Nu är det banne mig dags att byta roller!
Världen består, som jag ser det, av två typer. De som tar ansvar och de som smiter från ansvar (och kom nu inte dragande med några könsroller för här finns män och kvinnor på bägge sidor av skranket).
De som tar ansvar:
- Svarar på mejl omedelbart
- Anmäler sig frivilligt som föräldrarepresentant
- Tömmer diskmaskinen hemma och på jobbet
- Byter glödlampa i trappuppgången i hyreshuset
- Reser sig när det kommer ombord en ålderman på bussen
- Sitter i styrelsen i bostadsrättsföreningen
De som inte tar ansvar:
- Stänger soppskåpet snabbt när de ser att soppåsen är full
- Slänger handduken på golvet
- Avvaktar till någon annan tar bort pappret som fastnat i kopieringsapparaten
- Lånar/Snor alltid balsam av någon annan
- Låter den andre föräldern påminna om när det är teateruppvisning på dagis
- Glömmer bort städdagen i bostadsrättsföreningen
MEN nu ska världen vändas upp och ner! Jag uppmanar de ansvarstagande människorna att SMITA! Och det med omedelbar verkan. SLUTA med vad ni nu än gör för att allt ska fungera smidigt för alla andra. NJUT av att stänga diskmaskinslocket fast disken är ren. Låt någon annan städa sopskåpet och och rätta felen på intranätet. SVARA INTE på mejlförfrågningar från kollegor, då tror de att du är upptagen, och löser det på annat sätt. HÅLL TYST på möten! KNÖGGLA ihop handduken till en våt boll och släpp den bland skorna i hallen. TRYCK BORT svärmor/fröken/växeln när de ringer för det kan någon annan svara på.
NU ÄR DET DAGS ATT LÅTA DE ANSVARSLÖSA JOBBA!
Och vad ska du göra på ledigheten nu då?
Haha! Genomskådad.
Delegering är i full gång och jag ligger på soffan, ser film och äter glass. Så välbehövligt!
Precis! Jag övar för fullt med att sitta på händerna och knipa igen käften.
Härligt!
Jag anar potential för facebookgrupp komplett med gilla-knappar och bjud-in-vänner-funktion. E-postkedja. Blogginlägg. Insändare. Debattartiklar. Newsmill. P4 Extra. Generalstrejk i landet
Kanske skulle jag vara motvalls och hävda linje 3 – den självständigt ansvarstagande. För människor som tar hand om sin egen skit men vägrar manipuleras att ta hand om andras.
- svarar omedelbart på mejl ställda till personen och lämnar mejlen till gruppen åt gruppledaren
- handdiskar sin egen disk
- fixar trasslet i skrivaren och kollar så pappret räcker till den 100-sidiga rapporten men hämtar inte fler buntar
- slänger handduken i tumlaren och kommer ihåg att rensa luddfiltret efteråt
- skriver namn på balsamflaskan och bregottpaketet på jobbet
- mejlar hyresvärden om lampan i trapphuset
- förstår inte vitsen med bostadsrättsföreningar
Med självständigt ansvarstagande skulle man kunna undvika bra många konflikter, tänker jag
…och så kan vi ha sängar uppställda lite här och var på stan som vi kan lägga oss att vila i. “Endast för ansvarstagande” står det på skylten ovanför sängarna.
Du har en poäng, Karibien. Men det där gemensamma, ofrånkomliga då? Vara med i skolrådet? Samla in pengar till frökens present? Träna dotterns fotbollslag? Sälja lotter och baka bullar till sonens balett? Följa med på skolresa? Inser nu att det bara handlar om barn. Har man inga, slipper man ju det racet. Och så bor man i villa eller hyreslägenhet.
Bra invändning!
Vilket härligt inlägg! Blir uppiggad av blotta tanken!
Och jag blir uppiggad av alla som kommenterar och utvecklar upplägget!
Doris – du hittade den svaga punkten
Att ta hand om sin egen skit men inte andras funkar jättebra för individen, åtminstone på kort sikt, men funkar mindre bra för familjen, gruppen, samhället. Som att köpa privat sjukvårdsförsäkring och därmed anse att man inte behöver betala skatt…
Men det kanske är just arbetsuppgifterna för gruppen som man behöver hålla extra koll på? Att där välja sina åtaganden med extra omsorg?
Och så finns det dom som glider in i ett sent stadium, ger sken utåt av att just de varit pådrivande hela vägen och får credit för många andras insatser. Och som kommer undan med det eftersom de känner rätt personer och gärna snackar högt för sig. Björn Rosengren- eller Christer Sturmarktyperna.
Himmel! Det var prick på. Det är så lätt att göra fel där. Att glömma vem som faktiskt tog initiativ, kom på idéen, började när man är i slutet på ett projekt. Det har jag absolut gjort mig skyldig till.
Bravo Thomas! Och Karibien. Och Nattens bibliotek. Och alla andra. Det satte igång tankar hos oss. Mera sånt!
Härligt. Har fösökt uppmana de “värsta” ansvarstagarna på mitt jobb att låta bli bara för en dag. Men det funkar dåligt. Vet inte vad de tror ska hända. Varför ska de som alltid tömmer diskmaskinen bli dem som får skäll om inte diskmaskinen är tömd? Ingen på mitt jobb har det som en del av sin arbetsbeskrivning vad jag vet. Det är kanske bara fullt genomförbart om alla som tar ansvar börjar maska, eller helt låta bli. Det blir ju lite svårare om det sker på bekostnad av tillexempel barnens skolresa. Eller fotbollsträning. Men det borde gå att genomföra.
Jag tror inte det är vad som skulle “hända”. Utan vad de skulle “känna” om de lät bli. De är ovana vid att ligga på noll eller till och med minus. De är ovana att smita. Det är lättare att ligga på plus för det är man van vid.
Haha, vad härligt livet skulle bli om man för en dag bara slutade ta ansvar!
Hahaha, älskar din blogg idag! Läser ikapp mitt Reader-flöde och det är dina inlägg som får mig första att gråta och sen att skratta högt
Jag genomförde den där revolutionen i mitt liv samtidigt som jag skilde mig. Efter över 15 år som ordförande i dagiskooperativet, klassförälder, föräldrarådsrepresentant, ledamot i samfällighetsföreningen samt det nav kring vilket hela familjelivet snurrade sa jag helt enkelt upp mig. Jag tänkte att nu får andra ta vid. Jag gör bara det jag absolut måste och det som gagnar mig och mina barn. Egoistiskt? Ja, kanske. Men sakta börjar jag komma underfund med att man kan ta ansvar och göra bra saker av lust och inte bara av plikt.
Att välja det man har lust till är en sååååå bra kompass! Den bästa av de alla!
Ska skriva om kommentarer på min blogg idag. Har 5000 kommentarer. Tänkte ta din första rad som ett citat. Hoppas det är ok? Säg ifrån annars!
Det är helt ok, jag blir glad och stolt. Såg inlägget nyss
[...] längre bak bland inläggen på Nattens bibliotek hittade jag detta underbara inlägg om att omfördela ansvaret. Plötsligt mitt i tårarna var jag tvungen att [...]
[...] Sedan gick de sin väg och jag satt kvar och funderade över vad som hänt. Grabbarna ville tuffa sig inför varandra och de ville utmana mig. Jag gillar tonåringar och jag har inte svårt att förstå att man behöver utmana vuxna och skita i allt en period i sitt liv. Det jag hoppas för allas skull är att de inte tecknat livslångt medlemskap i gruppen som låter andra städa efter sig. [...]
[...] mest ilskna inlägg handlade om människor som smiter från ansvar och hur vi andra som tar ansvar gör det möjligt! Jag förordade att ta det lugnt när man introducerar en ny partner för sina barn och ta det [...]