Särbo – ett fritt val?

I senaste numret av tidningen Vi finns en intervju med Sanna Lundell, krönikör, reporter och bloggare. Ja, så är hon dotter till Ulf Lundell och särbo med Mikael Persbrandt också. I intervjun berättar Sanna om sitt och Mickes särboförhållande:

Sannas “hemma” är en hyreslägenhet vid Nytorget på Söder i Stockholm, medan särbon Mikael Persbrandt bor i sin tiomiljonersvilla i Saltsjöbaden utanför Stockholm. De gemensamma barnen Igor, 5, och Lo, 2, huvudansvarar de för varannan helg. Även vardagarna delar de upp emellan sig. Varannan vecka bor dessutom Willie Craafords och Sannas tioåriga dotter Olga tillsammans med familjen.

- Olga gick på dagis inne i stan när jag träffade Micke. Då kändes det naturligt att bo på var sitt håll så att Olga skulle få vara kvar i sitt sammanhang. 

Och nu när Olga blivit större, trivs Sanna alldeles för bra med lösningen “en familj-två hem” för att vilja ändra på det. För barnen är det dubbla boendet en självklarhet, det tycker helt enkelt att hela familjen bor på två ställen. Själv tycker Sanna att de har hittat den prefekta lösningen på “tristess, vardagsleda och en instängd tillvaro” och framför allt – på att inte ta varandra för givet enligt förutsägbara könsroller.

- Ett sånt här upplägg passar så klart inte alla. Men många relationer skulle må bra av det.

Jag skrivit om det förut att vi fostras in i att tänka i givna mönster när det gäller kärleksrelationer. Har man en seriös kärleksrelation ska man bo tillsammans och dela allt. Så låter normen. Har man dessutom barn tillsammans är gemensamt boende en lösning som få ens ifrågasätter. Därför är det spännande att läsa om Sanna och Mickes lösning.

Jag har flera i min omgivning, med gemensamma barn, som inte lever på samma adress. De är alla en bit in i livet och har barn sedan innan och praktiska lösningar gjorde att de valde att vara särbos. Först därefter, precis som för Sanna, insåg de fördelarna. Att inte slita på relationen, att säkra upp att barnen får egen tid med sin “ursprungsförälder”, att längta, att jämställt dela och att få egen tid är några av fördelarna som de nämner. Någon nämner också att flytta ihop är en stor investering för alla inblandade. Skulle det inte gå vägen skulle det återigen bli uppslitande förflyttningar för barnen. Har man farit illa i en tidigare relation kan det också ta lite tid att bygga upp tilliten igen. Det gäller att ta det lugnt och längtar man efter att bo ihop kan man alltid flytta ihop längre fram.

Men alla blir de ifrågasatta för att de bor på olika adresser. “Det blir ju dubbelt så dyrt, varför gör ni så?”, “Men blir det inte konstigt för barnen, var känner de sig hemma?” eller “Satsar ni verkligen på er relation?”. Svaret är ju ganska enkelt. Det finns OLIKA lösningar för att leva tillsammans eftersom vi människor är OLIKA. Det gäller att aktivt välja den levnadsform som passar de vuxna och barnen bäst.

Vad har du för erfarenheter av särboskap? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

PS. Särboskap kan också vara ett alternativ till att skilja sig. Att bo på varsin adress och dela barnen mellan sig kan vara ett utmärkt sätt att få egen tid och bryta “jagärsåtröttpådig-mönster eller jagärsåtröttpåattgöraalltjobb-mönster”. DS.