Det är dags att ta det lite lugnare, kära Stockholmare
Igår var jag med om en cykelolycka på cykelbanan norrut på Vasabron. Vi cyklade på rad i morgonrusningen när en kvinna två cyklar framför mig plötsligt tvärnitade utan synlig anledning. Jag bromsade hårt för att inte fara in i dem framför och for över styret. Tumult uppstod. Jag blödde på hakan och händer och var ganska chockad. Hade som väl var hjälm. Två cyklister stannade och hjälpte mig. Så länge jag satt på marken och cykeln låg ner så tog de andra cyklisterna hänsyn. Så fort jag reste mig upp och fick hjälp upp med cykeln så började folk skrika:
- Ur vägen! Här kan ni inte stanna! Jävla idioter! Är ni inte kloka?! Flytta på er!
Jag var lite för förvirrad för att reagera på det då. Men de som hjälpte mig ropade tillbaka att det faktiskt varit en olycka men ryckte samtidigt på axlarna och sa:
- Stockholmare. Ständigt denna stress.
Så här i efterhand känns det obehagligt att vi Stockholmare inte tål en sekunds störning. Står någon i vägen är vår första tanke att den personen är en idiot.
Är det sådana vi Stockholmare vill vara?
Frågan är relevant för det betyder i förlängningen att vi inte har tålamod för de som är ovana som turister och nyanlända eller svaga som barn, äldre och skadade. Det betyder att vi som är starka och högpresterande inte ser vikten av att ta hänsyn till en stor del av stockholmarna.
Ett sådant Stockholm vill jag inte bo i. Vill ni det?
PS. Jag är helt ok. Lite blåmärken och ont i axeln men läkaren sa att det kommer att läka. Idag tar jag tunnelbanan till jobbet. Nästa vecka ska jag cykla igen men tänker gå med cykeln de delarna där det är mycket cyklister. DS.
Låter som typiskt 08-beteende. Vi i landsorten stöter ständigt på detta. Måhända en kliché, men när det händer säger vi ”typisk 08″ och rycker lätt på axlarna eller skakar på huvudet
Ja, håller med men jag tror inte det är ett typiskt storstadsfenomen generellt. Man kan undra varför just Stockholmarna är så stressade?
Har också funderat på varför just Stockholmare är så oerhört stressade? Kommer själv från en ”by” på 500 personer i Västergötland, har bott i Göteborg men bor sedan tio år tillbaka i Stockholm och besökt många storstäder runt om i världen men stöter sällan på så tokstressade människor som just i Stockholm. Värst inne i city eller i välbeställad förorter som tex Täby där jag ständigt blir tutad på och omkörd på 30 sträckor om jag kör bil eller puttad i rulltrappor om man råkar stå yttepyttelite i vägen. Satt senast igår och surfade runt på hemnet för jag kände att jag inte orkade med tokstressen här
Knasigt är det. Och hoppas du läker ihop riktigt fort, läskigt att trilla med cykeln.
Tack för omtanke och lång kommentar! Ja, man kan verkligen undra. Är det invidualismen som gått för långt? Eller har så många slutat ta ansvar för andra? Men som jag skrev på twitter. Den enda man kan ändra på är sig själv. Gör vi det alla. Sänker takten lite så kanske vi kan få ner tempot. Förhoppningsvis.
Vilken tur i oturen, att du hade hjälm!
Och nej, jag vill faktiskt inte det längre. Därför har jag bestämt mig för att flytta till en betydligt mindre stad, inte enbart av den anledningen förstås men det spelar onekligen in. Jag cyklar visserligen aldrig inne i city men är där tillräckligt ofta ändå för att märka av det och framför allt T-Centralen är numera en plats jag undviker så mycket jag kan. Stress, pendling och detta ständiga räknande av minuter och sekunder (och då är jag ändå ganska bra på att ”gilla läget” och helt enkelt vänta på nästa tåg om jag missar ett) är inget sunt liv, åtminstone inte för mig.
Jag tror att en del av stressen kan bero just på den där tillgängligheten, när tunnelbanan går var tredje minut känns det plötsligt som en hel evighet till nästa tåg om man råkar missa ett… Det är nog inte nyttigt att bli för ”bekväm” för knepigt nog verkar det ju uppenbarligen bara öka på stressen..
Det är en av anledningarna till att jag flydde staden redan för 40 år sedan. Jäktandet var redan då så uppskruvat att jag mådde illa.
Herregud!! vad sjukt det är eg….
Det är det. Den enda man kan ändra är sig själv. Om alla bestämmer sig för att cykla långsammare och vara snälla mot sina medtrafikanter så får vi en bättre miljö.
Vad är en stockholmare? De flesta som bor i Stockholm och betraktas som stressade Stockholmare kommer från andra delar av landet där det är lungnare. När man flyttar hit blir man inte bara Stockholmare utan man blir stressad också. Är det så en människa reagerar när man kommer från lugnet och kommer till trängseln? Jag upplever inte oss, som är födda stockholmare som lika stressiga.
[...] Förra sommaren hade jag en cykelolycka där jag voltade över styret och tog emot mig med höger hand och arm. Jag skadade handled och axel. Under fem månader försökte jag vila mig till att kunna börja träna igen. Istället fick jag utöver smärtor i axel och handled daglig värk i höfterna. Jag gick till en naprapat på Naprapatlandslaget som efter några behandlingar sa att jag kunde börja träna något lättare. [...]