Dricker alkoholisten på grund av den jobbiga omgivningen?
Enligt kinesisk medicin visar sig obalans i levern genom irritation och utåtagerande. Det är intressant. Något som kännetecknar alkoholister är irritation och att klaga på andra. Här gäller det att skilja på hönan och ägget. Det är lätt att tro den otroligt jobbiga omgivningen gör att alkoholisten har alla skäl i världen att dricka för att stå ut.
I själva verket är det alkoholen som skapar irritabiliteten.
Utåtagerande och att skylla på andra är en del i oförmågan att ta ansvar för sitt eget beteende. Alkoholisten framställer sig som ett offer och smiter från eget ansvar genom att lägga ut ansvaret på omgivningen. Ytterligare en av alla dessa mycket effektiva dimridåer som en alkoholist lägger ut för att förvirra sig själv och sin omgivning.
Alkoholen är en överlevare.
– Det är aldrig någon av mina vänner som har frågat, säger han, uppriktigt rörd
Fredrik Backman på tidningen Café har gjort en djupdykning i våra nya dryckesvanor, från importerad lyxöl till känslosamma AA-möten, och inser att det finns problem på närmare håll än han någonsin kunde ana. Nedan ett citat ur artikeln:
Under en av de sista dagarna med den här texten ringer jag en bekant. Vi känner inte varandra jättebra, men våra fruar är vänner och våra söner är jämngamla. Vi har träffats på middagar, kalas, midsomrar och nyårsfester i fem år. Han är den där killen som alla gillar. Smart, rolig, beläst, alltid först på plats när någon behöver hjälp att flytta.
Jag vet att han haft en del problem med droger. Vi har aldrig snackat om det, jag har inte vetat vad jag skulle säga, men jag vet att han går på någon sorts möten. Så till slut tar jag mod till mig och frågar honom rakt ut om jag får följa med någon gång.
– Det är aldrig någon av mina vänner som har frågat, säger han, uppriktigt rörd.
Så här sätter man gränser runt någon som gör sig själv illa
Före detta chefen för Rikskriminalen Lars Martin Johansson ligger på sjukhuset för stroke och hjärtflimmer till följd av ohälsosamt leverne. Han ber sin bästa vän komma med korv och brännvin till sjukhuset. Bästa vännen kommer med frukt och choklad med hög kakaohalt.
- Ingen korv, säger Johansson.
- Ingen korv, inget brännvin heller, bekräftade Jarnebring. Vill du ta livet av dig får du göra det av egen kraft.
Dialogen fortsätter med förklaringen.
- Stort tack för hjälpen. Verkligen. Med såna vänner behöver man inga ovänner.
- Sluta gnäll, sa Jarnebring. Det är inte bara dig det är synd om. Pia (Lars Martin Johanssons fru) har inte haft det allt för muntert ska du veta. Inte jag själv heller.
Citat ur Den döende detektiven av Leif GW Persson - en läsvärd deckare.
”-Jag har gått och fått samvete”
Idag när jag skulle gå in i porten kom en alkoholiserad uteliggare emot mig och ville sälja en Situation Stockholm. Jag hade redan sett honom attackera andra och hade tänkt ut svaret.
- Nej, tack jag har redan ett nummer men du kan få en tjuga av mig.
Jag tog upp tjugan och lämnade över den. Han tog om min hand och lutade sig fram med allvarlig min och sa:
- Du vet att du ger mig den där för att det ska kännas bättre inom dig, va?
- Ja, jag vet. Allt vi människor gör är på ett eller annat sätt egoistiskt.
Kontakten var etablerad. Vi hade blivit nyfikna på varandra. Jag frågade var han skulle sova till natten.
- Det blir väl något port längre ned åt gatan. Inte här. Jag skulle inte sova här förstås, sa han och pekade in i min trappuppgång.
Jag log medan jag funderade på om jag hade sett tecken på någon uteliggare i porten. Sedan frågade var han sover en riktigt bra natt. Han tvekade länge innan han svarade.
- Jag vet inte. Kanske på natthärbärget i Kransen. Men du vet jag kan inte sova inomhus längre. Det är för varmt. Jag måste sova utan täcken och näsan rinner. När jag sover i port så är näsan alldeles torr.
- Du menar att din kropp har vant sig vid att sova där det är kallt?
Han nickade och fortsatte.
- Ibland kan jag sova hos en tjejkompis men hennes tonårsson blir så irriterad på mig. Han tycker bara jag snackar och lovar saker som jag inte håller. Jag kommer ju inte sluta dricka fast jag säger det. Egentligen behöver jag ju inte leva så här men myndigheterna ställer såna krav på mig om jag ska sluta leva det här livet. Jag orkar inte det. Förr tog jag till kofoten och fixade lite pengar men det gör jag inte längre. Jag har gått och fått samvete.
Vad skulle du vilja att läkaren frågade alkoholisten?
Det finns standardtest för att kartlägga om en person har ett skadligt alkoholintag, eller inte. De frågorna handlar om hur ofta och hur mycket personen dricker osv.
Nu tänkte jag dock att vi skulle vara lite mer kreativa och inte så politiskt korrekta. Vad hade du velat att läkaren frågade? Vilka frågor är de riktiga ögonöppnarna? Svara här eller på twitter så fyller jag på vartefter.
- Har någon klagat på ditt drickande?
- Hur många gånger har du glömt att hämta barnen på dagis?
- Råkar du ständigt ut för missöden som är någon annans fel?
- Hamnar du i konflikter på din arbetsplats på grund av att samtliga medarbetare är idioter?
- Får du färre vänner varje år?
- Har du mer alkohol än mat hemma?
- Ägnar du dagarna åt att klaga?
- Ljuger du på akuten om hur det kommer sig att du slagit dig?
- Vet du när du drack senast? Och när du kommer att få dricka nästa gång?
- Bestämmer du dig igen, igen och igen för att dricka mindre?
- Tror du att du ska dö om du slutar dricka?
- Är du sådär skönt avspänd medan alla andra är torra, trista nejsägare?
- Undviker du att umgås med människor som inte dricker?
- Är du tillsammans med någon som också gillar att dricka?
- Har du bjudit dina barn på alkohol innan de fyllde 18 år?
- Dricker du när du är själv?
- Hur dricker dina föräldrar?
- Har eller hade dina tonårsbarn ett utåtagerande beteende?
- Har du på senate tiden övervägt eller bestämt dig för att sluta dricka, men misslyckats?
- Är du bekväm tala med din familj om mängden du dricker?
- Skapar du möjligheter att gå på krogen eller förbi Systemet utan någon annan orsak?
- Har du på senate tiden övervägt eller bestämt dig för att minska ditt drickande, men misslyckats?
- Har du vaknat en dag och känner dig helt tom i ditt hjärta? Som om din sista vän lämnat dig?
- Händer det att du avvisar din partner sexuellt för att du hellre stannar uppe och tar en drink?
- Uppfattar du din partner som en glädedödare när hen uttrycker oro över att du dricker/ska dricka?
- Känner du dig “på den säkra sidan” när du odlar din image som connoiseur och dricker dyra, fina märken?
Hur vi lägger orden är viktigt för de som är drabbade
Mattias Svensson på tidningen Neo har reagerat på att statistiken runt alkoholmissbruk används på ett medvetet felaktigt sätt i debatten. Det är bra att det reds ut. Det jag reagerar på är följande passage:
Folkhälsoinstitutet går i sin rapport igenom studier av hur barn till föräldrar med allvarliga alkoholproblem (inte den betydligt bredare kategorin ”riskbrukare” alltså) klarar sig. Inte ens för denna grupp som helhet konstateras (förvånande nog) några varaktiga risker för barnens hälsa (de kortvariga effekter som konstaterats är av typen ”utagerande beteende”) utöver att barnen som vuxna tenderar att ta efter förälderns dryckesmönster: ”Resultaten talar för att allvariga alkoholproblem i familjen medför hälsorisker för barnen men att risken, alkoholproblem undantaget, inte behöver bestå i vuxen ålder.”
Jag reagerar inte på faktainnehållet. Jag reagerar på det bagatelliserande tonfallet. I den lilla frasen ”utåtagerande beteende” finns så otroligt mycket lidande för den enskilde ungdomen och för de fungerande vuxna som finns runt omkring som på olika sätt måste stötta, hämta på polisen, gå på elevhälsokonferenser, sitta på kuratorsmöten, gräla, gråta och förtvivla. Det går också åt massor av energi från skolans resurser och samhällets insatser. Detta ”utåtagerande beteende” är inte något som pågår någon månad som för välmående tonåringar. Här pratar vi ofta flera år. Att det ”utåtagerande beteendet” inte består i vuxen ålder är väl den enda lilla tröst de anhöriga har.
I den andra lilla frasen ”ta över föräldrarnas dryckesmönster” ryms också hela den tragik för vad som händer när generation efter generation går igenom samma sak utan att någon sätter in en konsekvens som är tillräckligt verksam. Inte heller något att bagatellisera.
Jag tror utöver det som kommit fram i befintlig forskning också att det finns ett stort mörkertal av ”medberoende” bland de som drabbats av utmattning. Att ständigt leva på alerten, vara redo att rädda upp en katastrof varese det är den andra drickande föräldern eller ett ”utåtagerande barn” tar på krafterna. Men det syns inte i någon studie eller statistik. Ännu.
Jag skriver regelbundet om alkoholmissbruk och dess konsekvenser. Du hittar mina inlägg här. Scrolla neråt för att läsa flera.
Utmattning som belöning för lång och trogen tjänst?
Många av de som drabbas av utmattning har en besvärlig privat situation som att de lever nära någon med stora behov, kanske till och med ”oändliga” behov, som en alkoholist. Den anhöriga skämtar bort, döljer, köper ut, ljuger för arbetsgivaren och är ständigt på vakt för att akuta situationer. Det är mycket uttröttande. De som arbetar professionellt med att hjälpa medberoende brukar säga:
- Alkoholism är en dödlig sjukdom och det är en överhängande risk att den anhöriga går under tillsammans med alkoholisten.
Vitsen med detta uttalande är att få den medberoende att vakna upp och säga upp sig från sin långa och trogna tjänst som den store ”ansvarstagande underlättaren”. Det är inte ett lätt avsked. Kanske ett av de svåraste man kan göra, men alternativet är värre. Ett utmattningstillstånd är ett mycket allvarligt tillstånd. Det går att bli frisk men det tar tid och det gäller att lägga om sitt liv och sina beteenden så man skyddar sig själv istället för alkoholisten.
”Varje dag tar du av min energi och du vet det inte ens.”
Det kom ett mejl för några veckor sedan. En kvinna som skiljt sig hade skrivit ett brev till sin x-man. Hon bad mig läsa för att säga om hon skulle mejla det eller inte. Jag frågade om jag fick publicera brevet tillsammans med mitt eget svar. Det gick fint så länge hon fick förbli anonym.
Jag är så trött på att städa upp efter dig. Så trött så jag inte ens ids börja brevet med ett hej. Det är, när jag är så här arg, alldeles för vänskapligt. Varje dag tar du av min energi och du vet inte ens om det. Du dricker. Dricker. Och så dricker du lite till medan jag tänker på hur jag ska kunna stötta barnen på bästa sätt. Jag tänker på det på bussen på väg till jobbet. Jag tänker på det på bussen hem från jobbet. Jag tänker på det när jag somnar. Jag tänker på när jag vaknar. Jag pratar med mina vänner om det.
När jag inte tänker på barnen så tar jag hand om dem.
Jag går på utvecklingssamtal och föräldramöten. Jag ser till att skridskor är packade och att middagen står på bordet. Jag tjatar om bordskick och ber dem ställa skorna på skohyllan. Jag svarar på lärararnas telefonsamtal om toadräkningar och papperskorgsbränder. Jag ringer BUP om märkena som de gör på sina händer med hjälp av suddgummin och cigaretter.
När jag inte tar hand om barnen så vill du att jag ska ta hand om dig.
I helgen ringde du på dörren för du hade tappat dörrnycklarna hem till dig. Du stod där och vinglade och log lite fånigt. ”Men schysta da? Du kan väl be ungarna om nyckeln hem till mig.” Be ungarna? Klockan halv tre på natten? Jag slog igen dörren på dina fingrar och vände mig om och såg barnen stå storögda bakom mig. Vi la oss alla tre i min säng. Till slut somnade de. Sedan låg jag och tittade på väckarklockans digitalsiffror till klockan ringde vid 05.45.
Ibland frågar barnen mig hur du mår. Jag säger att jag inte vet. Då berättar de hur många tomma vinflaskor det stod i skafferiet senast de var hos dig. Jag klappar dem på kinden och tänker att de borde leka och ha kul istället för att oroa sig för dig.
I mina drömmar slutar du dricka, tar emot behandling och barnen bor hos dig på halvtid. Men livet är inte som en saga, eller hur? Det är livet. Det är slitigt men i slutändan finns det en viss rättvisa. Jag gör jobbet och vinner närheten till barnen. Du smiter från din del av jobbet och förlorar barnen. Jag ler ända till jag inser att i den ekvationen ryms inte barnen.
För barnen är ditt drickande bara en stor utdragen och jävligt smärtsam förlust.
Brevet berörde mig djupt. Den där djupa längtan efter att den som dricker ska förstå vilket otroligt pris det är för de anhöriga skar rakt igenom mitt hjärta. Så här svarade jag:
Jag hör dig. Jag hör hur du sliter. Tyvärr kommer nog aldrig din x.man höra det. Så sorgligt är det. Men ju fortare du inser det och fortsätter med ditt eget liv ju bättre mår både du och barnen. Be om hjälp från personer som kan det där med alkohol. Proffs. De hjälper er hitta på både gränser och drömmar.
Har du tänkt på att ha en blogg eller skriva en bok? Du kan ju alltid skriva anonymt om du vill skydda barnen. Din berättelse är viktig för andra att ta del av för att höra att de inte är ensamma. Om du ska mejla eller inte kan jag inte svara på. Om du tror att du mår bättre efteråt så gör det. Om du tror att det generar mer bråk och nattliga påringningar så gör det inte. Var rädd om dig själv. Det är det allra viktigaste nu.
Noterat om alkohol
Ska bara..
- Det finns föräldrar i Sverige idag som låter sina barn vänta i baren medan de dricker upp sin öl och spelar lite Las Vegas. På sådant beteende är det nolltolerans. Anmäl till Socialtjänsten bums. Anledningen är att det man som utomstående ser bara är toppen på ett isberg och att konsekvens är det enda som hjälper.
Fråga doktorn om Alkohol
- 385 000 barn växer upp med en eller två föräldrar som missbrukar alkohol/droger. 7 000 människor dör varje år i alkoholrelaterade sjukdomar. Projektledare i Alkoholfrågor Lars Lewerth och Professor i psykiatri Bo Söderpalm svarar på tittarnas frågor i Fråga Doktorn.
- Många som är medberoende utvecklar någon form av stressrelaterat beteende. I det här inlägget beskrivs känslan av att ständigt behöva vara på sin vakt och vilka konsekvenser det kan få.
Alkoholfritt storsäljare på systemet
- Systembolagets försäljning av alkohol ökade i fjol marginellt (+0,3 procent mätt i ren alkohol), medan alkoholfria alternativ steg med hela 26 procent. Totalt sålde statliga monopolet, som är rekordpopulärt hos svenskarna, drycker för 24 miljarder kronor.
Cissi Wallin har startat klubben Sobeer
En klubb med schysta drinkar, bra musik och trevlig stämning. Ett ställe att komma till för att festa, men slippa supa. En klubb bland andra. En klubb där alkoholen plockats borts från baren. En bar med smaksensationer som kommer få dig att glömma bort procenthalten. Ett ställe att dansa på tills svetten lackar.
6 comments