Hur vi lägger orden är viktigt för de som är drabbade
Mattias Svensson på tidningen Neo har reagerat på att statistiken runt alkoholmissbruk används på ett medvetet felaktigt sätt i debatten. Det är bra att det reds ut. Det jag reagerar på är följande passage:
Folkhälsoinstitutet går i sin rapport igenom studier av hur barn till föräldrar med allvarliga alkoholproblem (inte den betydligt bredare kategorin ”riskbrukare” alltså) klarar sig. Inte ens för denna grupp som helhet konstateras (förvånande nog) några varaktiga risker för barnens hälsa (de kortvariga effekter som konstaterats är av typen ”utagerande beteende”) utöver att barnen som vuxna tenderar att ta efter förälderns dryckesmönster: ”Resultaten talar för att allvariga alkoholproblem i familjen medför hälsorisker för barnen men att risken, alkoholproblem undantaget, inte behöver bestå i vuxen ålder.”
Jag reagerar inte på faktainnehållet. Jag reagerar på det bagatelliserande tonfallet. I den lilla frasen ”utåtagerande beteende” finns så otroligt mycket lidande för den enskilde ungdomen och för de fungerande vuxna som finns runt omkring som på olika sätt måste stötta, hämta på polisen, gå på elevhälsokonferenser, sitta på kuratorsmöten, gräla, gråta och förtvivla. Det går också åt massor av energi från skolans resurser och samhällets insatser. Detta ”utåtagerande beteende” är inte något som pågår någon månad som för välmående tonåringar. Här pratar vi ofta flera år. Att det ”utåtagerande beteendet” inte består i vuxen ålder är väl den enda lilla tröst de anhöriga har.
I den andra lilla frasen ”ta över föräldrarnas dryckesmönster” ryms också hela den tragik för vad som händer när generation efter generation går igenom samma sak utan att någon sätter in en konsekvens som är tillräckligt verksam. Inte heller något att bagatellisera.
Jag tror utöver det som kommit fram i befintlig forskning också att det finns ett stort mörkertal av ”medberoende” bland de som drabbats av utmattning. Att ständigt leva på alerten, vara redo att rädda upp en katastrof varese det är den andra drickande föräldern eller ett ”utåtagerande barn” tar på krafterna. Men det syns inte i någon studie eller statistik. Ännu.
Jag skriver regelbundet om alkoholmissbruk och dess konsekvenser. Du hittar mina inlägg här. Scrolla neråt för att läsa flera.
Inlägg som berör – 28 februari 2012
Vart femte barn lever nära någon med missbruksproblem
Att röra på sig botar depressioner
Det är jobbigt att vara människa
Jag ska vara i din vardag
- Något många invandrare kämpar med är ”representationsbördan” att få klä skott för alla invandrare i allt från enskilda samtal till debatter.
Olika föräldraskap
- Det finns olika typer av föräldraskap. Det här tysta delandet ligger närmare en sådan förälder jag vill vara (inte sagt att jag lyckas) än det här intellektuella uppmuntrande lillgamla förhållningssättet (som jag försöker lämna).
The Hen commandements
- De här 10 råden till unga kvinnor blev delade över 600 gånger på Facebook. Jag gillar råden, men det är inte helt oproblematiska vilket visar sig när Truthandsfiction ska försöka göra 10 råd för unga män och knappt får något gensvar. Jag är spontant mer för listor till unga människor än till unga män eller unga kvinnor men det betyder inte att jag inte hade velat läsa the Hen Commandements när jag var ung.
Tvångssterilisering vid könsbyte ska nu äntligen tas bort
- Denna nyhet fick Terese Eriksson att läsa om Virginia Woolf bok Orlando som undersöker könstillhörighet på ett nydanande sätt. Den kom ut 1928.
Ordet ”låda” går att använda på många sätt….
Vid lunch varje dag så är det alltid någon som ropar ut i kontorslandskapet:
- Vilka ska med och äta?
De som har med sig rester i låda ropar då:
- Nej, jag har låda.
Häromdagen hände det sig dock att jag råkade svara:
- Nej, jag ska låda.
Detta felsteg har sedan fyllt lunchsamtalen. Förslagen på hur ordet låda kan användas har inga gränser. Här är några förslag:
- Jag ska direktlåda (värma och äta direkt ur lådan)
- Jag ska kalllåda (äta sallad)
- Jag ska finlåda (såsen i separat låda)
- Jag ska lyxlåda (oxfilé eller liknande)
- Jag ska skamlåda (äta fridlysta jätteräkor)
- Jag ska ensamlåda (äta själv)
- Jag ska dietlåda (äta enligt pågående diet)
- Jag ska allergilåda (äta det man tål)
- Jag ska sollåda (äta lådan i vårsolen på terassen)
- Jag ska tråklåda (äta låda som upphittats vid avfrostning av frysen)
- Jag ska expertlåda (lådan åker specialpåse som inte läcker)
- Jag ska separatlåda (en låda för maten, en för salladen och en för såsen)
- Jag ska designsepartåda (lådorna har matchande lock)
- Jag ska stresslåda. (äta direkt ur lådan vid datorn utan att värma den)
Bidra gärna om du kommer på fler förslag!
PS. Bilden kommer från Sveriges Radios program P4 Extra med Lotta Bromé och Må bättre med matlåda. DS.
En tidsfråga innan pronomet ”hen” kommer i SAOL
Idag skriver Lena Andersson i DN intressant om korta och långa tankar. I texten använder hon pronomet ”hen” istället för han/hon. Precis så jag tycker att man ska använda det. Alltså som en språklig lösning. Inte för att förvirra barn om deras könstillhörighet.
Är det kränkande att få gåvor när man är pank?
Kommer just från mataffären där jag överhörde en äldre uteliggare instruera en yngre uteliggare som för tillfället var pank. ”- Du kan inte köpa sån där prefab. Du måste köpa sånt som håller dig mätt länge som ris, makrill i tomatsås och knäckebröd”. Senare vid kassan ser jag den äldre försöka ge den yngre en av sina tre makrilllådor men den yngre nekade. Jag stoppade en reflex att ge dem bägge mina matkassar. För att det skulle vara kränkande för dem. På vägen hem funderade jag. Stämmer det? Är det kränkande att ta emot gåvor när man är pank? Hur skulle jag själv ha tyckt? Jag skulle nog blivit glad för parmesanen och grapefruitjosen och tänkt att den där medelålders tanten med medelinkomsten nog blev glad av att få ge.
Vad skulle du ha tyckt?
Har du hittat min andra blogg?
Idag har jag uttalat mig om korttidsjobb i tidningen Personal & Ledarskap. Precis vad jag sa kan du läsa på min andra blogg Affärsdriven HR där jag skriver om det jag jobbar med dagligdags nämligen HR. Välkommen dit!
Utmattning som belöning för lång och trogen tjänst?
Många av de som drabbas av utmattning har en besvärlig privat situation som att de lever nära någon med stora behov, kanske till och med ”oändliga” behov, som en alkoholist. Den anhöriga skämtar bort, döljer, köper ut, ljuger för arbetsgivaren och är ständigt på vakt för att akuta situationer. Det är mycket uttröttande. De som arbetar professionellt med att hjälpa medberoende brukar säga:
- Alkoholism är en dödlig sjukdom och det är en överhängande risk att den anhöriga går under tillsammans med alkoholisten.
Vitsen med detta uttalande är att få den medberoende att vakna upp och säga upp sig från sin långa och trogna tjänst som den store ”ansvarstagande underlättaren”. Det är inte ett lätt avsked. Kanske ett av de svåraste man kan göra, men alternativet är värre. Ett utmattningstillstånd är ett mycket allvarligt tillstånd. Det går att bli frisk men det tar tid och det gäller att lägga om sitt liv och sina beteenden så man skyddar sig själv istället för alkoholisten.
Suits interagerar med tittarna med hjälp av Twitter
Jag tittar på den amerikanska TV-serien Suits (länk till TV-stationens webbplats där hela avsnitt ligger publicerade) som ännu inte kommit till Sverige. Första säsongen sändes under förra året i USA och toppade tittarsiffrorna tillsammans med Game of Thrones. Serien (länk till trailer) handlar om en stjärnadvokat som är både modig, smart och vältalig som tar sig en an ovanligt intelligent kille som borde ha en examen från Harvard Law school men som saknar det. Följaktligen (stavas utan d) blir de två advokater med en examen. Det går det med. Det går faktiskt till och med alldeles utmärkt.
För mig som är en kär användare av twitter är det kul att se att de då och då skickar upp en fråga på skärmen med hashtaggen #suits som tittarna kan diskutera. Jag hoppas de fortsätter med det när serien sänds i Sverige.
För er som är ovana med twitter så innebär hashtagg att TV-tittarna hittar varandra och kan diskutera programmet med hjälp av #hashtaggen. Man behöver alltså inte känna varandra eller ens följa varandra. Om ni vill prova redan ikväll kan ni ta er bärbara dator och sätta er i soffan framför TVn och försöka skriva svaret på frågan ”Vart är vi på väg?” före alla andra under #påspåret eller delta i diskussionerna direkt under intervjun med Mona Sahlin när #skavlan sänds.
Har man twitter är man aldrig ensam.
PS. På Amazon.com kan man köpa enskilda avsnitt för USD 1.99 om man befinner sig inom USA. DS.
”Varje dag tar du av min energi och du vet det inte ens.”
Det kom ett mejl för några veckor sedan. En kvinna som skiljt sig hade skrivit ett brev till sin x-man. Hon bad mig läsa för att säga om hon skulle mejla det eller inte. Jag frågade om jag fick publicera brevet tillsammans med mitt eget svar. Det gick fint så länge hon fick förbli anonym.
Jag är så trött på att städa upp efter dig. Så trött så jag inte ens ids börja brevet med ett hej. Det är, när jag är så här arg, alldeles för vänskapligt. Varje dag tar du av min energi och du vet inte ens om det. Du dricker. Dricker. Och så dricker du lite till medan jag tänker på hur jag ska kunna stötta barnen på bästa sätt. Jag tänker på det på bussen på väg till jobbet. Jag tänker på det på bussen hem från jobbet. Jag tänker på det när jag somnar. Jag tänker på när jag vaknar. Jag pratar med mina vänner om det.
När jag inte tänker på barnen så tar jag hand om dem.
Jag går på utvecklingssamtal och föräldramöten. Jag ser till att skridskor är packade och att middagen står på bordet. Jag tjatar om bordskick och ber dem ställa skorna på skohyllan. Jag svarar på lärararnas telefonsamtal om toadräkningar och papperskorgsbränder. Jag ringer BUP om märkena som de gör på sina händer med hjälp av suddgummin och cigaretter.
När jag inte tar hand om barnen så vill du att jag ska ta hand om dig.
I helgen ringde du på dörren för du hade tappat dörrnycklarna hem till dig. Du stod där och vinglade och log lite fånigt. ”Men schysta da? Du kan väl be ungarna om nyckeln hem till mig.” Be ungarna? Klockan halv tre på natten? Jag slog igen dörren på dina fingrar och vände mig om och såg barnen stå storögda bakom mig. Vi la oss alla tre i min säng. Till slut somnade de. Sedan låg jag och tittade på väckarklockans digitalsiffror till klockan ringde vid 05.45.
Ibland frågar barnen mig hur du mår. Jag säger att jag inte vet. Då berättar de hur många tomma vinflaskor det stod i skafferiet senast de var hos dig. Jag klappar dem på kinden och tänker att de borde leka och ha kul istället för att oroa sig för dig.
I mina drömmar slutar du dricka, tar emot behandling och barnen bor hos dig på halvtid. Men livet är inte som en saga, eller hur? Det är livet. Det är slitigt men i slutändan finns det en viss rättvisa. Jag gör jobbet och vinner närheten till barnen. Du smiter från din del av jobbet och förlorar barnen. Jag ler ända till jag inser att i den ekvationen ryms inte barnen.
För barnen är ditt drickande bara en stor utdragen och jävligt smärtsam förlust.
Brevet berörde mig djupt. Den där djupa längtan efter att den som dricker ska förstå vilket otroligt pris det är för de anhöriga skar rakt igenom mitt hjärta. Så här svarade jag:
Jag hör dig. Jag hör hur du sliter. Tyvärr kommer nog aldrig din x.man höra det. Så sorgligt är det. Men ju fortare du inser det och fortsätter med ditt eget liv ju bättre mår både du och barnen. Be om hjälp från personer som kan det där med alkohol. Proffs. De hjälper er hitta på både gränser och drömmar.
Har du tänkt på att ha en blogg eller skriva en bok? Du kan ju alltid skriva anonymt om du vill skydda barnen. Din berättelse är viktig för andra att ta del av för att höra att de inte är ensamma. Om du ska mejla eller inte kan jag inte svara på. Om du tror att du mår bättre efteråt så gör det. Om du tror att det generar mer bråk och nattliga påringningar så gör det inte. Var rädd om dig själv. Det är det allra viktigaste nu.
Bedrägeri: Status 1 februari – Förundersökning nedlagd
Idag kom ett brev från Polisen. Förundersökningen är nedlagd på grund av det inte finns förutsättningar att identifiera gärningsmannen.
Det som retar mig mest är nog samtalet med Förundersökningsledaren som sa att det inte fanns tid och resurser att ringa Postens säkerhetsavdelning och stoppa leveransen av paket. Klockan var 16.30 en fredag. Det beslutet innebar att tjuven skulle kunna hämta ut paket hela helgen. Jag frågade uppgivet om det var någon idé att jag fortsatte samla in information under helgen. Hon svarade mycket irriterat:
- Vad menar du med det?
- Jo, jag undrar om det är någon idé att jag fortsätter att anstränga mig att hitta IP-nummer och samla in information.
- Det var väl en onödigt otrevligt fråga.
- Så du menar att det är meningsfullt att jag fortsätter?
- Ja, så klart att det är!
Inte nog med att Polisen inte orkade ringa Postens säkerhetsavdelning eller hämta ut övervakningsfilmen som jag hade ordnat till dem. De ljög mig rakt upp i ansiktet också. För det var väl ingen idé att jag fortsatte samla in information? Eller? Inte ett ljud har varken jag eller Postens utlämningsställe (som har övervakningsfilmen) hört från Polisen efter det där samtalet.
Vi kan väl enas om att den utredande delen av Polisen har en hel del att lära sig om hur man bygger tillit och förtroende bland medborgarna.
Tidigare inlägg:
- 1:a inlägget: Tyvärr har vi inte resurser att ta i detta nu
- 2:a inlägget: Bedrägeri – status 2 januari
- 3:e inlägget: Bedrägeri – status 13 januari
4 comments