Jag behövde dig men du fanns inte där.

Att ha en nära och lång kärleksrelation bygger på tillit. Man knyter an till en annan person för att den ska finnas där om något allvarligt skulle hända. Lite som vi knöt an till våra föräldrar när vi var små och litade på att de skulle finnas där när livet blev för svårt att klara på egen hand.

Lever man ett helt liv tillsammans kommer det att uppstå situationer som sätter den här tilliten på sin yttersta spets. Man själv blir sjuk. Barnen råkar ut för en olycka. En anhörig dör. Huset brinner upp. Där mitt i krisen kan behovet av den andre vara blottat och akut förhöjt medan det för den andre kan var avstängt och dolt. Vi reagerar olika på kriser.

• Någon vill lösa praktiska problem – En annan vill ha närhet
• Någon vill leva som inget hänt – Någon annan vill prata
• Någon vill arbeta – Någon annan behöver vara sjukskriven

Tyvärr kan dessa olikheter vara förödande för relationen. Har vi ett djupt behov av närhet och den andre flyr situationen så kan det göra så ont och bli ett så djupt brott i tilliten att man tittar på den andre som om den plötsligt vore en främling.

Detta skeende går att intellektuellt att förstå, men kan vara känslomässigt svårt att reparera och då blir skilsmässa den enda möjliga lösningen.

Går det verkligen att leva utan öl och vin?

I fredags besökte Benny Andersson, Ludvig Andersson och My Skarsgård Skavlan. Intervjun börjar med att My Skarsgård, mamma i skådespelarfamiljen Skarsgård, berättar att hon lever som nykter alkoholist sedan fem år. Hon berättar att hennes söner har deltagit i den alkoholförbyggande utbildningen Prime for Life. Benny berättar att även han haft problem med spriten men är nykter sedan 9 år.

Skavlan frågar Benny Andersson om livet som nykterist bara är lätt.

- Det är helt fantastiskt otroligt bra. Man tror ju inte det. Man sitter på en alptopp och dricker en kall öl och solen skiner och man ska snart åka ner efter lunch och tycker att det här kan jag aldrig avstå ifrån. De får döda mig om jag ska vara utan det här. Och så slutar man dricka och så är det borta. Jag kan bara säga en säga en sak. Jag önskar att jag hade slutat tidigare, så känner jag, för varje dag i livet idag har ett mycket större värde.

Lite längre in i intervjun berättar sonen Ludvig Andersson att även han är nykter alkoholist sedan 7 år.

- Jag kunde ta mig ur det för det fanns i någon i min närhet som visste något om det.

Min ögon tåras när jag ser intervjun. Tårar över glädjen att se kända personer ta död på ”alkoholistskammen” genom att öppet berätta om sina problem och vad de gjort åt det. Det hoppfulla i föräldrar som är vuxna och inser att de har ett ansvar att bryta ”familjearvet” och respekten över att myter som ”det går inte att leva utan öl och vin” bryts ner och dör framför ögonen på hela svenska folket.

Hej Skavlan, Skarsgård och Anderssson! Mer sånt!

Länkar:

• DN - Benny Andersson berättar om sin alkoholism
• Expressen - Benny Andersson berättar om sitt alkoholberoende
• Aftonbladet . Sonen ärvde beroendet
• Helsingsborgs Dagblad – Abba-Benny tog över Skavlan
• Sundsvalls tidning – Broni kommentar – klassisk TV

Inlägg som berör – 11 september 2011

Ola Lindholm

Det är något oerhört sorgligt över hur Ola Lindholm undviker att svara på frågor. Först i Hubinette och sedan i Medierna. Han kämpar för att skydda sig själv och ha kvar någon sorts makt över sitt liv i ett läge där han först kissade positivt för kokain, sedan gick ut i en övertydlig dementi och därefter har dragits runt i medierna i flera månader. Ett omöjligt uppdrag. Bättre hade varit att säga som det var. Alla förlåter någon som säger sanningen. Särskilt barnen. Imorgon kommer domen som med största sannolikhet är dömande.

Skilsmässor

Det bästa med boken Happy Happy är debatten. Ann Heberlein, Niklas Hellgren, Jens Liljestrand. Det sämsta är att den är skriven av vita medelålderskvinnor med god ekonomi som bor på Södermalm och som ändå orienterade sig så mycket utifrån mannen medan de var gifta. Jag vill läsa berättelser från andra grupper som kan ta död på fördomarna om vad kvinnor, män och barn ska känna och göra när de skiljer sig. Jag vill också läsa berättelser från de som skilde sig trots att de inte hade råd.

Att sörja en vän

Abbes pappa skriver fint om att sörja en vän och tipsar också om en ”reklamfilm” om Ung Cancer som har ett ovanligt grepp.

Att välja andra lösningar än förbud

Till sist vill jag göra lite reklam för Nattens biblioteks systerblogg Affärsdriven HR. Idag har jag skrivit om vad som händer när man vågar välja en annan väg än förbud.

Recension: Happy, happy – en bok om skilsmässa

Maria Sveland och Katarina Wennstam har just utkommit med antologin ”Happy, Happy” med texter där kvinnor, de själva och andra, berättar om sina erfarenheter av skilsmässa. När jag läser boken tänker jag flera gånger på Nina Björks recension i DN där hon skriver att det konstiga är att boken inte har skrivits tidigare. För mig är det konstiga att boken bara innehåller historier av kvinnor.

Varför är det inte historier av både män och kvinnor?

Jag har under de senaste åren fått ta del av och blivit starkt berörd av historier om skilsmässor från både män och kvinnor. Det slående är att de är så lika. Kanske något mer alkohol och kanske något mer oro för att tappa kontakten med barnen för männen. Kanske något mer oro för ekonomin och klara att byta däck för kvinnorna. Men i det stora hela väldigt lika. Lika mycket kris och framför allt lika mycket kärleksfull omsorg om barnen.

Men nu till själva recensionen av innehållet.

Jag sträckläser boken. Även om jag halvvägs överväger att lägga ifrån mig den för att jag känner det är för ensidigt positivt. Det mörka, fula, skitiga är borttvättat av framgångsrika kvinnor och tidens ideal. Idag är det hög status att vara vänner med våra ex och ha ett stort socialt nätverk och sådant lyfts fram på bekostnad av fula känslor av snålhet, missunsamhet, förakt och gräl som man inte vill erkänna i det offentliga ljuset. Jag förstår att det blir så, men jag saknar det skamliga.

Trots detta läser jag vidare och njuter av starka ställningstaganden, insikter och engagemang. Det är dock först i sista texten jag hittar min egen anledning till att skilja mig. När Mari Jungstedt tackar sina föräldrar för att de skilde sig. Att de genom att skilja sig visade henne att man ska förändra saker i ens liv som inte är bra. De gav henne mod. Man lever för andra, men också för sig själv. Det ena får inte utplåna det andra. Precis en sådan förebild vill jag vara för mina barn.

I Maria Svelands text hittar jag några rader om hur hon återupptäckte vad hon tyckte om efter skilsmässan. Det tog mig tillbaka till de första dagarna i min egen lägenhet. Jag gick runt där och tänkte ”undrar vad jag har för smak?” och ”undrar vad jag tycker om att göra när jag fritt får välja?”. Det visade sig att jag hade samma smak som jag hade innan jag gifte mig och att jag inte ville ha en TV. Jag ordnade en stor dubbelsäng med massor av kuddar där jag läste och skrev.

Katarina Wennstams text om rädslan för försämrad ekonomi är viktig. Forskning visar att vi skiljer oss för att vi har råd att skilja oss. Det betyder att det är de väl bemedlades rättighet att skilja sig. Det här betyder olika saker för en person med god ekonomi och en person med begränsad ekonomi. Bor man i en villa med två bilar på uppfarten och måste flytta till en lägenhet med cykel på gatan så förändras ens status. Man blir ensamstående och får också svårt att hänga med i kompisarnas höga konsumtionstakt. Bor man i en hyresrätt och måste flytta till två mindre hyresrätter så förändras ens status och ens möjligheter att göra något lite extra. Man blir helt enkelt fattig. Konsekvensen blir att man kanske måste avstå från att skilja sig. Man har helt enkelt inte råd. Det är ett betydligt surare äpple att bita i.

Summa summarum så är Happy, Happy en läsvärd antologi, men främst för vita kvinnor med god ekonomi. Jag hoppas att motsvarande bok snart kommer med texter av både män och kvinnor av olika bakgrund och förutsättningar. En bok vars målsättning är att avliva de manliga och kvinnliga skilsmässostereotyperna och som får slut på antaganden av vilka känslor som är de ”rätta” och ”förutbestämda” att känna när vi skiljer oss.

Recensioner:

Dagens Nyheter 8/9

Svenska Dagbladet 8/9

Nerikes Allehanda 8/9

Sydsvenskan 8/9

Helsingborgs Dagblad 8/9

Expressen 8/9

Aftonbladet 8/9

SR P1 Studio Ett 26/8

Nyhetsmorgon TV4 28/8

Aftonbladet 28/8

Några personliga tankar om barn, kriser och skilsmässor

Den här skilsmässodebatten sätter onekligen igång tankarna. Jag tror alla inser att de egna erfarenheterna påverkar hur vi ser på skilsmässor och hur man ordnar en trygg uppväxt för sina barn. Jag har haft en uppväxt med många skolbyten och olika boendeorter. Jag har till och med bytt familj några gånger eftersom jag blev föräldralös när jag var 11 år. Det har påverkat mig. Jag är inte särskilt rädd för förändringar. Jag är (nästan för) självständig. Jag har goda erfarenheter av att livet ordnar sig efter ett tag. Jag vet att nära relationer är viktigare än allt annat för att överleva. Jag vet också att man inte behöver bo på samma adress för att vara nära. Min storasyster som står mig mycket nära och som räddat livet på mig ett otal gånger har under min levnad bott i New York, Malmö, Dalarna och Umeå medan jag har bott i Stockholm.

Min egen uppväxt har påverkat hur jag ser på barnuppfostran. Jag vill inte skydda mina barn från allt ont. Jag vill inte att de ska ha en räkmackeuppväxt. Helt enkelt därför att jag tycker att min uppväxt har gett mig många fördelar. Så många att de omöjligt låter sig summeras här. Jag vill inte skydda mina barn mot livets kriser däremot vill jag impregnera mina barn i kärlek. Alltid finnas där när de behöver mig. Ha elefantstora öron för allt de vill berätta om. Alltid stå på deras sida när världen är dum. Och det kan jag göra vare sig jag är gift, sambo, särbo eller skild.

Dessa mina tidigare upplevelser har också påverkat hur jag ser på skilsmässa. Skilsmässa är en kris. Den är extra jobbig eftersom den påverkar så många aspekter av ens liv som status, nära relationer, boende och ekonomi, men den är en kris som passerar och som man lär sig av. Jag skulle aldrig råda någon att skilja sig. Tvärtom råder jag alla som kommer till mig i dylika tankar att om och om igen undersöka om det inte finns några möjligheter att vara kvar. Inte för att skilsmässa vore det värsta som kunde hända. Utan för att det är så många som ska leva med konskvenserna av beslutet att skilja sig, inte minst man själv, att det är skönt att känna att man gjorde allt som stod i ens makt. Om nu skilsmässan är oundviklig så visar ju forskning att det man behöver lägga kraft på är ett gott samarbete med sitt ex. För barnens skull och för sin egen. Det går ju så klart inte direkt. Först måste man bråka ögonen ur sig, men sedan efter tag så är det dags att gå vidare.

Så. Ett lite mer personligt inlägg än vanligt. 

Mer fakta om skilsmässor

På uppdrag av tidningen Leva har barnpsykologen Malin Bergström gått igenom senaste forskningsrönen om skilsmässor:

Det är vanligt:

Vart sjunde förskolebarn och var tredje tonåring, sammanlagt nästan en halv miljon barn, har i dag föräldrar som inte bor ihop.

Växelvis boende ökar:

I mitten av 80-talet gällde det bara en procent av skilsmässobarnen mot dagens nära trettio procent. Bland lågstadiebarnen är det ännu vanligare, nästan hälften av alla sex- till nioåringar med separerade föräldrar bor växelvis.

Växelvis boende är vanligare i vissa grupper:

I de familjer som väljer växelboende är det vanligt att både mamman och pappan har jobb, hög utbildning och inte så stora konflikter.

Barn bor hellre växelvis än tappar kontakten med en förälder

Barnen tyckte att kontakten med båda föräldrarna var överordnad böket med att flytta. Och barn i norska och brittiska intervjuundersökningar säger samma sak: att ha kontakt med båda föräldrarna är viktigast.

Barn bor växelvis en bit upp i tonåren

Både norska och amerikanska undersökningar har visat att barn fortsätter att bo växelvis, åtminstone tills de kommer upp en bit i tonåren.

Barn mår dåligt när föräldrarna bråkar

En studie från Arizona fann till exempel att mycket bråk mellan föräldrarna gjorde att barnen hade svårare att komma över skilsmässan och fick sämre kontakt med sina pappor. Det fick också konsekvenser på sikt. När de var i tjugoårsåldern hade de sämre fysisk hälsa än jämnåriga som inte utsatts för lika mycket föräldrakonflikt.

Stort tack till Levas redaktionschef Sara Hammarkrantz för att du la upp artikeln så att Nattens läsare fick ta del av denna viktiga forskning!

Var är nyanserna i skilsmässodebatten?

Det är mycket stora svängar och absoluta sanningar i skilsmässodebatten just nu. Några är helt säkra på att det bästa för barn är att bo i en kärnfamilj (Elise Claesson). Andra är helt säkra på att det bästa för barnen är att föräldrarna är lyckliga och samarbetar så spelar det ingen roll hur familjeformen ser ut (Maria Sveland). Många lyfter fram privata exempel för att bevisa sin tes. Det privata blir politiskt. Och det dolda behovet av att försvara de egna valen är en drivkraft få talar öppet om (Hanna Kjöller).

Sanningen är att på individnivå så varierar det beroende på en massa saker som om det finns missbruk/misshandel, om föräldrarna kan samarbeta, föräldrar och barns psykiska och fysiska hälsa, hur långt man bor ifrån varandra och hur ekonomin ser ut. På gruppnivå kan vi ta del av forskning som ger oss en bättre fingervisning vad det faktiskt innebär att skilja sig:

• kvinnor är oftare drivande i skilsmässor än män (Per Simonsson vid Stockholms Uni)
• möjlighet till skilsmässa förbättrar balansen i hemmet redan under äktenskapet
• lagstiftning, sociala regler och ekonomi påverkar beslutat att skilja sig
• barn som har skilda föräldrar mår inte sämre än barn till gifta föräldrar (Bland annat Bente och Gunnar Öberg)
• medelklassen i städerna är överrepresenterade i skilsmässostatistiken
• hur föräldrarna kan samarbeta påverkar hur barnen upplever skilsmässan
• kvinnor får sämre ekonomi efter skilsmässan (Michael Gähler)
• män mår ofta sämre efter skilsmässan och tappar kontakt med sina vänner
• om barnet är flicka så ökar skilsmässofrekvensen (Psychology Today)
• skilsmässor smittar (Breaking up is hard to do)
• andelen barn som bor växelvis ökar
• barn påverkas negativt om de förlorar kontakten med ena föräldern efter skilsmässan
• skilsmässa är en omfattande kris som påverkar de inblandande på flera nivåer samtidigt (självkänsla, brott i nära relationer, försämrad ekonomi, flytt till ny bostad och försämrad status i samhället) (Barbro Lennéer Axelson – Om förluster och livsomställning)