Det kom en lång kommentar
För en tid sedan skrev jag ett inlägg som heter ”Hur tänker en nykter alkoholist?” Till det inlägget kom ett svar från en kvinna som är nykter alkoholist sedan ett år. Jag blev tagen av Cecilias kamp och öppenhet. Jag har frågat om jag får publicera kommentaren som ett inlägg och det fick jag:
Hej Siri,
Blev väldigt berörd av ditt inlägg. Du träffade också mig mitt i prick. Är nykter alkoholist sedan behandling okt/nov 2008. Ganska precis ett år och mao en ”rookie” men som så många andra nyktra alkoholister inte räknar dagar eller år, utan tar ”en dag i taget”.
Det som du nämner om att en nykter alkoholist ”går genom en skärseld” kändes så exakt. Det handlar i mitt fall om att förändra ett beteende man har haft, i mitt fall i 40 år, och det sker inte över en dag och natt…
Du nämner också om ”suget”. Det kommer alltid att komma. Mer sällan med tiden märker jag. Lyckligtvis varar det heller inte länge… Men då det väl kommer tänker jag genast på de negativa konsekvenserna (bakfylla, såra omgivningen, ångesten mm.) Då försvinner oftast tanken och jag bestämmer mig för att göra annat som att bara ta en bra bok eller googla om nåt positivt…
Hela livet kommer jag liksom alla andra att utsättas för prövningar. Det gäller att lära sig hur man förhåller sig till dem… Jag har inte kunnat detta tidigare och bara flytt i alkohol, arbete, träning eller shopping. En beroendeperson som jag får ju också vara uppmärksam på andra ”flyktbeteenden” för att tillfriskna. Jag har varit ”känslomässigt handikappad” under mina år. Idag försöker jag att fånga min känsla och hålla den ett tag…Tidigare flydde jag den fortast möjligast genom t.ex alkohol.
Andligheten är ett måste för mig för att känna ”sinnesro” som vi säger inom AA. Den hade jag förlorat på vägen… För mig är andlighet inte heller religiöst i den kristna bemärkelsen, utan som du och andra nämner ett betydligt vidare begrepp. För min del handlar det om tankens kraft (vända till något positivt) och att nå ut utanför sin fysiska kropp…känna ett universum som är fyllt av möjligheter!! Diffust sagt kanske, men det handlar om att försöka komma i kontakt med mitt undermedvetna om mig själv. Ta fram positiva egenskaper.
Tiigare i mitt liv har jag ”snärjt in mig” i negativa tankemönster och lagt fokus på att ödsla energi på yttre faktorer, andra människor, skylla på det ena och det andra, försökt kontrollera det jag inte kan, kämpa, kämpa och kämpa mig genom livet. Nu lever jag och låter andra leva. Jag tar det lugnt när en motgång kommer och tänker: vad kan jag göra/inte göra åt detta? Tänker också: vad är det värsta som skulle kunna hända?
Mitt beteende har förändrats sakta men säkert och jag jobbar på det varje dag. Belöningen är det BÄSTA och kommer i små saker hela tiden i form av vänners förtroende, min ex make (som jag har barn med) talar till mig på ett helt annat sätt, jag får beröm för min nykterhet, känner mig gladare, trygg och framförallt nyfiken på livet famöver!! Skulle jag dricka igen så kommer allt att gå förlorat. Jag vågar inte ens tänka tanken idag. Visst, det är svårt ibland att se sig som nykter alkoholist i denna värld där alkohol finns överallt. Min ny partner dricker etc etc. Men kommer alltid tillbaka till tanken: JAG KAN INTE HANTERA ALKOHOL (detjag företar mig blir extremt positivt eller negativt). Det kan dom. Förhoppningsvis…
Men det är inte min ensak att döma andra. Jag lever mitt liv och än så länge trivs jag bättre som nykter. Det är faktiskt inte så farligt att inte dricka… Jag är social och glad hursomhelst och kan dansa på bardisken nykter…haha. För det mesta undviker en nykter dock fester i slutändan då det blir för jobbigt med ”fyllesnacket” efter ett tags festande. Man orkar inte höra folk upprepa sig tre gånger…
, klänga och tränga, inte lyssna osv. Sen finns det många i min omgivning som KAN hantera alkohol. Dricker med måtta som livsnjutning till god mat (som min sons pappa mfl.) De stannar och har inget flyktbeteende i den bemärkelsen som jag hade. För mig går inte ens detta att ”lära in”, kanske för andra. Alla mina stimulatorer sätter igång efter ett glas och då är det ofta kört… Full race. Kick effekt. Som i så mycket annat i mitt liv… Jag är ute efter BALANS numera. Kan tillägga att jag har en bipolär diagnos också. Då ÄR man allergisk mot alkohol.
Hälsningar,
Cecilia
Skål! 14 berättelser
Skål! 14 berättelser är titeln på en bok som låter 14 nyktra och kända alkoholister (och några medberoende) komma till tals i lugn och ro. Jag fick tips om boken av Nemo. Den är skriven av Ann Thörnblad med fotografier av Johan Olsson. Det är en stor bok (A4) med insiktsfulla tankar om livet som människa. De som deltar är Gudrun Schyman, Benny Haag, Agneta Trygg, Marcus Birro, Kristina Axén Olin, Olle Carlsson, Inez Hamilton, Göran Stangertz, Lena lundh, Lasse Andersson, Malin och Susanne Berganäs, Thomas Wiklund och Märta Tikkanen. Trots deras olika bakgrund historier fler likheter än olikheter. De berättar hur de drack och hur poletten till slut trillade ner. Det var ett skeende där något allvarligt hände, omgivningen reagerade och samtidigt kom insikten: ”-Det här går inte längre.” Sedan beskriver dem livet som nykter.
Här är några av citat från boken.
Den insikten jag fick och det valet jag gjorde har berikat mig som människa och gett mig en väldigt bra plattform och en fördjupad trygghet i min identitet. Jag har valt livet, och det är stort. Det valet har jag med mig de dagar jag känner mig ömklig och tycker synd om mig själv. Jag känner mig inte utsatt längre och har inte behov av att fly. Jag lever med tillvarons skiftande känslor och är närvarande fullt ut. Och i det valet ingår att leva med det som är, även om det kan vara jobbigt ibland. Gudrun Schyman
Jag kunde inte koppla av, jag bara räknade hur mycket han drack. På tre sekunder kunde jag vara nere i köket och lokalisera det gömda vinglaset….Frågade: Måste du dricka nu? // Jag tror att min dotter föraktade mig för att jag inte gjorde något. I förlängningen hade det också skadat min relation till barnen om jag hade stannat hos Hans. Agneta Trygg
Det var inte mängden i sig som var alarmerande. Hade jag druckit motsvarande på en middag hade ingen reagerat. Men det var HUR jag drack. Det var ett sätt att självmedicinera, ett sätt att hantera stressen. Men jag hade turen att se det i tid. Jag insåg att jag var vilse, och jag ville ta tag i problemet innan det eskalerade. Kristina Axén Olin
Jag har lärt mig leva med att livets rytm är föränderlig. livet innebär också att ha ångest, sova dåligt i perioder – men också att lära sig uthärda det. Vi har alla våra dagar. Det innebär själva livsvillkoret med att vara människa, det handlar om att orka vänta ut det. Olle Carlsson
Det är slående hur de drack för att fly och hur livet som nykter handlar om acceptans av det dem flydde ifrån. Att leva livet precis som det är är ingen lätt sak varese man har varit alkoholist eller inte. Deras insikter är allas våra insikter. På det sättet är det här en allmängiltig bok om personlig mognad.
Jag skriver ofta om alkoholmissbruk. Du hittar tidigare inlägg genom att klicka på kategorin Alkoholmissbruk i listen till höger.
Det är svårare att sluta ljuga än att sluta dricka
En alkoholist ljuger och manipulerar för att få fortsätta dricka. När alkoholisten slutar dricka finns ofta det reflexmässiga beteendet att ljuga kvar. Det kan ta flera år att öva bort. Första perioden går åt till att bara komma på alla situationer som man ljuger i. Ofta är det helt harmlösa situationer som leder till en onödig lögn. Därefter kommer en period med brutalt uppriktighet där alla får höra att de har klippt sig fult och har köpt en ful tröja. Först därefter går det att hitta en balans där den nyktre alkoholisten är uppriktig i alla situationer som kräver det parallellt med att den sociala lögnen kan finnas när den behövs.
Livet i Fagervik
I den här säsongens tredje avsnitt av Livet i Fagervik berättas en historia hur alkoholism och medberoende kan leda till att bokföringen i familjeföretaget inte sköts. Historien berättas med lätt hand men visar tydligt på de vanliga mekanismerna. Den medberoende är förvirrad, förnekar, kämpar, gråter men gör inget. Den som missbrukar förnekar, försvarar sig, anklagar andra och erkänner inte förrän konsekvenserna blir för stora. Omgivningen gör skillnad när de ställer krav och säger ifrån.
Utifrån den här beskrivningen kan man knappast tro att Livet i Fagervik är en TV-serie som får en att skratta. Men faktum är att avsnitt 1, där en man och en kvinna som har skiljt sig bråkar om vem som ska få hunden, är bland det roligaste jag har sett på länge.
Du får gärna kommentera nedan. Om du vill kommentera på twitter kan du använda taggen #livetifagervik. Om du söker på #livetifagervik på twitter hittar du andra som följer serien.
Bakom varje nykter alkoholist finns en gränssättande anhörig
Den som missbrukar slutar vanligtvis inte dricka förrän konsekvenserna blir för stora och för svåra. När omgivningen sätter gränser ökar konsekvenserna för den som missbrukar. Alla som finns runt en missbrukare kan delta i att sätta gränser. Chefen kan kräva närvaro. Kollegerna kan kräva att uppgifter görs i tid. Fotbollslaget kan kräva att man kommer ihåg att ta med matchtröjorna. Men vad kan de nära anhöriga göra?
Det är skillnad med de anhörigas förmåga att sätta gränser eftersom de känslomässigt är mycket mer insyltade med den som dricker. De är oftast lika sjuka i medberoende som den som dricker är i alkoholismen. Därför är det viktigt att påminna om att en anhörig aldrig kan få den som dricker att sluta dricka. En anhörig kan/ska bara fokusera på att ta hand om sig själv och sätta gränser mot den som dricker för sin egen skull.
Dessa gränser kan handla om att:
- Sluta dölja – tala öppet
- Sluta handla på systemet
- Sluta serva med städ, tvätt och körning
- Säga ifrån så att alla hör
- Sluta ljuga för chefen
- Sluta låna ut pengar, lägenhet, rena kläder
- Sluta bjuda personen på middagar/fester
- Kräva alkohollås om de ska skjutsa barn eller barnbarn
- Kräva att de är nyktra om de ska vara med på släktträff/studentmottagning
- Bryta kontakten
Det är detta som inom Anonyma Alkoholister (AA) kallas hård kärlek. Genom att den anhörige sätter gränser får missbrukaren konsekvenser som ökar chanserna att de inser att de inte längre kan fortsätta som förut.
Bakom varje nykter alkoholist finns en gränssättande anhörig.
Men varför sätter inte den anhörige dessa gränser direkt? Jo, för att de själva inte är beredda att ta konsekvenserna av sitt gränssättande. Risken är trots allt stor att missbrukaren sätter flaskan framför relationen. Den smärtan är som att dö. Eller åtminstone som att amputera sig. Det kräver förberedelse och stöd.
En av fyra tiger
Idag står det i tidningen Sunt liv att en av fyra tiger om kollegans alkoholproblem. Experten råder dem att berätta för chefen och om han/hon inte reagerar vända sig till chefens chef. Det ingår i arbetsmiljöansvaret att konfrontera och erbjuda en medarbetare som har alkoholproblem möjlighet att träffa en läkare för att få en diagnos och därefter adekvat behandling. Generellt kan man säga att misstänker man något så finns det där. Känns det dessutom icke pratbart då är det verkligen där. Är ni dessutom flera med samma känsla då är det mer än dags att prata med chefen. Lista över tecken på alkoholmissbruk hittar ni här.
Tillägg 17/11: Vid närmare eftertanke: Om jag fick skriva om det här inlägget en gång till så skulle jag skriva att ”Tre av fyra talar”. Det är ju helt fantastiskt många!
Varför erkänner alkoholisten sitt missbruk?
Den frågan fick den nyktra alkoholisten Tomas som jag var och lyssnade på förra veckan. Han svarade så här:
- Att erkänna har bara ett syfte och det är att få fortsätta dricka. Omgivningen lugnar sig och man får fortsätta precis som förut. Men egentligen har ju ingenting förändrats i grunden förrän man har accepterat att man är alkoholmissbrukare, tagit emot behandling och bestämt sig för att bli nykter.
Hans svar visar två saker. Det ena är att missbrukare är duktiga på att manipulera sin omgivning. Det andra är att de anhöriga längtar så mycket efter lite lugn och ro att de är beredda att tro på precis vad som helst som låter som om det går åt rätt håll.
3 kommentarer