Öppet brev till Kissie

Hej Kissie,

Det är många som skriver om fotona som du publicerat på dig, på din blogg, där det ser ut som du är sjuk i anorexia.

Jag vet inte om du är det eller om du har retuscherat bilderna för att driva trafik till din blogg. Om det är det sistnämnda kan du sluta läsa nu, men om du är sjuk i anorexia så får du gärna fortsätta läsa. Jag skriver det här till dig för jag vet att du är smart. Man har inte en av Sveriges största bloggar utan att vara smart. Du vet hur du kan driva trafik och du vet vad som lockar många läsare. Det jag skulle vilja bidra med är en annan vinkel på det som pågår.

Undrar du ibland hur du ska dra dig ur den här situationen utan att gå under?

Alla sjukdomar har ett visst mått av vinst inbyggt i sig. Man får uppmärksamhet. Man blir tyckt synd om. Man får som i ditt fall trafik till bloggen och uppmärksamhet. Problemet med den typen av uppmärksamhet är att den är tillfällig. Omgivningen har bara ett visst mått av tålamod och intresse sedan vill den att man ska ta sig samman och bli som vanligt igen. I ditt fall får du också kritik för att du är en dålig förebild för tjejer. Många undrar om du är riktigt klok i huvudet som du håller på. Du får löpsedlar för något du gör, men inte för den riktiga människa du är. Då vänds sjukdomsvinsten till sjukdomsförlust.

Hur gör man för att inte gå under?

Jag har hört dig säga att du har läget under kontroll. Det tror jag att du har haft, men jag undrar om du har det fortfarande. Anorexia är en maktfull sjukdom som nöter och nöter till man förlorar kontrollen och ända sättet ut ur det är att ta emot behandling och bryta med det som driver på sjukdomen. I ditt fall bloggen. Varje blogginlägg, varje nytt besöksrekord och varje löpsedel älskar anorexian för det gör dig sjukare och mer maktlös. I en sådan nedåtgående spiral är det svårt att se hur man kan ta sig ur det hela och överleva.

Det är då det är dags att göra något åt situationen.

Söka hjälp, göra det man nästan inte vågar. Rida igenom tusen och tusen ångeststormar och till slut bli frisk. Sedan kunna tala om för världen vad man klarat av. Hur modig man var. Hur mycket man lärt sig. Hur mycket man förstått. Och få riktig kärlek och uppmärksamhet för den man verkligen är.

Det är bara du som kan bestämma när det är dags att byta fot.

När du bestämt dig kan du ringa till Stockholms läns psykiatriska akutmottagning på telefon: 08- 123 492 00 eller kontakta den privata kliniken Mando där blir du kärleksfullt omstoppad med duntäcken när ångesten driver på som värst.

Med varma hälsningar,

Siri