Civilisationens fernissa är tunn
Mustafa Can skriver i SvD idag:
Vissa värden borde trots allt inte växla med ögonblicken. För civilisationens fernissa är tunn och när den skrapats bort finns nästan inga gränser längre för vad människor kan säga och göra. Först planteras föreställningar, därefter skavs de in tillräckligt länge i den offentliga diskussionen och ristar in skåror i folkdjupet. I denna gradvisa tillvänjningsprocess tappar människan måttstocken för den moraliska värdeglidningen. Då förlorar även vanligtvis frisinniga människor proportionerna, den smygande konfrontationspolitiken motiveras som fri debatt i demokratins namn och förkläs till engagemang.
Den här fick mig att tänka på min faster som dedikerade hela sitt liv åt att ta hand om andra. Hon var sjuksköterska, arbetade ideelt i Finland under vinterkriget, var aktiv i kyrkans välgörenhetsarbete och skänkte hela sitt arv till Stadsmissionen. Hon beskrev att ett av de mest skrämmande ögonblicken i sitt liv var när hon lyssnade på Nazist-propaganda (jag tror det var vid Stureplan) vid åren för andra världskriget, så kände hon hur det drog i hennes arm. Att hon, som alla andra som stod runt henne, ville göra hitler-hälsningen. Hon gjorde den inte, men hon berättade med skräck i ögonen hur nära det hade varit att hon gjorde den. Och jag tänkte att om hon, av alla människor, kunde tveka på rätt och fel, så kan vem som helst av oss göra det.
Nu gäller det att politiker och journalister är vaksamma inför den värdeglidning som Mustafa Can varnar för!
Var det inte också Mustafa Can SJÄLV som hållit i penseln när den där falska fernissan åstadkommits?
Det gör inget om sanningen kommer till ytan men det blir problematiskt för de som gjort allt för att gömma den. Jag menar PK-elitisterna(oftat på vänsterkanten).
Ja vojne vojne vojne.. Nu kommer snart stöveltrampen höras igen och Hitler återuppstå. Allt eftersom PK-etablissemanget inte längre kan styra folk och debatten som marionetter, då kan det ju inte gå på annat sätt. Vi behöver total åsiktsdiktatur för att klara demokratin. Att ens kritisera invandringen är ett potentiellt förintelseläger.
Sluta larva er och försök klara av att diskutera sakfrågorna.. Folk har tröttnat på ert sk*tsnack.
En (amerikansk Sverigedemokrat?) har sagt “Det största hotet mot vårt land är det fundamentalistiska islam”
Vem kan då detta vara ?
President Barack Hussein Obama
…och han som är son till en svart muslim, oj, vad rädd han måste vara för … islamofoberna?
Det blir en värdeglidning när man delar Sverige mitt i itu och säger: Här är vi och här är invandrarna. Det blir mycket mer konstruktivt om man säger: Här är ett samhälle. Där en del har så lite att de uttrycker missnöje genom kriminalitet och/eller främlingsfientlighet. Vad ska vi göra åt det?
Ett stort problem är att ingen har fått lov att tala om tilltagande kriminalitet och främlingsfientlighet under så många decennier så att det nu verkligen har uppstått sprickbildningar i samhället.
Nedrustningen av välfärden och försämrade skolresultat har inte heller diskuterats på något konstruktivt sätt.
Politisk debatt i Sverige har degenererat till att bli ett maktspel där partiernas budskap blivit instrument för att vinna och behålla makten men med lika lite politisk substans som vackra partiledare på valaffischer.
Så kommer då ett nytt parti som stöds av en uppenbart folklig opinion.
Och fortfarande diskuteras bara hur man på bästa sätt ska kunna hindra denna opinion från att få genomslag i politiken.
Ökad våldskriminalitet är inte ett plötsligt påkommet problem, men vilka lösningar har hittills föreslagits?
Skärpt konkurrens mellan inhemska och utländska arbetssökande till arbetena med lägst status och lägst lön är inte heller något som uppstått över en natt. Resultatet är minskande inkomster för samhällets sämst ställda. Men vem har fört deras talan?
En problemformulering som säger att problemen vi har i samhället är invandrarnas fel är inte baserad på faktiska förhållanden. För att ta kriminalitet som ett av många exempel. På http://www.brottsrummet.se står det så här:
“De allra flesta som invandrat till Sverige från andra länder är inte registrerade för brott. Det finns en viss ökning i gruppen utrikes födda som delvis beror på att antalet personer som kommer som flyktingar till Sverige har ökat.
Den så kallade andra generationen invandrare i Sverige har visat sig inte lika ofta vara registrerade för brott jämfört med första generationen.”
Mer information om brottstatistik finns på http://www.brottsrummet.se och http://www.bra.se
Ett problem-förnekande som säger att rån, skadegörelse, hot, misshandel och liknande brott inte har ökat i och kring bostadsområden som kommit att domineras av invandrare som anlänt från 1989 och framåt är inte heller baserad på faktiska förhållanden.
Det är ingen vid sina sinnens fulla bruk som påstår att “de allra flesta som invandrat till Sverige” skulle vara brottslingar. Det är ett typiskt straw man-argument. Däremot är det desto fler som talar om _tilltagande_ brottslighet, och sådan brottslighet som direkt generar de enskilda som drabbas av den.
Och människor reagerar över att unga resursstarka män som lyckats ta sig till detta den europeiska unionens mest avlägsna hörn ska omhändertas av större och bättre betalda personalstyrkor än vad vi kostar på vårdbehövande åldringar och psykiskt sjuka.
Men kan argument för och emot denna prioritering diskuteras i dagens samhällsklimat?
Inte ännu, såvitt jag kan se.
Frågan får ej ställas.
Och det är här jag ser det största problemet. Samhället och samhällsdebatten fragmentariseras. Detta _skapar_ vi-och-dom-stämningar. Solidariteten mellan styrande och styrda blir lidande, och i förlängningen viljan till uppoffringar för det gemensammas bästa, t.ex. i form av skatteutjämning mellan olika kommuner.
Och vad skulle i så fall hända med kommuner som t.ex. Malmö, vars kostnader till över 20% täcks av skatteutjämning och statsbidrag?
“Det blir en värdeglidning när man delar Sverige mitt i itu och säger: Här är vi och här är invandrarna. Det blir mycket mer konstruktivt om man säger: Här är ett samhälle. Där en del har så lite att de uttrycker missnöje genom kriminalitet och/eller främlingsfientlighet. Vad ska vi göra åt det?”
“Konstruktivt”? Vad pratar du om egentligen? Gäller detta ett faktiskt problem i samhället eller är det en diskussion om pressetiska regler eller nåt? Och vad trevligt att du bara VET att alltihop beror på det hemska samhället.
Du verkar veta mycket du.. Hur mycket har du bott i förorten? Behöver jag ens gissa?
Såhär ÄR det iallafall: Det finns inget enat samhälle i Sverige, det råder en TOTAL splitt.
Det råder “dom” och “vi”, framförallt bland invandrare själva.
Problemet existerar, det enda konstruktiva vi bör diskuterar är hur det skall lösas. Tyvärr vill ni hellre anklaga alla som påpekar problemen för rasism och allt annat hemskt ni kan komma på..
Och hur kan man ens prata om samhälle när man strävar efter ‘mångkultur’ och alla försök till diskussion om att vi behöver gemensamma värdegrunder klassas som rasistiska..??
Vad exakt skulle detta samhälle ni vill ha bygga på? Det finns ju ingen gemensam kultur, än mindre en svensk (för svensk kultur finns visst inte), ingen gemensam etnicitet, inga gemensamma grundvärderingar, ingen konstitution man behöver svära vid osv..
Vad har ni tänkt skulle vara samhällets sammanhållande faktor? Har ni ens lyckats tänka så långt? Det finns bra och dåliga saker att välja men något måste man ha.
Annars är det inget samhälle, det är bara en mängd människor som råkar bor på samma ställe och regeras av samma myndigheter.
Det är ju att göra livet väldigt enkelt för sig att helt bortse ifrån futtiga små ämnen som:
- Ökat missbruk
- Nedrustning av skolan
- Värderingar i samhället som säger att du ska lyxkonsumera för att vara någon
- En finansiell kris av sällan skådat slag
- Ökade löneklyftor
- En bostadssituation (framförallt i de stora städerna som skapar segregation för alla)
Kan säkert komma på några fler orsaker, men hinner inte nu, eftersom jag ska till jobbet. Det är så mycket enklare att att demonisera muslimer eller utomnordiska invandrare, skylla på en PK-elit (ganska klassiskt retoriskt grepp för att banalisera åsiktsmotståndaren).
Vad är svensk kultur? Jag är nästan helt övertygad över att det har hänt en del med “svensk” kultur sen medeltiden eller sen någon nostalgisk Lasse Åberg-vision av 1950-talet. Kultur blir väl vad folk vill att det ska vara? Tror att det innebär vissa problem om en liten skara människor ska diktera vad svensk kultur är för den stora massan.
För en snabb introduktion till vad andra debattörer menar (borde mena) med begreppet “kultur”, se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur
Självfallet förändras en grupps kultur över tiden, däremot är det mycket tveksamt om enskilda individer viljemässigt kan styra den förändringen i en avsedd riktning.
@johan olofsson @rasist? @macke @lohengrin
Jag vet inte om ni har läst ngt annat än detta inlägg på min blogg. Jag är inte politiskt aktiv utan beteendevetare. Jag bloggar mycket om människors drivkrafter och vilka vinster man har för att engagera sig i olika saker.
En personlig fråga som ni förstås kan avstå från att svara på men jag undrar, absolut inte för att döma, utan för att förstå.
På ett personligt plan vilka vinster har ni för att engagera er i SDs politiska kamp? Nu menar jag inte alls att ni förstås vill ändra på saker som ni tycker är fel i samhället. Det framgår. Utan mer på ett individplan. Vad driver er? Vad fick er att gå med i SD från allra första början? Vad är det som lockar med att befinna sig i en missnöjesrörelse?
Sedan Thorbjörn Fälldin dagtingade med sitt samvete, och det dåvarande CUF punkterades, har jag inte varit medlem eller aktiv i något politiskt parti eller ungdomsförbund. Jag har röstat på Miljöpartiet så länge det funnits möjlighet till det, med enstaka undantag för personval av andra partiers kandidater, t.ex. Lena Ek.
Det som driver mitt engagemang är främst intresse för idéströmningar, men också en omsorg om samhället.
Stöder SD:s politiska kamp kan man verkligen säga att jag gör, i ett specifikt avseende. Jag är övertygad om att det är bättre (för alla inblandade) att den opinion som SD representerar blir artikulerad, och inte bara växer till sig som en ökande polarisering.
Eftersom jag minns stämningarna inom den miljöengagerade opinionen åren före och efter Miljöpartiets första riksdagssejour tror jag att det bästa för samhällsdebatten vore om debatten kunde börja handla om sakfrågor istället för taktik. (Med taktik menar jag “hur kan väljarna påverkas så att de inte röstar på SD” – “hur kan rösterna på SD neutraliseras”.)
Men, nu kanske jag upprepade mig själv?
Du undrar: varför engagerar sig människor i en missnöjesrörelse?
Av det får man intrycket att du ser alternativet i att engagera sig i ett statsbärande politiskt parti, som eventuellt de nya moderaterna eller de gamla socialdemokraterna.
För min egen del kan jag svara att jag inte betvivlar att de vänner och bekanta till mig som valde den banan gjorde det av äkta engagemang, men det engagemanget var inte annorlunda än det som driver människor in i en missnöjesrörelse – eller in i Godtemplarrörelsen där jag själv har mina ideologiska rötter.
Tilläggas kan att jag ser mycket positivt på den debatt som sker på http://svtdebatt.se/2010/10/sa-tolkar-du-sverigedemokraternas-hemliga-kodord/
Annika Hamrud, Elisabet Qvarford och bland andra Lukas Romson skyr inte meningsutbytet med meningsmotståndarna, vilket är nödvändigt i en demokrati om den inte ska självdö.
Stort tack för att du svarade! Nu ska jag in på Svt debatt och läsa.
Jag är inte med i SD och jag är inte sådär väldigt engagerad i politik heller. Jag skriver därför att jag är j’vligt trött på det “samhälle” eller snarare brist på samhälle som skapats av massinvandringen. som politiker, journalister och även personer som du försöker vifta bort, förneka eller babbla stunt om.
Jag bor i sk-ten och tro mig när jag säger att problemet är och förblir invandrare själva.
Allt annat är och förblir påhittat nonsens. Attityder/kultur är helt enkelt alldelses för främmande för att kunna fungera i Sverige.. Man ser TOTALT annorlunda på samhälle, familj, religion, polis, barn, heder osv.
Den som hävdar att problemet inte beror på invandrare vet ingenting och borde åka och ta en titt på hur det faktiskt ser ut. Helst bosätta sig i förort också. Era illusioneer kommer garanterat bli botade..
Allt snack om rasism man alltid får läsa om vad gäller SD och all kritik mot invandring är BS.. Problemet är ju inte “ras” så det är inte rasism, allt handlar om kultur. Man babblar om att man måste integrera invandrare som om det handlade om något andra gjorde åt en. Integration är ett val, ingen kan påtvinga det på någon, även i de värsta förorterna finns det alltid några invandrare som “lever svenskt” så att säga och det enda som hindrar de andra -majoriteten- är att de inte vill.
Man överskattar verkligen dragningskraften i den västerländska, eller för den delen den svenska, kulturen.. är väl mer av den svenska sjukan att tro sig världens bästa land.
@ Snuff
Något annat land som saknar kultur och folk eller är det bara sverige? Tippar att du vare sig vågat eller ens tänkt på att försöka förneka någon invandrare hans kultur och folks existens så lägg ner..
Nu har jag läst igenom blogposten samt alla kommentarer två gånger och vad jag kan se, så är det ingen som anklagar någon för att vara rasist här.
Försöker febrilt fatta vad det är du menar med de sista raderna som du riktar till mig. Jag anser faktiskt inte att Sverige eller något annat land för den delen saknar kultur. Nej, jag har varken den positionen i samhället att jag stiftar lagar som eventuellt skulle förneka kultur för invandrare eller är medlem i något medborgargarde som tar saken i egna händer. Vad är det jag ska lägga ner?
@rasist? Stort tack för att du tog dig tid att svara på min fråga!
@Nattensbibliotek
Jag är inte medlem i SD men sympatiserar med det faktum att de fyller en oerhört viktig demokratisk funktion genom att ta upp en extremt viktig fråga till ytan. Jag sympatiserar inte med SD:s protektionistiska tendenser eller deras generösa transfereringspolitik men tror och hoppas att deras blotta närvaro i riksdagen och den politiska debatten, likt systerpartierna i Danmark och Norge, ska lyfta fram invandrings-problematiken i mainstream-debatten och tvinga Moderaterna och andra borgarpartier att sluta lägga locket på.
Jag är själv gift och har barn med en kvinna med utomeuropeiskt ursprung och min bror är adopterad från Afrika, så jag känner mig knappast träffad om någon PK-debattör vill stämpla mig som rasist. Även om de har utlänskt ursprung är de dock assimilerade till den svenska kulturen. Något jag tror är absolut nödvändigt om den sociala väven i ett samhälle ska kunna hållas ihop. Just det faktum att min släkt inte är ”renrasigt” svensk ser jag som ett argument för att hoppas på att SD får direkt eller indirekt politiskt inflytande nu. Skulle nämligen dagens invandringspolitik fortgå oförändrad bara 10-20 år är jag övertygad om att det till slut skulle bli en oerhörd stark mot(över-)reaktion till ”mångkulturen”, och då skulle mina nära och kära, som inte är ”renrasiga” ligga pyrt till då, oavsett hur assimilerade de är.
Jag blev själv verkligen berörd av invandringsfrågan när jag flyttade hem till Sverige efter att ha bott i Japan under ett antal år. Först då fick jag nämligen insikt i vilket skitsamhälle (bl.a.) massinvandringen från ociviliserade kulturer håller på att skapa. I Japan kan en tjej gå hem ensam en natt i storstaden utan att riskera våldtäkt etc., på krogarna behövs (och finns) inte några vakter, man behöver varken låsa sin cykel eller sin ytterdörr, gängvåld är obefintligt, kriminaliteten i allmänhet lika så. (Sverige har 20 ggr så många brott per capita som Japan) Samhället är helt enkelt inte helt olikt det samhälle (i synnerhet småstäder) som dominerade i Sverige för 50 år sedan.
Det var först när jag vant mig vid en tillvaro utan att ständigt behöva tänka på att ”skydda sig” som jag, likt en spark i ansiktet, insåg hur högt jag värderade det. Då jag är uppväxt i en invandrartät stad var jag nämligen innan min utlandsvistelse van vid det råa samhället och insåg inte att ett alternativ skulle vara så mycket friare och tryggare. När man talar om invandringens kostnader talar man aldrig om hur mycket en kvinna skulle vara beredd att betala för att inte riskera att bli våldtagen, eller en kille för att slippa bli misshandlad av en flock förorts-barbarer.
Vidare har du helt rätt när du säger att man inte ska bunta ihop alla invandrare i ett fack. Olika invandrargrupper skiljer sig åt otroligt mycket i beteende och värderingar. Detta kan du bland annat läsa i BRÅ:s publikation ” Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet” som finns att hämta på http://www.bra.se/extra/faq/?action_question_show.339.0.=1&module_instance=2
Då ska man också komma ihåg att BRÅ är en av pk-åsikter starkt influerad organisation som försöker förneka överrepresentation bland invandrare så fort tillfälle ges. Publikationen (en av de få som fått genomföras på myndigheten) visar bl.a. att östasiater (när hänsyn är tagen för att de emigrerat, vilket normalt ökar brottsbenägenheten) är MINDRE kriminella än etniska svenskar medan t.ex. araber, afrikaner, kurder och andra befolkningsgrupper från mindre civiliserade områden är klart överrepresenterade. Att ociviliserade länder krigar oftare gör dessutom att invandringsströmmarna från dessa länder (Somalia, Afghanistan, Irak) är de största. Men att vara specifik och säga: ”Jag tycker att det är för jävligt att romer är så överrepresenterade i brottsstatistiken” så skulle det onekligen leda till åtal av ”hets mot folkgrupp” eller liknande. Skulle jag dock säga detsamma om män skulle det bara var pk.
Om vi ska ha en invandring till Sverige, vilket jag tycker vi ska, ska den ENBART bestå av flyktingar (som definierade av FN) och arbetskraftsinvandring. Inte av folk som av nepotistiska skäl (jag har en släkting som är flykting) får rätten att flytta till Sverige, trots att utsikter för assimilering och arbete ofta är obefintliga. Dessutom ska inte medborgarskap delas ut som trisslotter, utan likt i USA förtjänas genom många år av brottsfritt beteende och skatteinbetalnignar. Helt enkelt ett meritokratiskt förfarande, precis som när man söker stipendium, jobb, utbildning etc.
Att hävda att pk-debattörer (i synnerhet på vänsterkanten) har hjärtat i förorten men själva bor i den rika innerstaden och aldrig skulle skicka sina barn till en ”blattefierad” skola är i min värld en realitet. Jag tillhör själv den priviligerade övre medelklassen och har därför råd att välja var jag vill att mina barn ska växa upp. Vi skickar våra barn till ett ”etniskt rensat” dagis över en mil från vår bostad då vi inte vill att de ska växa upp i stadens ”mångkulturella” miljö, som vi själva fick göra som små. Jag ser det inte för otroligt att mina barn kommer att bo i ett ”gated community” när de själva ska etablera familj och söker tryggheten. Våra välbärgade vänner ujjar sig över SD:s framfart, men skulle ALDRIG (även om de själva aldrig skulle medge det) kunna tänka sig att bosätta sig i en ”mångkulturell” stadsdel. Inte en chans.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är rädslan för min familj och mina barns framtid (och de oräkneliga kommande generationerna) som driver mig i mitt politiska ställningstagande. Kanske lite likt de sista generationerna innan Romarrikets fall måste engagerat sig i politiska frågor av oro för sin civilisation snarare än storhetsvansinne eller chauvinism.
@Johan Olofsson: Jag är dels inget större fan av wikipediareferenser och dels tror jag inte att det går att enas om själva definitionen av ordet kultur, eftersom det är så luddigt att det lämnar allt för mycket urymme för egen tolkning. Lika lite som jag känner för att ge mig in i ett skyttegravskrig i brottsstatistik från SCB, så vill jag inte ge mig in i en diskussion om semantik.
Jag har väldigt svårt att se att kultur kan delas in helt och hållet baserat på geografi i det globaliserade samhälle vi lever i till skillnad från hur det var i början av förra seklet då världen i många fall var den socken man levde i, vilket då ledde till kulturella skillnader mellan olika delar av samma land.
Sannolikheten är att jag hittar fler kulturella gemensamma nämnare med någon från t ex Alicante än jag hittar med någon från Överkalix är ganska stor, eftersom jag gillar mycket som är spanskt.
Jag tror att det blir svårt att införa ett kulturministerium som lagstadgar om vad som är kultur och vad som inte är det baserat på ett tvärsnitt av den delen av jordens befolkning som har svenskt pass. I min värld så är det ok om en liten gruppering uppfattar frigörande dans och improvisationsjazz som kultur, så länge det inte definierar vad kultur är för den stora massan, på samma sätt som de som uppfattar schottis och jojkande inte ska ha rätt att göra det.
Wikipediareferensen tjänade syftet att vara åtkomlig, inte bara för dig utan också för eventuella andra läsare. Ska man grotta ned sig i kurslitteratursreferenser så blir den lilla grupp som kan dela referensramarna så liten.
Men där har jag också i ett nötskal beskrivit min egen kulturdefinition, som alltså kan ges formeln “delade referensramar”. Tänk i banor av att ha sett samma barnprogram på tv, att ha lärt sig samma modedanser, att ha hört samma skämt och historier, att ha socialiserats in i samma moraliska normsystem. Kort sagt: sådant som gör att man känner samhörighet med en viss grupp snarare än med andra grupper.
Sverigedemokraternas (och andras!) tankar på en kulturkanon är ett i grunden nationalistiskt projekt. Det handlar om att aktivt och auktoritativt välja ut de gemensamma nämnare som skolan medvetet ska få eleverna att betrakta som gemensamma för nationen, men också särskiljande gentemot andra nationer.
Eftersom du inte gillade internetreferenser så försöker jag exemplifiera på fri hand:
- allemansrätten
- offentlighetsprincipen
- folkrörelserna (som bar upp demokratiseringen)
- riksdagens beskattningsrätt
Jag *tror* jag börjar fatta vad du skriver och jag tycker naturligtvis som du att det är viktigt att skolbarn idag lär sig om de exempel du har skrivit ut här. Utan att vara påläst på läroplanerna, så tror jag nog att elever i svensk skola redan idag lär sig om allemansrätten, offentlighetsprincipen, folkrörelserna och beskattningsrätten.
De exempel du har ovan är ju dessutom sånt som är lagstiftat, möjligtvis med folkrörelserna som undantag och inget utav det är väl ifrågasatt någonstans?
Efter att ha tänkt en extra minut:
För mig är lagar “delade referensramar” dvs det man måste leva upp till i ett samhälle för att inte straffa ut sig. Kultur i form av någon nationalromantisk folksjäl får gärna finnas där, men jag personligen har svårt att se att den kan definieras “auktoritativt” och tvingas ut bland medborgarna. Gör vi det, så är vi ju farligt nära att tafsa på yttrande- och åsiktsfrihet, vilket ju är två ämnen som jag vet att SD värnar om.
En sak som slår mig när jag läser kommentarerna är att det är ihopbuntning av människor i grupper. Det är invandrare, en politiskt korrekt elit och jag själv som tycks tillhöra en okunnig majoritet som aldrig bott i en förort. (Jag har bott och gått i skola i flera år i Vårberg/Skärholmen).
Jag förstår inte hur man kan bunta ihop alla invandrare. Jag gör verkligen inte det. Finns det något jag själv hatar så är det att bli ihopbuntad med gruppen kvinnor bara för att jag är kvinna. Jag har aldrig satt upp en gardin i hela mitt liv och jag har mc-kort. Jag känner helt enkelt inte igen mig. Jag antar att det samma gäller för er män. Gillar ni att bli ihopbuntade som stora, starka, modiga som aldrig visar känslor och alltid tjänar pengar så ni kan försörja en hel familj? Eller ni som röstar på SD. Ni är väl obildade, unga män som alla har en bakgrund i nazisterna, eller hur? De individuella skillnaderna är så oändligt mycket fler än vad den förenklade retoriken vill påskina.
Man buntar ihop “alla” invandrare av slarv eller för enkelhets skull – eller ibland för att slippa använda mera specifika begrepp som skulle kunna uppfattas som …rasistiskt.
Ber man människor precisera sig så får man (nästan) alltid höra att det är invandrings-politiken som det är fel på, inte invandrarna som människor, och/eller att det är de kriminella invandrarna som man vill bli av med, inte de andra. Eller byt ut “kriminella” i förra meningen mot 1/ dem som inte vill arbeta, 2/ dem som inte vill bete sig som andra, 3/ dem som förtrycker kvinnor, 4/ dem som skräpar ned utan att städa upp efter sig.
Vad det gäller den politiskt korrekta eliten har du däremot mera rätt. Fast ska man specificera så blir min version snarare något i stil med att “de politiskt korrekta springer elitens ärenden”.
Här tror jag att en av nycklarna till SD:s attraktionskraft hos invandrare ligger. Många av dem som jag har mött/lärt känna skäms över hur vissa av deras landsmän beter sig. Man kan nog generalisera och säga att nästan alla invandrare befinner sig under hela resten av sitt liv i mottagarlandet i en process av anpassning, och de som kommit längre i den processen skäms ofta över dem som inte kommit lika långt.
Eftersom jag själv bott i andra länder så vet jag hur naturligt det är att man i en grupp av landsmän säger saker som man inte kan säga i andra sammanhang, släpper ur sig lite frustration helt enkelt, t.ex. gör sig löjlig över dem som bor i landet man flyttat till och deras egendomliga/onödigt dumma seder. Men segregerar man en koloni med främlingar i en stadsdel för sig så ökar man deras möjligheter att inför varandra bekräfta hur överlägsen deras kultur är, och hur olämpligt/onödigt det är att följa värdlandets.
Andra invandrare från samma ursprungsland ser det däremot som en återvändsgränd, och kritiserar Sverige för att organisera samhället på ett sådant sätt.