Idag är det precis två år sedan
Den 16 januari 2008 visste jag inte om det skulle bli en historia med kapitel och allt. Jag hade en historia som jag ville försöka berätta. Men eftersom jag aldrig hade skrivit en sammanhängande historia på 200 sidor förut visste jag inte om jag hade vad som krävdes.
Sedan dess har jag skrivit, skrivit om, skrivit nytt och skrivit om igen. Jag har lämnat in kapitel efter kapitel för textkritik på Författarskolan. Jag har slitit ut en MacBook. Köpt en MacBookPro och sedan har jag skrivit igen. Jag har läst högt för mig själv för att höra om man verkligen pratar på det sättet. Jag har älskat kapitel 1 och jag har hatat kapitel 10. Jag har varit stolt. Jag har misströstat, men av någon outgrundlig anledning har jag alltid hittat tillbaka till motivationen.
Nu har jag kommit till nästa fas i skrivandet.
Den här veckan ska jag lämna över HELA manuset för genomläsning från pärm till pärm. Det är skillnad på att lämna över lite och lämna över mycket text. Lämnar man lite text får man detaljerad textkritik ner på stavfelsnivå. Lämnar man in en stor textmängd får man textkritik på själva historien. Man får svar på frågor som: Väcker historien intresse? Är karaktärerna trovärdiga? Vad driver läsaren att läsa vidare? Förstår man processen? Finns det hinder för att läsa vidare?. Man kan också få reda på om det är för långt. För kort. För tydligt. För luddigt. För mycket dialog. För lite miljöbeskrivningar.
Nu är det dags. Nu gör jag det.
Dags att köpa skrivprogram
Nu har jag passerat 400 000 tecken och 25 kapitel och det börjar bli mer än dags att skaffa sig ett riktigt bra program för att hantera text, kapitel, synopsis, fakta om karaktärer m.m. Vad ska man då välja? Jag letar på nätet och hittar.
När jag jämför deras hemsidor känns ju Scrivener med sin slogan Literature & Latte klart tilltalande. Pyroom hemsida känns mörk. Ulysses modern. Jag letar vidare och hittar artiklar som rekommenderar scrivener och artiklar som rekommenderar pyroon. Efter en stund börjar Scrivener kännas Mac och Pyroom kännas PC. Inga svenska träffar på Ulysses. Blir jag klokare? Nej, egentligen inte. Till slut ger jag mig ut på twitter och frågar och se då får man svar. Och det snabbt!
Yes! Då kör vi. Scrivener blir det! Nu ska här downloadas program och importeras text. Ordning och reda hela natten lång!
Tack Isobel Hadley-Kamptz, MathiasWorbin och bokbilling för snabb respons!
Glasrutan
Du är där.
Jag ser dig.
Du mimar mot mig.
Jag trycker mig mot glasrutan.
Du tar din hand mot min.
Jag lutar min panna mot din.
Rutan immar.
Men så.
Syre siprar fram.
Ett steg.
Jag gömmer mitt ansikte i din krage.
Du borrar din näsa i mitt hår.
Men ändå – del 2
Den här gången hade de stämt träff. Men inget annat. De pratade. Och kände efter. Skulle de ge sig ut i det här en gång till? Kvinnan bollade med sitt inre löfte att aldrig ge en relation ett andra försök. Men saker var annorlunda nu. Mannen hade faktiskt lämnat sin fru. Och hon själv hade tagit sig ur sin arbetslöshet. Förutsättningarna var, hur ska man säga, jämnare. Hon tittade på honom. Han såg lite vilsen ut. Hon la sin hand mitt på hans bröst och frågade.
– Hur känns det? Är du ok?
Han nickade och skakade på huvudet på en gång. De skrattade.
– Träffar du någon nu, frågade han.
– Nej, gör du?
Han skakade på huvudet.
– Får jag kyssa dig? Frågade han sen.
Hon tittar på honom innan hon gjorde en nästan osynlig nick. Han lutade sig fram och de kysstes. Först som en öm puss. Sedan med mer öppen vilja. Plötsligt hördes en applåd bakom dem. Mannen och kvinnan vände sig förvånat mot baristorna bakom bardisken. De skrattade och gjorde high five. Den längre av männen ropade över musiken.
– Vi slog vad om ni skulle kyssas före eller efter låten tog slut. Jag vann.
PS. Nu en fråga till er mina läsare. Vilken var låten de spelade? DS.
PS2. Första inlägget ”Men ändå” hittar du här. DS2.
Men ändå.
Hon sitter med en bok i sitt knä och läser. På bordet framför henne står en utdrucken latte. Plötsligt känner hon att någon tittar på henne. Hon tittar upp och där står han. Många, långa månader senare står han faktiskt där rakt framför henne. Han är lika snygg som vanligt. Lite tjockare kanske och med glasögon. Han som alltid brukar ha linser. Håret är nyklippt. Han kommer fram och hon halvreser sig och de så när fäller omkull glaset med sin välbekanta men ändå lite stela kram. Han frågar vad hon vill ha. Och hon låter sig bjudas på en latte. Han slår sig ner på bänken bredvid henne. Hon drar upp benet mellan dem. Och plötsligt känns allt väldigt bekant. De var så här de satt första gången de träffades. Hon böjer ner huvudet för att dölja sin genans. Samtalet går lite trögt. Det är svårt att tänka och känna samtidigt. Plötsligt får hon en impuls att böja sig fram och kyssa honom. Hon ser rakt in i hans ögon. Fick han samma impuls? Ögonblicket passerar och det är dags för henne att hämta barn på dagis. När de säger hej då låter hon sin arm vila på hans ett tag. Hon vill säga hur mycket hon saknar honom. Att hon tänker på honom varje kväll innan hon somnar. Men hon vågar inte. Dessutom har han ju sagt att han inte vill fortsätta. Att han hellre är själv än med henne. Och det kanske är lika bra det. Problem hade de ju så det räckte och blev över. Men ändå. Hon saknar honom. Och han henne. Hon vet det. Och ändå står de här och låter bli att kyssa varandra. Nej, nu är det dags att hämta på dagis. Hon säger ett enkelt hej då. Pussar honom lätt på kinden och går.
Byte av partner ger ökad lust
Det är dags för den årliga kontrollen av underlivet. Kvinnan ringer på porttelefonen bredvid skylten med texten ”Karlaplans gynekologmottagning”. En uppfodrande röst svarar.
– Ja?
Kvinnan lutar sig fram och säger sitt namn. Porten surrar och glider upp. Ingången är smal och trappan brant. Det drar en kall vind från dörren ut mot gården som står uppställd. Kvinnan letar sig fram till dörren in till mottagningen. Dörren är olåst och det första som möter kvinnan är en skylt med texten. ”Var vänlig att ta av ytterskorna.” Nedanför står flera par identiska innetofflor i skinn. Kvinnan hänger av sig och provar ut ett par skinntofflar. Hon går fram receptionsluckan till en början hasande för att sedan rullknipa ihop tårna så att tofflorna följer med stegen en centimeter ovanför den persiska mattan. Kvinnan ler mot receptionisten för att visa sin glädje över att hon hittat toffelsnitsen. Receptionisten ser på henne över kanten på sin läsglasögon.
- Ja?
- Jag har tid hos gynekologen hos…..jag tror hon hette, Gunnel Agniszheika.
Mottagningskvinnan rättar till uttalet på efternamnet och tystnaden lägger sig. Betalningen klaras av och kvinnan vänder sig mot väntrummet. Det är flera stolar och en lång soffa i samma bedagade östermalmsstil. Kvinnan styr stegen mot soffan och försöker finna sig tillrätta i tystnaden. Förutom luckan till receptionen finns i väntrummet tre stängda dörrar. Kvinnan väntar på att en av dem ska öppnas och hennes nya gynekolog uppenbara sig. Minuterna går. Kvinnan tittar på klockan. På klockslaget 09.40 öppnas en av dörrarna och en äldre kvinna med en effektiv blick visar sig. Hon sträcker fram sin hand och säger sitt namn med fast handslag. Gynekologen går före in på sitt rum. Rummet är litet och övermöblerat med gynstol, lampor, ultraljud, handfat och en silvervagn med underlivsverktyg. Rakt fram står skrivbordet med en gammal dator på och bakom gynekologen tornar en bokhylla fylld med böcker och pärmar upp sig. Kvinnan känner sig liten där hon sitter mittemot.
- Vad ska vi göra idag? inleder gynekologen.
- En kontroll bara och ett cellprov.
- Har du någon partner?
- Ja, jag är gift sedan 20 år.
- Behöver du preventivmedel?
- Nej, jag har en kopparspiral.
Läkaren skriver på ett papper framför sig.
- Då kan du ta av dig och sätta dig i gynekologstolen.
Kvinnan börjar ta av sig och lägga sina kläder på besöksstolen.
- Nej, inte här. Gå in bakom draperiet därborta.
Skamset vänder kvinnan in bakom draperiet och klär av sig på den minimala ytan av diskretion.
-Ska jag sätta mig i stolen?
Gynekologen nickar och drar på sig plasthandskar.
- Kan du glida lite längre ner?
Det klirrar på vagnen och stålet möter den varma intimiten.
- Då tar jag provet nu.
Det bränner till lite alldeles nedanför naveln. Gynekologen reser sig och klämmer med en hårdhänt hand på magen. Kvinnan stönar svagt.
- Du har ägglossning.
Kvinna hummar och försöker desperat slappna av trots smärtan.
- Då var vi klara. Du kan klä på dig.
Kvinnan står bakom draperiet med sin fråga om lust. Men hur frågar man en barsk tant om lust? Hon klär på sig och sätter sig på besöksstolen mittemot gynekologen och tittar på när hon skriver. Efter en stunds tystnad repar hon mod att fråga om det som hon egentligen undrar om.
- Jag undrar lite om lust.
- Ja, de flesta kvinnor får aldrig uppleva en orgasm.
- Men..
- Ja, tyvärr är inte det som står i sexspalterna sant. Folk har det mycket tråkigare i sängen än man kan tro.
- Ökar eller minskar lusten över åren?
- Den minskar om man lever med samma man.
Gynekologen reser sig upp bakom skrivbordet.
- Så jag brukar säga att kvinnor som saknar lust borde byta man.
Hon sträcker fram handen och samtalet är över. Kvinnan går ut, ställer tofflorna snyggt och når gatans starka ljus.
Byta man? Ja, man kanske skulle byta man.
Rönnells och månen
Såg ni månen som lyste över Rönnells antikvariat igår kväll? Det stod ett par där och kysstes för allra första gången.
Servitören hade sagt att det nog var dags att ta notan nu. Lokalen var redan tom och städad. Paret slank ut genom dörren. Mannen la sin arm om kvinnan och drog henne till sig. Hon tittade generat i marken. Ingen ville gå hem. Eller bägge ville gå hem. Men ingen var för sig. Eller kanske bägge var för sig.
Till slut stod de vid Rönnells och låtsades intresserade av konstböckerna. Den första kyssen var inte stilla. Den var inte stilla alls. Den andra däremot var fylld av salt lätthet.
Månen satt på första parkett och log åt livet som äntligen fick ta lite plats. Liemannen, (som fyllt Rönnells bokhyllor), backade in i skuggorna. Stilla observerande det som gladde månen.
Vinprovningen
Fyra personer tror att de måste umgås för att de är släkt. Tre har alkoholproblem och en låter bli att dricka för att de andra dricker för mycket. En kväll hamnar de på vinprovning på det lokala slottet. Bland de 30-tal gästerna märks tre kaxiga och en motvillig. Först drick och spotta. Sedan föreläsning. Därefter tävling. Nu börjar det hetta till.
Tävlingen går ut på att fastställa druva på fem blindtestade viner. Rummet blir tyst. Alla koncentrerar sig. Den motvillige också. Tävlingsinstinkten har vaknat. Svarskorten rättas och endast en av de närvarande gästerna har alla rätt.
Den motvillige har retat upp den alkoholiserade släkten än en gång.
26 comments