regelbundna tider (lågt blodsocker förvärrar)
• Promenera och vara nära naturen
• Prata med någon som förstår
• Formulera känslor av skam och skuld högt
• Minns att det går över
• Pyssla inte med ångesten, utan håll på med annat
• Sök alltid läkarhjälp om sömnen uteblir eller krånglar

PS. Jag har skrivit många inlägg om ångest. Sök på ordet ångest i rutan till höger, så får du fram de flesta. De bästa inläggen ligger en bit bak i tiden. DS.

Små saker som gör skillnad

Slagspik (stålhärdad spik) är en lisa för både vägg och väggägare när det är dags att sätta upp tavlor i betong/tegelväggar. Några slag med hammaren utan några sneda missöden så är både spik och tavla på plats!

PS. Ja, det är min nya Virrvarr bänkskiva ni ser bakom spikarna. Visst är den fin? DS

Vinsten av personliga företagsbloggar

Kommer ni ihåg att jag hade problem med Comhem? Det är löst nu och jag har haft en långt samtal med chefen för kundrelationer på Comhem. Han ringde upp mig efter att Comhems kommunikationsavdelning upptäckt mitt blogginlägg (via twitter). Det var ett konstruktivt samtal där vi gick igenom punkt för punkt i mina klagomål. Han förklarade vad som var det interna/externa upphovet till problemen och berättade hur de arbetar för att förbättra sig.

En av de saker jag föreslog var att han, personligen, skulle ha en förbättringsblogg på Comhem, där han skulle berätta om alla de små och stora saker de gör. Hans omedelbara reaktion var tveksamhet, och när jag stod på mig, sa han att det var något som kommunikationsavdelningen skulle sköta. Jag förstår tveksamheten inför att gå publikt med skriven text om man inte har skrivit förut, men med rätt stöd går det alldeles utmärkt.

Exempelvis skulle han kunna skriva om försöken att få Netgear att ta fram en programvara med brandväggar till sina modem som gör att man inte åker ut hela tiden och förklara varför det inte går att få en kontaktperson (de arbetar skift) och hur de tänkt lösa det istället. Han skulle kunna ha nyckeltal, för till exempel väntetid i telefon, som han skulle kunna berätta om. Han skulle till och med kunna skriva om samtalet med mig och länka till min blogg för att visa att de tar kritik på allvar.

Med en förbättringsblogg skulle Comhem sakta kunna förändra bilden av att de är stora, tungrodda och opersonliga. På Comhem arbetar massor med trevliga människor som gör sitt absolut bästa varje dag. Det finns stora resurser att göra saker annorlunda. Comhems kunder kommer vara mer uthärdiga om de känner till vad som görs och har en mer personlig relation till företaget och dess anställda.

En annan vinst, som vid första anblicken kan verka mindre, är att den största läsargruppen av en publik förbättringsblogg är Comhems egna anställda. Medarbetarna får inte bara inblick i förbättringsarbetet utan känner också stolthet över att jobba någonstans där man utvecklas och förbättras. Och som ni kloka läsare redan vet så finns det en direkt korreleans mellan nöjda medarbetare och nöjda kunder.

Personlig utveckling light

Jag tycker att läsa Mia Törnbloms bok Självkänsla nu!, Kay Pollack Att välja glädje eller gå på en av Kjell Enhager föreläsningar är personlig utveckling light. Den fungerar i stunden, men inte i längden. Det kan inspirera till utveckling, men det är inte utveckling.

Om man tex går på en föreläsning med Kjell Enhager så får man höra om alla tuxen möjligheter man har som människa. Hur mycket man kan påverka sig själv genom att ställa sig frågan ”Hur vet jag det?”. Det är upplyftande. Man känner sig pigg och glad. En stund, men efter några dagar minns man inte riktigt vad det var han sa. Jag tror inte det finns genvägar till personlig utveckling. Ingen quick fix. Det är hårt arbete. Dag ut och dag in. I samtal, konflikter och förändrade beteenden. Det är smärtsamt. Det är jobbigt.

Men det är extremt belönande.

Hanna Hellqvist briljerar

Det här måste vara en av Hanna Hellqvists bästa krönikor. Det känns som man står där i porrbutiken tillsammans med henne och drängen.

Vuxna som mobbar barn

När jag först hörde om vuxna som mobbar barn så trodde jag inte det var sant. Men nu har jag hört ett flertal exempel som talar sitt tydliga språk. Vuxna mobbar barn. De gör det oftast i smyg, men ibland helt öppet.

Här är några exempel på hur vuxenmobbing av barn kan se ut:

En flicka som bjuder alla sina klasskompisar på kalas och ingen hör av sig och tackar vare sig ja eller nej. Flickan står i fönstret och tittar, men ingen kommer. Föräldrarna som är från ett annat land försöker förklara, men flickan vet redan. Hon är annorlunda. Svenskar gillar inte annorlunda.

En pojke som frågar sin klasskompis om de ska leka efter skolan. Kompisen blir glad och frågar sina föräldrar om det går. Föräldrarna säger att det inte passar just idag och skyndar till bilen för att åka hem. De har hört att familjen har missbruksproblem och går på socialbidrag.

En flicka hamnar ofta i bråk i skolan. De andra barnens föräldrarna tröttnar på alla småkonflikter som blir att reda ut. Föräldrarna slutar hälsa på flickan när de hämtar och lämnar sina barn i skolan. De frågar sina barn när de kommer hem vad flickan gjort för dumt just idag. Till slut förbjuder föräldrarna sina barn att leka med henne. I skolan förstår barnen att det är något konstigt med flickan och börjar undvika henne.

Barn och familjer som uppfattas som annorlunda finns och kommer alltid finns i Sverige. Det spelar ingen roll hur fin förort man än bor i. Barn som mår dåligt kommer det också alltid att finnas. Familjer som hamnar i kris likaså. Hur ska vi föräldrar agera inför det som är annorlunda, konstigt och känns obekant och kanske till och med farligt?

• Rannsaka sina egna motiv till att säga nej till vissa barn och ja till andra barn
• Reflektera över fördelarna med mångfald
• Hälsa på alla barnens kompisar
• Hälsa på alla barnens kompisars föräldrar
• Inte ställa ledande frågor till sina egna barn för att förstärka sin egen bild av ett barn man inte gillar
• Bjuda hem barnets kompis till sitt eget hem om det känns rörigt hemma hos kompisens familj
• Undvika att delta i föräldradrev där ett barn eller en familj pekas ut

Inlägg som berör – midsommarafton 25 juni 2010

Älskade löpsedel

• Älskade löpsedel som varje dag jämför Expressen och Aftonbladets löpsedlar går igenom löpen från dagen efter Kronprinsessans bröllop. Hon fick mig att ändra åsikt under inläggets gång. Blir det samma för dig?

Akut stalking-behov

• Ibland får jag ett hejdlöst behov av att ”stalka” andra människor. Jag hejdar mig förstås med hjälp av min borgliga uppfostran, men det hindrar mig inte från att känna ”Oh, jag vill också vara med!” Läs om Elin Grelssons besök hos Julia Skott, så förstår ni vad jag menar.

Vetenskaplig runkning

• Philip Wildenstam förklarar hur det kommer sig att män runkar. Han visar med statistik att män som lever i en aktiv sexuell relation runkar oftare än en singelkille.

Behöver vi racka ner på det avvikande för att säkra det normala?

• Det säger Niklas Hellgren i sin artikel ”En idealisk gärningsman” i senaste numret av Bang. Läs och fundera över hur du kan göra tvärtom dvs bidra till att säkra det avvikande snarare än det normala.

Fram för män i kjol!

• Andreas Ekström tillsammans med Kristina Lind på tidningen Vi tänker verka för män med kjol. Oh, som jag ser fram emot det reportaget!

Jag gillar människor som gillar barn

• Läs här om när Bodil Malmsten träffar två 5,5 åringar utanför ICA och pratar om att springa och här om Lisa som dör gulldöden varje gång hon ser sina barns små skor.

Sansade debatt

• Bevara oss från den sansade debatten säger Truthhandfiction appropå ett upprop på SvD opinion. Jag längtar också efter både vision och passion i den politiska debatten. En nerv som får mig engagerad, som får mig att vilja diskutera och följa nästa inspel, men jag har inget större hopp. Så nego är jag.

Uppdatera till iOS4

• Tkj går igenom hur man gör för att uppdatera sin iPhone till iOS4. Pedagogiskt som alltid!

Magont

• Det får man av att läsa om Martin Ezpeletas flygtur tillsammans med en svensk familj. Det känns ändå som han beskriver något avlägset. Något som fanns överallt, men som man numera får leta efter.

Böggen eller inte böggen

• Philip Wildenstam reder i begreppen runt homoseuxalitet och jag får ont i magen av att man fortfarande år 2010 behöver ägna sig åt det.

Föräldraansvaret

Truthhandfiction sluter sig till skaran som skriker efter föräldraansvar när tonåringar är ute och springer om natten och bränner ner skolor. Jag sluter mig inte till den skaran. Jag tror att alla föräldrar gör sitt absolut bästa om man väger in hela situationen. Den förälder finns inte som kan stoppa en tonåring som är större, längre, starkare och fast besluten att ta sig ut i natten och göra något dumt. Det är inte bara fysiskt omöjligt utan även alldeles försent. En massa kontrollinstanser borde ha klivit in långt tidigare.

Föräldrarna har ett stort ansvar, men föräldrar brister också eftersom de mår dåligt, är sjuka, har missbruksproblem, bor i ett område där kriminaliteten är hög osv. Tonåringars handlingar av den här arten är symtom på en icke-fungerande situation. Jag tror inte att den här 15-åriga pojken är okänd för skola, polis och socialtjänst. Både han och hela situationen skulle ha uppmärksammats och insatser satts in av en rad personer, inte bara av föräldrarna, utan även av politiker, lärare, kompisars föräldrar, grannar, polis och socialtjänst långt, långt tidigare.

Att pojken brände ner skolan är ett kollektivt misslyckande!

Snälla, lägg inte på mer skuld på föräldrarna till pojken som bränt ner en skola. Föräldrarna är redan så långt ner i mörkret av skam, självförebråelser och vanmakt att de behöver avlastas, inte belastas. De behöver avlastas och få massor med stöttning för att kunna bli de föräldrar de behöver vara till en pojke som uppenbarligen mår mycket dåligt.

En stad som förstår vikten av kultur

I New York har staden ställt ut pianon i alla parkerna som de förbipasserande får spela på. Det blir spontankonserter överallt. Ytterligare en anledning att älska New York!

Hugh Grant – får jag föreslå ett annat äktenskapslöfte?

Jag såg en gräsligt dålig film igår, vilket jag förutsåg, men valde att bortse ifrån i brist på andra filmer att välja på i genren må-bra. Filmen heter Har du hört ryktet om Morgans?. Dialogen är så pinsam och bisatserna sägs så sent att man redan hunnit läsa dem i undertexterna. För att ge er ett exempel så kommer här äktenskapslöftet som Hugh Grant upprepar för sin x-hustrun i ett försök att vinna henne åter:

- I promise never to take you for granted or utter a word unkind. Never allow my affections to be recented or stop marvelling at your behind and also marvell at your warm heart, your wit, your refusal to condemn animal slaughter, your wisdom, your laugh, your inability to boil water, to be your best friend for the rest our life and to thank the God, you are not sure about, for fooling you to being my wife.

Lite blekt, eller hur? För att inte säga uselt. Om jag hade skrivit det där äktenskapslöftet då hade det låtit så här:

- Jag lovar fortsätta att pilla dig i nacken när vi ser på film och njuta av din arm om min mage när vi sover. Jag lovar att slå alla som är dumma mot dig och särskilt de kioskägare som inte tar kreditkort när du är som mest sugen på snus. Jag lovar att aldrig reta dig för att du ser ut som en monchici på morgonen utan bara räcka dig burken med hårvax. Jag lovar att köpa tighta klänningar och inte alltför höga klackar. Jag kommer fortsätta låtsas att jag är imponerad av din massagedusch och din obefintliga takhöjd. Jag lovar att alltid protestera när du vill betala för middagen och sedan i smyg njuta hysteriskt mycket av att du betalat. Jag tänker fortsätta smita in till dig i duschen, göra slut på din tvål och torka dig på ryggen med alldeles nytumlade handdukar.

Jag lovar att gå efter dig när du är sur och jag lovar att lyssna på vad du har att säga. Jag lovar att säga det jag nästan inte vågar säga, även om det betyder att jag måste gömma mitt ansikte i din halsgrop när jag säger det. Jag lovar att hämta dig hos tandläkaren när du fått visdomständerna utdragna och väcka dig var fjärde timma så att du tar dina värktabletter.

Jag lovar att våga behöva dig lite mer, än jag egentligen vågar.