Så skapas en främling
Jag lyssnar för andra gången på Lena Anderssons vinterprat. Det är delen om mångfald jag vill höra igen (Tid: 35:30)
- När man poängterar en människas särdrag skärs det ut ur livet och står i glödande relief. Eskimåerna och norrmännen blir sin känsla för snö och avträder i samma grad sin mänsklighet. Innan människan uppmärksammas på skillnader är det likheter man förutsätter. Likheter eller ingenting alls. Och när uppmärksamhet dras till skillnader missar man av någon anledning att man själv har otaliga ord för snö.
Detta får mig att tänka på en 10-årig amerikansk tjej som skulle beskriva sin kompis för mig så att jag skulle förstå vem det var. Hon sa att kompisen var snäll, hade vanlig längd, gillade sport, hade färgglada kläder och blanka skor. Tanken att beskriva henne som färgad med mörk hy och krulligt hår slog henne inte. Hennes kompis var bara en klasskompis. Inte en färgad klasskompis. Så låter det när mångfald är integrerad i samhället. Då är det likheterna som förutsätts. Lena Andersson fortsätter:
Att exempel med grönt, snö och mockasiner gjordes i beundrande syfte får man inte fästa vikt vid. Främlingen skapas av framhävda skillnader. Gränser kommer ur uppförstorade likheter och förbisedda skillnader inom den egna gruppen. Och uppförstorade skillnader och förbisedda likheter utanför gruppen. När skillnader etablerats i medvetandet spelar det ingen roll om det skett i medvilja eller motvilja för eller senare utnyttjas skillnaderna i motviljans syften.
Detta får mig att tänka på vad som ledde fram till Utöya och vilket delansvar vi alla har i det. Ali Esbatis artikel om hatet före och efter Utöya berättar om just det. Lena Andersson avslutar Mångfaldsdelen i Vinterpratet med orden:
Om man håller för sant att människorna delar samma natur. Delar grundpsykologi och väsentligen liknar varandra världen över är det lättare att argumentera för att vissa företeelser, traditioner, sedvänjor inte är värdiga människan oavsett vilken grupp hon tillhör eller vilken lära hon följer men för det krävs att hon inte först har definierats helt för sin känslighet för grönt och snö och att man inte tror att någon är opåverkbar av nya stimuli eller bör förmenas stimuli som ger hjärnan möjlighet att välja bort lidande eller skadligt beteende.
Inlägg som berör – 28 december 2011
Lär vi oss inte av historien så blir det vår undergång
Ali Esbati skriver brilliant om hatet som ledde fram till och följde efter massakern #Oslo och #Utöya. Minns ni timmarna när vi inte visste vem som gjort det och hatet mot muslimerna kokade på nätet? Istället var det en vit man påhejade av antimuslimska hatare. Nu menar Esbati att debatten inte ska handla om ABB utom alla oss andra. Vilka krafter gjorde massakern möjlig och hur kan vi tillsammans motverka att det händer igen?
18-årsgräns på omskärelse av pojkar
Fredrik Strage skriver precis så respektfullt, kärleksfullt men ändå tydligt som jag tycker att man ska skriva när man vill debattera något som är historiskt centralt för en grupp. I detta fall handlar det om omskärelse av judiska pojkbebisar. För oss som står utanför är det en självklar rättighet att slippa bli omskuren innan man själv är vuxen nog att avgöra vad man vill. Det är betydligt svårare att bryta en tusenårig tradition för de som befinner sig inom gruppen. Därför är debatten viktig. Jag har judiska vänner i USA som efter stor vånda valde omskärelse för sina små pojkar av rädsla för hur de skulle uppfattas i sina första trevande sexuella försök i tonåren. I östra USA är mellan 60-90% av männen omskurna.
”Jag utgår från att uppgiften om Anders Borgs gigantiska penis ströks på grund av platsbrist.”
Kvinnor är i viss mån uppfostrade att med blinkande ögonfransar svärma runt män men Ulrika Bys intervju med Anders Borg tar ändå priset. Översvallande hyllande och pinsamt okritiskt och helt utan ansvar för hur vi skriver om könsroller i Sveriges största dagstidning på bästa sändningstid. Med ordval som passar en eldsjäl som räddat livet på ungdomar på glid och inte på en sittande finansminister. Man kan riktigt se Borg och Schlingmann sitta och gnida händerna över hur journalisten gör precis som de vill. Fler än jag reagerade. Andreas Ekström skrev under rubriken ”Vår Borg är oss en väldig Gud” i Sydsvenskan med slutklämmen ”Jag utgår från att uppgiften om Anders Borgs gigantiska penis ströks på grund av platsbrist”. Chockad och orolig bloggade fyndigt. Isabel Hadley-Kamptz twittrade så här:
Drottning Siris jultal
Kära världsmedborgare!
Detta tal riktar sig till alla utan undantag. Alla inkluderade och några särskilt framlyfta.
Det här talet riktar alldeles särskilt till dig som står utanför och vill in i värmen. Du som just kommit hit till Sverige. Kanske var du orolig att de skulle spränga kyrkan mitt under julmässan? Eller har du kanske kommit hit för att slippa bli stenad till döds? Eller är det kanske du som, trots all orimlighet, blivit vräkt tillsammans med dina barn och nu bor i en trappuppgång? Kanske är du en av de 13 000 personer som idag lever med skyddad identitet och är rädd för att ditt namn ska ropas upp i väntrummet på Vårdcentralen?
Detta tal riktar alldeles särskilt till dig som gör allt för släppa in alla i värmen. Du som skriver om främlingshatets konsekvenser. Du som arbetar för Stadsmissionen. Du som drar igång Vitjul-kampanjen och du som vågar ingripa när föräldrarna är fulla och barnen är rädda. Du som gärna tar debatten men som vägrar förhandla med Sverigedemokraterna. Och till dig som påtalar det orimliga i att små pojkar ska omskäras och risken med auktoritära utsöndringar.
Kära världsmedborgare, från och med idag hälsar vi på alla. Vi går den livligt trafikerade affärsgatan ner och hjälper tant Irme som har svårt att se. Vi bjuder uteliggaren Maria med sin överlastade kundvagn på en kopp kaffe. Vi skojar med Michael som kommer på sin cykel fulllastad med varor och barn. Vi tittar in i den nyöppnade affären och önskar affärsägarna Lene lycka till. Vi lyfter på hatten för Salim och Tomas som säljer julgranar från Norrlands inland. Vi hälsar på alla och vi förstår vad en liten vänlig gest gör precis i stunden och för världsfreden.
Jag önskar er ALLA en god fortsättning och ett Gott Nytt År!
PS. Detta blir mitt sista jultal. Vill mina syskon festa på Stureplan, inhägna Haga med staket och vill Kungen träffa pålitliga flickor så ska det bekostas ur egen plånbok. De som ska representera världsmedborgarna ska vara valda av folket! DS.
Hjälp forskare visa hur barn mår av växelvis boende!
Trots att det blir allt vanligare med växelvis boende för barn efter skilsmässor vet vi ganska lite om för- och nackdelar, kort- och långtidseffekter. Nu startar Elvis – ett forskningsprojekt som undersöker samband mellan boendeformen och barns välbefinnande, utveckling och sociala liv liksom föräldrars erfarenheter.
Känner du någon med barn som bor växelvis och som kan tänka sig ställa upp på en telefonintervju som tar cirka 60 minuter? Tipsa! Här anmäler man sig!
Fakta om växelvis boende:
Varje år upplever ungefär 50,000 svenska barn att deras föräldrar separerar. Även om de flesta föräldrar fortsätter att ha gemensam vårdnad efter separationen är det vanligast att barn bor enbart med sin mamma. Under de senaste tjugo åren har dock andelen barn som bor växelvis, dvs omväxlande och ungefär lika mycket hos sina föräldrar, ökat betydligt. Idag bor ungefär vart tredje barn med separerade föräldrar så. Boendeformen är vanligast bland barn mellan 6 och 9 år. Uppskattningsvis har idag cirka 7 % av alla barn i Sverige växelvis boende. Det är en av de största förändringarna i svenska barns vardag på senare tid.

Inlägg som berör – 9 december 2011
Går allt att förlåta?
- Jag läser Linus Fremins inlägg och tänker att förmågan att förlåta är den bästa gåvan vi kan ge oss själva. Det tar sån energi att sörja, älta och kanske hata. I början måste vi förstås. Jag tänker på längre sikt. Men det är inte alltid det går att sluta. Vissa saker gör så ont att de faktiskt aldrig går att förlåta. Med tiden flyter de förhoppningsvis upp till ytan allt mer sällan men de finns alltid där. För de gjorde för ont. För ont för att förlåta.
Om Bambusers start och genomslag
- Bambuser är en tjänst där vem som helst kan ladda upp en film direkt från sin iPhone så att den blir tillgänglig för alla i realtid. Tjänsten kom till som ett examensarbete av Måns Adler och har fått ett enormt genomslag. I Egypten användes tjänsten för att ”övervaka” hur valet genomfördes.
Dokumentär om Churchills svåra beslut
- På SVT Play går just nu en sevärd dokumentär om Churchills svåra beslut att bomba den franska flottan för att säkerställa att Tyskarna inte blev herre över haven. I svåra tider prövas beslutsamheten och ledarskapet blir tydligt.
Schulman och hans överklasskomplex
- Min son och jag har återkommande dispyter om vad man egentligen ska tycka om Schulman. Jag hävdar att han är bättre än Schulman TV och drämmer till med mänskliga inlägg som det här om hans överklasskomplex. Sonen ser tveksamt på mig och menar att nog Schulman TV ändå säger allt. Engagerar gör han i vilket fall.
Veckans roligaste
- Veckans roligaste står Ajour för med bildanalysen efter Jimmy Åkessons besök hos kungafamiljen. Missa inte kommentarerna och länken till bilden på Juholts besök.
Är det fult att bara ha ett bröst?
En väns vän har fått bröstcancer. Bröstet måste tas bort. Hon ställs in för frågan om plastikkirugi som återställer bröstet genom implantat. Det får mig att fundera över för- och nackdelar. Valet är inte självklart. Dels för att det innebär vissa risker, men också för att det handlar om hur man förhåller sig till sin kropp och till sexualitet.
En som har funderat en hel del på det här är fotografen David Jay som startade The Scar Project där han fotograferar unga kvinnor som fått bröstcancer. Anledningen var ursprungligen att skapa uppmärksamhet kring den stora mängd unga kvinnor som drabbas av bröstcancer. En effekt han inte räknat med var att kvinnorna upplevde att de kände sig starka, modiga och vackra när de blev fotograferade. Precis det ser jag när jag ser bilderna. Ett jävlar anamma. Om man sedan vill återställa bröstet eller inte är nog väldigt individuellt.
Clinton träffar Aung San Suu Kyi i Burma idag
USAs utrikesminister Hillary Clinton besöker Burma. Hon är där för att, som hon själv säger, med egna ögon se Regeringens intentioner för den demokratiska utvecklingen. Just nu äter hon lunch med President U Thein Sein. Senare idag ska hon träffa Aung San Suu Kyi som leder oppositionen genom partiet National League for Democracy. Aung San Suu Kyi fick Nobels Fredspris 1991.
Vill du lära dig mer om Aung San Suu Kyi och den politiska utvecklingen i Burma under 1900-talet så kan jag varmt rekommendera Luc Bessons film The Lady:




7 comments