Vem blir provocerad av en nykterist?
Cissi Wallin slutade dricka alkohol för några år sedan. I en intervju i DN beskriver hon omgivningens reaktioner:
- Vad jag märkt är, att de som ifrågasätter mest, är de som själva har problem med alkohol.
Det är intressant, men kanske inte så förvånande, att människor med alkoholproblem blir mest provocerade av nykterister. En alkoholist vill dricka obehindrat och vill ha likasinnade runt sig. En nykterist är ett hot eftersom hon/hon ser allt det som alkoholisten så idogt försöker dölja.
Alkoholisten ifrågasätter nykteristen utan att riktigt reflektera över hur det känns. Det kan vara jobbigt att bli ifrågasatt, men Cissi har kommit på ett bra sätt att bemöta känslorna:
- .. Och att helt enkelt fråga varför de stör sig på att jag inte dricker.
Som nykterist tror jag att man lätt kan bli den som ska förklara sig. Normen är att dricka. Den som inte dricker bryter normen och ställs till svars. Det är lätt att falla i fällan och tro att man måste besvara påhoppen. Det är bättre att lägga ansvaret på den som frågar att förklara varför det är så provocerande.
Key Lime Pie på Saturnus
Mitt i detta sökande efter sanningen om sjuktalen måste jag rekommendera ett besök på fiket Saturnus. Det ligger på Eriksbergsgatan 6 nära biograf Sture på Birger Jarlsgatan i Stockholm. De serverar många goda saker, men jag kan varmt rekommendera deras Key Lime Pie. Det är en amerikansk paj från den sydligaste udden i Florida. Medan ni äter kan ni beundra Saturnus vackra golv.
Har Sverige hög sjukfrånvaro?
Nu är sjuktalen nere på 8 dagar per år och försäkrad. Jag har sökt efter fakta om vad som är ett rimligt sjuktal för ett land som Sverige. När vi låg runt 20 dagar låg vi, enligt OECD, högt i internationella jämförelser. I rapporten: Sickness, disability and Work: Breaking the barriers Sweden – will the recent reforms make it? tittar man på effekterna av Sveriges försök att gå från passiv bidragsgivande till aktiv rehabilitering för att återgå till arbete. Statistiken i rapporten visar att vi har haft mycket högre sjuktal än Danmark, Norge, Finland, Tyskland, Nederländerna och Schweiz och fortfarande ligger en aningen högre.
I kontrast till detta finns forskaren Björn Jonsson som menar att den höga svenska sjukfrånvaron är en myt. Sverige är ärligare i sin rapportering. De andra länder gömmer undan sjukskrivna i andra försäkringar. Det är också så att vi har en större andel yrkesarbetande kvinnor.
Jag blir inte klokare. Det är retorik och dold agenda i det som skrivs. Statistik mellan länder är inte jämförbar. Hur ska vi veta om Sverige har en låg eller hög sjukfrånvaro? Hur ska vi veta om vi har sjuka som jobbar eller friska som är sjuka. Eller om vi har sjuka som återfinns i andra försäkringar.
Hur kommer det sig att sjuktalen sjunker?
Sedan 2003 har sjuktalen* sjunkit från 20,4 till 8 dagar (genomsnittligt antal dagar per år och försäkrad).
2001 – 19,4
2002 – 20,9
2003 – 20,4
2004 – 18,0
2005 – 15,5
2006 – 14,0
2007 – 12,3
2008 – 10,2
2009 – 8
Minskningen började under den Socialdemokratiska regeringen och fortsatte under Alliansens mandatperiod. Vad ligger bakom denna drastiska minskning? Jag har läst artiklar i dagstidningar, rapporter från ISF (Inspektionen för Socialförsäkringen) och OECD för att bilda mig en uppfattning:
Vad kan ligga bakom denna drastiska minskning?
Enligt ISF-rapporten ”Rehabiliteringskedjans effekter på sjuktalen” som jämför sjuktalen sommaren 2007 med sommaren 2008 så har människors egna förändrade beteende den största inverkan på de minskade sjuktalen. Det är alltså kännedomen om reglerna samt tidsgränsen i sig och inte Försäkringskassans arbetsmetoder som påverkar minskningen. Störst minskning finns i storstäderna. Det tror man beror på att arbetsmarknaden har mer möjligheter i en storstad och att det inte finns en kultur som accepterar att man sjukskrivning som en lösning på andra problem. Till sist så har Rehabiliteringskedjan störst effekt på de som har något bättre hälsa och är etablerade på arbetsmarknaden. Denna effekt förväntas avta med tiden när sjukförsäkringen främst omfattar de som är allvarligt sjuka.
Personlig slutsats:
Problemet för mig när jag skriver om Sjukförsäkringen, utan att odelat delta i klagokören, är att jag kan bli anklagad för att gå Alliansens ärenden och att jag inte ser människors rätt till sjukskrivning som en ideologisk fråga. Det är en ideologisk fråga. Jag vill inte leva i ett samhälle där personer som Annica blir sjukare av att ha kontakt med Försäkringskassan. Så får det absolut inte gå till. Jag vill leva i ett samhälle där vi tar hand om de svaga. Där de sjuka har rätt att vara sjuka.
Trots detta återkommer jag till slutsatsen att en välfungerande och generös sjukförsäkring inte behöver stå i kontrast till att ställa krav på samtliga inblandade i rehabiliteringskedjan att arbeta proaktivt. Forskning visar att efter tre månaders sjukskrivning ökar risken för depressioner drastiskt. Det vore oetiskt att inte erbjuda sjukskrivna människor en LÅNGSAM återgång till arbete så tidigt i sjukskrivningen som möjligt. Regler påverkar människors beteenden. Det är bara att titta på effekten av karensdagar och datum för när sjukintyg krävs från läkare. Människor anpassar sig. Samtidigt måste det finnas en gräns för Rehabiliteringskedjans krav på den sjukskrivne. Pressar man människor för fort och för mycket så blir de sjukare. Den avvägningen är svår och det är läkaren i samråd med patienten som bäst avgör takten.
Jag anser att det är TILLÄMPNINGEN av Sjukförsäkringen som är huvudproblemet. Annica, Karibien och Katidis och många andras berättelser visar på omfattande brister i:
- hur man definierar allvarligt sjuk
- hur Försäkringskassans handläggare hanterar de allvarligt sjuka
- hur Försäkringskassan särskiljer de som är förtjänta av krav och de som mår bäst av ett snabbt beslut
- hur väl pålästa handläggarna är i enskilda ärenden
- när åtgärder såsom rehabiliteringspeng sätts in
- hur lång tid det tar innan arbetsgivaren tar sitt ansvar i rehabiliteringskedjan
- arbetsgivarnas kunskap om sin del i rehabilteringskedjan
Jag nämner inte läkarna som är en viktig del av Rehabiliteringskedjan. Det verkar som om läkarna har blivit mer restriktiva i att sjukskriva människor på heltid utan att samtidigt tala om vikten att snabbt vara tillbaka på jobbet för sin psykiska hälsas skull. De verkar sköta sin del, men jag kan ha fel.
Läsvärt:
- Svenska Dagbladets faktakoll
- Sjuktal: Ännu en trend är bruten (DN 2010-09-02)
- Myter om sjukförsäkringen sågas
- Nätverket för sjuka
* Ett sjuktal definieras så här:
Antal utbetalda dagar med sjukpenning per registrerad försäkrad i åldrarna 16-64 år exklusive försäkrade med hel sjukersättning eller aktivitetsersättning (före år 2003 hel förtidspension eller helt sjukbidrag). Sjuktalet redovisas för en tolvmånadersperiod. Alla dagar räknas som EN dag oavsett omfattningen är hel, halv osv. Dagar med sjuklön från arbetsgivare ingår inte i sjuktalet Redovisas per kön, ålder, geografi.
Efterlysning: Den goda historien om sjukförsäkringen
Vi läser ofta om hur illa sjukförsäkringen fungerar och jag vet att det finns stora brister som måste åtgärdas med omedelbar verkan. Trots detta, och med risk för att jag nu uppfattas på fel sätt, så vill jag fråga efter den goda historien. Absolut inte för att säga att sjukförsäkringen fungerar bra i sin nuvarande utformning, utan för att ta reda på hur det ser ut NÄR det trots allt har fungerat.
Efterlysning:
Finns det någon som har positiv erfarenhet av sjukförsäkringssystemet? Som kanske har en engagerad handläggare, som vågar tänja på gränserna och kan ditt ärende, på Försäkringskassan? Eller har en förstående arbetsgivare som ser sin roll i rehabiliteringskedjan och erbjuder anpassade arbetsuppgifter? Eller har en läkare som förstår precis hur sjuk du är, men som också ställer lagom med krav? Finns det någon som kan se att ni bli upprörda över de ökade kraven på er att återgå till jobbet, men som sedan omvärderade det när ni väl arbetat ett tag?
Berätta eller länka till ett inlägg/artikel här i kommentarsfältet!
Sveket – och vad Annica borde få
Jag läser återigen blogginlägget Sveket om Annica som farit så otroligt illa i det nya sjukförsäkringssystemet. Om jag kunde trolla skulle jag ge henne två saker:
- En engagerad handläggare på Försäkringskassan
- Ett beslut om förlängd sjukersättning på minst två år
En engagerad handläggare innebär en tjänsteman som tar sig an Annicas ärende, sätter sig in i alla papper som redan lämnats in, och tar ett långsiktigt beslut. Tidigare fanns möjligheten för de som var allvarligt sjuka i längre än 550 dagar, att få ett beslut om sjukersättning i två år. Nu blir man kvar i systemet och måste prövas mot den egna arbetsplatsen och hela arbetsmarknaden om och om igen. Ett beslut om förlängd sjukersättning ger lugn för den sjuke och minskar arbetsbelastningen på Försäkringskassan. Efter de två åren görs en ny prövning och man tar ett nytt beslut om en två årsperiod eller en livslång sjukpension.
Det var helt nödvändigt att göra förändringar i sjukförsäkringen eftersom kostnaderna galopperade och svenskarna blev allt sjukare. Antalet sjukpensionärer var enormt och växte. Det är helt avgörande med ett system där läkare, arbetsgivare och försäkringskassan pekar åt samma håll. Den sjuke ska tillbaka till jobbet så snabbt som möjligt. Livet hemma leder inte framåt utan till ett liv med ökad risk för depression och dålig ekonomi. Undantaget de som är allvarligt sjuka, som Annica. De allvarligt sjuka behöver lugn och ro med tydliga besked om ekonomi och rehabilitering.
Vikten av följdfrågor i vården
Patienter kommer till vården av många olika anledningar – en bruten arm, en värkande nacke, ett Klamydiatest eller sömnsvårigheter. Det gipsas, författas remisser, görs tester och skrivs ut medicin. Patienten är hos läkaren i genomsnitt 10 minuter på en vårdcentral. Kanske är det första gången på flera år som patienten är i kontakt med vården. Forskare har kommit fram till att det här finns möjlighet att fånga upp de människor som har andra allvarliga problem, som att de exempelvis dricker för mycket eller har en odiagnostiserad depression. Om läkaren är öppen och intresserad ökar chanserna för att detta kommer upp. Några enkla följdfrågor, kanske med ett erbjudande att fylla i ett frågeformulär kan göra att patienten får hjälp. Dessa följdfrågor är speciellt bra för sjukdomar som alkoholism och depression, som man ofta är omedveten om som patient. Forskning visar att även om patienten svarar nekande på frågor om alkoholproblem, så sätter det igång en tanke som kan vara början på en förändring.
En del finner denna utökade anamnes (diagnostik) integritetskränkande. Jag kan förstå det och jag tror att det är helt avgörande hur läkaren genomför samtalet och lägger fram frågeformuläret. Framför allt om läkaren har tid och förmåga att ta hand om det som kommer fram. En anledning till att läkare inte ställer följdfrågor, tror jag är, att de har brist på tid och är rädda för patientens känslor. Det kräver utbildning och handledning för att klara av svåra samtal.
Jag tycker att, med tanke på det stora lidande som alkoholproblem och depression ger upphov hos den drabbade och de anhöriga, att det är vårdpersonalens plikt att ställa följdfrågor.
Här hittar du frågeformulär på nätet:
Vad får dig att vilja grabba en näve visitkort?
Igår var jag på vernissage för att titta på Stina Bjurströms fotografier. Bilderna hittar ni på Stina Bjurströms blogg Mer än Tusen ord och på hennes flickr. Jag tycker extra speciellt mycket om strandbilderna, bröllopsbilden med brudens fantastiska mun och självporträtten.
När jag gick därifrån kom jag och tänka på att det var längesedan jag velat grabba en näve med visitkort för att ha på kylskåpet och som bokmärken. Jag kan verkligen förundras över hur likriktade vi människor är. Vad är det som säger att ett visitkort måste ha måtten 90 x 50? Eller innehålla hela adressen? Eller vara gjorda på 110 grams papper? Stinas visitkort är beställda från Mom, är gjorda av tjockare papper och med snitt ur hennes bästa bilder på framsidan.
Mer sånt!
Radiopsykologen
På SR.se finns länkar till olika frågeställningar som Radiopsykologen Malin Edlund har svarat på. Varje samtal varar ungefär 15 minuter. Ibland är det direkta samtal och ibland är det en diskussion runt en brevfråga. Några exempel på samtalsämnen:
- Cecilia kan inte stå upp för sig själv
- Jag känner mig som en misslyckad son
- Emma vill fly från vardagen
- Är det något fel på mig?
Under samtalen med de som själv ringer så tycker jag det är intressant att höra är hur Malin frågar för att kartlägga problemet och hitta ett första steg att bryta det låsta läget. Först ber hon om en öppen beskrivning, därefter ber hon om konkreta exempel och frågar vad den som ringer själv tänker om problemet. Någonstans kommer också en bekräftelse av vilka känslor som är uppe och spelar och till sist ett konkret råd om ett första förändrat beteende.
8 kommentarer