Hur ska Smittskyddslagen utformas idag?
Jag har tidigare skrivit om Smittskyddslagen här på bloggen och fått både mothugg och medhåll. Frågan är komplex och för att överblicka konsekvenserna av lagen krävs kunskap. Det är därför bra att så många som möjligt med kunskap deltar i debatten:
- RFSU-bloggen (om Smittskyddslagen och den pågående Aids-konferensen i Global Village)
- DN Ledare (om att informationsplikten i Smittskyddslagen behöver omprövas)
- Lekfalk (film om Ingela som inte klarade av att tala om för sin man och barn att hon var HIV-smittad och nu sitter av ett 2,5 år långt fängelsestraff)
- Pride (RFSL kommer prata om Smittskyddslagen under Pride-festivalen)
- RFSL (RFSL kommer prata om Smittskyddslagen under Pride-festivalen)
Det är min fasta övertygelse att lagen behöver omformas. Det går inte att behålla lagen som den är och lägga allt ansvar på den smittade. Var och en av oss har också ansvar att skydda oss själva. Man är två eller fler om att ha sex och alla har lika stort ansvar för att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Åh vad jobbigt.
Jag blir helt upprörd om jag föreställer mig att jag har haft sex med någon som är hiv-smittad och medvetet låtit bli att berätta det för mig.
Samtidigt så kan jag sätta mig in i situationen där man tappat alla möjligheter till ett nattligt äventyr utan förpliktelser. *rys*
Får lov att grubbla lite till…
(läs: resten av dagen)
Ja, det är inte en lätt fråga. Såg du filmen? Det är klart hon har gjort fel som inte berättat om sin smitta. Men 2,5 år i fängelse? Hon känner sig som parias säger hon i filmen. Det mest intressanta är att informationsplikten i Smittsskyddslagen är en svensk företeelse. I andra länder har var och en ansvar att skydda sig själva.
Vet du hur det är i Holland?
En fråga till. När du blir upprörd. (vilket jag också blir när jag tänker samma förlopp). Men tänker du att det BARA är den andres fel?
Jag ska fråga Hansl om de har några regler kring information om könssjukdomar.
På ett sätt kan jag sätta mig in i känslan av att man vill låtsas att man är normal trots att man har en kronisk sjukdom.
Men hon har medvetet utsatt andra för smittorisk och då tycker jag att man är skyldig att berätta om det. Det spelar ingen roll om man skyddar sig, för en kondom KAN gå sönder. Egoistiskt, anser jag.
Ansvar att skydda sig ligger tyngre på en som har en könsjukdom, men inte berättar om sin smitta.
Har man berättat om det är ansvaret lika, anser jag.
Jag håller med om det på ett mellanmänskligt plan. I verkligheten tror jag inte det fungerar så. Jag tror vi har en massa konstiga försvar som slår till när vi blir dödligt sjuka. För Ingela innebar att berätta det att hon aldrig skulle kunna bli mamma. I den situationen tror jag risken är stor att man inte berättar hur fel det än är. Och hur olagligt det än är.
Men jag tycker inte lagen ska utformas så som vi anser att det ska vara mellan människor. För dagens informationsplikt innebär att folk inte testar sig. Med baktanken att det du inte vet… det är du inte skyldig att upplysa om. Det kan också innebära att de som inte är smittade kan ha oskyddat sex och tänka att det är ju upp till den smittade att upplysa om de är smittade eller inte.
Det jag tycker är intressant är att med de nya bromsmedicinerna så anses risken för smitta mycket liten. Det borde innebära en förändring för hur vi ser på de som är smittade.
Och nu har jag pratat med Hansl… och han hade ingen aning om vad de har för regler – Vilket får mig att tro att de inte har någon informationsplikt, men jag har ingen aning.
Troligtvis inte. Vad jag förstått så är det en svensk företeelse med informationsplikten.
Informationsplikten skall vara kvar!
Som en signal att man SKALL berätta
om sin hiv-infektion.
Basta!
Noterat!