Hur är det att leva med en alkoholist?

Igår satt jag och tjuvlyssnade på ett par som satt och pratade vid utsikten på Monteliusvägen. De verkade nykära och hade ett lära-känna varandra prat. Det första jag hörde var att kvinnan frågade mannen hur det hade varit att leva med en alkoholist. Han svarade så här:

- Det är som att leva med någon som hela tiden har en annan agenda än vad man själv har, fast man inte har en aning om det.

Kvinnan såg frågande ut och mannen fortsatte.

- Jo, till exempel hade min x-hustru kunnat föreslå en kvällspromenad hit för att få chans att dricka. Hon skulle packa en korg med vin och glas. Det hela skulle kännas mysigt och trevlig. Hon skulle fylla på glasen och vi skulle skratta. Jag skulle tro att det var för att hon ville vara med mig och för att se på solnedgången, men hon skulle göra det för att få dricka.

- Men hur kunde du veta det?

- Först förstod jag inte, men efter ett tag blev det så ofta att det bara var att inse att hon ville umgås med flaskan och jag ville umgås med henne.

- Sa du inte till henne?

- Jo, men hon nekade och sa att jag överdrev. När jag stod på mig sa hon att jag var tråkig och hade en konstig syn på alkohol.

- Men himmel, blev du inte arg? frågade kvinnan.

- Nej, jag visste inte vad jag skulle tro faktiskt. Men efter ett tag kom jag fram till att om jag stannar i relationen så skulle jag bli som hon. Jag var tvungen att lämna henne för att rädda mig själv.

- Har hon slutat dricka nu?

- Nej, jag hoppades att hon skulle göra det. Att hon skulle älska mig, eller iallafall barnen så mycket att hon skulle lägga av, men det gjorde hon inte. Hon säger att hon har det under kontroll nu, men det tror jag inte på.