Underskatta aldrig betydelsen av en offentlig ursäkt!

Igår intervjuades ”barnläkaren” som felaktigt anklagades för mord på en bebis i P1 Lördagsintervjun. Hennes röst är sakligt professionell och det står i djup kontrast till den smärtsamma och felaktiga hantering hon har utsatts för.

Låt oss tala om individer och låt oss kräva individens ansvar

Dagens ledarsida i DN måste anses historisk. Tre av fyra artiklar handlar om rasism. Två artiklarna handlar om det som jag upplever som de absolut största farorna just nu.

1. Vi pratar grupp istället för individ.

Ju mer vi ställer grupper mot varandra ju mer förvirrade blir vi. Kvinnor mot män. Vita mot färgade. Att gruppera ligger helt i personer med rasistiska åsikters intresse eftersom det fördummar och fördunklar. Det ligger också i radikalfeministers intresse eftersom de vill hålla debatten vid liv om olikheterna. Men alla blåögda damer i 60-års är inte alls snälla. Det är bara att råka tränga sig i kön till fiket på Liljevalchs så blir den saken uppenbar. Alla kvinnor vill inte skaffa barn. Alla kvinnor tycker inte SCUM-manifestet är bra. Alla män vill inte göra karriär. Alla män våldtar inte. Alla mörkhyade är inte kriminella eller arbetslösa. Alla vita är inte lagliga och har ett arbete. Men ju mer vi talar i termer av gruppbeteckningar ju mer förvirrade blir vi och SD kan göra mer framsteg. Individ. Individ. Individ. Låt oss tala om individer.

2. Rasism smittar.

När SD kommer in i Riksdagen och när de sedan visar 10% i SIFO-undersökningar då kommer fler och fler på att de också är rasister. Det är som att möjligheten plötsligt uppenbarar sig. När judiska skolor utsätts för attentat så blir inte färre utan FLER judar son utsätts för attentat samma månad. Det är exakt samma effekt som när den frysta lasagnen visar sig innehålla hästkött och försäljningen av hästkött GÅR UPP. Folk kommer på att hästkött är ju gott tänker varför äter jag inte det oftare. Vi människor rör oss i grupp. Vi följer normen. Vi följer trenden. Individens eget ansvar och kritiska tänkande måste efterfrågas.

Relaterade länkar:

• Lena Andersson – Den nya färgläran
• Daniel Swedin – Något farligt är på väg att hända i Sverige
• Annika Ström Melin – Rasism kan vara en smitta (DN ledarsida)

Kafkaprocessen

1. Son som fyller 18 år om en månad ansöker om visum till Vietnam.
2. Pass med visum kommer i rekommenderat brev i sonens namn till postombud.
3. Son saknar legitimation får inte hämta ut passet. Ska resa imorgon. Stressen ökar.
4. Uppsöker Skattekontoret för att ansöka om ID-kort. Tar två veckor att få. Bägge förmyndarna måste ge tillstånd.
5. Hänvisas till Skatteverkets Servicekontor för personbevis. Ny kö. Får ut det.
6. Försöker hämta ut rekommenderat brev igen denna gång tillsammans med moder. Nekas. Står på oss. Postombud ringer backoffice på Posten och får samma besked. Det krävs fullmakt som endast fås ut på Postens Företagservice och bägge vårdnadshavare måste närvara.
7. Företagsservice har lunchstängt mellan 10-14.
8. Kl 14 får vi veta att fullmakt utfärdas endast i Malmö och tar fem dagar att få.
9. Kräver att få tala med chef som hänvisar till kundservice. Ringer. Telefonkö.
10. Kundservice säger att brevet får lämnas ut om bägge vårdnadshavarna legitimerar sig och att vårdnadshavarnas namn och personnummer står på sonens personbevis.
11. Son, vårdnadshavare och personbevis åker till postombud. Det rekommenderade brevet lämnas ut.

Behöver jag tillägga att Skattekontoret, Postens Företagsservice och Postombudet ligger spridda över Stockholm och att vårdnadshavarna har jobb att sköta?

Alla killar fick F och alla tjejer fick C i Hemkunskap – cementerar skolan könsroller?

I en skola i Stockholm fick en sjätteklassare sina första betyg i Hemkunskap vid höstterminens slut. Ryktet bland eleverna säger att alla killar utom en fick F. Och alla tjejer utom en fick C.

Lektionerna är upplagda på samma sätt varje gång. Eleverna får på egen hand gruppera sig två och två vid en spis med tillhörande arbetsplats. Läraren har en genomgång vad som ska göras och sedan sätter eleverna igång. Halvvägs gör läraren ytterligare en genomgång. Lektionen avslutas med att alla äter tillsammans och tar hand disken.

Eleverna beskriver hur killarna inte kan koncentrera sig, springer omkring, inte kan vänta på att saker ska bli lediga och att de allt som oftast smiter från disken. Det läraren bedömer, säger eleverna, är inte resultatet av matlagningen utan hur man lägger upp jobbet, hur man samarbetar och hur man tar ansvar.

I mina öron låter det som att det som bedöms är mognad och förmåga att koncentrera sig. Att laga god mat är knappast någon könsbunden kompetens. Det är ett väl känt faktum att killar mognar senare. Jag tror att det finns möjlighet att lägga upp undervisningen på ett annat sätt. Man kanske inte ska hålla strikt på klasser med exakt samma ålder. Utan mer göra åldersindelning efter förmåga att koncentrera sig. Det kräver förstås en flexibilitet som skolan inte är van vid. Om det krävs mer resurser är svårt att svara på. Andra lösningar skulle kunna vara att bedriva mer undervisning utomhus i form av temadagar. Det kräver dock att skolan utrustar sig som en I Ur och skur skola. Ett tredje alternativ skulle kunna vara att man förlägger Hemkunskapsundervisningen till skolköket. Tre elever arbetar i skolköket under en hel dag per termin.

Detta måste i vilket fall lösas eftersom nuvarande upplägg cementerar könsrollerna. Flickor tar ansvar. Killar stojar och smiter. Och de könsrollerna är alla så redigt trötta på nu så skolan måste agera för att bryta.

 

Effekten av pedofil-varningar

Idag berättar DN att någon/några har delat ut lappar med varningar om att det bor en pedofil i ett grannområde i  Örebro. Den utpekade pedofilen är dömd och har avtjänat sitt straff. Nedan några tankar om effekterna av denna önskan att informera medborgarna.

Effekterna av att informera om sexualbrottslingar

I USA införde Bill Clinton en lag som gör att alla delstaterna är skyldig att med namn och bild informera om var en dömd sexualbrottsling bor i delstaten. Sexualbrottslingen är, efter avtjänat straff, dessutom ålagd att hålla sig borta från platser där barn kan finnas i grupp (skola, dagis, kyrka, badplats osv). Som sexbrott räknas hela spektrat från 16-åringar som har haft sex med sin flickvän som vid tillfället var 14 år via innehav till barnpornografi till pedofiler. I dokumentären Pedofilernas natt går man igenom effekterna av registret. Det blir tydligt att registret skapat stor oro och begränsat rörelseutrymmet för medborgarna. Lagen har alltså fått motsatt effekt än den önskade.

Vem ska bestämma om vi i Sverige ska ha ett register över sexualbrottslingar?

Om gemene man fick bestämma så skulle vi ha ett register över sexualbrottslingar även i Sverige. Enligt SIFO är 53% av svenskarna positiva till ett register. Vid första anblicken låter det som ett bra förslag. Det spelar dessutom an på folks rädsla och kopplingen till att barn kan skadas gör att eventuella tveksamheter försvinner. När man sätter sig in i frågan så inser man däremot de negativa effekterna för medborgarna. Det gör att den här frågan lämpar sig illa att hanteras ”demokratiskt”.

Rättsordning i Sverige

I Sverige har vi en lång rättstradition där man avtjänar sitt straff och sedan är man fri att leva sitt liv.

Riskbedömning

Det är viktigt att komma ihåg att risken för att barn möter missbruk och misshandel i den egna familjen är mycket större än att barn möter en okänd pedofil i grannområdet.

Behandlingsmöjligheter

Det finns framgångsrika behandlingsmetoder för oönskat sexuellt beteende. För att få hjälp kan man ringa till hjälptelefonen PrevenTell 020-66 77 88.

Dagen som började med rasism och slutade med inkludering

Morgon.

Jag går bakom två män ner i tunnelbanan. De ser ut att vara far och son. Jag beundrar deras kläder. Var sin knälång vit skjorta med khakibyxor och på huvudet en vit virkad mössa. Jag funderar vilken religion de kan tillhöra. Hinduer? Jag tittade på den yngre mannen och funderar över hur det är att vara i 20-årsåldern och bära klänning och över det en bomberjacka. När vi svänger runt hörnet kommer en vit medelålders man emot oss. Han ser de två männen, gör en vid båge för att undvika kontakt och fräser sekundsnabbt:

- Fy f-n. 

Männen skriker tillbaka. Jag ropar ilsket efter mannen och frågar vad han menade. Mannen snabbar på sina steg och tittar oroligt över sin axel för att se om vi tänker ge oss efter honom.

Kväll.

En liten pojke öppnar dörren och släpper in oss i porten. Vi har ingen kod och ingen svarar i porttelefonen eftersom det är sabbat men till slut var det någon som ser oss från balkongen. Rabbin tar emot oss i svart hatt. Vi hälsar Shabat Shalom. Sex små barn tittar fram och säger hej. Pojkarna är kortklippta med små polisonger och på huvudet sammetsblåa kippor. Vi hälsar på gästerna runt bordet. Någon från Chicago. Någon från Tel Aviv. Någon från Moskva. Någon från Helsingfors och så jag från Mariatorget. Vi sjunger tillsammans. Tvättar händerna. Delar brödet. Och intar sedan en lång middag tillsammans. Männen och barnen turas om att berätta historier för oss andra. Historier som hjälper oss minnas judarnas historia. Historier som är sedelärande. Mot slutet av middagen utbryter en teologisk diskussion om vem man först ska hjälpa. En jude eller alla? Den som man har en relation till? Eller den man kan få en relation till? Till slut tvättar vi fingertopparna och tackar sjungande för maten.

Varmt tack

Varmt tack till A och A som tog med mig för att fira Sabbat. Och stort varmt tack till Rabbin C och hans familj som bjöd in mig. En kväll som gör att jag känner mig välkommen in i den judiska världen. En kväll som gör att jag sörjer bristen av traditioner och historieberättande i mitt eget liv med mina barn. En glädje över att få vara del av det som jag endast läst om i böckerna om Asher Lev. Varmt tack också för att ni efter morgonens öppna rasism gav mig en helt annan erfarenhet av hur vi människor kan bemöta varandra.

Majoriteten av oss inkluderar faktiskt. Det är några ensamma stackare som exkluderar.

En kommentar till Mp:s förslag om skattelättnader för ensamföräldrar

Enligt uppgifter i media kommer Miljöpartiet snart med ett förslag om skattelättnader för ensamföräldrar. Flera personer på twitter ställer sig frågande till förslaget som nu går under öknamn som ”skilsmässopeng” och ”skilsmässobonus”. Det är få detaljer ute om förslaget men det verkar syfta till att uppmuntra växelvis boende. Jag är en stark anhängare av växelvis boende efter skilsmässa.

Forskning visar att barn mår bäst av att ha nära kontakt med bägge sina föräldrar efter en skilsmässa.

Trots detta bor många barn med bara en förälder och det är oftast mamman. Jag vet inte om ett MP:s förslag om skattelättnader skulle göra någon skillnad. Om växelvis boende skulle öka, men det är bra att man försöker hitta sätt att få det att öka. Kanske är det så att det här förslaget inte fungerar i praktiken men att debatten som nu är igång gör att fördelarna med växelvis boende sprids via media. Det är isåfall en bra effekt av förslaget.

Det verkar som att Kd och andra familjekonservativa krafter försöker förminska förslaget bland att genom att kalla det en ”skilsmässobonus”. Det bygger på tanken att människor skiljer sig för lätt. Att alla kan och borde leva i en kärnfamilj. Alla som har skiljt sig vet att det inte är något man gör lättvändigt. Att skilja sig är ett beslut som påverkar alla inblandande på flera nivåer som ekonomi, boende och möjlighet till nära daglig kontakt.

Det är ingen lätt sak att skilja sig.

Unga kvinnor gör karriär på sitt utseende

Just nu går en dokumentärserie i tre delar om skönhetsoperationer. Som ni säkert vet har antalet som gör ingrepp ökat. 1 av 3 i åldern 15-24 år kan tänka sig att göra en skönhetsoperation. I serien får vi möta hela spektret av synpunkter från för till emot. Från forskare till plastikkirurger. Från de som är nöjda med ingrepp till de som är missnöjda. Från både män och kvinnor. Från unga och gamla.

Unga kvinnor gör karriär på sitt utseende

En sak som jag fastnade för var en kommentar om kvinnliga bloggare som gör karriär på sin kropp:

- Unga kvinnor som gör karriär på sitt utseende utnyttjar och vänder de åsikter som finns i samhället till sin egen framgång.

Allt går att ser ur olika perspektiv och det är precis det som den här serien bidrar med.

Synen på skönhetsoperationer smittar

Det som är slående när man hör personporträtten är hur synen på skönhetsoperationer ”smittar” från förälder till barn. Personligen tror jag den smitteffekten är mycket starkare än den från bloggare till läsare. Drivkraften att skönhetsoperera sig verkar komma inifrån snarare än som ett samhällstryck men det faktum att det blir allt vanligare kommer ju göra att det också blir ett alternativ som många flera överväger.

Marknaden behöver regleras

Var och en gör som de själva vill med sin kropp. Men. Det måste bli tydligare vilka operationer som ska finanseras av skattepengar och inte. Den gränsdragningen måste genomlysas av normkritiska mångfaldsögon och regelbundet omprövas. Jag tycker också att det ska finnas ett krav på ett kuratorssamtal inför kirurgiska ingrepp för att fånga upp de som lider av psykiska diagnoser av typen BDD. Jag tycker också att man skriftligen ska visa att man tagit del av information om de djurförsök som kontinuerligt krävs för att kontrollera att doserna av Botox är korrekt.

Jimmy Kimmel på årets White House Correspondents´ dinner

Sedan snart 100 år anordnar de journalister som har som jobb att bevaka presidenten en middag där Presidenten och hens partner deltar. I år gästade komikern Jimmy Kimmel middagen och roade gästerna. En stund senare var det dags för Presidenten att hålla sitt tal. Ni ser bägge talen nedan.

Och så var det dags för ”the skinny” Presidentens tal:

Clinton träffar Aung San Suu Kyi i Burma idag

USAs utrikesminister Hillary Clinton besöker Burma. Hon är där för att, som hon själv säger, med egna ögon se Regeringens intentioner för den demokratiska utvecklingen. Just nu äter hon lunch med President U Thein Sein. Senare idag ska hon träffa Aung San Suu Kyi som leder oppositionen genom partiet National League for Democracy. Aung San Suu Kyi fick Nobels Fredspris 1991.

Vill du lära dig mer om Aung San Suu Kyi och den politiska utvecklingen i Burma under 1900-talet så kan jag varmt rekommendera Luc Bessons film The Lady: