Jenny – Tröttheten och rädslan (del 1)
Häromdagen fick jag ett mejl med några mycket personliga texter från en läsare som heter Jenny. Texterna är starka och viktiga. De visar hur svårt det kan vara att leva med en utmattningsdepression. De visar också hur svårt det kan vara att få hjälp. Jag har delat upp texterna i fyra efter varandra följande inlägg för att öka läsbarheten.
Jag glömmer saker, är desorienterad, kan inte fokusera, får ständiga minnesluckor och är ibland totalt förvirrad. Min kropp protesterar livligt genom ständiga infektioner, febertoppar och smärta. Jag växlar mellan att ligga sömnlös natt efter natt, för att sedan sova i det närmaste dygnet runt i flera dagar. Jag är konstant trött men kan inte koppla av, jag tappar orken blixtsnabbt och hinner aldrig återhämta mig mellan varven. Små vardagsbestyr som att diska, tvätta eller handla blir till dagsprojekt som ibland känns oöverstigliga och som, när jag väl lyckas utföra dem, gör mig totalt utslagen i flera timmar efteråt. En mysig eftermiddag med vännerna betalas i form av två dagars total utmattning och sängläge.
Och mitt i allt, rädslan. Den förlamande, krypande paniken. Hur länge ska det vara så här? Kommer det någonsin att bli bättre? När ska kampen ta slut och livet börja?
leave a comment