Vad får en tonåring att sluta knarka?
Det avgörande för att en tonåring ska sluta använda droger eller missbruka något annat som alkohol, graffiti, spel och sex är inte behandlingshem. Det är inte terapi. Det är inte straff.
Det absolut mest avgörande är att föräldrarna samarbetar och kommunicerar för att tonåringen ska komma på fötter igen.
När jag hörde detta så tänkte jag på alla dessa barn som har föräldrar som ligger i fejd efter skilsmässor eller som av andra skäl inte klarar av att samarbeta. Det är verkligen inte lätt att samarbeta när någon varit otrogen, tagit alla pengarna, druckit i smyg, ljugit och svikit, men när det är barnens hälsa som står på spel, så måste man försöka ta sig över det.
Klarar man inte det på egen hand så föreslår jag att man ber om samarbetssamtal på Socialtjänsten.
Det brukar räcka med tre samtal för att bryta mark för ökad kommunikation. Tonåringen sitter givetvis med och deltar i försöken att återupprätta familjens samtal.
Vinsten kan vara en tonåring utan missbruksproblem.
Inte direkt förstås. Saker måste få tid att reparera sig och mönster måste brytas, men på lite sikt brukar tonåringar med föräldrar som pratar ägna sig åt att bygga upp sitt liv istället för att ruinera det.
Nja. Det absolut mest avgörande är att polletten trillar ner hos tonåringen själv. Det är h*n som ska göra jobbet. Föräldrar kan samarbeta och kommunicera hur mycket, och bra, som helst. De kan stånga sina pannor blodiga. Då kan slå knut på sig själva. Och göra allt, allt, allt som står i deras makt. Men om inte tonåringen SJÄLV bestämmer sig för att sluta, händer inte mycket. Men visst: ju bättre föräldrarna samarbetar och kommunicerar, desto större chans att lyckas.
Absolut! Polletten måste trilla ner. Och himmel vad man kan längta efter det när den ännu inte trillat ner. Men i det här inlägget försökte jag, lite otydligt kanske, svara på frågan hur får man den att trilla ned?
Upprinnelsen till det här inlägget var ett samtal med en behandlare på Maria Pol som berättade att de mer och mer jobbar med hela familjen än med bara tonåringen och att forskning visar att det har bättre effekt än att bara behandla tonåringen.
Jag vet inte hur man ska få den att trilla ner. Det är säkert individuellt. För min son blev det en “överdos light” då han hamnade på sjukhus, som fick honom att fatta hur nära döden han var. Jag säger som Björn Ranelid: Han har provlegat sin kista.
Det är jättebra att de jobbar med hela familjen, för ungdomen behöver skyddet, tryggheten, kärleken och omtanken. Ungdomen ska IN i familjen igen, inte bort från den. MEN: det är också lätt hänt att familjen blir både medberoende och möjliggörare. Genom att ungdomen får komma hem och tanka kärlek, mat, dusch, rena kläder och pengar så gör man det också möjligt för dem att fortsätta. Det där är en ytterst svår balansgång, för vem är beredd att låsa dörren för sitt barn?
Just knarkande tonåringar är bland de svåraste att sätta gränser mot. Just för att de inte är vuxna och för att man är deras primära trygghet. Det är så helt emot vad föräldraskap handlar om, men just med missbrukare måste man förr eller senare sätta den där absoluta gränsen som gör att konsekvenserna för de själva blir för stora.
Jag vet att du har läst inlägget om hård kärlek, men för våra nya läsare, så kommer länken här: http://nattensbibliotek.wordpress.com/2009/11/18/bakom-varje-nykter-alkoholist-finns-en-granssattande-anhorig/
[...] Vad får en tonåring sluta missbruka? [...]