Särbo – ett fritt val?

I senaste numret av tidningen Vi finns en intervju med Sanna Lundell, krönikör, reporter och bloggare. Ja, så är hon dotter till Ulf Lundell och särbo med Mikael Persbrandt också. I intervjun berättar Sanna om sitt och Mickes särboförhållande:

Sannas ”hemma” är en hyreslägenhet vid Nytorget på Söder i Stockholm, medan särbon Mikael Persbrandt bor i sin tiomiljonersvilla i Saltsjöbaden utanför Stockholm. De gemensamma barnen Igor, 5, och Lo, 2, huvudansvarar de för varannan helg. Även vardagarna delar de upp emellan sig. Varannan vecka bor dessutom Willie Craafords och Sannas tioåriga dotter Olga tillsammans med familjen.

- Olga gick på dagis inne i stan när jag träffade Micke. Då kändes det naturligt att bo på var sitt håll så att Olga skulle få vara kvar i sitt sammanhang. 

Och nu när Olga blivit större, trivs Sanna alldeles för bra med lösningen ”en familj-två hem” för att vilja ändra på det. För barnen är det dubbla boendet en självklarhet, det tycker helt enkelt att hela familjen bor på två ställen. Själv tycker Sanna att de har hittat den prefekta lösningen på ”tristess, vardagsleda och en instängd tillvaro” och framför allt – på att inte ta varandra för givet enligt förutsägbara könsroller.

- Ett sånt här upplägg passar så klart inte alla. Men många relationer skulle må bra av det.

Jag skrivit om det förut att vi fostras in i att tänka i givna mönster när det gäller kärleksrelationer. Har man en seriös kärleksrelation ska man bo tillsammans och dela allt. Så låter normen. Har man dessutom barn tillsammans är gemensamt boende en lösning som få ens ifrågasätter. Därför är det spännande att läsa om Sanna och Mickes lösning.

Jag har flera i min omgivning, med gemensamma barn, som inte lever på samma adress. De är alla en bit in i livet och har barn sedan innan och praktiska lösningar gjorde att de valde att vara särbos. Först därefter, precis som för Sanna, insåg de fördelarna. Att inte slita på relationen, att säkra upp att barnen får egen tid med sin ”ursprungsförälder”, att längta, att jämställt dela och att få egen tid är några av fördelarna som de nämner. Någon nämner också att flytta ihop är en stor investering för alla inblandade. Skulle det inte gå vägen skulle det återigen bli uppslitande förflyttningar för barnen. Har man farit illa i en tidigare relation kan det också ta lite tid att bygga upp tilliten igen. Det gäller att ta det lugnt och längtar man efter att bo ihop kan man alltid flytta ihop längre fram.

Men alla blir de ifrågasatta för att de bor på olika adresser. ”Det blir ju dubbelt så dyrt, varför gör ni så?”, ”Men blir det inte konstigt för barnen, var känner de sig hemma?” eller ”Satsar ni verkligen på er relation?”. Svaret är ju ganska enkelt. Det finns OLIKA lösningar för att leva tillsammans eftersom vi människor är OLIKA. Det gäller att aktivt välja den levnadsform som passar de vuxna och barnen bäst.

Vad har du för erfarenheter av särboskap? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

PS. Särboskap kan också vara ett alternativ till att skilja sig. Att bo på varsin adress och dela barnen mellan sig kan vara ett utmärkt sätt att få egen tid och bryta ”jagärsåtröttpådig-mönster eller jagärsåtröttpåattgöraalltjobb-mönster”. DS.

Undrar hur det är leva i samma hus som den här killen?

Inlägg som berör – långfredagen 2011

Jag hade en hel värld att säga dig innan du lämnade den

• Linus Fremin skriver bra om hur kärlek känns både nu och då.

Möten som ger insikt

• Anna Tholl på Glitterfittorna skriver underbart bra om en kvinna hon träffar en natt på stan och vad hennes attityd till livet och omgivningen lär henne. Läs!

Utseendekrav som kommer på köpet med könet

• Målar du naglarna, man?……. Rakar du benen, kvinna?

Apple sätter människors säkerhet på spel

• Apple spar data om var du befinner dig när använder iPhone. Denna information förs sedan över till din dator när du synkar. Det är inget större problem för gemene man, men det är definitivt ett problem för de som likt Jardenberg träffar människor eller reser i länder med ökad säkerhetsrisk.

iPhone är väl störst överallt i världen?

• När man tittar sig omkring på tunnelbanan i Stockholm kan man lätt få för sig att ALLA har en iPhone. Många är det! iPhone leder i Sverige men det ser väldigt olika ut i världen. Det finns länder där Blueberry och Androids är störst.

Abortdebatt

• Abort har debatterats i veckan. Förhoppningsvis fick inte Kristdemokraterna vatten på sin kvarn när de läste inlägget från filosoferna som vill begränsa aborträttigheten. Resonemanget låter vettigt ända till slutet när man inser att det ändå är de fattiga kvinnorna som kommer få sätta hälsan till. Här besvarar juristen Jenny Westerstrand och Malin Lernfelt krönikör i GP filosofernas resonemang.

Viagra förklarade hela manligheten sjuk och presenterade en lösning 

• Minskade eller ökade Viagra manlig säkerhet? Det frågar sig Kobra 15 år efter att Viagra släpptes på marknaden. Sevärt! I programmet tipsar de om en film som heter Orgasm inc som är en dokumentär om framtagandet av ett Viagra för kvinnor. Hoppas SVT köper in den! Se trailer nedan.

Hej, här kan du hitta hjälp om du funderar på självmord

Hej,

Funderar du på självmord? Du är inte ensam. Jag vet att det känns som du är ensam, men det är du inte. Det är depressionen som lurar dig att tro att det inte är någon idé att söka hjälp. Fel. Fel. Fel. Det finns hjälp! Det finns bra människor som vill hjälpa dig och som vet allt om hur det är att må skitdåligt och vilja ge upp. Ring till den psykiatriska mottagningen (ja, det är lika bra att ringa till proffsen direkt) där du bor. Du kan ringa när som helst på dygnet. När de inte har öppet har de en telefonsvarare på som säger ett akutnummer dit du kan ringa dygnet runt.

Fakta om självmord hittar du i Vårdguiden. Numret till din psykiatriska mottagning hittar du i Vårdguiden om du bor i Stockholm. Bor du utanför Stockholm kan du söka på nätet eller ringa Nationella hjälplinjen så hjälper de dig hitta rätt nummer.

Med varma hälsningar från Siri!

PS. Pontus Hörna och flera bloggkollegor bloggar om var man kan hitta hjälp om man har självmordstankar. Anledningen är att det finns sidor på nätet som uppmuntrar till självmord. Denna blogginsats är till för att dessa sidor ska knuffas ner i träfflistan i Google. Det var här Pontus tog det första steget till den här blogginsatsen. Bra gjort! DS.

Klicka gärna på länken till Vårdguidens faktasida om självmord för att bidra till att den kommer överst i träfflistan.

Fler som hjälper till:
Doris
Mymlan
Jacob Sunnliden
Magnus Callmyr

Mats Adamczak
Cattas Bubbla
Christina Stielli
Robert Damberg
Peter Reuterås
Petra Jankov
Per
Essa
Medicinbloggen
Extraminnet 

Hur ser prognosen ut för utmattningssyndrom?

Att identifiera och klassificera sjukdomar är oerhört viktigt både för läkare och patienter. Läkaren kan lättare ställa en diagnos med hjälp av olika diagnosverktyg kopplade till definitionerna. Sedan kan de behandla med hjälp av evidensbaserade insatser – inte bara medicin utan även samtal och stöd till arbetsrehabilitering. Läkaren kan lättare navigera i patientens krav/önskan att få vara sjukskriven. Patienten får ett namn på det den drabbats av vilket gör det mindre skrämmande. Patienten känner av om läkaren har kunskap och tilliten gör det mer uthärdligt att vara sjuk. Till sist har både läkare och patient svar på frågor rörande förlopp och vad som ska göras för att öka chanserna att tillfriskna. De flesta patienter med utmattningssyndrom finns i primärvården, dvs hos husläkaren, inte i psykiatrin. Det gör de än viktigare med tydliga diagnosverktyg kopplade till behandlingsmetoder.

Psykiatriker och professor Marie Åsberg med kollegor har lagt ner mycket arbete på att definiera sjukdomar som har sitt ursprung ur stress. Observera att det som omnämns nedan inte helt går att jämställa med utbrändhet. Utbrändhet är inte en medicinsk term utan en arbetspsykologisk term som beskriver stresstillstånd som har sitt ursprung ur långvarig stress på arbetet. Nedan beskrivs istället den medicinska diagnosen ”Utmattningssyndrom” med symtom och prognos. Citaten kommer ur en artikel i Läkartidningen förra året:

….. det finns också ett antal psykiatriska sjukdomstillstånd där stressen varit den viktigaste orsaken till sjukdomen. Hur stressreaktionen yttrar sig beror bl a på stressfaktorns art och på dess varaktighet.

Lite längre ner fortsätter de:

Vårt nuvarande diagnos- och klassifikationssystem, den internationella sjukdomsklassifikationen ICD-10, grupperar stressrelaterad psykisk ohälsa under koden F43, som har fyra undergrupper:

• anpassningsstörning (F43.2) 
• akut stressyndrom (F43.0)
• posttraumatiskt stressyndrom (F43.1) 
• utmattningssyndrom (F43.8)

Nedan citerar jag hur utmattningssyndrom beskrivs:

Utmattningssyndrom är en karakteristisk reaktion på långvarig stress (oftast psykosocial, i enstaka fall fysisk stress) utan möjlighet till tillräcklig återhämtning. Utmattningssyndromet förlöper typiskt i tre olika faser:

• Prodromalfas med fysiska och psykiska belastningssymtom (t ex spänningsvärk i nacke och rygg, mag–tarmproblem, hjärtklappning, sömnstörning, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, panikkänslor), ofta episodiska. De flesta människor uppfattar de kroppsliga symtomen som en varning och försöker reducera belastningen. Om de inte lyckas, kan nästa skede, akutfasen, uppkomma.
• Akutfasen kännetecknas av mycket uttalad fysisk och psykisk trötthet och oförmåga till återhämtning trots sömn. Akutfasen inträder ofta plötsligt, med alarmerande kroppsliga och kognitiva symtom. De kognitiva problemen är oftast episodiska (tex akuta svårigheter att hitta, plötsliga minnesstörningar, tillfällig afasiliknande oförmåga att finna rätt ord i vanlig konversation). Ökad ljud- och ljuskänslighet är vanligt. Irritabilitet, nedstämdhet eller ångest är vanliga, och ibland fylls kriterier för egentlig depression eller ångestsyndrom. 
• Återhämtningsfas med successiv återgång av symtomen, men med uttalad stresskänslighet och tendens till återfall.

Och till sist prognosen för tillfrisknande:

Prognosen beträffande symtomen under akutfasen är god, men ofta kvarstår ökad stresskänslighet och minskad uthållighet. De kognitiva problemen kvarstår vanligen längre tid än andra symtom och kan utgöra ett hinder för arbetsåtergång. Ett fullt utvecklat utmattningssyndrom är ett svårt och långvarigt tillstånd, som medför helt eller partiellt nedsatt arbetsförmåga under lång tid. Rehabilitering kan vara framgångsrik också efter mycket långa sjukdomsperioder. Återgång i arbete efter mer än 10 års sjukskrivning har beskrivits. Merparten av patienterna tycks ha kvar ökad stresskänslighet efter remissionen, och många fortsätter att arbeta deltid.

Hans Rosling äger igen!

Det har blivit söndagkväll. Tankarna om nästa veckas jobb börjar pocka på. Kanske ska du hålla en föreläsning? Kanske ska du påverka andra människor att förändra sina dagliga beteenden? För att få inspiration kan du titta på denna 9 minuter långa video med Hans Rosling, som inte bara visar hur en föreläsning ska hållas utan också lyckas få oss att förstå något om vilka som ska få det bättre här på jorden och varför.

Tack Andreas Ekström för tipset!

Tidiga trauma kan utlösa utbrändhet

Andreas Ekström intervjuar Bodil Jönsson i dagens Sydsvenskan. Han ställer underbara frågor som: ”Hur är det att vara Bodil Jönsson?” och ”Jag är ledsen över något just nu. Vad kan du säga till tröst, om jag inte preciserar mer än så?” (Om jag mot förmodan plötsligt blir kändis så går första intervjun till Andreas Ekström!). Bodil Jönsson blir intervjuad med anledning av sin nya bok ”När horisonten flyttar sig – Att bli gammal i en ny tid.” (Länken går till Merete Mazzarellas recension.) Boken låter läsvärd. Det jag skulle vilja lyfta fram är det här svaret på en av AEs frågor:

– När diagnosen utbrändhet blev riktigt vanlig, under sent nittiotal, kunde man se att det fanns en stor överrepresentation av människor med tidiga traumatiska erfarenheter bland de drabbade. Men ingen av dem tänkte på det som en delförklaring. De såg orimliga arbetsförhållanden, eller problem på hemmaplan. Men alltså: Jag är fysiker. Jag kan det här med kraft och motkraft. Vi människor har en massa skröfs med oss i livet, det har vi allesammans, och för det mesta trycker vi ner det. Jag är inte en sån som tycker att man ska bearbeta allt alltid, det orkar vi inte. Det kan få ligga lite restprodukter där. Men om man inte orkar hålla nere det, eller kommer i en sådan livssituation att man inte kan kontrollera det hela … Då kan sådant välla upp, då livet tillåter eller kräver det. Som till exempel då man blir pensionär.

Det ligger mycket i att tidigare trauman kan presentera sig vid kriser senare i livet och jag skulle vilja utveckla förklaringsmodellen lite till. Precis som Bodil lyfter fram beror ingen utbrändhet endast på en orsak. Den beror på två eller fler av dessa fyra delar:

• tidiga trauman/psykisk skörhet
• fysisk sjukdom
• arbetsförhållanden
• privata förhållanden

Skälet till varför människor inte verbaliserar att deras utmattning delvis beror på tidiga trauman är att de behöver skydda sig själva från sig själva och från sin omgivning. Att förklara sin utbrändhet med minnen och sår inom en själv är för hotfullt. Det är starkt ångestladdat att bli utbränd och hastigt gå från att vara en mycket kapabel människa till en hjälplös människa. För att skydda sig själv behöver man därför, till en början, söka en förklaring som ligger utanför en själv och inte inom en själv. Det gäller också att presentera en förklaringsmodell för omgivningen som ger möjlighet att tillfriskna utan alltför många livslånga etiketter. En människa kan bara bära ett visst mått av skam och psykisk skörhet är fortfarande skamfyllt. I allafall till en början.

En mer accepterad förklaringsmodell blir därför, både för en själv och för omgivningen, ”problem på hemmaplan” och ”hög arbetsbelastning”.

Främjar städhjälp sexlusten?

TV-serien ”Gynekologen i Askim” beskriver sex och lust på ett sätt som jag aldrig tidigare sett. Det är upplyftande, roligt, dråpligt och talande på en och samma gång. Min favoritscen är (avsnitt 1 vid 36:00) när Gynekologens fru närmar sig honom i sängen för att ha sex och han ursäktar sig med att han behöver gå på toaletten. Väl där låter han dörren stå öppen så skvalet från kisset ska höras ut i sovrummet. Vi får höra hans inre tankar:

- Det där ska väl få henne att lämna mig i fred. Hon hatar det där ljudet.

Sedan följer 9 avsnitt som försöker förklara varför Gynekologen inte har lust, medan hans fru har det. (Alla 10 avsnitten ligger kvar på SVT Play till 4 maj). Det handlar om många saker på flera olika plan.  Jag tror inte alls som Ann Söderlund att ett perfekt hem dödar sexlusten. Det skulle betyda att bohemer eller par med städhjälp skulle ha mer lust och det verkar inte som en trolig korrelans.

Jag tror att förmågan att låta varandra utvecklas både inom och utanför relationen är det som påverkar lusten.

Ett för tight liv där man gör allt tillsammans främjar inte lust. Jag menar en totalt tvåsam relation där man kissar när den andre borstar tänderna och inte vet vems handduk som är vems. Eller som för Gynekologen och hans fru som arbetar tillsammans i en mottagning hemma i villan. Man har helt enkelt för stor insyn i varandras liv. Inget är längre hemligt eller privat. Lust är ju det där hemliga och okända som trivs och blomstrar i längtan och kravlöshet.

En relation som rymmer frihet att göra det man vill både tillsammans och var och en för sig, där man är två individer i en nära relation, det tror jag däremot främjar lusten. För då finns möjlighet att fylla sina dagar med det man gillar och om man gör det man har lust till, då får man också sexuell lust.

Jag har skrivit om sexlust tidigare:

• Lyckan att hitta G-punkten
• Är sexlust så här stereotypt?
• Saker som inte händer och särskilt inte mig
• Vad är lust?
• Byte av partner ger ökad lust
• En mans upplevelse av impotens
• Tips om du är impotent

Inlägg som berör – 16 april 2011

Mediastrategi för att få tyst på opositionen

• I fredagens Fokus finns en artikel som går igenom Alliansen mediastrategi inför vårbudgeten. Alliansen är smarta, men Fokus är smartare!

Skolpolitik

• Med tanke på hur många som är kritiska mot Björklunds skolpolitik borde Sossarna kunna positionera sig som ”skolpartiet”, särskilt om de medger att kommunaliseringen av skolan var ett misstag.

Nördarnas revansch

• Vad är det som driver mespropparna i skolan och som framgångsrika geeknördar? Jag gillar Deepeds tankar om framgång och revanschlystnad. Revansch, ska inte blandas samman med hämnd, är en bra drivkraft!

Kinas nationella brandvägg

• Feber tipsar om en film som brittiska ABC har tagit fram för att beskriva hur arbetet går till när kineserna ska förhindras tillgång till valda delar av internet.

Spotify

• Dr Link beskriver det strategiskt svåra vägvalet som Spotify stått inför sedan start och kommenterar samtidigt det senaste beslutet att begränsa gratislyssnarnas tillgång till musiken i Spotify. Hur ska Spotify tjäna pengar och samtidigt hålla innehållsägarna lugna och nöjda?. Det svarar Dr Link på.

Vill du lära dig spela gitarr?

• Då kan jag rekommendera Justin Guitar som ger högkvalititativa lektioner på nätet. Han går igenom allt du behöver veta och bygger på din kunskap lektion för lektion. Betalar gör du genom frivillig donation. Internet är väl underbart?

Rehabilitering på arbetsplatsen

• Som ni säkert vet vid det här laget så ligger arbetsplatsrehabilitering mig varmt om hjärtat. Nu har Rehabiliteringsrådet kommit med sin slutrapport och de har ett intressant förslag som jag tror kan leda till att ännu fler kan bli friska på jobbet.

Jag gillar arga människor

• ….och extra mycket gillar jag när Magnus Betnér är arg. I den här intervjun berättar han varför han inte kan låta bli och skälla.

En modern sjukvård bemöter både mamma och pappa med respekt

Så länge jag känt Malin Bergström, eller Sköldpaddan som ni läsare känner henne, har hon stridit för pappors rätt att vara delaktiga ända från start. I början skrev och föreläste Sköldpaddan utifran klinisk erfarenhet, andras forskning och en stark personlig övertygelse. Nu efter flera års egen forskning och disputation skriver hon dessutom utifrån egna forskningsresultat.

Det är härligt att följa en vän ta kliv for kliv i linje med sin magkänsla och strida för en sak som ligger mig själv varmt om hjärtat – pappors självklara rättighet till närvaro och delaktighet i sina barns liv redan från graviditeten. För några är resultaten självklara, men för andra långt ifrån självklara. Det förstår man när man läser Urban Waldenströms, överläkare och docent i obstetrik och gynekologi, debattinlägg i Dagens Medicin. Jag citerar:

Men det är ändå inte det intetsägande resultatet av all möda och tankekraft som är så förbryllande. Det är denna kraftsamling kring ett problem som knappast finns. Papporna har ingen anledning att vara särskilt sedda under förlossning och BB! Vänlighet ska vi visa alla patienter och anhöriga, och enligt all min erfarenhet görs det också. Men det är inte papporna som är uttröttade, har ont eller är sjuka; med en potentiell risk för en allvarlig komplikation. För det är väl fortfarande så att dessa ett eller två dygn tillbringas på sjukhus av medicinska skäl? Eller är man inlagd på sjukhus för att ”ge förutsättningar för ett varaktigt och jämställt föräldraskap”?

Sköldpaddan svarar med en debattartikel pa SvD opinions:

Ur samhällsekonomisk synpunkt är det direkt kontraproduktivt att negligera pappors behov. Nobelpristagaren James Heckman har uppskattat att för varje krona som vi satsar på de minsta barnen sparar vi ungefär tio eftersom barns tidiga utveckling i så hög grad påverkar hur dyra de kommer bli för samhället framöver. De senare kostnaderna kan komma i form av brottslighet eller psykisk och fysisk ohälsa. Att pappors tidiga välmående och engagemang har stor betydelse för barnets utveckling finns det en uppsjö av studier omkring. Vi vet att en trygg anknytningsrelation till båda föräldrarna är en optimal grund för en hälsosam utveckling hos barnet. Och pappors engagemang och lyhördhet är inte bara positivt för barnen. Det ökar också chansen för att mamman ska vara en lyhörd förälder och minskar risken för skilsmässa.

Barnläkaren Lars H Gustafsson instammer med Sköldpaddan:

Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Möjligen bara påpeka att detta också är en barnrättsfråga. Varje barn har rätt att få börja sitt liv tillsammans med två stolta och trygga föräldrar. Vi inom vården ska göra allt vi kan för att det ska bli möjligt.

Det är stärkande att höra hur fördomar bemöts med fakta och hur den moderna mansrollen får stöd och upprättelse. Sköldpaddans och hennes kollegors forskning lägger grunden för en evidensbaserad vård där det är självklart att alla pappor får ett respektfullt bemötande inom sjukvården och där alla barn har möjlighet till nära anknytning till bägge sina föräldrar.