Jag har blivit mutad och bestickad

För en tid sedan blev jag inbjuden till en bloggbokcirkel på Wahlström & Widstrand. Jag tackade ja och fick två böcker hemskickade (återkommer till de i inlägg längre fram). Ikväll har jag varit där tillsammans med 25 andra bloggare och diskuterat böcker och träffat författare. Jag fick också med mig ett manus av Anna Schulze hem som jag kommer att recensera på recensionsdagen i maj.

Bloggbokcirkeln kommer träffas med jämna mellanrum. Nästa gång blir i maj. Det kommer bli som vanligt här på bloggen. Jag recenserar böcker som jag gillar och på det sätt jag gillar. Tycker ni det blir för många böcker från W&W så beror det alltså på att jag är mutad och bestickad med te, scones, böcker och goodiebag.

Vi vet inte vad en komplimang innebär för en annan människa

Det är något med Jenny Marias inlägg som berör mig. Jag känner igen mig tror jag. Jag är en person som ofta ger spontana komplimanger och efteråt kan jag undra hur det landade. Det är inte helt okomplicerat att säga att någon till exempel är smart, går snyggt eller har karisma. För många är det kanske en komplimang, men för andra kan det bli fokus på något ”med en historia” eller bli för mycket fokus på den egna personen i helt fel sammanhang.

Jag känner också igen mig eftersom jag under min uppväxt fick höra att jag var glad, stark och duktig. Det var som en örfil. Som att inte bli sedd. Jag var ju bara glad, stark och duktig som en överlevnadsstrategi.

Egentligen behövde jag en kram.

Barnen gör inte som vi säger utan som vi gör

I lördags var det Earth hour - WWFs internationella projekt där alla världsmedborgare ombads stänga av elen under en timma för att visa de som bestämmer att vi bryr oss om miljöfrågan. Paradisflickan och jag tände stearinljus och en brasa i kakelugnen sedan släckte vi och drog ut alla kontakter. När klockan blev 20.30 tittade Paradisflickan besviket ut över innergården och frågade:

- Varför är det ingen annan som släcker?

Jag skämdes faktiskt, för jag vet att det lika gärna kunde ha varit jag som inte släckte. Förra året deltog inte vi. Inte året innan heller. Vi var upptagna med annat. Visste kanske inte ens att det var. Vilken liten pojke eller flicka gjorde vi då besviken och lite mer luttrad över hur långt det är mellan vad vi vuxna tycker och vad vi gör?

PS. I USA är läget ännu värre. Läs vad Bodström uppfattar i vardagen som en delförklaring till varför USA bromsar internationella konventioner som syftar till att sänka elkonsumtionen. DS.

Njut av lugnet i bilen!

Please Copy me tipsar om den här reklamfilmen som The Road Safety Council of Western Australia tagit fram för att sänka hastigheten på vägarna. Jag tycker att filmen också skulle kunna fungera för att motivera stressade storstadsmänniskor att ta det lugnt i rulltrappor, vänta på grön gubbe, låta mobilen ligga och vila långa stunder i handväskan, titta ut genom bussens fönster med blicken i fjärran, stanna upp och höra fåglar kvittra att nu är det vår.

Inlägg som berör – 25 mars 2011

Är det bara bra att gå in i Libyen? 

• Den spontanta känslan när Libyens befrielserörelse fick stöd från luften var lättnad och glädje, men lika snabbt började jag undra varför Tyskland, Kina, Polen, Australien och Ryssland  valde att förhålla sig passiva. Hur resonerar de? Vad ser de för scenarior framför sig? Är det bara rätt att gå in i Libyen?

Corporate storytelling

• Den här Apple-historien om ”Wife says no” och ”Apple says yes” är ett utmärkt exempel på hur företag kan marknadsföra sig själva genom bra historier. Alla älskar vi en god historia och med hjälp av Sociala medier kan vi nu sprida den runt världen.

Framgångsrika svenska företag på Facebook

• Här hittar listan över svenska företag som är duktiga på att använda Facebook som säljkanal. Fredrik Stenbeck berättar om hur Scania sålde en lastbil på Facebook.

H&M har 100 000 följare på twitter

• Som första svenska företag har H&M över 100 000 följare. Läs om deras strategi hos Kullin.

Försvarsmaktens rekryteringskampanj

• Försvarsmakten tog ett helhetsgrepp om sin rekrytering när allmänna värnplikten togs bort förra sommaren. Please Copy me visar alla delarna i kampanjen.

Jobba smart

• När vi är på jobbet behöver vi sortera, prioritera, stänga av inflöden och störningsmoment och samtidigt hantera det dagliga problemlösandet. Men hur gör man? I det här inlägget får du tips. Det mesta vet du redan, men gör du det? Erik Laasko kommenterar hur ”Det goda arbetet” riskeras när vinstdrivandet dras för långt. En viktig diskussion och den som löser den vinner nästa val.

Tidning på IPad borde vara så gott som gratis

• Annonserna är snyggare och stör mindre i en iPad. Läsarens uppmärksamhet på annonser är mycket högre på en iPad än i en tidning. Trots detta tar tidningsägarna ordentligt betalt för tidningsprenumerationer i en iPad. Svårbegripligt.

Extremt dålig service

• Schulman beskriver på ett talande sätt ett restaurangbesök där personalen strävar efter att få ut gästerna och fylla på med nya så snabbt som möjligt. Jag hade gärna sett krögarens min när han läste recensionen i en av Sveriges mest lästa bloggar. Jag hoppas för hans egen skull att han inte skällde på personalen för att de inte kände igen Alex Schulman och Pontus Gårdinger. Utan att han istället tog på sig skulden för att han gett dåliga riktlinjer om hur service ska ges.

En kvinna behöver hjälp och du kan hjälpa!

• Martin Ezpeleta utlyser crowdfounding för en sjuk kvinna som saknar inkomst och därmed inte kan betala för gas, säng, mat. 50 kr räcker till en månads gas. Var med och stöd!

Intervju med Nattens bloggredaktör

Idag fick jag ett mejl från en läsare som tyckte att jag ska vara mer personlig och mindre forskningsbaserad. Bloggens innehåll och personlighetsnivå är saker jag funderar över från tid till annan och jag uppskattar att min läsare förde det på tal. Jag tänkte svara på de här synpunkterna med en intervju med mig själv i rollen som bloggredaktör.

Hur kommer det sig att du bloggar?

Jag bloggar för att jag tycker det är kul och för att jag lär mig så mycket. Med åren har jag fått många återkommande läsare som jag håller av. Allra bäst är bloggen när det blir långa samtal i kommentarsfältet. Bloggen är också en minnesbank för böcker jag läst, filmer jag sett och intressanta människor och länkar. När jag dör har mina barn en pusselbit till vad jag var för person och vad jag tyckte var viktigt här i livet.

Har din blogg en speciell inriktning?

Nej, jag bloggar om det jag är intresserad av. Människor, beteenden, ledarskap, medberoende, mental utmattning, teater, film och böcker. Jag länkar också till andra bloggare som jag tycker intressanta.

Hur många besökare har du?

Just nu har jag mellan 300-500 dag.

Om du vill nå ut till flera hur skulle du göra då?

Då skulle jag vara privat och berätta om ALLT i mitt liv. Det vill jag inte. Jag är privat med några få, men inte med hela internet. Jag är också mycket mån om att skydda min omgivning. Ett annat sätt att öka antalet läsare är att ha en inriktning på bloggen. Jag har funderat över att exempelvis bli en ”Utbrändhets-blogg” eller ”Medberoende-blogg, men jag har kommit fram till att det skulle ta död på min energi att blogga. Jag är generalist och intresserad av många olika saker och då måste min blogg också vara sådan. Det vore skillnad om jag var egenföretagare/frilansare och ville använda bloggen till att värva kunder.

Finns det andra sätt att nå ut till flera läsare?

Jag kan skriva fler inlägg per dag, vara aktiv på twitter, kommentera på andras bloggar och länka till tidningsartiklar som intresserar många. Men. Det finns inget egenvärde i att ha många läsare. Jag vill hellre nå ut till läsare som är intresserade av mina ämnen och som trivs på min blogg, än till den stora massan.

Hur kommer bloggen att utvecklas framöver?

Den kommer fortsätta spegla det jag gör och är upptagen med att lista ut hur det hänger ihop. Jag läser mycket faktalitteratur och det kommer nog märkas också. Jag är intresserad av vad forskning har att säga om det jag upplever som mönster i samspelet mellan människor både privat och på arbetet.

 

När vad som är möjligt att uppnå måste råda

Stardust inlägg om hur man resonerar med Metadonliknande behandlingar för heroinmissbrukande kvinnor som är gravida är oerhört intressant. Inom vården finns många liknande frågeställningar där vad som är möjligt att uppnå måste få råda. Man får ta det minst sämsta alternativet när det bästa inte är möjligt. Det kräver lång erfarenhet och evidensbaserad vård för att ta den här typen av beslut. Hela förfarandet är också ett starkt stöd för specialistkunskap och evidensbaserad vård. Tro nu inte att du måste vara intresserad av vård av narkomaner för att läsa detta. Att basera våra beslut på forskningsresultat är något vi alla har att lära av i våra jobb.

Är man verkligen sjuk när man är utbränd?

Många anhöriga och kollegor frågar sig om man verkligen är sjuk, och på vilket sätt man i så fall är sjuk, när man är utbränd. Ett brutet ben är ett brutet ben och ska gipsas och sedan blir man bra igen. Förloppet vid utbrändhet är däremot gömt inne i hjärnan och knutet till diffusa saker som känslor, uppfattningsförmåga och uthållighet. Symtomen är dessutom inte konstanta utan varierar över tid och från situation till situation.

Hur ska man som utomstående kunna förstå en sådan sjukdom? Eller ens respektera den?

Många anhöriga och kollegor känner irritation över att den sjuke känner efter för mycket. Strategierna som den sjuke använder för att klara sjukdomen kan upplevas som kantiga och förmågan till spontanitet tycks försvunnen. Perioder av starkt gränssättande kan göra att omgivningen känner sig avvisad. Personligheten tycks också påverka sjukdomens förlopp och om det går knappt att prata.

Sammanfattningsvis kan man säga att omgivningen då och då får lust att skrika saker som:

- Men för f-n skärp dig nu!

- Men himmel vad du känner efter!

- Måste allt handla om dig och din sjukdom hela tiden?

- Måste du sova hela tiden?

- Kan du inte bara säga ja? Måste du först säga ”nej” och sedan ”ja, kanske” för sedan säga det ”ja” som du kunde sagt från början?

Har du egna erfarenheter av att vara anhörig eller kollega till en utbränd/mental utmattad/utmattningsdeprimerad? Berätta gärna i kommentarsfältet!

PS1. Jag använder helst ordet ”Mentalt utmattad” som på ett neutralt sätt beskriver sjukdomen. Tyvärr är ”Utbränd” det mest använda ordet och därför använder jag det i rubriken och inledningen. Utbränd är en benämning som ger känslan av att sjukdomen inte går att bli frisk från, vilket inte stämmer. DS1.

PS2. Du hittar fler inlägg om ”Mental utmattning” om du klickar på den kategorin i listan till höger. DS2.

Inlägg som berör – 19 mars 2011

Ockupationsmakten ångest

• Ska ni bara läsa en text den här veckan så önskar jag att ni väljer Elin Grelssons text om ångest.

Skoltrötta pojkar

• Efter Ken Robinssons föreläsning är det inget svårt att förstå varför pojkar blir skoltrötta och underpresterar. Politikern Bengt Silfverstrand ber om ursäkt för kommunaliseringen av skolan. PM Nilsson framför teorin att pojkarna utsätts för sexistiska fördomar i skolan. ”Livet som tonårsförälder” skriver att vi människor är olika och mår olika och mognar olika men att det är viktigt att skilja på depression och skoltrötthet.

Tsunamin

• En kollega sa att bilderna från Japan påminde om början på en film med temat ”Världen går under”. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har sammanställt framsidor från världens tidningar när de rapporterar om tsunamin. SSBD har flera intressanta länkar om Japan i sitt veckobrev.

Val av partiordförande

• Fokus artikel om hur val av partiordförande går till i de stora västländerna är belysande. Bodströms kommentar var att Andnor egentligen menade ”råder enighet” när hon sa ”enats om”. I fredagens Fokus får man lära känna Juholt och hans väg till makten (artikeln är inte utlagd ännu). Det är ingen slump att just han blev partiordförande. Bra att han är kulturintresserad, men dumt att är teknikointresserad.

Kärnkraft

• Jag hade gärna sett Lena Sommestad som ny partiordförande. Här beskriver hon sin syn på kärnkraft.

Liljevalchs vårutställning rekommenderas

Jag kan rekommendera ett besök på Liljevalchs vårutställning. Den är varierad och uppfinningsrik och det går alldeles utmärkt att ta med barn. Utställningens yngsta utställare, Livia Ripellino, stod också för den mest livfulla insatsen. Det är en videoinstallation om ett par nylonstrumpbyxor som bråkar med två tjejer. Charlie Chaplin i modern tolkning. Underbart fnissigt!

Jag fastnade också för Karola Messners träskulpturer som är urskurna ur 2 meter långa trädstammar. Känslan var som en blandning av Lars von Triers film Antichrist och Carl Milles staty Orfeus.

Paradisflickan var mest fascinerad av Riita Vainionpääs stora broderade tavla med politisk historia:

och Sara Mirzahanzadehs paljetttavla ”Total Eclipse”: