Inga ordningsbetyg råder på elever som har gett upp och har tråkigt
Jan Björklund har satsat hela sin karriär på att få ordning och reda i skolan. Tanken är god. Elever och lärare behöver lugn och ro. Men vänta nu. Stämmer verkligen det? Vill pojkar i 10-årsåldern sitta still? Eller är det inte snarare så att flickor och lärare vill ha lugn och ro?
Jag önskar att Jan Björklund såg dokumentären “Pojkskolan” som går på SVT play.
Det är en dokumentär om en grundskola i England som i ett försök att göra något åt det faktum att pojkarna hamnar efter i läs och skrivfärdigheter, tar in en dramapedogog, Gareth Malone, som får undervisa pojkarna helt efter egna idéer under 8 veckor. Målet är att han ska höja deras läs och skrivfärdigheter med ett halvår. Gareth konstaterar att för att nå fram till pojkar så krävs det att:
- arbetet kännas som en lek
- att man väcker deras tävlingsinstinkt
- att det ska vara riskfyllt
Parallellt med att han skapar en undervisningsmiljö med dessa inslag får vi tittare se intervjuer med pojkarna. De säger saker som:
- Mr Malone kan nog inte få oss killar att gilla läsning. För det är urtråkigt, så är det bara. Ingen av killarna kommer att börja gilla det. Jag brukar inte lyssna på lärarna i det ämnet för jag är helt kass på det. Ibland drömmer jag mig bort in i min egen värld och tänker på vad jag ska göra när jag kommer hem. Jag brukar tjafsa på lektionerna när det är något jag inte gillar för jag har tråkigt.
- Jag skulle verkligen vilja bli bättre. Ibland blir jag så ledsen och arg för att det inte går. Det är jobbigt för att jag försöker men kan inte. Och när jag får frågan känner jag bara “Ge upp!”. Jag tror inte lärare vet att jag bryr mig. Jag skulle vilja säga till dem att jag faktiskt gör det.
- Jag gillar att slå saker. Om jag inte gav allt när jag boxas skulle jag svika mig själv. I skolan jobbar jag verkligen i roliga ämnen. I tråkiga ämnen försöker jag men gör inte mitt bästa. På tråkiga lektioner pratar alla. Och läraren säger till oss, oftast mig.
Det är tydligt när man ser dokumentären att pojkarna tvingas göra saker som de inte är mogna för, på ett sätt som inte passar dem och att det ger dem dåligt självförtroende. Det i sin tur leder till att de ger upp och får tråkigt och stör.
Det råder inga ordningsbetyg i världen på!
Nu gäller det att skolan får fria händer att ordna en skolmiljö som inte är indelad i klasser efter ålder utan efter mognad och intresse. Och att skolan får möjlighet att prova sig fram för att skapa undervisningsmetoder som passar just deras elever. Där man inte mäter kunskapsmål och sätter ordningsbetyg utan premierar kreativitet och nya inlärningsformer skapade av elever och lärare tillsammans!
Då får vi elever som lär sig saker!
4 svar
Prenumerera på kommentarer via RSS.
Hurra vad bra sagt … Jag blir verkligen glad av de här raderna.
Tack! För mig gav dokumentären sista pusselbiten vad som verkligen är fel i skolan.
Så sant, så sant! Jag jobbar som lärare i grundskolan och håller helt med! Vi är ofta bakbundna vad gäller att skapa möjligheter till flexibel arbetsmiljö. Det vore fantastiskt att få dela in eleverna efter mognad, intresse osv. Jag tror också att pojkar många gånger behöver utmaningar på andra sätt och att de behöver tävla, leka och få “leva farligt” för att utvecklas. Den här insikten behöver dock komma “uppifrån” så att något faktiskt händer i skolan. Som det är idag får vi inte ens dela in eleverna efter kunskapsnivå.
Vad roligt att du som lärare tittar in och kommenterar! Jag önskar precis som du att skolan får de fria händer de behöver för att skapa olika lösningar.
När Treschow var styrelseordförande på Ericsson lär han ha sagt att uppfinningar inte uppfinns i styrelserummet utan ute i verksamheten. Det gäller att ge medarbetare med bra idéer möjlighet att föra fram och utveckla dem. Ge förutsättningar. Det är precis det skolan behöver nu. Jag håller tummarna för att det blir så snart!