Inre dialog vid depression

- ….jag vill inte men kom igen nu men det är ingen idé men du vet ju att du mår bättre om du går upp men jag vill inte och jag har inget att göra idag men ring någon så vet du ju att du mår bättre men jag vill vara ifred men här kan du ju inte ligga men jag ligger ett litet tag till ok ett litet tag till försök tänka på saker du ser framemot men det finns inget jag har lust med allt går ju bara på tvång och vilja jag orkar inte jag vet att du har rätt men jag orkar inte vilja mera nu men lilla lilla du ring nu till bästa vännen och berätta hur det är men jag börjar bara gråta då och jag orkar inte visa vad jag känner då blir det som att drunkna men efteråt brukar det ju kännas bättre eller hur jo fast vem orkar lyssna på mig och mitt och dessutom är det väl bättre att jag ringer läkaren och får lite medicin jag har faktiskt gråtit varje dag sedan jul men det är inte medicin du behöver du behöver vänner och komma ut och göra något sluta sluta sluta jag orkar inte jag vill inte…

Det ringer på telefonen. Det är bästa vännen.

Vådan av frilansliv

Isobel Hadley-Kemptz beskriver i inlägget Ork: slut vilken effekt frilanslivet och hennes egen perfektionism/engagemang har på hennes hälsa. Hon har nu tagit beslutet att söka en fast tjänst. Det är ett klokt beslut. Det är viktigt att reducera stressfaktorerna och energitjuvarna i sitt liv vid tecken på stress. En duktig chef kan också hjälpa till att kanalisera och avgränsa engagemanget så det får blomma utan att skada.

Citat ur inlägget:

Jag tjatar på min kille att han åtminstone ska försöka ta körkort och när jag satt där i morse och grät över mitt jävla psyke insåg jag en av anledningarna. När de där få semesterveckorna kommer är jag alltid så utarbetad att tanken att inleda semestern med att köra bil en längre sträcka känns helt ohanterlig. Jag tycker om att köra bil. Men när jag väl ska göra det är hjärnan så trött att jag bara vill gråta. 

Jag orkar inte längre. När jag säger att jag bryter ihop och måste vila innebär det ju aldrig någon reell vila, jag har ingen sjukförsäkring, har aldrig råd att låta bli att jobba. Ibland kan man jobba lite mindre några veckor, det är allt. Eller till och med vara ledig helt några dagar om jag inte har någon deadline, men det är ju ledighet utan lön förstås och som sådan aldrig stressfri, man tänker alltid på pengarna man inte tjänar, på räkningarna, på hur fan det ska gå ihop.

Jag ser unga begåvade människor som försöker slå sig in i den här världen, personer med liknande känsliga psyken som jag, med liknande perfektionism och engagemang och jag tänker att nej, snälla, spring åt andra hållet. Utsätt er inte för det här, ni kommer gå sönder och ingen kommer tacka er, ingen kommer bry sig.

Relaterade inlägg:

Jag har skrivit många inlägg om mental utmattning. Scrolla ner för att läsa dem alla. Jag har också skrivit ett inlägg specifikt om hur man hanterar frågor om stresskänslighet under en anställningsintervju. (Jag jobbar som HR-specialist och bloggar om mitt jobb på bloggen Affärsdriven HR.)

PS. Isobel var en av de som fick mig att börja blogga. DS:

Tips på goda och lätta vegetariska rätter

Jag har varit hos min syster i helgen och ätit en massa god hemlagad vegetarisk mat. Tre ”smårätter” vid varje måltid som serveras med en kall Mezeyoughurtsås. Nedan lite tips på smårätter.

• Rödbetssallad med ädelost eller fetaost och rostade hasselnötter och en senapsvinägrette
• Stekt lök, en burk med hela tomater, Sambal Oelek, riven färsk ingefära, vitlök, 3 msk tomatpuré. När tomatsås kokat ihop efter 10–15 min blanda detta med röda linser som kokat i 10 minuter servera med pasta
• Grovriven morot (riv för hand), fetasallad och salladslök med en senapsvinägrette
• Kokt skivad kålrot, panerad (mjöl, ägg, ströbröd med citronpeppar), stekt och sedan serverad med citron (panera gärna i Panuk – asiatiskt ströbröd)
• Stekt broccoli, haricots vertes, mungbönor, tofu och morotsstavar med en vinägrettesås på en msk vardera av rostade sesamfrön, sesamolja, rapsolja, vitvinsväger och riven ingefära
• Klyftpotatis med persilja (kokt och sedan snabbt körd i ugnen)
• Stekt lök, mungbönor (stek på hög värme så de vattnar ur) och brysselkål. Krydda med riven ingefära och Sambal Oelek
• Stekt lök, äpple, spetskål och krydda med Mango chutney, curry och lite mortlad kardemumma. Blanda i kokta svarta bönor
• Råris med stekt lök och haricort vertes kryddat med salt, peppar och farinsocker
• Ugnspannkaka (istället för potatis, pasta eller råris)
• Kall sås på Arlas Mezeyoghurt, halvpressad citron, vitlök och salt (gärna grovt kvarnsalt från kvarn)
• Riven vitkål, salladslök och fetaost med en senapsvinägrette (ev även persilja)
• Stekt spetskål, spiskummin, kajennpeppar, gurkmeja som sedan blandas med kokta frysta ärtor

Äntligen har Socialstyrelsen fattat att pappan är lika viktig som mamman från start

Så skrev forskare och barnpsykolog Malin Bergström på Facebook nu på lördag morgonen. Här kan du läsa mer om Elvis-projektet som tittar på hur växelvis boende påverkar barns psykiska hälsa.

Växelvist boende är att föredra framför ensamboende

Barn som bor växelvis mår bättre än barn som bara bor hos en förälder. Det visar en studie bland 172 000 barn i årskurserna 6-9. Så här sa barnpsykolog Malin Bergström när hon blev intervjuad i Studio Ett om växelvis boende.

- Barn mår bäst av att ha vardagskontakt med bägge sina föräldrar.

Igår var som ni säkert märkte mediabevakningen intensiv av forskningen av växelvis boende. Det är bra att studier visar faktiskta förhållanden så vi kan få slut på slängiga kommentarer som ”Stackars barn som måste bo varannan vecka.”

Forskargruppen vill nu fortsätta titta på hur små barnens psykiska hälsa påverkas av olika boendelösningar.

- Min upplevelse är att dessa föräldrar är mycket upptagna av på vilket sätt detta påverkar dessa barn, säger Malin Bergström.

Det är min upplevelse också. Så om du känner någon eller själv väljer att låta dina barn (under 4 år) bo växelvis så hör av dig till forskargruppen för en intervju som tar cirka en timma.

Relaterade länkar:

• UNT – Växelvist boende är inte farligt (den första artikeln som drog igång hela mediabevakningen)
• Studio Ett – Intervju med Malin Bergström och 14-åriga Ebba som bor växelvis. Gå till torsdag 15 mars 2012 och tid 27:11 i klippet. (uttömande)
• Lilla Aktuellt – Fler bor varannan vecka (tydligt)
• SvD – Växelvis boende inte dåligt för unga (notis)
• Svt Gomorron Sverige – Växelvis boende bättre för skilsmässobarn (bra intervju med två skilda föräldrar)
• DN – Växelvis boende inte dåligt för unga (notis)

Vänskap, sociala medier och snabba poliser räddade livet på en man som försökte ta självmord

Polisen får så mycket skäll. Dags att lyfta fram en solskenshistoria! Läs nerifrån och upp. Den som twittrar jobbar som Yttre befäl på Södermalm.

Till Erland Josephsson från Kristina Lugn

Till Erland

Över ensamma och älskade

råder samma lag:

vi måste skiljas från oss själva

någon vanlig vacker dag

då kommer det en Främling

och tar värmen från vår blick

och drar ett streck av glömska

över scenarierna vi gick.

Men inget råder på glädjen

jag får av dig, igen

när jag går in i mörkren

som sjunger om min vän

och viskar jag i natten

ditt vackra, starka namn

blir min fruktansvärda saknad

som ett småbarn i din famn.

Publicerad i DN 10 mars 2012 – en dikt av Kristina Lugn dedikerad till sin vän Erland Josephsson som nyligen gick bort.

Jag har planerat min begravning. Har du det?

Lionel Richie var på Skavlan igår och sa appropå Whitney Houston and Michael Jacksons dödsfall att när de var unga så tänkte de inte på hur allt skulle sluta:

- But you never think that you are going to be anywhere else than here.

Jag vet av egna erfarenheter att man tror att livet varar för evigt ända till man själv har upplevt döden på nära håll. Antingen genom en dödlig sjukdom eller genom att man förlorar en nära anhörig. Den typen av erfarenheter gör är man blir tvungen att bli vän med döden. Inte bara tanken på att man själv ska dö utan också på att döden kan hända någon man älskar precis när som helst.  Det påverkar både livsval och banorna som tankarna tar.

För en del handlar det om att bli bättre på att ta tillvara på livet som pågår. För andra innebär det att ständigt tänka in döden i den dagliga planeringen. För mig är det en kombination. (Blanda nu inte ihop oro för att dö med att planera för döden. Är du vän med döden är du inte rädd för den. Då är den bara ett faktum. Ungfär som att äta och sova. Något att planera och förhålla sig till.)

För mig innebär det att jag har tänkt igenom hur jag helst vill dö (gammal, hälsan själv, klar i knoppen och sedan dö med viss förvarning men på kort tid helst till väderrapporten i P1, med korsord i handen, twitter igång på datorn när alla mina kära hunnit säga hej då), vad som mot alla odds skulle få mig att ta livet av mig (om alla barnen omkom), hur jag ska underlätta för mina barn när jag blir gammal (flytta till mindre, äga minimalt med saker, köa till äldreboende redan nu osv), hur jag skulle ta hand om min äldre syster om hon blev sjuk (hon bor 70 mil från mig) och hur min begravning ska se ut (vilket är ett feltänk – de som lever bestämmer). Jag har också tänkt igenom vad som gör mig lycklig på den dagliga nivån (pannkaksfrukostar med barnen, umgänge med bästa vännerna, långa samtal med min syster, fika i solen på Mellqvist Hornsgatan, öl och hamburgare i skinnsoffan på Marie Laveau, teater, dagstidningen, nybryggt te, twitter och cykelturer) och så försöker jag göra det så mycket jag kan.

Det låter väl som ett bra liv i närheten av döden?

”-Jag har gått och fått samvete”

Idag när jag skulle gå in i porten kom en alkoholiserad uteliggare emot mig och ville sälja en Situation Stockholm. Jag hade redan sett honom attackera andra och hade tänkt ut svaret.

- Nej, tack jag har redan ett nummer men du kan få en tjuga av mig.

Jag tog upp tjugan och lämnade över den. Han tog om min hand och lutade sig fram med allvarlig min och sa:

- Du vet att du ger mig den där för att det ska kännas bättre inom dig, va?

- Ja, jag vet. Allt vi människor gör är på ett eller annat sätt egoistiskt.

Kontakten var etablerad. Vi hade blivit nyfikna på varandra. Jag frågade var han skulle sova till natten.

- Det blir väl något port längre ned åt gatan. Inte här. Jag skulle inte sova här förstås, sa han och pekade in i min trappuppgång.

Jag log medan jag funderade på om jag hade sett tecken på någon uteliggare i porten. Sedan frågade var han sover en riktigt bra natt. Han tvekade länge innan han svarade.

- Jag vet inte. Kanske på natthärbärget i Kransen. Men du vet jag kan inte sova inomhus längre. Det är för varmt. Jag måste sova utan täcken och näsan rinner. När jag sover i port så är näsan alldeles torr.

- Du menar att din kropp har vant sig vid att sova där det är kallt?

Han nickade och fortsatte.

- Ibland kan jag sova hos en tjejkompis men hennes tonårsson blir så irriterad på mig. Han tycker bara jag snackar och lovar saker som jag inte håller. Jag kommer ju inte sluta dricka fast jag säger det. Egentligen behöver jag ju inte leva så här men myndigheterna ställer såna krav på mig om jag ska sluta leva det här livet. Jag orkar inte det. Förr tog jag till kofoten och fixade lite pengar men det gör jag inte längre. Jag har gått och fått samvete.

Vad skulle du vilja att läkaren frågade alkoholisten?

Det finns standardtest för att kartlägga om en person har ett skadligt alkoholintag, eller inte. De frågorna handlar om hur ofta och hur mycket personen dricker osv.

Nu tänkte jag dock att vi skulle vara lite mer kreativa och inte så politiskt korrekta. Vad hade du velat att läkaren frågade? Vilka frågor är de riktiga ögonöppnarna? Svara här eller på twitter så fyller jag på vartefter.

1. Har någon klagat på ditt drickande?
2. Hur många gånger har du glömt att hämta barnen på dagis?
3. Råkar du ständigt ut för missöden som är någon annans fel?
4. Hamnar du i konflikter på din arbetsplats på grund av att samtliga medarbetare är idioter?
5. Får du färre vänner varje år?
6. Har du mer alkohol än mat hemma?
7. Ägnar du dagarna åt att klaga?
8. Ljuger du på akuten om hur det kommer sig att du slagit dig?
9. Vet du när du drack senast? Och när du kommer att få dricka nästa gång?
10. Bestämmer du dig igen, igen och igen för att dricka mindre?
11. Tror du att du ska dö om du slutar dricka?
12. Är du sådär skönt avspänd medan alla andra är torra, trista nejsägare?
13. Undviker du att umgås med människor som inte dricker?
14. Är du tillsammans med någon som också gillar att dricka?
15. Har du bjudit dina barn på alkohol innan de fyllde 18 år?
16. Dricker du när du är själv?
17. Hur dricker dina föräldrar?
18. Har eller hade dina tonårsbarn ett utåtagerande beteende?
19. Har du på senate tiden övervägt eller bestämt dig för att sluta dricka, men misslyckats?
20. Är du bekväm tala med din familj om mängden du dricker?
21. Skapar du möjligheter att gå på krogen eller förbi Systemet utan någon annan orsak?
22. Har du på senate tiden övervägt eller bestämt dig för att minska ditt drickande, men misslyckats?
23. Har du vaknat en dag och känner dig helt tom i ditt hjärta? Som om din sista vän lämnat dig?
24. Händer det att du avvisar din partner sexuellt för att du hellre stannar uppe och tar en drink?
25. Uppfattar du din partner som en glädedödare när hen uttrycker oro över att du dricker/ska dricka?
26. Känner du dig “på den säkra sidan” när du odlar din image som connoiseur och dricker dyra, fina märken?