Lite tankar om att förakt föder förakt

Förakta: känna förakt för; se ned på; anse att någon är mindre värd än en själv och/eller ogilla personen mycket starkt

Jag läser Niklas Orrenius artikelsamling ”Sverige forever in my heart” om främlingsfientlighet runt om i världen samtidigt som förstasidan på DN berättar att kreditbetyget för Frankrike sänkts. Det hela luktar 30-talets Europa och jag tänker på löftet den unga och frimodiga Siri gav sig själv att aldrig låta världen glömma Andra Världskriget.

Förakt smittar och leder till handling.

Jag läser om ABBs manifest i DN (Magnus Linton) och förstår att vissa delar kommer från svenska högerextremistiska bloggar. Alla som har barn vet hur otroligt lätt det är att påverka med ord. Att en tydlig åsikt om hur mycket problem det är med dem som bor i det och det bostadsområdet eller vilka idioter som driver kiosken nu för tiden lätt blir till mobbing på skolgården.

Den som föraktar möts med förakt.

Jag ser de amerikanska soldaterna kissa på talibanerna och tänker att soldater kanske måste förakta för att klara att döda. Men de amerikanska soldaterna tänkte nog inte på att de själva skulle mötas av förakt.

Jag hör Horace Engdahl vördnadsfullt prata om Tyskland på Skavlan och tänker att kanske står hoppet till dem. Tyskarna som har skamkänslan nedärvd i kroppen och som vet att föraktar man så blir man också föraktad.

Säger frågorna kanske mest om vad slöjan signalerar?

Juristen, muslimen och morsan Cherin Awad twittrar om alla de #dummafrågor hon får och har fått med anledning av att hon bär slöja. Det är fyndigt och läsvärt. Särskilt svaren får mig att skratta högt. Jag listar några av frågorna nedan. Svaren hittar du i Cherin Awads twitterflöde från den 4 januari. (Tillägg 7 januari: Cherin har startat en blogg och sammanställt frågor och svar där.)

• Hur gör du när du duschar?
• Varför bär du sjal men inte din syster? Är det för att hon är oskuld men inte du?
• Får du ha sex?
• Kommer du gifta bort dina barn mot deras vilja när de blir äldre?
• Vad händer om du äter griskött?
• Vilken religion har du?…är du sån där jude?
• Har du valt din man själv?
• Slår din man dig?
• Vad händer om någon råkar se dig utan sjal?
• Är du ful? Skäms du för ditt hår?
• Hur gör du när du klipper håret?
• Vad händer om du råkar tappa sjalen?
• Hur gör du när du sover?
• Har du sjalen på när du har sex?
• Kommer du från Iran eller Irak?
• Bär du vapen under slöjan?
• Är du flintskallig under den där?

Mängden frågor visar att människor verkligen är genuint nyfikna på hur det är att ha slöja. Det är viktigt att fråga för det ökar dialog och erfarenhetsutbyte. Givetvis får man inte fråga hur som helst och vem som helst. En fråga kan rymma så mycket fördomar att den inte ska besvaras annat än med en motfråga. Andra frågor är för personliga för att besvaras. Bara för att man bär slöja så ska man inte heller behöva stå till svars för alla människor som bär slöja. Den som frågar ska utgå från att man är en individ som har gjort ett individuellt val.

Frågornas övervikt på kropp/sexualitet säger en hel del om vad slöjan egentligen signalerar och vad den väcker för känslor hos omgivningen. Det hemliga och det dolda kittlar uppenbarligen omgivningens nyfikenhet och verkar dessutom spä på fantasierna. När några av oss döljer delar av kroppen så laddas den också med värde. (Med eller utan mening.) Värde i form av ökad intimitet för den som får se vad som finns under. Kanske också ökad sexuell lust och strävan att få se vad som döljs både för de som får se och de som inte får se.

Negerboll, negerboll, negerboll!

Jag har en allt stegrande önskan att ställa mig mitt på Sergels torg och skrika ut alla ord som vi korrekta svenskar inte ”får” använda.

Jag anser i djupet av mitt hjärta att alla människor har LIKA VÄRDE men det framgår INTE tydligare genom att jag endast använder ord som rullstolsburen, synskadad, nysvensk, lokalvårdare, homosexuell, chokladboll och som är ”godkända”  av någon mer insatt (oklart vem) och inkännande person som verkligen vet hur det känns att vara en minoritet i Sverige.

Jag är avundsjuk på homosexuella som får säga bög och flata, på nysvenskarna som får säga blatte och rullstolsburna som får säga enbent och synskadade som får säga blind utan att någon höjer ögonbrynen. Jag är avundsjuk på den rätt de kan ta sig som minoritet medan jag hela tiden måste väga varje ord på guldvåg för att visa att jag minsann har schysta värderingar.

Jag är trött på vara ängsligt politiskt korrekt!

Dessutom visar hela denna ”rätt och fel-ord-korrekthet att vi inte är fördomsfria utan att vi är fördomsfulla. Om vi alla umgicks med, bodde granne med och jobbade i blandade grupper så skulle vi inte ens behöva tänka på lika och olika utan på vänner, grannar och kollegor.

Vanliga människor med lika värde och med en mångfald av erfarenheter, kompetenser och preferenser.