Minus vill bli plus en liten stund

Ibland undrar jag om frisörer, flygvärdinnor, taxichaufförer, servitriser förstår vilka psykologiska minuskonton de möter. I deras väg kommer personer som lever med ett ständigt underskott av omtanke. Människor som aldrig blivit riktigt mammade/pappade och som lever ett ensamt liv. När servicemänniskorna tvättar håret med ömma händer, ordnar en extra servett, lyfter den tunga väskan, ordnar ett extra fint bord eller lägger handen på axeln och säger att allt kommer att ordna sig då är det som att ge ett duntäcke till en människa som ständigt befinner sig på Antarktis. Den lilla gesten väcker till liv en undangömd längtan efter att bli omhändertagen. Minus vill bli plus en liten stund. Kontrasten blir för stor att bära och tårarna kommer. Och där står servicemänniskan och undrar vad i hela friden som hände. De var ju bara snälla. De gjorde ju bara sitt jobb.