Jag förstår inte den här amningsdebatten
Jag fullständigt häpnar över den okunskap om amning (länk till utfrågningen av Lars Ohly på SVT Play, runt 38 min in i programmet), som råder i debatten om föräldraförsäkringen. Igårdagens utfrågning av Lars Ohly ställer Anna Hedenmo frågor som gör att man tror att amningen går åt pipan av att mamman börjar jobba efter sju/åtta månader. Lars Ohlys svar om behovet av bröstpump gjorde inte det hela bättre.
Följande gäller:
För att hålla igång bröstmjölksproduktionen behöver en kvinna amma tre gånger per dygn. Om man arbetar heltid kan det förslagsvis ske på morgonen, när man kommer hem från jobbet och vid nattningen. Under dagtid kan barnet äta annan mat från att den är 4-6 månader.
Nu kanske ni undrar var jag står i frågan om föräldraledighet? Först och främst vill jag understryka att jag är en stor vän av amning och särskilt deltidsamning när barnet börjar bli större.
För det andra tror jag barnet har precis lika stort behov av bägge sina föräldrar. Trots detta är jag tveksam till 50/50 kvotering av föräldraförsäkringen. Det har fördelar ur ett samhällsperspektiv, men det inskränker på föräldrarnas valfrihet. I vissa familjer där det finns sjukdomar eller missbruk kan kvotering vara direkt skadligt för barnet.
Jag tror också att om papporna ska få ta del av makten i hemmet, så måste kvinnorna få ta del av makten på jobbet och den processen sker bäst långsamt.
Utvecklingen mot ett jämställt föräldraskap är redan igång. Runt mig har jag kvinnor som gör karriär och män som är hemma med barn. Jag känner flera unga vuxna män, som har växt upp med sina pappor varannan vecka, och som aldrig skulle förhandla bort en enda dag av sin del av föräldraförsäkringen. Jag känner pappor som har helansvar för sina barn. På föräldrautbildningarna är det fullt av både män och kvinnor.
Så sammanfattningsvis anser jag att utvecklingen skulle gå fortare med 50/50 kvotering, men att det finns risk för att framför allt små människor kommer i kläm.
Jag stödjer därför Miljöpartiets förslag med en tredjedels kvotering.
På väg in i amningsträsket kan jag bara hålla med…
Bra skrivet! Jag började jobba heltid när vår dotter var 11 månader. Jag delammade henne i ytterligare nio månader, bara morgon och kväll – de två sista när hon till och med börjat på dagis. Det gick finfint! Hon ammade tills hon var 1 år och åtta månader alltså, och slutade sedan självvalt. Så jag skulle till och med säga att det räcker med TVÅ gånger per dygn.
ÄNNU bättre!
Bra! Jag ammade mina morgon och kväll när maken var hemma, och det gick finfint. Om 50/50: jag tror vi måste lagstifta om det ska gå framåt. Sedan måste det gå att skriva över dagarna till den andra om det finns missbruk ed med i bilden.
Roligt att du också har bra erfarenhet av att jobba och fortsätta amma!
Problemet med att skriva över dagar vid missbruk eller sjukdom av typen psykisk skörhet är att du måste bevisa/intyga att så är fallet och det är inte alltid så lätt.
Jag är INTE en fan av kvotering av just en av de anledningar du tar upp. Jag har en psykisk problematik som påverkar min och min familjs vardag. Trots det har vi valt att skaffa barn, och vi väntar ännu ett. Vi fick det att fungera, och har det riktigt bra, därför att min partner tog ut största delen av föräldradagarna. Han var hemma tillsammans med mig, vilket gjorde att jag hade det stöd jag behövde för att kunna vara en bra och trygg mamma, trots mina problem. Och jag började dessutom jobba lite igen redan när barnet var tre-fyra månader, vilket var jättebra för mig personligen. Vi kommer att vilja göra så igen. Och det är klart, skulle det bli kvotering, så får vi ju lösa det. Intyg från psykiatrin, eller vad som nu kommer att krävas, kan vi få. Men varför kan vi inte få sköta det själva?
Jag tycker jämställdhet är superviktigt. Jag tycker det är så synd att det finns pappor som väljer bort att stanna hemma med sina barn. Jag ser ju bra mitt barn, och vår familj, mår av att pappan har varit hemma mycket. Även nu, när han jobbar igen och vårt barn är på dagis, så ser vi ju vad det betytt.
Men jag tror inte på att tvinga folk.
Åh, vad jag blir glad för din kommentar!
Många psykiskt sjuka mår bäst av tydliga rutiner och möjlighet att lämna hemmet och gå till ett arbete. Att gå hemma kan av den anlednignen vara en otroligt svår situation. Där krävs möjlighet att anpassa livet efter förutsättningarna.
Jag hoppas och håller tummarna stenhårt för att du får det intyg du behöver för att få till det liv som passar dig och din familj.
/Siri
Måste bara skriva något för att jag blev glad (eller vad för ord som är passande) av att bara läsa om en till mamma med psykiskproblematik som verkar ha löst det likande som vi med f-ledighet.
I alla fall trots likande erfarenhet vill jag ändå ha kvotering, tror verkligen att det ger mest för de flesta i längden. Allt från löner för kvinnor till närvarande pappor för barnen o.s.v.
Det är bra när vi delar med oss av våra tillkortakommanden för vi är så många med tillkortakommanden och det blir lättare att stå ut när man känner sig en bland många istället för udda och ovanlig.
Kommentarerna är det bästa med att ha en blogg!
[...] vi gör Posted in Barn/tonåringar, Genus, Politik by nattensbibliotek on 09 september 2010 Häromdagen skrev jag om min syn på kvotering av Föräldraledigheten. Jag har fått flera intressanta kommentarer om hur en 50/50 kvotering skulle påverka [...]
Vilket härligt andningshål att komma in hit och läsa om alla positivt inställda till ökade krav på delad föräldraförsäkring …
När man väl börjat tänka på den individualiserade försäkringen framstår den som per automatik tilldelats mamman som en stenåldersstod.
Vilken frihet för alla föräldrar att från början veta och ställa in sig på att ta sin del. Och man hopas ju att en modern försäkring skall kunna vara så flexibel att det finns öppningar för anpassning för den fördelning som mammorna ovan efterfrågar.
Håller helt med! Diskussionen är ju inte ”varför ska kvinnan göra allt” utan ”hur ska vi lösa detta på bästa sätt så bägge får vara hemma och njuta av barnen”. Mycket lovande!
Jag är övertygad om att varje familj bäst kan bedöma hur föräldraledigheten ska disponeras. Så gott som varje familjs situation är unik. För mig är det obegripligt att alla ska pressas in i en mall som sannolikt passar väldigt få. Ändamålet helgar inte på långa vägar medlen i det här fallet — det enda det gör är att omyndigförklara människor och tvinga in dem i en situation som försämrar deras liv.
Barn till föräldrar som inte trivs med tillvaron, som känner sig omyndigförklarade och vanmäktiga, får det inte heller roligt. Fast i det här fallet har man förstås redan bestämt sig för att barnen ska offras för högst eventuella framsteg på jämställdhetsområdet, så det argumentet faller väl på hälleberget.
Jag håller med MrsS om att det är medeltida att automatiskt tilldela kvinnan lejonparten av föräldraförsäkringen. Den ska inte vara öronmärkt på nåt sätt över huvud taget, utan fördelas av dem som ska utnyttja den på ett sätt som gagnar samtliga inom familjen i fråga.
Det är det individuella behovet mot samhällsbehovet. Jag tror man ska skapa lösningar så individerna hinner med samhällsutvecklingen.
Jag har helt övertygad om att barn behöver bägge sina föräldrar från första början och att de som avstår föräldraledighet får uppförsbacke när det gäller närhet till barnen.
Miss G – Om man försöker få barn och redan vet om att hälften av f-ledigheten går till varje förälder och man tror sig vantrivas med tillvaron som småbarnsförälder så kanske man borde fundera på om man vill ha barn? Säkert oerhört provocerande att skriva så men det känns också provocerande när människor inte kan tänka sig att vara med sina barn en liten kort tid, som dessutom är frivillig, man måste inte ta ut dagarna…
[...] starkare hade äntligen galapremiär och jag gladdes enormt med min son och hans framgångar. Jag sa mitt i amningsdebatten som blossade upp efter Lars Ohlys bröstpumpsuttalande. Jag var på Stockholm Comedy Festival och [...]