Så skapas en främling

Jag lyssnar för andra gången på Lena Anderssons vinterprat. Det är delen om mångfald jag vill höra igen (Tid: 35:30)

- När man poängterar en människas särdrag skärs det ut ur livet och står i glödande relief. Eskimåerna och norrmännen blir sin känsla för snö och avträder i samma grad sin mänsklighet. Innan människan uppmärksammas på skillnader är det likheter man förutsätter. Likheter eller ingenting alls. Och när uppmärksamhet dras till skillnader missar man av någon anledning att man själv har otaliga ord för snö.

Detta får mig att tänka på en 10-årig amerikansk tjej som skulle beskriva sin kompis för mig så att jag skulle förstå vem det var. Hon sa att kompisen var snäll, hade vanlig längd, gillade sport, hade färgglada kläder och blanka skor. Tanken att beskriva henne som färgad med mörk hy och krulligt hår slog henne inte. Hennes kompis var bara en klasskompis. Inte en färgad klasskompis. Så låter det när mångfald är integrerad i samhället. Då är det likheterna som förutsätts. Lena Andersson fortsätter:

Att exempel med grönt, snö och mockasiner gjordes i beundrande syfte får man inte fästa vikt vid. Främlingen skapas av framhävda skillnader. Gränser kommer ur uppförstorade likheter och förbisedda skillnader inom den egna gruppen. Och uppförstorade skillnader och förbisedda likheter utanför gruppen. När skillnader etablerats i medvetandet spelar det ingen roll om det skett i medvilja eller motvilja för eller senare utnyttjas skillnaderna i motviljans syften.

Detta får mig att tänka på vad som ledde fram till Utöya och vilket delansvar vi alla har i det. Ali Esbatis artikel om hatet före och efter Utöya berättar om just det. Lena Andersson avslutar Mångfaldsdelen i Vinterpratet med orden:

Om man håller för sant att människorna delar samma natur. Delar grundpsykologi och väsentligen liknar varandra världen över är det lättare att argumentera för att vissa företeelser, traditioner, sedvänjor inte är värdiga människan oavsett vilken grupp hon tillhör eller vilken lära hon följer men för det krävs att hon inte först har definierats helt för sin känslighet för grönt och snö och att man inte tror att någon är opåverkbar av nya stimuli eller bör förmenas stimuli som ger hjärnan möjlighet att välja bort lidande eller skadligt beteende.

 

Minus vill bli plus en liten stund

Ibland undrar jag om frisörer, flygvärdinnor, taxichaufförer, servitriser förstår vilka psykologiska minuskonton de möter. I deras väg kommer personer som lever med ett ständigt underskott av omtanke. Människor som aldrig blivit riktigt mammade/pappade och som lever ett ensamt liv. När servicemänniskorna tvättar håret med ömma händer, ordnar en extra servett, lyfter den tunga väskan, ordnar ett extra fint bord eller lägger handen på axeln och säger att allt kommer att ordna sig då är det som att ge ett duntäcke till en människa som ständigt befinner sig på Antarktis. Den lilla gesten väcker till liv en undangömd längtan efter att bli omhändertagen. Minus vill bli plus en liten stund. Kontrasten blir för stor att bära och tårarna kommer. Och där står servicemänniskan och undrar vad i hela friden som hände. De var ju bara snälla. De gjorde ju bara sitt jobb.

Systerskap som gör skillnad

Min syster ringer från Umeå. Jag slår mig till ro i soffan med en kopp te och en filt om benen. Först hör vi oss för hur läget är och sedan går vi över till genomgången av veckans kulturella konsumtion:

- Läste du Lena Andersson i Dn om ”Auktoritära utsöndringar”?
– Ja, visst var det bra? Jag har klippt ut den och satt upp på anslagstavlan.

Vi går vidare med att prata om situationer där vi själva stött på personer med auktoritära utsöndringar. Det är många tillfällen och många igenkännande skratt. Sedan frågar syster.

- Jag har precis läst ut Beate Grimsrud ”En dåre fri”. Har du läst den?

Jag berättar att jag precis läser den och är på sidan 100. Vi enas om att vi äntligen förstår hur det är att höra röster och hur härlig psykologen Jonathans självklara praktiska inställning är. Syster tipsar om att det finns en fin intervju med Beate Grimsrud i Babel på SVT Play. Jag gör en notering.

Jag frågar syster om hon såg Ann Heberlein på Skavlan i fredags.

- Ja, det känns som om hon gör bort sig nu. Det måste väl ändå vara ett delat ansvar mellan henne och förläggaren? Man kan väl inte skylla allt på sjukdomen? Hon var väl inte psykotisk under hela den där perioden?
– Nej, det är ytterst få komplexa situationer som bara är en persons fel. Man är alltid två och kokar i soppan och har stort eget ansvar.
– Det känns inte schyst mot förläggaren som faktiskt inte kan försvara sig för hur han än säger och gör så blir det fel. Man kan inte argumentera mot någon som säger att den var för sjuk för att bedöma situationen.

Vi avslutar samtalet. Jag sitter kvar en stund i soffan och känner mig priviligerad. Det är som ni säkert förstår helt underbart att ha en syster som min syster. Utöver att vi alltid kan be varandra om hjälp och tröst så delar vi också både intressen och värderingar. Dessa samtal har pågått via telefon, brev och under promenader så länge jag kan minnas. Vi har nästan aldrig bott på samma ort ändå står vi varandra mycket nära. De här samtalen är livskvalitet för mig. Tack syster.

Stödpatrullen

Stödpatrullen – så brukar jag tänka på mina nära relationer. Det är de personer som jag i händelse av glädjeyra och kris ringer. Det spelar ingen roll vad klockan är. Glädje är glädje och kris är kris och allt annat är oviktigt. Så är det för dem och så är det för mig. Det är de personer vars liv jag följer med stolthet och som följer mitt liv. Vi stödjer varandra i stort som smått. Dessa personer är helt avgörande för mig. Utan dem skulle jag inte vara lycklig. Utan dem skulle jag inte ha några vuxna personer att bry mig om.

Utan dem skulle jag mitt liv sakna sammanhang.

Att vara generös

Människor som är generösa gör världen lättare att leva i. Tänk er själva motsatsen. Att alla håller på sitt. Sitter hemma och håller sina vänner, bästa maträtter och inredningstips för sig själva. Och om man förmodan går ut så försöker man få någon annan att betala eller så delar man  krognotan exakt på kronan. Nej, världen blir bra mycket roligare att leva i om vi är generösa med oss själva och våra vänner.

Man kan vara generös på flera olika sätt.

Genom att:

• Dela med sig av sina vänner och låta dem lära känna varandra
• Bjuda in bekanta och vänner till traditioner som lördagsfrukost på ett fik i närområdet
• Bjuda på fika, mat, bio och restaurang
• Ordna fest
• Dela med sig av tips på mysiga promenader, resmål, fik och klädaffärer
• Tänka ut fina presenter
• Berömma och lyfta fram andra
• Arrangera en överraskning

Finns det något speciellt generöst som du uppskattat att en vän/partner gjort för dig?

Ta ansvar för relationer

Det är viktigt att måna om relationer. Det första man tänker på kanske är att prata och ta upp saker, men det finns också flera praktiska saker man kan göra för att ha det bra i en vänskaps- eller kärleksrelation:

• Föreslå och planera
• Tänka ut ett mysigt upplägg
• Kolla upp öppettider
• Boka bord/biljetter
• Komma i tid

Något mer?

Mina manliga vänner får mig att känna mig som en prinsessa

Jag uppskattar mina manliga vänner. Det spelar ingen roll hur trött och blek jag är så tycker dem att jag är supersnygg. De ljuger egentligen inte. De har bara en förmåga att fokusera på det som är till min fördel och bortse från det gråa. Och det spelar ingen roll om jag berättar i detalj exakt hur hysteriskt mycket jag har gjort bort mig, så tycker de att det inte låter så farligt och lyfter fram ett tillfälle då jag gjort något riktigt bra. Gråter jag lyssnar de försiktigt, ger det rätt proportioner och sedan får de mig att skratta åt hur tokigt det blev när de var på toa och råkade komma åt larmknappen så det pep över hela restaurangen. När mitt glas är slut beställer de mera och ser ut som om de aldrig vill att kvällen ska ta slut. De frågar mig om råd om sina jobb, partners och föräldrar och lyssnar när jag svarar. När vår pratstund är över så insisterar de på att få betala för middagen. På vägen ut dubbelkollar de att vi inte har glömt något och sedan håller de upp dörren och låtsas inte se att jag blir lite generad över det. Sedan går de där bredvid mig på trottoaren diskret redo att stötta upp mig om jag skulle råka halka. De frågar lite försiktigt hur jag ska göra för att komma hem. Om jag ska ta en taxi noterar de numret. Om jag ska ta jag tunnelbanan då ser de lite bekymrade ut och frågar om de ska följa mig. Jag avböjer och de respekterar det under en protest. Sedan ber de mig smsa när jag kommit hem. Efter en bamsekram så skiljs vi åt. Precis när jag tar upp telefonen för att sms och tacka för en trevlig kväll så kommer ett sms från dem med precis det innehållet. Det första smset följs sedan av små betraktelser av människor de möter på vägen hem. När jag kliver över tröskeln hemma kommer ett litet nästsista pling. ”Hemma säkert nu?” och jag kan inte annat än att le stort. Det sista kommer när jag dragit på mig nattlinnet och krypit ner under duntäcket.

Sov gott nu vännen! Och tack igen för en trevlig kväll. Det får vi se till att göra om snart igen! Kram.

Mina manliga vänner får mig att känna mig som Modesty Blaise.

Behöver jag säga att jag är väldigt nöjd med det upplägget?

Idag behöver vi lite punk, eller hur?

Nattens Punk är en spellista som Sköldpadderäddarinnan satte samman förra fredag. Jag installerade Spotify på hennes dator och sedan tog det två sekunder innan hon hittade playlistfunktionen. Klockan var mycket och jag intog framåtstupa sidoläge på soffan medan jag lyssnade till hennes flödande euntusiasm.

- Men du Siri kommer du ihåg den här. Och den här måste vi ha med också. Och visst är den här bra? Nej, nu måste jag dansa lite. Men Pink Champagne måste vi ha med också och Udda gudens puls med TT-Reuter. Men himmel kommer du ihåg?

Faktum är att jag inte kommer ihåg alls för medan min väninna dansade till Grisen skriker på Roskilde så låg jag hemma och läste böcker. Det var inte förrän jag kom upp på gymnasiet som jag fattade grejen med punken och då var den typ över. Som tur är får jag vara Sköldpadderäddarinnans kompis ändå.

Här är iallafall en favorit. Om du inte gillar punk kan du alltid njuta av hennes benföring.

Cred i sköldpaddevärlden

Minns ni min kompis som var i Sydafrika och räddade en sköldpadda från att bli överkörd? När jag berättade det för en av mina söner tittade han förfärat på mig och sa.

- Vad har hon GJORT? Förstår hon inte att däckspår på skalet är HÖGST CRED i sköldpaddevärlden? Han hade säkert kämpat i flera veckor för att ta sig upp till vägen och så kom hon och LYFTE BORT honom! Han måste ha blivit helt FÖRTVIVLAD!

Har jag sagt att jag älskar mina barns humor?

Dela med sig av sina pengar

Igår satt jag och snackade med mina tonåringar. Vi kom in på det här med pengar. De berättade att i deras kompisgäng finns en kultur att bjuda dem som för tillfället inte har några pengar. Oftast handlar det om fika och mat, men ibland också om bio.

Det fick mig att tänka på en period för några år sedan när jag hade väldigt ont om pengar. Då var det en kompis som alltid bjöd mig på fika när vi var ute tillsammans. Hon gjorde ingen sak av det. Bara såg till att det var hon som beställde och betalade. Det tog ett tag innan jag insåg att hon beslutat sig för att dela med sig av sin för tillfället goda ekonomi med mig.

Jag har nog aldrig riktigt tackat henne för det där, men det betydde mycket. Att bli lite bortskämd utan att behöva skämmas eller buga och tacka. Bara bli bjuden som världens mest naturliga sak.

Vänner emellan.