Vad har Juholts kropp med något i överhuvudtaget att göra?
I söndags skrev Per T Ohlsson, på Sydsvenskans ledarsida om Juholt. Det förekommer flera negativa anspelningar på Juholts kropp i ledaren.
Det låter obehagligt bekant. Kvinnor blir dagligen förvirrade och undergrävda genom att deras kroppar kommenteras samtidigt som de försöker säga något viktigt. Medvetet eller omedvetet så är det ett effektivt sätt att ta fokus från sakfrågan. Nu verkar det som om Juholt utsätts för samma sak.
Det ska bli spännande att se om den skrivande makteliten nu tar till sig kritiken och slutar kommentera Juholts kropp och analyserar hans politik istället.
Jag förstår inte vad du menar här. Per Ohlsson skriver ju inte om Juholts kropp, utan om han skrävlande uppblåsta stil. De konkreta exempel han ger är ju, sammantaget, rätt flagranta. Jag kan dock hålla med dig och Malin U om att han framställts som en bondlurk i media och att hans stil (och därmed kropp) bedöms fast den kanske inte borde det. Din parallell till kvinnor är bra. Ändå undrar jag om inte också stil faktiskt spelar roll i politiken. Jag tror vi röstar på sådana vi kan identifiera oss med eller känna respekt för. På så sätt tror jag Juholt har långt att gå för att fiska röster bland medelklassen. Både den uppblåsthet Ohlsson ger exempel på och hans utseende i sig stöter faktiskt bort mig. Vad kan han veta om mitt liv? Hur skulle han då kunna företräda mig?
Per T Ohlsson ledare är en sågning, berättigad eller inte, som är bland det tuffaste jag läst. Att i det sammanhanget dessutom tala om Juholts “hjulbenthet” som han knappast kan påverka är att gå över gränsen. Onödigt.
Jag påverkas också av politikers framtoning/personlighet och det är väl ingen hemlighet att Juholts hela framtoning är mer gråsosse och appellerar mer på folk utanför Stockholm. Hade man velat nå medelklassen i Stockholm hade det varit mycket smartare att välja Damberg. Det var inte rörelsen redo för.
Tycker att hela intervjun som Cecilia Hagen gjort talar för sig själv – Juholt snackar ner sig själv till fotknölarna;
http://www.expressen.se/1.2444517
Om jag vore sosse – skulle jag varit mycket bekymrad – nu är jag inte sosse , men bekymrad ändå…
Han svarar annorlunda mot vad jag själv skulle gjort bland annat på frågan om giftermål. Jag skulle svarat.
“-Om jag blev partiledare skulle min partner vara en av mina närmsta rådgivare.”