Gone reading!

Nu ska jag läsa och skriva lite på annat håll! Vi ses om en vecka!

Hur är det att leva med en alkoholist?

Igår satt jag och tjuvlyssnade på ett par som satt och pratade vid utsikten på Monteliusvägen. De verkade nykära och hade ett lära-känna varandra prat. Det första jag hörde var att kvinnan frågade mannen hur det hade varit att leva med en alkoholist. Han svarade så här:

- Det är som att leva med någon som hela tiden har en annan agenda än vad man själv har, fast man inte har en aning om det.

Kvinnan såg frågande ut och mannen fortsatte.

- Jo, till exempel hade min x-hustru kunnat föreslå en kvällspromenad hit för att få chans att dricka. Hon skulle packa en korg med vin och glas. Det hela skulle kännas mysigt och trevlig. Hon skulle fylla på glasen och vi skulle skratta. Jag skulle tro att det var för att hon ville vara med mig och för att se på solnedgången, men hon skulle göra det för att få dricka.

- Men hur kunde du veta det?

- Först förstod jag inte, men efter ett tag blev det så ofta att det bara var att inse att hon ville umgås med flaskan och jag ville umgås med henne.

- Sa du inte till henne?

- Jo, men hon nekade och sa att jag överdrev. När jag stod på mig sa hon att jag var tråkig och hade en konstig syn på alkohol.

- Men himmel, blev du inte arg? frågade kvinnan.

- Nej, jag visste inte vad jag skulle tro faktiskt. Men efter ett tag kom jag fram till att om jag stannar i relationen så skulle jag bli som hon. Jag var tvungen att lämna henne för att rädda mig själv.

- Har hon slutat dricka nu?

- Nej, jag hoppades att hon skulle göra det. Att hon skulle älska mig, eller iallafall barnen så mycket att hon skulle lägga av, men det gjorde hon inte. Hon säger att hon har det under kontroll nu, men det tror jag inte på.

Medberoende – ett hinder för en ny relation?

Jag har flera gånger skrivit om alkoholmissbruk och medberoende här på bloggen. Idag tänkte jag skriva om hur det kan vara att gå in i en ny relation efter att man separerat från en alkoholist/narkoman.

Vad är medberoende?

Det är de anhöriga till en alkoholist/narkoman som drabbas av medberoende. Medberoende uppstår i samma smygande takt som alkoholismen uppstår hos alkoholisten/narkomanen. Förloppet har mycket tydliga faser. Medberoende innebär att man först döljer, skojar bort, tystar ner och till slut aktivt hjälper den missbrukande personen. Man gör och accepterar saker man aldrig skulle göra om man inte varit medberoende. Istället för att ge den som dricker tydliga konsekvenser av sitt drickande så blir man en mästare på bortförklaringar. Den ena värre än den andre.

Behandling

Behandling av medberoende går genom ökad kunskap om alkoholism och medberoende. Den medberoende behöver bli emotsagd och få ompröva sanningar den levt med i många år. Det sker genom att man blir kärleksfullt emotsagd. Sakta men säkert får den medberoende tillbaka sin verklighetsuppfattning. När man väl inser vidden av medberoendet så vill man aldrig mer hamna i samma situation. Man vill aldrig mer säga ja, fast det skulle varit ett nej. Rädslan för att bli medberoende igen kan likställas med rädslan för att dö. Man har utsatt sig själv för ett övergrepp som nästan gjorde en tokig och det vill man aldrig vara med om igen. Man vill inte utsätta sig själv och sina anhöriga för fara igen.

Ny relation

Med detta i bagaget ska den medberoende nu ge sig in i en ny relation. Då blir han/hon rädd. Rädd att välja en alkoholist igen. Rädd att bli en annan än den han/hon är. Rädd att komma för nära. Och ändå måste den medberoende våga om han/hon vill ha en kärleksrelation igen. Det är nu den stora utmaningen kommer och det finns inga universalråd.

Men några saker kan vara bra att tänka på:

• Har man accepterat att man varit medberoende, och aktivt jobbat med sitt beteende, är risken liten att man gör om samma sak igen
• Rädsla är inte alltid befogad. Det finns bra personer. Det finns personer som inte dricker på ett dåligt sätt. Det går att lita på sina medmänniskor
• Prata om rädslan. Ta ut den i friska luften. Spöken trivs inte i solljus
• Be den nya partner om hjälp. Beskriv vilka situationer/beteenden som väcker rädsla. (Middagar borta/hemma/restaurang. Sex i onyktert tillstånd. Alkohol med barn i närheten. Positivt prat/skämt om alkohol. Brist på kontakt.)
• Tillit växer långsamt. Man kan komma överens om avhållsamhet till en början och sedan sakta släppa på
• Avhållsamhet är alltid ett alternativ även på sikt. (Kan behöva påpekas i en alkoholpositiv värld)
• Det en medberoende inte vill vara med om är en identitetsförskjutning hos den som dricker. Alkohol påverkar olika. En del blir en annan person fort. Andra inte. Stäm av och ta det lugnt. (Marcus Birro har beskrivit detta mycket bra.)
• Läs på om medberoende. Båda två! Bästa boken tycker jag är: Bli fri från ditt medberoende av Melody Beattie

Avslutningsvis vill jag svara på frågan i rubriken. Är medberoende ett hinder för en ny relation? Ja, det kan vara det, men det behöver inte vara det. Medberoende går att bli fri ifrån. Det tar tid, men med en stor portion mod samt kunskap och beslutsamhet så går det.

PS. Miss Understood skriver bra om medberoende och nya relationer. DS.

Det gäller att ALDRIG tillstå att man har fel!

Det är konstigt att jag och de runt mig verkar födda med en och samma grundinställning i genbanken. Vi erkänner inte fel. Vi erkänner inte att balkongen vetter åt norr när vi bestämt hävdat att den vetter åt söder. Vi erkänner inte att vi har ramlat fast vi ligger halvvägs ner i diket. Vi erkänner inte att vi blivit väckta när någon ringer 03.14. Vi erkänner inte fel, brister eller underläge i huvudtaget.

En kär vän berättar för mig när vi diskuterar denna grundinställning, att hon för några år sedan gick in i en lampaffär och sa:

- Jag vill ha den där lampan i ek.

Expediten svarade att den inte fanns i ek. Min väninnna framhärdade.

- Jag vill ha den där lampan i ek!

Hon klev närmare och pekade rakt på lampan för att visa vilken hon ville ha och upprepade.

- Jag vill ha den där lampan i ek!!!

Expediten svarade.

- Jaha, du vill ha lampan i ask.

- öh…ja…ja…, jag vill ha den där lampan i … öh….ask.

Det gäller att ALDRIG tillstå att man har fel!

Hur ska Smittskyddslagen utformas idag?

Jag har tidigare skrivit om Smittskyddslagen här på bloggen och fått både mothugg och medhåll. Frågan är komplex och för att överblicka konsekvenserna av lagen krävs kunskap. Det är därför bra att så många som möjligt med kunskap deltar i debatten:

• RFSU-bloggen (om Smittskyddslagen och den pågående Aids-konferensen i Global Village)
• DN Ledare (om att informationsplikten i Smittskyddslagen behöver omprövas)
• Lekfalk (film om Ingela som inte klarade av att tala om för sin man och barn att hon var HIV-smittad och nu sitter av ett 2,5 år långt fängelsestraff)
• Pride (RFSL kommer prata om Smittskyddslagen under Pride-festivalen)
• RFSL (RFSL kommer prata om Smittskyddslagen under Pride-festivalen)

Det är min fasta övertygelse att lagen behöver omformas. Det går inte att behålla lagen som den är och lägga allt ansvar på den smittade. Var och en av oss har också ansvar att skydda oss själva. Man är två eller fler om att ha sex och alla har lika stort ansvar för att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.

Inlägg som berör – 23 juli 2010

Det är lite tunnsått med inlägg så här under sommaren, men då o då blixtrar det till.

Flirt

• Monas Universum har varit på middag i finhooden och blivit flirtad med till sin egen förvåning och till äkta mannens förtrytelse. Rolig slutknorr!

Flirta med sig själv

• Bodil Malmsten får välförtjänt beröm i Aftonbladet och överväger att tapetsera sitt arbetsrum med notisen. Gör det!

Att skilja sig ger ett jämställt liv

• Det tycker A Sunday kind of love och jag kan bara hålla med!

Homosexuella som inte får bolån

• Aftonbladet berättar att Swedbank inte lånat ut pengar till ett lesbiskt par. Upprörande! Monica Olofsson berättar om sina egna upplevelser av att låna pengar som homosexuell.

Media som sexuell skampåle

• Elin Grelson funderar runt hur media förfasas över de saker som Littorin och Lindberg anklagats för. Ett inlägg jag gärna hade velat skriva själv. Vi människor ska ha stor valfrihet att leva våra liv och sexliv som vi önskar, så länge det inte skadar någon annan.

Män förlorare på framtidens arbetsmarknad?

• Pär Ström tipsar om Jenny Nordbergs krönika i Svd som handlar om hur arbetsmarknaden förändras till kvinnornas fördel i USA.

Bra länkar om sociala medier

• Hans G som till vardags jobbar på SVT har grym koll på vad det skrivs för intressant om Twitter, media och tillhörande teknik. Ett måste för de som vill hålla sig uppdaterade.

Försvarar du Apples produkter bara för de är just Apple produkter?

• Då kanske du ska läsa Rasmus Fleicher inlägg som kategoriserar Äppelpöbeln? Tyvärr känner jag mig lite träffad.

Littorin

• Martin Jönsson, redaktionschef på SvD, resonerar kring Aftonbladets publicering av sexköps-anklagelserna mot Littorin, och vad en eventuell rättegång skulle fokusera på.

I hjärnans repetitiva omloppsbana

Sjumilakliv som lider av återkommande depressioner gör ett litet snabbutdrag ur sina tankar. Det väcker min djupaste empati och beundran. För det är precis det depression gör. Stänger inne människan i sig själv med en malande monolog och det är obeskrivligt jobbigt.

Som väl är, finns det kärleksfulla medmänniskor, vårdpersonal och mediciner som kan distrahera depressionen för en stund.

Faran med RUT-avdraget

Truthandsfiction skriver om positivt om RUT-avdraget. I grunden tycker jag, precis som Truth, att har man ROT, så ska man också ha RUT. Men jag tror det finns en överhängande risk med RUT-avdraget och det är att föräldrarna inte tar fighten om att dela lika hemma. Att dela lika innebär att bägge föräldrarna skapar en arbetssituation som gör det möjligt att finnas tillgänglig för barnen och för hushållssysslor. Om RUT bara är en möjlighet för kvinnan att jobba heltid, precis som mannen gör, då blir ingen strukturell förändring, vare sig i hemmet, eller i samhället.

Delar föräldrarna lika, då har jag inget emot RUT alls.

Oengagerade mor- och farföräldrar

Singelmamman är trött på att hennes föräldrar inte engagerar sig i hennes barn. Det finns ingen lag om att man som far- eller morförälder måste engagera sig i sina barnbarn, inte heller att mellanledet vill det. Men det blir en stor sorg om någon av parterna vill ha kontakt/engagemang, medan den andre inte vill. Jag tror att det gäller att säga som det är och inte som Singelmammans föräldrar lova och sedan inte hålla. Det är bättre att stå för att man inte prioriterar barnbarnen så undviker man besvikelse.

Det är bara att tugga i sig

Att skilja sig är att förlora kontroll. Det är bara att tugga i sig. Om den andre vill bjuda barnen på läsk hela sin vecka och ge dem pengar utan motkrav så är det bara att le och se glad ut. Eller om han/hon pratar väl om kristdemokraterna och illa om socialdemokraterna. Eller tar med barnen till kyrkan eller bingohallen. Eller bjuder på vin/öl/cigaretter/köper porrtidningar eller pratar gott om narkotika inför tonåringarna. Det är bara att tugga i sig.

Visst kan man prata och komma överens, men om den andre inte vill utgå från gemensamma värderingar efter skilsmässan, så är det bara att leva med det, och istället lägga fokus på hur man själv vill leva sitt liv med barnen.