Till slut blev det som var svårt att formulera sagt

Det började med Hassan Khemiris öppna brev till Beatrice Ask. Idag svarade Ullenhags statssekreterare Jasenko Selomovics honom. Sedan bestämde sig Rakel Chukri (kulturchef på Sydsvenskan) att svara Selomovics.

Och det är så bra!

Jag kommer och tänka på när jag talade om mångfald på en skola i en förort till Stockholm för ett år sedan och det var kö till mikrofonen för alla som ville berätta hur just de var ett offer för diskriminering. Till slut blev det som var svårt att formulera sagt:

-Ja, det är förjävligt. Men var och en av er har inget att vinna på att göra utanförskapet till er identitet.

Låt oss tala om individer och låt oss kräva individens ansvar

Dagens ledarsida i DN måste anses historisk. Tre av fyra artiklar handlar om rasism. Två artiklarna handlar om det som jag upplever som de absolut största farorna just nu.

1. Vi pratar grupp istället för individ.

Ju mer vi ställer grupper mot varandra ju mer förvirrade blir vi. Kvinnor mot män. Vita mot färgade. Att gruppera ligger helt i personer med rasistiska åsikters intresse eftersom det fördummar och fördunklar. Det ligger också i radikalfeministers intresse eftersom de vill hålla debatten vid liv om olikheterna. Men alla blåögda damer i 60-års är inte alls snälla. Det är bara att råka tränga sig i kön till fiket på Liljevalchs så blir den saken uppenbar. Alla kvinnor vill inte skaffa barn. Alla kvinnor tycker inte SCUM-manifestet är bra. Alla män vill inte göra karriär. Alla män våldtar inte. Alla mörkhyade är inte kriminella eller arbetslösa. Alla vita är inte lagliga och har ett arbete. Men ju mer vi talar i termer av gruppbeteckningar ju mer förvirrade blir vi och SD kan göra mer framsteg. Individ. Individ. Individ. Låt oss tala om individer.

2. Rasism smittar.

När SD kommer in i Riksdagen och när de sedan visar 10% i SIFO-undersökningar då kommer fler och fler på att de också är rasister. Det är som att möjligheten plötsligt uppenbarar sig. När judiska skolor utsätts för attentat så blir inte färre utan FLER judar son utsätts för attentat samma månad. Det är exakt samma effekt som när den frysta lasagnen visar sig innehålla hästkött och försäljningen av hästkött GÅR UPP. Folk kommer på att hästkött är ju gott tänker varför äter jag inte det oftare. Vi människor rör oss i grupp. Vi följer normen. Vi följer trenden. Individens eget ansvar och kritiska tänkande måste efterfrågas.

Relaterade länkar:

• Lena Andersson – Den nya färgläran
• Daniel Swedin – Något farligt är på väg att hända i Sverige
• Annika Ström Melin – Rasism kan vara en smitta (DN ledarsida)

Näthat hanteras genom närvaro

I dagens DN skriver Peter Wolodarski att frånvaron av politiska ledare som tar debatten för invandring skapar ett tomrum där SD kan vinna mark. Det är exakt samma mekanismer i kommentarsfält på nätet. Får kommentarerna flöda fritt utan att de bemöts eller till sist tas bort så skapas ett tomrum där hatet kan flöda.

Jag har skrivit flera inlägg här på bloggen mot rasism och för mångfald. När bloggen var som störst hade jag cirka 500 unika besökare/dygn och rankades 7/10 på googles ranking för inflytande. Varje gång jag skrev om rasism hade jag inom en timma massor med kritiska kommentarer. Jag besvarade var och en. Hövligt men också tydligt om vad som gäller här på min blogg. Jag kan bara dra mig till minnes att jag har behövt radera en kommentar. Det har förvånat mig hur stor effekt min blotta närvaro haft.

När debatten går hög tycker jag ofta att man hänvisar till samhälls- och könsstrukturer snarare än ser till det individuella ansvaret. Jag är övertygad om att om vi alla tog det personliga ansvaret att lyssna, vara hövliga men också sätta gränser så skulle tomrummet istället fyllas med ett nyanserat samtal. Det kan vi börja med idag och skapa skillnad direkt.

Förslag:

• Läser ni en hatisk kommentar på nätet bemöt den (gärna med en öppen fråga)
• Visa er närvaro på Flashback, Avpixlat, Aftonbladet.se mfl.
• Utkräv att ansvariga utgivare på nätet såsom Facebook och nyhetssajter tar sitt ansvar enligt BBS-lagen och visar sin närvaro och sina gränser tydligt
• Ser du någon bli utsatt för näthat visa din närvaro och kontakta ansvarig utgivare
• Blir du själv utsatt följ upp genom att kontakta ansvarig utgivare och gör en polisanmälan

Dagens Bard

Rolig men hade det inte varit bättre om kvinnorna stannat och vänligt frågat hur det kom sig att männen skrek okvädningsord gömda i en snödriva?

Oh nej, ni är ju så unga och levnadsglada

Har just sett klart avsnitt två av Jonas Gardells TV-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Flera personer i min omgivning avstår från att se serien för att den är för sorglig. Jag kan förstå det. Det gör extremt ont att se levnadsglada unga män, utan vuxenstöd, drabbas av så mycket svårt och ohanterbart. Det kunde varit mina egna söner eller någon av deras vänner. I en annan mindre liberal miljö.

Jag var tolv-tretton år den period som serien gestaltar. Mina storasyskon och deras vänner förfärades över vad som pågick. Min storasyster var transsexuell och mina föräldrar och hela familjen accepterade som jag minns utan ”kris”. Vänner till familjen var med och startade upp Noaks Ark. Jag såg de vuxna kämpa mot något som var fel i samhället. Det gav mig hopp. Det gav mig en känsla av att saker går att påverka.

Och det finns mycket kvar att göra:

• HIV-smittade som har oskyddat sex döms hårdare i Sverige än i andra länder
• Fortfarande fördömer Jehovas vittnen och flera andra trossamfund homosexualitet

Läs också chatten som Jonas Gardell hade på SVT efter första avsnittet. Så här svarar han på Lisas fråga:

Lisa: Hur tror du det kommer kännas när tredje boken är ute? När du är klar med detta livsprojekt?

 Jonas Gardell: Ärligt, jag vet inte! Jag vet att jag just nu är inne i ett flöde som är det viktigaste och mest angelägna i mitt liv. Jag känner ett stort ansvar för att göra historien rättvisa, och mitt största mål är att upprätta – upprätta dessa unga män och säga att de INTE var ”Guds straff”, att de inte var ”mördare som spred aids” – utan fina älskvärda killar som hade otur, och som borde ha fått leva sina liv! Jag är också oerhört häpen och förstummad över den oerhörda reaktion jag får på projektet – att människor blir så ofattbart berörda som det verkar. Jag är stum!

Sedan tycker jag om svaret han ger på frågan vad han tycker om och INTE tycker om med serien. Det gör jag för att Jonas Gardell reagerar på saker jag själv inte reagerar på och det ger mig något att fundera på:

Rolf: Vad är bäst i filmen och vad är sämst tycker du??? 

Jonas Gardell: Jag tycker avsnitt 2 och 3 är bättre än 1:an som du just sett – och jag tycker inte om två saker. Att Paul bär en svart boa när han öppnar för Benjamin och att den vita älgen ser lite lökig ut.

Jag var faktiskt helt övertygad om att ungdomar kastar sten på polisen enbart på grund av känsla av utanförskap

Martin Marmgren, polis och civilingenjör med intresse för samhällsfrågor, berättar om hur han själv kommit att förstå varför ungdomar attackerar poliser och övrig räddningstjänst i invandrartäta förorter. Det handlar inte bara om ett socialt utanförskap. Eller som Leo Razzak säger: ”Får man inte vara på festen så trashar man festen.” Det handlar också om att kriminella gäng har allt att vinna på att odla hatet mot samhället. Det sluter gruppen hårdare till sig och sänker tröskeln för kriminella handlingar. För mig var Martins Marmgrens text en ögonöppnare. Jag har med medelklassens självklarhet helt hittat förklaringen i klassfrågan. Tji fick jag.

Lite tankar om att förakt föder förakt

Förakta: känna förakt för; se ned på; anse att någon är mindre värd än en själv och/eller ogilla personen mycket starkt

Jag läser Niklas Orrenius artikelsamling ”Sverige forever in my heart” om främlingsfientlighet runt om i världen samtidigt som förstasidan på DN berättar att kreditbetyget för Frankrike sänkts. Det hela luktar 30-talets Europa och jag tänker på löftet den unga och frimodiga Siri gav sig själv att aldrig låta världen glömma Andra Världskriget.

Förakt smittar och leder till handling.

Jag läser om ABBs manifest i DN (Magnus Linton) och förstår att vissa delar kommer från svenska högerextremistiska bloggar. Alla som har barn vet hur otroligt lätt det är att påverka med ord. Att en tydlig åsikt om hur mycket problem det är med dem som bor i det och det bostadsområdet eller vilka idioter som driver kiosken nu för tiden lätt blir till mobbing på skolgården.

Den som föraktar möts med förakt.

Jag ser de amerikanska soldaterna kissa på talibanerna och tänker att soldater kanske måste förakta för att klara att döda. Men de amerikanska soldaterna tänkte nog inte på att de själva skulle mötas av förakt.

Jag hör Horace Engdahl vördnadsfullt prata om Tyskland på Skavlan och tänker att kanske står hoppet till dem. Tyskarna som har skamkänslan nedärvd i kroppen och som vet att föraktar man så blir man också föraktad.

Säger frågorna kanske mest om vad slöjan signalerar?

Juristen, muslimen och morsan Cherin Awad twittrar om alla de #dummafrågor hon får och har fått med anledning av att hon bär slöja. Det är fyndigt och läsvärt. Särskilt svaren får mig att skratta högt. Jag listar några av frågorna nedan. Svaren hittar du i Cherin Awads twitterflöde från den 4 januari. (Tillägg 7 januari: Cherin har startat en blogg och sammanställt frågor och svar där.)

• Hur gör du när du duschar?
• Varför bär du sjal men inte din syster? Är det för att hon är oskuld men inte du?
• Får du ha sex?
• Kommer du gifta bort dina barn mot deras vilja när de blir äldre?
• Vad händer om du äter griskött?
• Vilken religion har du?…är du sån där jude?
• Har du valt din man själv?
• Slår din man dig?
• Vad händer om någon råkar se dig utan sjal?
• Är du ful? Skäms du för ditt hår?
• Hur gör du när du klipper håret?
• Vad händer om du råkar tappa sjalen?
• Hur gör du när du sover?
• Har du sjalen på när du har sex?
• Kommer du från Iran eller Irak?
• Bär du vapen under slöjan?
• Är du flintskallig under den där?

Mängden frågor visar att människor verkligen är genuint nyfikna på hur det är att ha slöja. Det är viktigt att fråga för det ökar dialog och erfarenhetsutbyte. Givetvis får man inte fråga hur som helst och vem som helst. En fråga kan rymma så mycket fördomar att den inte ska besvaras annat än med en motfråga. Andra frågor är för personliga för att besvaras. Bara för att man bär slöja så ska man inte heller behöva stå till svars för alla människor som bär slöja. Den som frågar ska utgå från att man är en individ som har gjort ett individuellt val.

Frågornas övervikt på kropp/sexualitet säger en hel del om vad slöjan egentligen signalerar och vad den väcker för känslor hos omgivningen. Det hemliga och det dolda kittlar uppenbarligen omgivningens nyfikenhet och verkar dessutom spä på fantasierna. När några av oss döljer delar av kroppen så laddas den också med värde. (Med eller utan mening.) Värde i form av ökad intimitet för den som får se vad som finns under. Kanske också ökad sexuell lust och strävan att få se vad som döljs både för de som får se och de som inte får se.

Negerboll, negerboll, negerboll!

Jag har en allt stegrande önskan att ställa mig mitt på Sergels torg och skrika ut alla ord som vi korrekta svenskar inte ”får” använda.

Jag anser i djupet av mitt hjärta att alla människor har LIKA VÄRDE men det framgår INTE tydligare genom att jag endast använder ord som rullstolsburen, synskadad, nysvensk, lokalvårdare, homosexuell, chokladboll och som är ”godkända”  av någon mer insatt (oklart vem) och inkännande person som verkligen vet hur det känns att vara en minoritet i Sverige.

Jag är avundsjuk på homosexuella som får säga bög och flata, på nysvenskarna som får säga blatte och rullstolsburna som får säga enbent och synskadade som får säga blind utan att någon höjer ögonbrynen. Jag är avundsjuk på den rätt de kan ta sig som minoritet medan jag hela tiden måste väga varje ord på guldvåg för att visa att jag minsann har schysta värderingar.

Jag är trött på vara ängsligt politiskt korrekt!

Dessutom visar hela denna ”rätt och fel-ord-korrekthet att vi inte är fördomsfria utan att vi är fördomsfulla. Om vi alla umgicks med, bodde granne med och jobbade i blandade grupper så skulle vi inte ens behöva tänka på lika och olika utan på vänner, grannar och kollegor.

Vanliga människor med lika värde och med en mångfald av erfarenheter, kompetenser och preferenser.