Vad har Juholts kropp med något i överhuvudtaget att göra?
I söndags skrev Per T Ohlsson, på Sydsvenskans ledarsida om Juholt. Det förekommer flera negativa anspelningar på Juholts kropp i ledaren.
Det låter obehagligt bekant. Kvinnor blir dagligen förvirrade och undergrävda genom att deras kroppar kommenteras samtidigt som de försöker säga något viktigt. Medvetet eller omedvetet så är det ett effektivt sätt att ta fokus från sakfrågan. Nu verkar det som om Juholt utsätts för samma sak.
Det ska bli spännande att se om den skrivande makteliten nu tar till sig kritiken och slutar kommentera Juholts kropp och analyserar hans politik istället.
Frågor jag gillar: ”Are you ok?” och ”Are we ok?”
Are you ok?
En fråga engelsktalande medmänniskor kan använda när de är oroliga för en annan medmänniska som har ramlat, somnat på en parkbänk eller gråter på den offentliga toaletten. Ett utmärkt fråga för att visa att man bryr sig.
Are we ok?
Ytterligare en fråga som engelsktalande medmänniskor kan använda men denna för att kolla om det finns en fnurra på tråden i en vänskaps- eller kärleksrelation. Ett sätt att visa att man bryr sig om att reda ut. Ett sätt att ta ansvar för sina nära relationer.
Finns det motsvarande frågor på svenska? Som vi kan använda för att bryta ”nånannanismen” och för att bryta ”eftergräletläget”?
Taxichauffören som kommer till himlen
Jag har ont i en tand. Igår var jag hos tandhygienisten i ett försök att fixa det hela. Det gjorde inte saken bättre. Hon gjorde saker med mig som när jag berättar för folk så säger hela ansiktsuttrycket. ”SLUTA, jag vill inte höra mer”. Jag får alltså ingen sympati från mina medmänniskor och jag knarkar dessutom en Ipren och Alvedonkombo som gör att jag bara vill sova. I vilket fall så var jag imorse tvungen att gå upp halv sju för att följa Paradisflickan till Lidingö OS, som är en årlig friidrottstävling mellan skolelever på Lidingö. När vi kom till Ropsten gick det inga bussar eftersom det var lördag. SL på Lidingö fungerar bara måndag-fredag 7-17. Vi fick ta en taxi för att hon skulle hinna i tid. Efter att ha betalt 170 kronor klev vi ur. Dottern frågade hur jag skulle ta mig tillbaka och jag svarade att jag skulle ta bussen. Jag sa hej då till dottern och så började jag gå mot bussen. Taxin började köra därifrån men så bromsade den och backade tillbaka till mig. Taxichauffören frågade om jag ville ha gratis skjuts till Ropsten. Lättad och glad klev jag in. Vi småpratade lite på vägen och när jag skulle kliva ur i Ropsten sa jag:
- Jag är så tacksam att du var snäll mot mig just idag. Jag har jättemycket tandvärk och behövde verkligen lite snällhet idag. Nu kommer du till himlen!
Taxichauffören vände sig om log ett stort tandlöst leende mot mig!
Vad är en inloggning på Facebook Places värt för en butik?
Igår passerade jag en butik på S:t Paulsgatan. På fönstret satt följande lapp:
Texten lyder: Använd dig av Facebooks ”places” när du handlar på någon av våra tre butiker och få 10% på valfri vara!
Butiken säljer ”sällanköps” varor med hög märkesprofil som kostar runt 1 000 kronor. Marginalen skulle jag gissa är ungefär 20%. Det betyder att butiken bedömer att en Facebook ”places” är värd 100 kronor. De ger rabatten oavsett hur många vänner personen har eller om personen bor i Stockholm. Det är ett billigt sätt att annonsera och det skulle vara intressant att veta hur mycket en Facebook ”places” är värd i ökad försäljning eller ökat varumärkes-värde. Någon som vet hur man kan räkna på det?
Jag vann en Gollum
Jag är medlem i Konstföreningen på jobbet. Det kostar mig 40 kronor/månad. Mest sugen har jag varit på att vinna presentkorten till Stadsteatern eller Ticnet som är värda 2 500 kronor, men istället vann jag en Gollum, som när jag räknar efter har kostat mig 520 kronor. Vad säger ni? Är det dags att gå ur?
Inlägg som berör – 18 maj 2011
Att respektera är föräldraskapets viktigaste uppgift
- Mymlans son får inte delta i lovsången i Pingstkyrkan eftersom han bär klänning. Det är inte så förvånande kanske. Kyrkan har aldrig varit känd för att vara tillåtande mot det som är avvikande. Även om det finns undantag som All helgonakyrkan. Det som berör mig på djupet är istället det stöd och den tillåtelse Mymlan ger sin son. Han får vara precis som han vill och är. Då klarar man att ta hyckleri för vad det är. Dumt.
- Tillägg: Här berättar sonen sin egen version.
- Tillägg: Här ger ungdomspastorn sin version.
Film trend för BTC
- Scandinavian Photo är nu uppe i 50 demonstrationsfilmer för produkter de säljer i sina butiker. Filmerna är enkelt gjorda. En person demonstrerar precis som om kunden stod framför honom i butik. (Ja, det är en man). Filmen är inspelad i butik med en enkel videokamera. Man behöver inte vara ett trendorakel för att förstå att film kommer stort för BTC. Själv skulle jag just nu vilja se en kvinnlig vandringsgeek beskriva exakt hur bra en Klättermus-ryggsäck fungerar eftersom jag ska vandra i fjällen i sommar.
- Prova Arbetarens nya test för jämställdhet i relationer. Kul att se hur de har satt ihop frågorna! Jag lever jämställt. Det kom med varannan-veckas-livet.
- Det är många författare som undrar och undersöker det just nu. Babel hade manligheten som tema för några veckor sedan. Ivar Arpi kommenterar diskussionen och formulerar kärnfrågan.
- Jenny Maria summerar debatten runt Paul Hansens prisbelönta bild på den döda flickan Fabienne. Ge er tid att läsa. Det finns mycket att förstå om pressfotografens värld och värderingar.
- Det undersöker Ruben Östlund i sin film Play där ett gäng ungdomar rånar andra ungdomar utan att använda våld medan omgivningen ser på. DN fångar i sin ledare upp Sveriges medborgares tendens att hoppas att någon annan ingriper - den så kallade ”nånannanismen”. Hör ni svenskar! Nu slutar vi med det, eller hur? Nu ingriper vi och säger ifrån!
- På 60-talet blev man avskedad om någon misstänkte att man var homosexuell. Läs när docent Göran Söderström berättar hur det var att komma ut som bög på 60-talet.
Filmtips: The secret life of words
The Secret life of words är en sevärd film om ett gäng trasiga själar ombord på en oljerigg. En film om att välja livet istället för döden. Den visar också vilka strategier man kan behöva ta till för att överleva ett trauma och visar att vägen ut ur ett trauma är att knyta an till en annan människa. Tim Robbins spelar den manliga och Sarah Polley den kvinnliga huvudrollen.
Den officiella trailern:
Den inofficiella trailern:
Utbränd söker jobb och strategi för anställningsintervjun
Jag fick ett brev häromdagen från en kvinna i 25-årsåldern. Vi kan kalla henne Maria. (Hon vill vara anonym, men jag har fått hennes tillstånd att blogga med citat ur hennes brev). När hon var 17 år fick hon en stressutlöst depression och är fortfarande stresskänslig. Hon har ett jobb som hon har fått via lönebidrag. Hon har en mycket bra chef och lika stor kapacitet som sina kollegor. Nu har hon blivit sugen på att söka sig ett annat jobb. Huvudfrågan är hur mycket hon ska berätta på en anställningsintervju:
Iaf, jag skriver till dig för jag har ett önskemål. Det är nämligen så att jag blev sjuk innan jag hann komma ut på arbetsmarknaden och det visar sig att man inte alls är särskilt attraktiv att anställa när man är stresskänslig, inte så bra på att ta initiativ samt behöver hjälp med att sätta gränser. Just ordet stresskänslig verkar utlösa stora larm hos arbetsgivare. Jag har fått improvisera på intervjuer, aldrig ljugit men kanske inte alltid berättat just hela sanningen (den att jag aldrig haft ett riktigt jobb förut och inte vet vad jag klarar, ingen som aldrig jobbat för vet, men jag visste ännu mindre). Jag skulle så gärna vilja att du skriver om dina tankar kring att hantera sin psykiska ohälsa i relation till potentiella arbetsgivare, hur man förklarar och låter säker när man egentligen inte har någon aning, vad man ska avslöja och vad som är ens skyldighet att nämna och rättighet att utelämna. Jag fick ett jobb tillslut, när arbetsförmedlingen hjälpte till och ger lönebidrag till min arbetsgivare (för att någon ska våga anställa mig, våga satsa på mig. Då är jag ändå vad arbetsfömedlingen kallar för ”väldigt anställningsbar”). Vet du, jag är precis lika produktiv som mina kollegor, och har minst antal sjukdagar av alla på kontoret.
En klok läkare sa till mig en gång att man inte blir frisk hemma. Jobbet innebär rutiner och bidrar till att göra en stresskänslig människa frisk och stark. Det är en professionell plats utan för mycket ”känslor”. Man presterar och får stärkt självförtroende. Dessutom är man en del av samhället och inte i utanförskap. Men för att jobbet ska bidra till att man återför sin arbetsförmåga så krävs det att man har en bra chef som signalerar acceptans och som omedelbart agerar när situationen blir otydlig eller ohållbar:
- Vad ingår i arbetsuppgifterna?
- Vad ska prioteras?
- Vad fungerar bra och vad kan bli bättre?
Lite längre fram beskriver Maria hur stresskänsligheten begränsar hennes liv:
Jag är fortfarande kass på att hantera stress, hela kroppen slår bakut. Men jag tappar inte ord längre, jag har liksom förlikat mig med att min minne inte är var det var och att min förmåga att ”hålla många bollar i luften” är väldigt begränsad. Jag vilar också massor. Säger nej väldigt ofta. Tack vare mitt jobb är jag starkare nu, jag mår bättre och bättre och utan rutiner blir jag katastrof. Längtar efter att klara av mer kvalificerade arbetsuppgifter, längtar efter att klara av att ha ansvar. Längtar efter att få vara och klara allt jag en gång trodde att jag kunde, och fortfarande hoppas att jag en dag kommer att kunna.
Läkningsprocesserna i hjärnan tar lång tid. Små framsteg på det kognitiva området gör man i flera år efteråt. En viss stresskänslighet finns kvar hela livet. En bra beskrivningen av detta förlopp finns i artikeln i Läkartidningen oktober 2010.
Ytterligare lite längre ner beskriver Maria sin nuvarande arbetssituation:
Jag har egentligen hamnat på helt fel arbetsplats, har inte alls uppgifter som passar för min situation, men det är ett jobb som jag blivit rätt bra på. När jag får jobba efter mina förutsättningar mår jag bra. Som tur är har jag lyckan att ha en chef som utan undantag tycker att hennes anställdas hälsa går före allt. För henne har jag förklarat exakt vad jag behöver: tydliga instruktioner, feedback och hjälp att prioritera. Egentligen vad alla behöver, men för mig är det en förutsättning för att överhuvudtaget fungera. Borde byta jobb, men hur ska jag hitta en lika klok och empatisk chef? (Klart det går, men jag ska just flytta, och om det är något jag lärt mig så är det att bara ha det rörigt på ett ställe i taget.)
Alla stresskänsliga människor har strategier för att klara sitt vardagliga liv. Efter ett tag blir dessa strategier så internaliserade att de är en del av personligheten. Ett exempel på en sådan strategi är att leva lite långsammare och vara försiktig med förändringar.
Hur ska Maria göra när hon bestämmer sig för att söka nytt jobb?
Under en anställningsintervju är det viktigt att styra mot det som är bra och det som man har klarat av på ett bra sätt. Inklusive svårigheter. Kunskapen om utmattning är låg och rädslan och kostnaden för en felrekrytering är stor. Det innebär att man måste vara väl förbered inför en intervju. Man har ingen skyldighet att återge sin sjukdomshistoria, men man ska absolut inte ljuga eftersom det kan skada chef-medarbetare relationen och bli ett bakslag längre fram. Om man får direkta frågor om sjukskrivning och sjukdomar, vilket är ovanligt, så ska man svara uppriktigt på dem. Då är det viktig att komma ihåg är det inte är vad den arbetssökande berättar utan hur det sätts i ett sammanhang som är avgörande. I sig är en längre tids sjukskrivning inte skäl nog för att avsluta rekryteringen. En professionell rekryterare är intresserad av är hur den arbetssökande har hanterat sin sjukskrivning och vilka begränsningar som återstår.
Maria vet att hon har lägre sjukdagar och samma kapacitet som sina kollegor. Hon kommer att klara jobbet och behöver inte ha dåligt samvete för att hon inte säger allt. Nedan är några exempel på frågor som kan vara bra att förbereda sig på i Marias fall. Jag inkluderar också förslag på svar:
Hur tycker du att en bra chef är?
- Jag tycker en bra chef är stödjande och tydlig med vad som ingår i mina arbetsuppgifter. Hon/han hjälper till att prioritera när det är mycket att göra och ger tydlig feedback.
Hur kommer det sig att du vill sluta på ditt nuvarande arbete?
- Jag trivs jättebra och har en fantastisk chef, men jag har jobbat där ett tag. Jag är sugen på att prova något nytt. Jag skulle vilja arbete mer med…..(exempel från den sökta tjänsten).
Har du varit sjukskriven än längre tid? (ovanlig fråga)
- Ja, det har jag. Jag fick en stressutlöst depression under gymnasiet. Jag har fått bra stöd och har jobbat sedan 20XX. Jag löser mina arbetsuppgifter och har samma kapacitet som mina kollegor och jag har minst sjukdagar av alla på kontoret.
Vad är dina bra och dåliga sidor? (en värdelös, men mycket vanlig fråga)?
- Jag löser mina arbetsuppgifter på ett bra sätt. Jag får mycket beröm för att jag…. Jag kan ha lite svårt att sortera ut vad jag ska börja om jag har väldigt mycket att göra.
Vad i dina tidigare arbetsuppgifter skulle du vilja lyfta fram som visar att du skulle klara detta nya jobb?
- Vad jag förstår så innebär det nya jobbet mycket möten. Jag är van att hålla effektiva möten med tydlig agenda. Sedan är det mycket problemlösning och där har jag gjort en del förändringar på min nuvarande arbetsplats som lett till att vi fått mer tid till kunden till exempel…
Vill du att jag ska föreslå hur man ska svara på andra frågor så skriv frågan i kommentarsfältet så fyller jag på listan vartefter.
4 comments