Det här är twitter när det är som bäst

Idag har jag haft ett samtal på twitter med @deeped som jag vill dela med er. Det är första gången vi pratar med varandra. Vårt samtal visar en av anledningarna till att jag trivs så utomordentligt bra på twitter. Det visar också hur mycket man kan få sagt på 140 tecken. (Fast @deeped fuskar lite och använder twitterlonger). Extra kul var det att lyssnarna skrev så här när vi avslutat för lite liv afk:

britstakson: @deeped @nattensbiblio vilken tung och bra diskussion ni haft! Intressant att läsa, blogga nu båda! #twitterfilosofiskstund

mikumaria: RT @Nattensbiblio: @BritStakston @deeped Tack! Jag känner mig alldeles upplyft! Filosofiskt upplyft. Twitter äger! /Ja, givande även lyssna.

karinsn: @nattensbiblio Ja verkar spännande

När jag skriver till deeped skriver jag @deeped. När han skriver till mig skriver han @nattensbiblio. Läs nedifrån och upp:

nattensbiblio: @deeped Detsamma!

deeped: nattensbiblio det är intressant det här. Tack för intellektuellt utbyte.

nattensbiblio: @deeped Jag vet att jag har en egen tolkning av arvsynden. Twitter för kort att förklara på. Läs här:http://tinyurl.com/y95vn8d

deeped: @nattensbiblio grundtanken med arvssynden är att det är något vi har: inget vi kan välja bort. Det är en skada i själva människoblivandet.

deeped: @nattensbiblio fr a som mänsklig arketyp

nattensbiblio: @deeped Det var så jag menade. Förstå arvssynden. Vad den består av. Och ta en annan väg om nödvändigt för en själv eller avkommorna.

deeped: @nattensbiblio det tror jag inte. Däremot förhålla oss till.

nattensbiblio: @deeped Ju äldre jag blir ju viktigare tycks arvssynden bli.

nattensbiblio: @deeped Barndomen är bara något vi behöver frigöra oss ifrån.

deeped: @nattensbiblio existensialism ja

nattensbiblio: @deeped Vi är ingen. Vi kanske inte ens finns. Utan de andra. Utan möjlighet att spegla oss i de andra.

deeped: @nattensbiblio det är bra att vi nivellerar biologismen. Men jag tror fortfarande att vi sätter för stor tillit till barndomen. Och jag tror tyvärr att vi glömt bort att förstå arvssynden som något att räkna in ( men utan religiösa övertoner).

deeped: @nattensbiblio jag menar att mskan utifrån sin möjlighet att extrinsikalt kunna se sig själv därmed blir beroende av andra för att förstå sin existens. Och därmed är skam en självklar ingrediens. Inte bara skönhet som ligger i betraktarens öga för att remixa Sartre

nattensbiblio: @deeped Menar du att det finns en kollektiv skam?

nattensbiblio: @deeped Förvisso. Men det är spännande att man nu anser att barn kan knyta an till flera än en vuxen. O att nattens räddare är så viktig.

deeped: @nattensbiblio mycket i kbt gör de klassiska delarna rätt ointressanta.

nattensbiblio: @deeped Hur då obsoleta? Anknytningsteorierna omformas men de förlorar väl inte i betydelse.

deeped: @carina_j @newyns fast anknytningsteorierna är väl mer och mer obsoleta i modern psykologi

KORT PAUS.

deeped: @nattensbiblio fast jag menar att det är intressant utifrån att nyttja arketypisk teori och på så sätt bygga en förståelse för själva kriterierna

nattensbiblio: @deeped Ah, nu förstår jag. Och det kan man ju inte annat än instämma i. Vi är ju trots allt individer.

deeped: @nattensbiblio inte skeptisk till boken utan till att använda litteratur som diagnosgrund.

nattensbiblio: @deeped Jag har skrivit om Beck-Friis på bloggen men jag uppfattade inte Karin Johannisson som skeptisk.

deeped: Johan Beck-Friis gör som Cullberg: använder historiska personers skrifter som grund för diagnos. Karin Johannison i DN är skeptisk. Jag tycker det bara är en vettig utveckling av Jungs arketypanvändning. Det visar på generella drag – inte nödvändigtvis på personen själv.

deeped: ”Skammens djupaste mening handlar om vårt beroende av andra.” ur recension av Beck-Friis bok om skam och depression.

Nyårshälsning

I år tar jag hjälp av Steve Jobs när det är dags för kloka ord inför det nya året. Budskapet är enkelt.

- Life is too short to live somebody elses life!

Vad är motsatsen till konflikträdd?

En av mina läsare, Grynna, frågade vad motsatsen till konflikträdd kunde vara. Hon undrade om det kunde vara trätgirig. Jag kunde inte komma på något som lät någorlunda eftertraktansvärt utan skickade frågan vidare till mina läsare. Kreagrafen slog i synonymordboken och svarade så här:

Trätgirig? I synonymordlistan hittar man ord som grälsjuk, retlig, oppositionell, upprorisk, stridslysten, trotsig. Inte speciellt positiva ord. Det är intressant, särskilt som hinder och motstånd faktiskt tvingar oss att vara kreativa och öppna för förändring.

Jag håller helt med. Jag vill varken vara grälsjuk eller trotsig, men nu tror jag att jag har kommit på ett positivt motsatsord.

Uppriktig.

Motsatsen till konflikträdd är uppriktig.

Konflikträdsla

Inom ledarskapsteorin GRID ritar man upp ledarstilar i ett rutmönster där Relationsinriktad (Concern for people) finns på ena axeln och Resultatinriktad (Concern for result) på den andra. Man har som ledare mer eller mindre av det ena eller det andra.

• Den Relationsinriktade ledarstilen får människor att trivas, känna sig sedda men är konflikträdda, pratar mycket, slätar över med skämt och reser sig och går om det blir för bråkigt.
• Den Resultatinriktade ledarstilen får mycket gjort efter devisen ”My way or no way” men får inte människor att trivas eller att prestera det där lilla extra.

Ingen av dessa ledarstilar skapar enligt GRID framgångar. Den opitimala ledarstilen har istället bägge ledarstilarna i sig (9.9) och använder dem efter behov.

Jag kom och tänka på detta igår när jag och några vänner diskuterade konflikträdsla. Det visade sig att flera av oss var eller hade varit konflikträdda (en övervikt av concern for people). Det som var intressant var att flera hade valt att dra istället för att stanna och ta de vardagliga små konflikterna. Omedvetet hade det alltså känts lättare att ta en stor konflikt istället för att stanna och bråkprata sig till en bättre samvaro. De som hade lärt sig att säga nej, ta konflikter, stå upp för det som är viktigt var dem som övat och övat. Alla rapporterade att det inte varit så farligt som befarat. Alla hade fått det bättre. Alla relationer som var värda namnet hade hållit för konflikten.

Så om du idag skulle ta en liten, liten pytteliten fajt. Vilken skulle du ta då? Du behöver inte tala om det för någon. Bara fundera en stund. Här är några uppslag:

• Är det ett telefonsamtal du borde avsluta tidigare än du brukar?
• Är det dags för dig att få första delen av dagstidningen varannan dag?
• Gillar du egentligen lättmjölk bättre än mellanmjölk? Kanske dags att handa hem bägge?
• Längtar du efter att flytta ut på landet? Kanske dags att föra det på tal ibland.
• Brukar du säga ja fast det egentligen känns nej? Nej är ett bra ord!
• Var det längesedan ni hade bra sex? Ja, det går att prata om det också!

Strategierna fungerade!

- Mamma, det här är bästa julen någonsin! sa barnen till mig igår kväll och jag kunde bara le stort.

Men vad var skillnaden i år mot alla andra år? Det var ju likadan julgran, likadant godisbord, likadan strumpa, likadan pulkaåkning, likadan mat, likadan paketöppning och likadan julmust.

Jag tror att det var två viktiga skillnader:

• Förväntningarna var realistiska
• Julen var ett gemensamt projekt

Förväntningarna var realistiska

Kommer ni ihåg att jag skrev om förväntningar på julen för några veckor sedan? Det var en viktig insikt för mig. Att jag och barnen skulle ha det på julen precis som vi har det till vardags. Det blir plötsligt inte bättre bara för att det är jul. Julafton är en dag som alla andra.

Julen var ett gemensamt projekt

Förr om åren har jag gjort allt själv. Jag har köpt julklapparna, klätt granen på natten till julafton, hängt upp strumporna på barnens dörrar tidigt på julaftons morgon, lagat maten osv. Jag har velat överraska barnen. Låta dem vakna till en tänd gran, en full strumpa och julgröt. Men. Men. Den ambitionen gjorde mig trött. Så trött att jag halvvägs in på julafton slutade vara ett roligt sällskap. I år ville jag att vi skulle skapa julen tillsammans. Sagt och gjort. En söndag i slutet av november frågade jag barnen hur de ville ha julen. Jag uttryckte min önskan att vi skulle göra julen tillsammans och att jag också ville ha strumpa och julklappar.

I år har vi gjort allt tillsammans

Vi har haft helmysiga shoppingdagar på stan när vi handlat julklappar och ätit lunch tillsammans. Vi har storhandlat tillsammans på Willys och tagit matkassarna på bussen hem. Den tråkiga handlingen blev plötsligt ett äventyr av önskemål och frågor om varför man köper just det märket och hur man bäst packar en matkasse. Vi vandrade ner till Lidingövallen och hade långa förhandlingar med granförsäljaren om hur en snygg gran ser ut och vad är den egentligen är värd. Sedan gick vi marsch hem i vintermörkret i takt till amerikanska drillsånger (tonårshumor). Vi klädde granen med de mest bedårande hemmabyggen från dagistiden och framåt. Julklapparna lades fram direkt och man FICK KLÄMMA. Godisbordet lades upp gemensamt och invigdes redan på lilla julafton med ett milt slagsmål om de bästa bitarna i Aladdinasken. Sedan var det fritt fram att äta tills man storknade. På kvällen gjorde stora storebror grönkålen. Egentligen är pappa grönkålsproffset, men vi försökte lista ut precis hur han skulle ha gjort. Det lyckades! Lilla storebror gjorde köttbullar (UTAN LÖK) på 1 kilo köttfärs och jag gjorde skinkan och rödkålen.

Lillasyster väckte mig redan halv sju på julaftonsmorgonen med orden:

- Mamma, visst är julafton årets bästa dag?

Jag drog hennes lilla varma kropp tätt intill min och sedan somnade vi en stund till. Vi åttatiden träffades vi allesammans i storebrors säng för att öppna julstrumporna. Vilket var tappert av pojkarna som sett film till frampå morgonen. Vid 12-tiden åt vi julgröt och skinksmörgåsar. Därefter var det dags för årets tur i djävulsbacken. Vi tog stigen genom skogen och kom fram till backens topp.

- Oh, jävlar. Jag hade glömt hur brant den var!

Sedan klämde vi ihop oss två och två och satte fart ner för backen. Halvvägs försvann pulkorna och resterande backe togs på rumpan. Aj. Aj. Aj. Kalle Anka som ratats i flera år stod i år på måste-listan så vi tog oss hem till den. Efter det var det paketöppning. Jag fick bästa, bästa presenterna. Stora storebror hade köpt superfina snörkängor (se filmen i inlägget om Chanel där hon är utklädd till pirat). Lilla storebror hade målat en ascool tavla med ett S på. Lillasyster hade gjort ett armband med svarta pärlor. Helt i min smak. De hade också köpt superfina presenter till varandra. Mest uppskattat tror jag var en originalutgåva av Erik Lindgrens första diktsamling. En axelväska från Urban Outfitters och en skepparkavaj. Middagen fick sedan intas på dunkuddar på grund av blåmärkesprydda rumpor efter pulkaåkningen. Därefter spelade vi monopol och jag VANN över lilla storebror som ALLTID vinner annars! 60 000 monopolpengar och hotel utmed en och en halv långsida hade jag. Har ni noterat? Det ska jag leva länge på! Efter att ha sett Kullamannen tillsammans var det dags att natta lillasyster som summerade upp dagen så här:

- Vet du varför det blev så bra, mamma?

- Nej?

- För vi gjorde julen tillsammans.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Snap out of it!

Har ni varit med om det någon gång? Att ni gnäller, är rädda, oroliga, klagar och går på och omgivningen är snäll och instämmer att det låter jobbigt. Men sedan är det någon som säger något i stil med:

- Men nu får du ge dig. Du klagar jämt! Gör något åt det istället.

Det kallas intervention på fackspråk. Just den här interventionen var ganska brysk, men ibland kan det behövas för att komma loss ur invanda mönster och tankebanor. Den vägen man vanligtvis väljer blir inte längre framkomlig så man måste välja en annan. Man kanske inte är direkt tacksam på kort sikt. Men förhoppningsvis på lång sikt.

Vi har för låga förväntningar på relationer

Ikväll har jag sett reprisen på Debatt om otrohet (16:30). Ämnet var valt med anledning av Tiger Woods otrohet. Det är sevärt och hade kunnat få pågå en stund till så att alla hade haft möjlighet utveckla sina resonemang. Det som var mest tänkvärt tycker jag var Satori Mateus uttalande om att vi har för låga förväntningar på relationer. Han menade att det finns forskning som visar att de par som har höga förväntningar på sin relation lyckas bättre.

Genom att kräva mycket av relationen så får man också mycket ut av den.

Det ska jag genast börja med.

Kalibrera förväntningar inför julen

Det är svårt att låta bli att ha förväntningar inför julen. Allt ska bli bra. Vara välstädat och vackert. Maten vällagad och godiset gott. Alla ska bli glada för sina julklappar. Alla ska vara sams och det ska vara så trevligt!

Men. Men.

Vi har det på julafton precis som vi har det i vanliga fall. Är vi skilda. Är vi det på julafton också. Är äktenskapet dåligt. Är det det på julafton också. Har vi svårt för svärfar. Har vi det på julafton också. Känner vi oss ensamma. Gör vi det på julen också. Vägrar tonåringen att prata. Gör han/hon det på julafton också. Är svärmor berusad till vardags. Är hon det på julafton också. Brukar storebror bestämma allt. Gör han det på julafton också.

Ville bara påminna. Så ni låter verkligheten överträffa förväntningarna och inte tvärtom.

Prag

För några dagar sedan såg jag en film som heter Prag med Mads Mikkelsen och Stine Stengade. Filmen handlar om ett gift par som reser till Prag för att mannens pappa har dött. Väl där konfronterar mannen sin fru med att ha träffat en annan. Veckan blir en kompression av hela deras äktenskap. De råder ingen tvekan om att de älskar varandra, men frågan är om de ska fortsätta leva tillsammans.

Det jag blir mest berörd av är att mannen vill visa känslor, men inte kan det. Om han kunde det så skulle kvinnan inte lämna honom och ändå vågar han inte. Rädslan att gå sönder är större än den djupa och innerliga kärlek han känner till sin fru. På den knivseggen balanserar hela filmen.

Det är befriande när uppriktigheten ökar mellan mannen och kvinnan. Smärtsamt men befriande. Energi frigörs till att mötas och utvecklas. Kanske skulle vi alla må bra av att öka uppriktigheten? Gå utanför komfortzonen och säga rakt ut vad vi känner?

PS. Undskyld är ett vackert ord! DS.

PS2. Tack Mette för tipset! DS2.

58% högre användning av Viagra på Lidingö

…än genomsnittet i Sverige enligt artikel i mitt i Lidingö. Den intervjuade läkaren uppger möjliga orsaker bland befolkningen:

• Lever länge och har aktiva liv
• God ekonomi (Viagra kostar 99,50 kr/tablett)
• Bra utbildning
• Förmåga att uttrycka sig

Livet är orättvist och sedan dör man.