Utmattning som belöning för lång och trogen tjänst?
Många av de som drabbas av utmattning har en besvärlig privat situation som att de lever nära någon med stora behov, kanske till och med ”oändliga” behov, som en alkoholist. Den anhöriga skämtar bort, döljer, köper ut, ljuger för arbetsgivaren och är ständigt på vakt för att akuta situationer. Det är mycket uttröttande. De som arbetar professionellt med att hjälpa medberoende brukar säga:
- Alkoholism är en dödlig sjukdom och det är en överhängande risk att den anhöriga går under tillsammans med alkoholisten.
Vitsen med detta uttalande är att få den medberoende att vakna upp och säga upp sig från sin långa och trogna tjänst som den store ”ansvarstagande underlättaren”. Det är inte ett lätt avsked. Kanske ett av de svåraste man kan göra, men alternativet är värre. Ett utmattningstillstånd är ett mycket allvarligt tillstånd. Det går att bli frisk men det tar tid och det gäller att lägga om sitt liv och sina beteenden så man skyddar sig själv istället för alkoholisten.
En stor utmaning är också att våga konfrontera när man känner igen eller misstänker det beteendet hos andra! Har man varit där så tycker jag att man lätt kan se det hos sina medmänniskor, och det är livsviktigt (bokstavligt talat!) att lägga sig i.
Håller helt med! Alltför många låtsas inte veta, inte se till och med när det är barn som drabbas. Konflikten varar ju bara en kort tid medan alternativet är att barnen drabbas en hel uppväxt!
Håller med er båda och jag anser att man inte kan misslyckas om man konfronterar. Går det inte vägen har man gjort vad kunnat och fungerar det så har du en vän för livet!
En vän för livet men inte bara en vän. Alla de anhöriga också!