Nattens bibliotek

Samtal med en 10-åring

Posted in Barn/tonåringar by Siri Wikander on 28 februari 2011

Det sägs att människors grundläggande värderingar sätts i 10-12 årsåldern. Jag vet inte om det stämmer, men jag vet iallafall att mina och paradisflickans samtalsämnen numera spänner från råttors existensberättigande till vikten av närodlat. Några citat från gårdagens samtal:

- Om barnen bestämde i världen skulle inte allt vara bra, men det skulle iallafall inte vara några krig eller någon miljöförstöring.

- Ni får inte döda råttorna i källarn med gift. Ni måste fånga dem levande och sätta ut dem på Mariatorget där de kan gräva nya gångar och gömma sig.

- Jag tänker aldrig sminka mig. Alla säger att jag kommer, men jag kommer aldrig.

- Vi borde byta till energilampor i huset och göra så de lyser kortare tid.

- Vi borde odla våra egna grönsaker på gården, närodlat, och ordna en fest för alla i huset för att äta upp dem.

Tagged with: ,

Ekonomiska citament fungerar men förändrar en hel situations natur

Posted in Förtjusande frivoliteter by Siri Wikander on 25 februari 2011

Katrine Kielos skriver grymt bra i Fokus idag om hur ekonomiska citament förändrar en hel situations natur.

När Howard kommer hem på kvällen brukar han bli rosenrasande: leksaker och trehjulingar ligger och dräller överallt och Howard blir tokig. Ingenting hjälper. Tills hans fru Jen börjar applicera Spousonomics. Människor är själviska och reagerar på incitament, säger ekonomerna. Det måste löna sig att inte bli rosenrasande, säger Spousonomics. Så Jen skapar ett incitamentssystem: om Howard inte får utbrott på tre kvällar – då har hon sex med honom. Och mycket riktigt: snart slutar Howard att bråka. Ett bevis för att ekonomisk trade-off fungerar, kvittrar Szuchman och Anderson. Tillbaka till femtotalet, skulle någon annan kunna säga. Problemet med ekonomiska incitament är inte att de inte fungerar. Problemet med ekonomiska incitament är att de förutom att de fungerar, även förändrar en situations hela natur. Ekonomer brukar inte tänka på det.

Läs nu hela krönikan så får du veta hur belöningsystemet påverkade Jen och Howards sexliv i längden.

Inlägg som berör – 25 februari 2011

Posted in Inlägg som berör by Siri Wikander on 25 februari 2011

Dokumentären om Phonehouse

  • Just nu går en dokumentär på SVT Play, Säljsekten, om hur Phonehouse behandlar sina säljare. PR-konsulterna Paul Ronge och Niclas Strandh har bägge kommenterat hur Phonehouse kunde ha hanterat kommunikationskrisen istället för att förvärra den. Lärorikt!

Apple

SJ

Aftonbladets betalvägg

Utmattad som arbetsskada?

  • Bloggen Ett gott arbetsliv har tittat närmare på ett domslut där en Utmattningsdepression inte räknas som arbetsskada. Detta är intressant eftersom Försäkringskassan gör liknande bedömningar när de betalar ut sjukpeng eller inte. Utmattningen får absolut inte ha att göra med några privata problem. Jag förstår att man måste hålla isär saker, men hur i hela fridens namn har man tänkt lyckas med det i verkligheten? Människor består ju inte av byrålådor utan inbördes påverkan.

Vad händer med lönegapet mellan män o kvinnor?

Löftescirkeln leder ingenstans

Posted in Alkoholmissbruk/Medberoende by Siri Wikander on 24 februari 2011

På DN finns möjlighet att ställa frågor till psykologen Liria Ortiz. Jag har tidigare recenserat hennes bok ”När förändring är svårt” och hon har ett sätt att hjälpa de ”nödsökande” som jag gillar. Hon hjälper genom att bidra med ökad kunskap. I tisdagens DN svarade hon så här till en kvinna som upptäckt att hennes pojkvän var kriminell:

När jag nu svarar dig så är min utgångspunkt att kärleken mellan vuxna personer inte är kravlös. Har tilliten och respekten för den andre upphört, så har också kärleken oftast gjort det. Stannar man ändå kvar i relationen så handlar det förmodligen om ett beroende av den andre eller att man förväxlar medlidande med kärlek. Ibland kan det handla om att vi vill rädda den andre från sig själv. Vi får skuldkänslor för att vi sätter en gräns och inte accepterar vissa handlingar.

Detta är en bra sammanfattning när man bör lämna en relation. Det låter lätt, men det är långt ifrån lätt. De allra flesta stannar kvar länge efter att tilliten och respekten har upphört. Längre ner beskriver Ortiz sedan de tre faserna, förnekandefas, kampfas och förändringsfasen, som man går igenom när man lever med någon som svikit ens förtroende genom exempelvis kriminalitet eller olika sorters beroenden. Under kampfasen har man fakta om vad som hänt och försöker kontrollera situationen genom att avkräva löften.

Löftescirkeln inleds när lögnerna har blivit kända efter en tid av misstankar eller oro. Det leder till en kris i relationen och medför en ledsenhet och en ilska hos de anhöriga. De anhöriga ställer ultimatum: ”Du måste ändra dig och göra… annars.” Den som har ljugit lovar förbättringar. Här börjar kampen att försöka kontrollera att personen håller sitt löfte. Samtidigt som relationen kan förbättras, när löften verkar hållas, och alla börjar må och fungera bättre. De anhöriga hoppas att problemen är på väg att lösas. Efter en tid börjar man ana oro igen. När den som ljuger blir överbevisad eller avslöjad en gång till, kommer en ny kris och nya ultimatum vilket leder fram till ett nytt löfte om förändring. Det finns relationer där man gått från löfte till löfte i åratal.

Den anhörige blir inte frisk och fri förrän den bryter Löftescirkeln och börjar ägna sig åt sitt eget liv istället. Omgivningen kan då tycka att den anhörige är hård och kall som rakt upp och ner säger att det är upp till den andre personen om den vill vara kriminell, spelberoende, sexberoende, alkoholist eller vad det nu handlar om. Vi människor är så vana vad att ta hand om och stötta våra anhöriga att det krävs ett väl övervägt beslut att gå sin egen väg. Det är en fråga om överlevnad. Efter åratal av lögner, hopp, förtvivlan och försök till förändring finns inte längre någon energi kvar att rädda någon förutom sig själv.

Det är ok.

En liten tid vi leva här med mycket möda och stort besvär

Posted in Musik, Teater by Siri Wikander on 23 februari 2011

Jag var på Eva Dahlgrens show, Ingen är som jag, på Rival förra veckan. Det var bra. Inte så personligt som jag hade förväntat mig, utan snarare underfundigt. Det kan förklaras av Dahlgrens integritet, men också av att hon valt Måns Herngren som regissör. De två bästa numrena var ”Västerbottenskvinnorna” och ”Livet får inte gå för bra”. Hon pekade också ut det roliga och mycket svenska med tredje textraden i ”Hej Tomtegubbar slå i glasen”:

Hej, tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara!
Hej, tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara!
En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär.
Hej, tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara!

Ett liv med små marginaler

Posted in Mental utmattning by Siri Wikander on 19 februari 2011

Att leva med en ökad stresskänslighet, som personer som haft en utmattningsdepression gör, innebär ett liv med små marginaler. För omgivningen kan det vara förvirrande att kollegan/flickvännen/pappan verkar orka så mycket, för att plötsligt inte orka alls. Dessa svängningar är helt avhängigt stressnivån och möjligheten till vila mellan vardagliga åtaganden och situationer som är stressande. Exempel på situationer som ökar stressnivån är:

  • Resor med risk för minskad möjlighet till vila och god sömn
  • Tala inför grupp om det gör en nervös och kanske påverkar sömnen
  • Fysisk sjukdom – exempelvis magsjuka/influensa
  • Hög ljudnivå i t ex gymnastiksalar eller konferenser
  • Deadlines som sätts utanför ens egen kontroll
  • Många saker på en gång utan förvarning
  • Otydligt ansvar – vem ska göra arbetsuppgiften?
  • Barn eller andra familjära åtaganden på heltid tex när den andra föräldern är bortrest

Alla dessa situation går bra att klara av om det finns möjlighet till vila och återhämtning före och efter. En utmattningsdeprimerad person som fått vila orkar många saker. En utmattningsdeprimerad person som inte fått vila eller inte ser möjlighet till vila inom snar framtid orkar mycket mindre än stresståliga personer.

En stresskänslig person lever ett liv med små marginaler. Som ni säkert förstår blir då kalendern ett viktigt redskap för att kunna styra möjligheten att vila och återhämta sig. Kontinuerliga avstämningar med sin chef om vad som ingår i ens tjänst och vad fokus ska läggas på är också utomordentligt viktigt.

Vila och återhämtning ser också lite annorlunda ut för en stresskänslig person. Den är lite mer extrem kan man säga. Det krävs lugn, ensamhet, tystnad och vetskap om att inget kommer och stör. Det kan ske hemma, men också i naturen.

Får den stresskänsliga vila så orkar den mycket!

Öppet brev till utbildningschefen på Försäkringskassan

Posted in Kommunikation by Siri Wikander on 18 februari 2011

Bäste utbildningschef,

Handläggarna på Försäkringskassan träffar varje dag tusentals sjuka människor för att bedöma deras rätt till sjukersättning. Det är en känslig situation. Den sjuke är i beroendeinställning och måste svara på frågor om sitt privatliv. Risken för integritetskränkning är stor, och sker ofta, på vad jag förstår från de som kontaktar mig via bloggen. Ni skulle kunna införa några enkla grundregler som handläggaren kan tänka på inför och under samtalet så minskar risken för kränkning radikalt:

Kom förbered

  • Var genomläst på sjukdomshistorien, vad som har gjorts och beslutats, vilka papper som eventuellt saknas och vad som är nästa steg. Detta minskar risken för att den sjuke får svara på samma frågor om och om igen. Något som är mycket tröttande och skapar en känsla av ”bryr hon/han sig verkligen?”.

Agera professionellt

  • Ha ett neutralt och professionellt beteende i motsats till ett överdrivet glättigt anslag för att försöka dölja det besvärliga i situationen. Inledd mötet med att berätta syfte, hur lång tid det kommer att ta och vad som kommer att gås igenom. Behandla den sjuke som en vuxen. Tala inte långsammare än vanligt eller ta om saker. Tala inte illa om Försäkringskassan eller politikerna.

Endast ett fåtal papper

  • Ta endast med ett fåtal papper för att minska risken för känslan av att patienten är ett ”ärende”. Undvik därför att komma in med en tjock bunt papper och dunsa ner på skrivbordet. Förutom att det är kränkande ger det också en känsla av det kommer ta tid och bli krångligt.

Sparsamt med frågor

  • Varje fråga till den sjuke ska ha ett syfte. Frågor om exempelvis storlek på boende, relationsstatus och fritidsintressen ska endast ställas om det har ett syfte för bedömningen. Inför frågestunden börjar ska man också förklara varför man behöver ställa frågorna och informera om rätten att låta bli att svara. Den sjuke känner sig ofta tvungen att svara för att få sin ersättning och inte framstå som krånglig.

Dessa grundregler kan kommuniceras på lärarledda utbildningar, via e-learning och genom ett ständigt pågående samtal om bästa möjliga bemötande. Jag är övertygad om att det kommer göra stor skillnad för Försäkringskassans varumärke men framför allt för de som står i beroendeställning till er. Kan du vara snäll och överväga en sådan utbildningsinsats? Med vänliga hälsningar, Siri

Mognad och förmåga till abstraktion

Posted in Alkoholmissbruk/Medberoende, Arbete, Kommunikation by Siri Wikander on 16 februari 2011

Häromdagen var jag på en föreläsning om ledarskap, grupp och utveckling. En av föreläsarna sa:

- Personlig mognad och abstraktionsförmåga går hand i hand.

Abstraktionsförmåga är förmågan att föreställa sig hur ens eget beteende påverkar andra och hur andras beteende påverkar en själv. Abstraktionsförmåga ökar möjligheten att prova alternativa beteenden och att ge uttryck för önskemål och känslor och låta andra göra detsamma.

Jag tycker det var en intressant kommentar som har många kopplingar till vad en alkoholistfamilj behöver utveckla för att bryta ett destruktivt mönster. Jag ska försöka förklara.

Föreställ er en alkoholistfamilj.

I en alkoholistfamilj råder låg mognad och låg abstraktionsförmåga. Alkoholisten ägnar sig åt att dricka och de anhöriga åt att dölja att alkoholisten dricker. Föreställ er nu att något händer som får bägaren att rinna över – kanske en rattfylla. Behandling erbjuds. Alkoholisten vägrar, men de anhöriga börjar gå i behandling. Behandling för medberoende, som de anhöriga lider av, innefattar ökad kunskap, omvärdering av gamla sanningar, bearbetning av händelser och känslor. Detta kommer göra att de anhörigas abstraktionsförmåga ökar. De kommer våga föreställa sig ett annat liv. De kommer kräva saker. De kommer sätta gränser. De kommer ifrågasätta gruppens vara eller inte vara.

Konsekvens, eller hård kärlek som det heter inom AA, är något som är bra både för de anhöriga och för den som dricker. Det stärker de anhörigas självförtroende och det ger alkoholisten kännbara konsekvenser av sitt drickande. Det kan leda till många olika saker. För alkoholisten kan det innebära allt från accelererande flykt in i alkoholen till en ökad vilja att förändra sitt liv. Det beror helt och hållet på om den individuella drivkraften hos alkoholisten vinner eller förlorar över längtan att tillhöra gruppen. För de medberoende kan gränssättandet innebära ett val att lämna gruppen och fortsätta livet på egen hand.

Det är vad som kan hända i en grupp när någon medlems abstraktionsförmåga ökar.

Dynamit.

Inlägg som berör – 15 februari 2011

Posted in Inlägg som berör by Siri Wikander on 15 februari 2011

Fotografier som är lika

Psykologer läser böcker

Ett-årsdagen

Twitter – varför då?

Alkohol är den tredje största orsaken till för tidig död

Amning

Att förankra eller inte förankra en lag

Utvecklingen är ojämn.
Ibland går människorna i täten. Ibland lagen.
Det finns en kulturell skillnad mellan svensk och argentinsk
lagstiftning.
I Sverige förankras lagändringarna innan beslut.
Man skickar det på remissinstanser, man rådfrågar experter
och intresseorganisationer. Lagändringarna kan ta tid,
men är ganska genomtuggade när de väl klubbas igenom.
Ta rökförbudet på barer och dansställen till exempel.
I år pratade man fram och tillbaka om för- och nackdelarna
med ett förbud. Alla kom till tals.
I Argentina gör man sällan så.
Jag minns när vi införde rökförbud här i Córdoba.
Jag var i Sverige och jobbade när jag läste om det nya
förslaget i tidningen. När jag kom tillbaka till Argentina,
två månader senare, hade man redan infört förbudet.

Hur firar ni årsdagen i era kärleksrelationer?

Posted in Relationer/Sex by Siri Wikander on 12 februari 2011

Jag och min kille ska snart fira årsdagen när vi blev tillsammans. Jag utgår från att min kille ordnar allt och sedan betalar. Förhoppningsvis skickar han en bukett blommor till jobbet också. Själv ser jag bara till att jag är riktigt snyggt klädd. Nej, jag skojade bara. Vi planerar tillsammans och skämmer bort varandra på olika sätt, men jag undrar hur resonerar ni?

  • Firar ni årsdagen? Varför och varför inte?
  • Hur bestämde ni datum? Första gången ni kysstes? Eller dagen ni bestämde er för varandra på riktigt? Eller när ni gifte er?
  • Ordnar en av er, båda tillsammans eller kör ni vartannat år?
  • Vad gör ni? Äter ni middag? Reser bort? Går till familjerådgivaren?
  • Gör ni samma varje år?
  • Firar ni själva eller med andra?
  • Har ni någon årlig utvärdering av relationen? Ger varandra och relationen feedback?
  • Ger ni varandra presenter?
  • Skriver ni årsbrev till varandra? Spelar in en film? Gör ett fotoalbum?
  • Skickar blommor till jobbet?
  • Har ni andra tips eller tankar om årsdagen?

Ni behöver inte svara på alla frågorna utan svara på det som engagerar er och ni vill dela med er av!

Tagged with: , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 42 other followers