Snällism
Det förstör inte. Det leder inte till drogmissbruk. Det ger inga skadestånd. Och det förgyller stadslivet.
Klotter som beroende
Samhällets syn på klotter
Klotter är kriminaliserat såsom skadegörelse, kan ge böter eller fängelse upp till 1 år + skadestånd från målsägande. Klotter är vanligt förekommande i hela Stockholmsområdet. Medborgarundersökningar visar att klotter skapar otrygghet i samhället, klottret förmedlar en känsla till medborgarna att samhället inte bryr sig om brottsligheten och att kriminella personer kan göra som de vill. Klottret medför stora kostnader för samhället och skattebetalarna. T ex sanerar Lidingö Stad klotter för ca 1 miljon kr/år och Stockholms kommun för 40 miljoner kr/år. Kommunen arbetar för att kunna genomföra en snabb sanering i samband med att klotter uppdagas.
Skadestånd
Skadestånden är oftast stora, uppåt flera 100 000 kronor. Om man är straffmyndig eller inte spelar ingen roll. Skadestånds ska betalas ändå. Ju längre klottraren hållit på, ju större blir skadestånden. Polisen har register över taggar och bevakar internetsajter där klottrarna håller till. Som förälder kan man tveka att vända sig till polisen för att slippa skadestånd. Det gör att klottrarna håller på länge utan att bli stoppade. MEN man ska erkänna när man gjort något dumt och ta sitt straff. Enda vägen ut ur beroende är att erkänna, betala, ångra, tänka om och gå vidare. För klottraren blir det också omöjligt att fortsätta använda den gamla taggen efter upptäckt. Socialtjänsten erbjuder behandling både för klotterberoende och narkotika. Flera av dessa ungdomar är kreativa och duktiga på rita. Kommun och polis samarbetar i olika klotterprojekt där ungdomarnas konstintresse kanaliseras åt rätt håll.
Personlig tag
De personer som klottrar använder sig ofta av en personlig så kallad ”tag” – ofta en bokstavskombination eller ett kort ord. Detta blir klottrarens identitet inom subkulturen. Klottrarna ingår ofta även i så kallade ”crews” – sammanslutningar av klottrare som målar tillsammans under ett gemensamt crew-namn.
Man lägger ofta ut sina målningar på internet och blir därmed känd inom klotterkulturen. Det gäller att synas så mycket som möjligt och få status bland andra klottrare. De målningar som klottrarna gör kan vara allt från små tags med spritpenna till enorma genomtänkta målningar som planeras under lång tid.
Hur upptäcker man att någon klottrar?
Titta efter attribut och klotterverktyg:
- Kläder, skor, kepsar med tags på
- Ovanliga smeknamn av kompisar
- Färg på händer/kläder
- Sprayburkar, pennor, caps, uppklippt ryggsäck (i sidan) för snabb i/urpackning av klotterredskap
- Skisser på vanliga papperslappar (klottrare förbereder ofta nogrannt hemma innan de ut och genomför själva målningen)
- Tidningar och filmer om graffiti på datorn
- Sökhistorik och bokmärken i datorn till graffitisajter
Beroende
Klottrandet blir för vissa som ett beroende; klottraren kan inte gå ut utan att ha en spritpenna med sig och märka revir genom att skriva sin tag. Man kan till exempel följa klottrarens väg genom att gå från hans bostad till närmaste T-bana. Under vägen stöter man på tags på varje parkbänk man passerar. Nästintill tvångsmässigt klottrande.
Vägen in i kriminalitet
Klotter är ofta inkörsport till annan kriminalitet, speciellt narkotikabruk. Den som klottrar missbrukar inte sällan till exempel marijuana. Även snatterier och stölder är vanligt förekommande för att finansiera klotterverktygen + färg. Upprepat klottrande bör inte ses som ett ”pojkstreck”. Under december månad 2009 hade Stockholmspolisen en insats och grep 10 klottrare, 7 av dem hade narkotika på sig.
Här håller klottrarna till på nätet:
- Whoa (klicka på vår hiphop/graffiti)
- Flashback
- Graffiti badges
- flickr
- Highlights (affär på söder i Stockholm som säljer tillbehör)
Övrigt
Lars Gustafsson tänker klart
Det här är en av de absolut bästa texterna jag har läst på länge. Den handlar om Anna Odell och när provocerande konst kan vara berättigat. Jag har försökt välja ut ett citat för att skapa läslust, men hela texten måste läsas i ett svep. Så är det bara. Klicka nu på länken ovan! Ni kommer inte ångra det. Lita på mig!
Obamas konstkupp
President Barack Obama slänger ut de gamla trista männen från väggarna i Vita huset. Istället hänger han upp konst skapad av amerikaner med afrikansk och sydamerikansk bakgrund och av kvinnor på väggarna. Hur den konstkuppen gick till kan du läsa här.
Men hur cool är inte den mannen!
Anna Odell
Veckans mediahändelse är Anna Odells examensutställning på Konstfack. Kanske kommer ni ihåg att det var en konstfackselev som spelade psykisk sjuk och ville hoppa från Liljeholmsbron i januari? Det var Anna Odell. Iscensättningen fick skarp kritik. Det visade sig i veckan att Odell hade upprepat en händelse hon själv varit med om för 1,5 år sedan.
Anna Odell är redan intervjuad av både DN och Sydsvenska Dagbladet. Aftonbladet visar en snutt av en hennes videoinstallation. Och ikväll är hon med i Kvällsöppet i TV4 kl 22.40. Hennes opponent är psykiatikern David Eberhard som också är chef för St Görans Psykiatriska mottagning. Han är starkt kritisk. Igår öppnade Konstfacks elevutställning vid Telefonplan.
Undrar ni vad jag tycker om det hela? Hade jag själv varit civilpolis eller vårdpersonal och blivit utsatt för det här hade jag känt mig kränkt och lurad. Och skitförbannad. Det måste vara ett av de svåraste jobb man kan ha att bemöta en psykisk sjuk människa som är farlig för sig själv och för andra på ett respektfullt sätt. Och de som jobbar med detta behöver knappast en smäll på käften utan snarare en stående eloge.
MEN om detta konstverk kan leda till en debatt om psykvården och en större kunskap i samhället om psykisk sjukdom så KANSKE det var värt det. Det resonemanget bygger på tron att jobbigt för några få kan rättfärdigas när det gagnar den stora massan. Men jag är TVEKSAM. Jag tror jag behöver se Odells utställning för att förstå hennes uppsåt. Det är också avgörande för mig på vilket sätt hon drar gränsen runt de inblandade.
På Flashback är de minst sagt kritiska. Det är tyvärr två trådar. En här. Och en annan här. Anna Odell tackar de som hjälpte henne på Västerbron med en artikel på Newsmill.
I´m painting, damn it!
Fotografen 6ft5 tipsar om en dokumentär om målaren Ian Fairweather. Fairweather var en eremit och upptäcksresande som inte tyckte att om äga saker. Han anses vara en av Australiens mest betydelsefulla konstnärer. Han skrev långa brev till (sin syster?) Ede som citeras i filmen. Jag tycker mycket om hans tidiga målningar och särskilt porträttet på hans syster som skymtar förbi i början. Försökte hitta bilden på nätet utan resultat. Kanske finns den i boken An artist of 21st century, med bilder från hans långa konstnärskap.
Jag vill bli en berättande vardagsfotograf
Det tänker jag när jag läser Göran Segeholms bok Konsten att ta vinnande bilder.
Segeholm driver sedan juli 2007 bloggen Multijournalist. Han utbildar i fotografi och utkom med boken Konsten att ta vinnande bilder 2008. Boken har en stark pedagogisk ådra. Den klargör och förtydligar på en basal nivå. Det blir spännande när han exemplifierar texten med några av Sveriges mest välkända bilder.
I den första delen Tänka bild går Segeholm igenom:
- Tre sätt att ge bilder värde: Innehållsvärdet, Formvärdet och Budskapsvärdet.
- Konsten att se kvalitet
- Prata bilder (att ge och ta konstruktiv kritik)
Några tänkvärda citat ur den första delen:
Om att familjefotografer tenderar att ta fram kameran när det är jul, påsk och bröllop.
Att få en familjefotograf att inse värdet av att tänka mer som en berättare är en stor välgärning, för de är de vardagliga bilderna som har störst värde om tio, tjugo, trettio år framåt i tiden.
Om amatörfotografer som tävlar och yrkesfotografer sitter i juryn.
Många av de tävlande är djupt inne i en läroprocess och ser mycket till formvärdet (fotografens arbete ger bilden dess värde) eftersom de tränar sig att se hur bilder är uppbyggda och hur fotografer tänker.
I den andra delen Göra bilder går Segeholm igenom:
- Synliga och osynliga motiv
- Metoder och verktyg
- Tips och tricks (bästa kapitlet i hela boken – det som verkligen fick mig att vilja resa mig ur soffan och fotografera mera)
- Tio grejer du bara måste testa
- En bild om dagen
Några tänkvärda citat ur den andra delen:
Om vårt behov av att känna oss intelligenta som betraktare av en bild.
Inslag i bilden som talar direkt till känslan är bättre än sådana som kräver tanke. För att få betraktaren att göra kopplingen att en person på bilden har det gott ställt är det bättre att använda en exklusiv miljö och ett avslappnat kroppsspråk istället för ett brett flin, en tjock plånbok i handen och ett dollartecken på väggen i bakgrunden. Möjligen går variant två fram snabbare, men den är också mindre trovärdig eftersom läsaren inte får upptäcka något på egen hand. Vi tror som bekant mer på tankar som vi uppfattar som våra egna än de vi känner att andra prackat på oss.
Om att inte ge regi till de som ska vara med på bilden.
Att göra sig själv till en fluga på väggen är den som många fotografer tycker bäst om.
Ja, vad ska jag nu säga om denna bok? Den är utmärkt för dig som ska börja fotografera. Den är utmärkt för dig som vill bli inspirerad att fotografera mera och bättre. Den är inte till för dig som gått några fotoutbildningar och känner dig varm i kläderna. Och bästa rådet? Precis som för oss som vill lära oss skriva bättre. En liten stund varje dag.
Nattens bibliotek graf piece
Kolla in vad min son ritat till min blogg:
Ni missade väl inte kronan ovanför T:et?
Tack E! Du är bäst!
2 kommentarer